Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,131.) 2 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
A dessas vägnar frambar professor
von Schéele ett tack till åh or ar ne. Det
funnes ingen större glädje för forskaren
i studerkammaren än om några af hans
tankar kunde gå ut till folket.
»Du gamla, du friska» sjöngs unisont,
och professor von Schéele utbragte ett
entusiastiskt lefve för Sverige.
Midnattstimmen var inne, när festen
afslöts.
Afslutningen
af sommarkurserna ägde rum i lördags
i aulan.
Professor Yngvar Nielsen höll föredrag
om kommunikationsväsendets betydelse
för Norges utveckling.
Ämnet var prosaiskt men föredraget blef
i sällsynt grad underhållande. På tjugo
minuter komponerade tal: n en fullkomlig
kulturbild med användning af några få fakta,
bilder ur naturen och folklifvet samt en del
anekdoter. Uti sin långa kust hade Norge
länge haft ett ypperligt samfärdsmedel men
de inre dalarna hade ofta blott haft, fjället,
där många märken efter gamla vägar
förekomma. Dock har en ridt från Kristiania
till Trondhjem skett på fyra dagar. Så
kommo ångbåtar - den förste, som satte i gång
en sådan stämdes inför en riksrätt men
frikändes - , förträffliga vägar och järnbanor.
Tal:n slöt med ett tack till universitetet
och dess lärare, särskildt professor Lundell.
Än en gång hade på Fyrisvall satts en
gyllene säd, som skall bära rik frukt för hela
Norden. (Lifligt bifall.)
Folkskolläraren Siv. Ytréberg från
Tromsö förde de norska lärarnes talan.
De vore ej så många, men resorna vore
långa och dyra, och täflan om stipendierna
hade varit stor. Så snart de lyckliga satt
foten på svensk botten, hade de blifvit
föremål för det mest hjärtliga mottagande. En
norrman behöfde i Sverige blott tala sitt
norska tungomål, och strax fylkade sig
svenskarne kring honom, färdiga att visa honom
sin sympati och sin välvilja. Och i Uppsala
hade alla från gatpojken till länets höfding
täflat att klema bort sina gäster. När de
nu fore hem, lämnade de kvar sina hjärtan
i Sverige, där de sett och hört så mycket,
lefvat sig in i gamla minnen, i Gamla
Uppsala, Linnés Hammarby, Skokloster och
Sigtuna. Men Sverige vore ingalunda blott de
stora minnenas land. Folket där tager
energiskt och hurtigt itu med ett dådkraftigt
arbete, och en stor mängd af dess
universitetsmän stå på höjden af sin tids utveckling,
ja äro föregångsmän, hvadan de också
förmått göra kurserna så populära.
De stämningsfulla afskedsorden
trängde djupt in i åhörarn es hjärtan.
Folkskolläraren O. Davidsson i
Strömsbro höjde ett tacksamhetens, vördnadens
och hjärtlighetens lefve för lärarne,
»ljusets målsmän».
Domprosten J. A. Eklund i Kalmar
uppläste de bekanta orden ur första
Korinterbrefvet om kärlekens kraft samt
afslöt kurserna med Herrens bön och
välsignelsen. Sist sjöngs sv. ps. 500:7.
Ute i aulan rådde ännu länge ett
brokigt virrvarr: hvar och en hade någon
att tacka för de korta men angenäma
dagarna och bjuda sitt vemodsfulla
afsked. Men ännu på söndagen sågos i
lärdomsstaden täta skaror, hvilka gjorde en
sista spatsergång kring gatorna, innan
de sade den ett slutligt farväl.
Antalet deltagare
uppgick slutligen till 806, ehuru den
tryckta förteckningen upptager endast
796, däraf 423 män och 373 kvinnor.
Efter nationalitet och yrke fördela sig
dessa sålunda:
Svenskar.
1 Norrmän.
1 Danskar.
1 Summa.
Folkskollärare ............ 171 12* 36 219
Folkskollärarinnor ___ 81 - 4 85
Småskollärarinnor...... 15 - - 15
Lärare och lärarinnor vid
folkhögskolor............ 2-32 34
D:o vid högre läroverk 18 - - 18
Lärarinnor vid högre
flickskolor............... 2 - - 2
Lärare och lärarinnor vid
seminarier ___........_. 14 - - 14
Lärarinnor (utan
angifven skolart) .........._. 71 2 3 76
Prästman____________ 46 - l 47
Folkskoleinspektör .___ l - - l
Seminarieelever _____ 3 - - 3
Öfriga -......_................ 271 l 10 282
Summa | 695 | 15 86 796
Antalet präster är antagligen i själfva
verket större, enär väl en del teol.
kandidater och läroverkslärare äro
prästvigda.
Bland de svenska deltagarna äro
medräknade den finske folkhögskollärare och
den estniske folkskollärare, som besökte
sommarkurserna.
Af de 71 svenska lärarinnor, som ej
närmare angifvit skolans art, äro
antagligen de flesta tjänstgörande vid
folk-och småskolan, och af de 271 »öfriga»
svenska deltagare tyckes vid en närmare
granskning flertalet vara folkskollärare,
folkskollärarinnor och småskollärarinnor,
hvilka uraktlåtit att till
medlemsförteckningen angifva någon som helst titel.
Dessa ofullständigheter göra det tyvärr
omöjligt att angifva det verkliga antalet
medlemmar af lärarekåren, som deltagit
i kurserna.
Sommarkurserna ur dansk synpunkt.
»Vi höra tillsammans
alla. Vi böra närma oss
hvarandra och icke gå i
skilda flockar.»
Carl v. Friesen.
Disse Ord af Statsraad v. Friesen anslog
efter min Mening den Tone, som har
klinget igennem alt Arbejde under
inde-vserende Aars Sommerkursus i Uppsala.
Her er fra Lserernes Side gjort et
ser-ligt Forsög paa ät ssette sig i
Förbindelse med deres Tilhörere. Deres
Forelsesninger har vseret prsegede af en
be-undringsvserdig Iver for ät blive
for-staaet. Og i Samtaler og Diskussioner
har de end yderligere sögt ät göre sig
.fortrolig med deres Publikums
Tankegång. De har ikke stillet sig paa et
ophöjet Stade, hvorfra de med olympisk
Overlegenhed har udtalt deres
viden-skabelige Lserdomme for et andsegtigt
* Häruti inberäknas »kirkesangerne»,
hvilka antagligen äro folkskollärare, ehuru
de ansett titeln å en obetydlig bisyssla
ståtligare.
Auditorium. Nej, de fleste Professorer
har tvsertimod bestrsebt sig for ät iklsede
deres Tanker den enkle og simple Form,
som gör ogsaa det ophöjede tilgsengeligt
for alle.
I de förste Dage var det iiok
vanske-ligt for månge af de danske Deltagere
ät forstaa det svenske Sprog. Og
derför sögte man ogsaa ät nsernie sig
Ta-lerstolen saa meget som muligt. Og
disse gode Tilhörerpladser, som »Juten»
erobrede sig i Begyndeisen af
Kursustiden, beholdt han til det sidste. Og
Z)ag for Dag förstod man bedre og bedre,
hvad der blev sagt. Og tilsidst var der
vistnok nseppe nogen Dansker, som ikke
fattede det klangfulde svenske Sprog,
naar det blev tält klart og tydeligt.
Dette Aars Sommerkursus har altsaa
medfört, hvad det absolut ogsaa skulde,
ät Svenske og Danske har Isert bedre
ät forstaa hinanden, rent sproglig tält.
Mon ikke ogsaa det skulde faa
Betyd-ning for vört kulturelle Liv i
Fremti-den, navnlig paa det littersere Omraade?
Ät gaa ind paa alt, hvad de danske
Gsester har modtaget af de forskellige
Forelaesninger, kan selvfölgelig ikke lade
sig göre. For en har hört et, en anden
noget andet, men ingen har kunnet tage
Del i alt. Og naar j eg nu i nogle
Bemserkninger skal forsöge ät meddele,
hvilke Indtryk de Danske har faaet af
Forelaesningerne, saa maa dette
hoved-sagelig staa for min egen Regning.
Og har jeg da sserlig glsedet mig ved
ät höre Hr. Professor Högboms
grund-solide Fremstilling af sit Emne, der
om-handlede de förste Spor af Menneskenes
Optrseden paa Jorden. Vi kom derved
til ät regne med större Tidsrum, end
man er vant til, og dette löf ter Tanken.
Det samme skete ogsaa under Dr.
Myhrmans Forelsesninger om
Udgrav-ningerne i de gamle Kulturlande ved
Evfrat og Tigris. Disse Forelsesninger
har, som ogsaa Dr. Sjögrens över Livet
i Rom, vseret ledsagede af gode
Lysbille-ders Fremvisning; og dette bidrog ikke
lidet til ät göre nsevnte Emner mer end
almindelig interessante.
Dr. Sjögrens ualmindelig smukke og
tydelige Sprog, hans ualmindelig
velord-nede og fint formede Foredrag vändt
allerede paa Kursusets förste Dag de
fleste Danskes Hj ser ter. Og de var blandt
hans stadige og trofaste Tilhörere.
Den, som skriver disse Linjer, har
givet sig ikke saa lidt af med ät höide
offentlige Oplsesninger, og der er
des-aarsag intet förunderligt i, ät han fulgte
Dr. Ödmans tre Forelsesninger om
»Välläsning» med den mest levende
Inter-esse.
Og månge som han Iserte sikkert baade
et og andet ved anspsendt lyttende ät
sidde der med Latter paa Lseberne og
Beundring i Sindet og höre paa den
ualmindelig livlige, sprudlende vittige og
dog elskvserdige Maade, hvorpaa Lektor
Ödman blottede en stakkels Oplsesers og
Foredragsholders månge Skröbeligheder.
- Naar Talen er om Lossning, maa Dr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
