Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,131.) 2 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
661
Ottelin heller ikke glemmes. Den Månd
har vundet sig månge danske Venner i
de Timer, da han ihaerdigt men dog i
en jsevn og kammeratlig Tone gav
Undervisning i ät Isese Svensk.
Dr. V. Lundströms mandige og
alvor-lige Fremstilling af Italienernes
Friheds-kamp har sikkert ogsaa efterladt et
bli-vende Indtryk hos hans Tilhörere.
Men tiden i mindste Maade ät ville
nedssette nogen anden, saa maa j eg dog
sige, ät den Månd, som vi har haft mest
Udbytte af ät höre, er Professor v.
Schéele. Og det kommer deraf, ät de
Tanker, han i sine psedagogiske
Fore-Isesninger udtalte, er fuldt lid i
Over-ensstemmelse med, hvad den danske
Hö j skole og Fri skole i adskillige Aar har
forsögt ät göre til Virkelighed. - ’De
samme Tanker har i al Fald ogsaa i
Theorien vundet Anerkendelse i
Folkeskolen hjemme hos os.
Og af den Grund kan vi ogsaa fuldt
ud slutte os til Professor Schéele, naar
han med mandig Kraft og
videnskabe-lig Begrundelse siger til de svenske
Lse-rere, ät de skal gaa ud med Börnene
og lade dem se paa Livet, dets Arbe j de
og ypperste Resultater, ät de fremforalt
skal söge ät göre deres Gerning med et
glad Sind, saa ät Börnene kan faa Del i
denne Glsede og derigennem lyse och
liflige Minder fra deres Skoletid.
Da Professoren i Slutningen af sin
sidste Forelsesning for det dybt grebne
Auditorium udtalte, ät han undertiden
i de forlöbne Timer havde syntes ät se
glade, lyslokkede Barnehoveder titte frem
imellem Tilhörerne, saa förstod vi, ät
det, der lagde Klangen og Kraften i hans
Ord, var en dyb og inderlig Kserlighed
til de Börn, som nu vokser öp rundt
omkring i hans skönne, minderige
Fsedre-land og engång skal blive dets Vsern og
Vagt. - Maatte denne hans Kserlighed
ogsaa komme til ät besjsele alle dem,
der til daglig virker i den svenske
Folke-skole, det önsker vi Danske sikkert alle
som en, i det vi takker Hr. Professor
Schéele for hans ypperlige Forelsesninger l
Ja, der kunde naturligvis endnu vsere
nieget ät skrive om, hvad der er tält,
om hvorledes ogsaa månge andre
dyg-tige Lserere har ve j ledet og oplyst
Kur-susdeltagerne, men Pladsen tillader det
ikke, og j eg kan derför ikke opholde
mig Isengere derved.
Men det har ikke alene vseret i
Universitetets Höresale, vi har modtaget
Indtryk under vört Ophold her. Man
har ogsaa udenfor disse paa månge
Maa-der sögt ät göre os Opholdet i den gamle
minderige Stad Uppsala saa behageligt
som muligt. Altid og alle Vegne har
vi mödt den mest forekommende
Ven-lighed. Og vi kan med Hensyn dertil
ikke andet end udtale vor Beundring for
Kursusbureauets Personale, som Dagene
igennem har vseret optagne af ät
be-svare i Hundrede Tal af mer eller mindre
vigtige Spörgsmaal. Og dette kan blive
trsettende i Lsengden. Men Hr.
Köke-ritz og hans raske Medhjselpere har
aldrig ladet sig mserke med nogensomhelst
Trsethed. De var beständig elskvaerdige
og rede til ät give Eaad og Vejledning.
Og af Lederen for dette Kursus, Hr.
Professor Lundell, har vi modtaget de
bedste Indtryk. Man behöver blöt ät
se den Månd for ät höide af ham. Dette
gjorde sikkert ogsaa saa godt som alle
Danske, stråks vi kom. - Og siden blev
det ikke mindre. Han sörgede for os
paa forskellig Vis med Underholdning og
Udflugter. Han deltog i vore Samtaler
og Diskussioner. Og det glsedede os ret
af H j ser tet, naar han, mer end nogen
anden, ved disse udtalte sig aabent* og
uforbeholdent for en aandelig
Sammen-slutning mellem Nordens Lande.
Uppsala Borgere har ogsaa vist os stor
Imödekommenhed. - Landshövding
Brå-kenhjelm og Frue gjorde det festligt for
os paa det gamle Slot, hvor de tog imod
os som deres Gsester. Og den nordiske
Förening glsedede ligeledes Nordmsend
og Danske med Indbydelse til en festlig
Sammenkomst, som forlöb paa den mest
hjsertelige Maade. - Ja, vi har altsaa,
og det tör j eg sige saavel paa mine
Landsmsends som egne Vegne, modtaget
saa månge Beviser paa personlig
Elsk-vserdighed og hjsertelig
Imödekommenhed saavel af Kursusets Leder som og
saa af alle dem, vi her er komne i
Beröring med, ät vi regner disse fjorten
Dage, vi nu har tilbragt i Uppsala, for
nogle af de mest indholdsrige, vi har
oplevet. Og derför haaber j eg, ät vi
ätter engång i Fremtiden maa modes
med svenske og norske Msend og
Kvin-der ved et lignende aandeligt Stsevne,
og ät det da ogsaa kan lykkes ät faa
en dansk Månd til ät höide
Forelses-ninger her oppe. I Aar har vi jo
sav-net en saadan. Og hvis det samme
bliver Tilfseldet i Fremtiden, kunde vore
Broderfolk let faa den fejlagtige
Opfat-telse, att det staar daarligt til med
Vi-denskaben nede hos os. Og dette er
ingenlunde rigtigt. Nej, tvsertimod! Vi
har min Tro ogsaa dygtige og veltalende
Msend i Danmark.
Og saa vil j eg, idet jag takker for
alt godt, vi Danske har modtaget i
Uppsala, slutte med ät Önske det svenske
Folk hjsertelig til Lykke med disse Kursus.
Ja! - Leve de! -
Rasmus Nielsen.
Förständer for Seerslev Hö j skole,
Fyn, Danmark.
Folkskolan som bottenskola.
Under en af de pedagogiska
föreläsningar, som vid de nu afslutade
sommarkurserna i Uppsala hållits af
professor Frans von Schéele, har helt !
naturligt spörsmålet om »folkskolan j
som bottenskola» kommit på tal. De j
uttalanden, som föreläsaren härvid l
gjorde, ha särskildt bland de folk- l
skolemän, som åhörde honom, väckt j
ett visst uppseende. Angående inne- !
hållet af ifrågavarande föreläsning i
ha vi redan omedelbart efter den- i
samma mottagit åtskilliga meddelan- l
den. Men då det syntes oss önskvärdt j
att från föreläsarens egen hand er- i
hålla en närmare precisering af hvad j
han ville ha sagdt, ha vi vändt oss
till honom i detta syfte, och med ett i
tillmötesgående, för hvilket vi betyga \
honom vår tacksamhet, har han be- j
svarat vår hänvändelse genom föl- j
jande skrifvelse: i
Redaktionen af Svensk Läraretidning |
har uppmanat mig att för tidningen j
skriftligen afsätta hufvudpunkterna af !’
mina vid sommarkurserna uttalade åsik- j
ter i spörsmålet: »folkskolan allmän ~bot- j
tenskola». Naturligen begagnar jag tack- j
samt -detta tillfälle att minska möjlig- ;
heterna till missförstånd om min mening i
i denna viktiga fråga.
Det var icke för att ingripa i ett !
spörsmål för dagen, som jag på mina
föreläsningar tog upp den, utan jag
ansåg den ej kunna förbigås vid utredan- !
det af de allmänna principerna för
uppfostrans ändamål och skolväsendets
organisation därefter.
Uppfostrans allmänna ändamål sökte
jag bestämma så: »att gifva de unga
en förberedande utveckling för att göra
dem till dugliga deltagare i sin tids och
sitt lands kulturarbete». Då kulturår- ;
betet kräfver en organisation med mer
eller mindre långt drifven
arbetsfördelning, bör enligt min åsikt
uppfostringsväsendet också individualiseras efter de
olika uppgifter, lärjungen en gång skall
komma att fylla i kulturarbetet. Och
jag betraktar det såsom en kvarlefva af
upplysningstidens abstrakta
humanitetsbegrepp, när man tror, att det i
människans utveckling finnes en tid,
barndomen, då alla böra utbildas lika. Nej, «
så tidigt som möjligt bör enligt min ’\
mening individualiseringen ske och hän- i
syn tagas till de särskilda uppgifter i
kulturarbetet, för hvilka detta enskilda
barn bör förberedas. Mitt program är
därför: så många skolformer som
möjligt, - och ej en enda gemensam
barndomsskola för alla.
Det synes mig önskligt, att man
utarbetar läroplanen olika för de lärjungar,
om hvilka man förutser, att deras
skolgång slutar vid omkring 12 års ålder, och
för dem, hvilka man väntar få behålla
i skolan till 17 eller 19 års ålder. Skola
de förs ta skolåren vara lika för alla, så
nödgas man antingen beröfva de förre
(folkskolans lärjungar) den önskvärda
mångsidigheten och relativa
fullständigheten i deras skolbildning eller ock låta
de senare (de högre läroverkens lärjungar)
på ett opedagogiskt sätt dels uppskjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
