Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (1,135.) 30 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 39
nerna är man alltid försiktig, då det
gäller något nytt. Af stor betydelse
vore, om lärarekåren ville behjärta
saken och uttala sin sympati för densamma.
Efter det med bifall mottagna
inledningsanförandet följde en kortare
diskussion, i hvilken deltogo
folkskollärarinnan fröken Adéle Y etterlind i
Jönköping samt folkskollärarne J. J. Blomberg
i Karlskrona, Mauritz Tennman i Sandö,
P. J. Karlsson i Kedjeåsen och V.
Al-mer i Arlöf.
Samtliga talare tillkännagåfvo sin
anslutning till inledarens åsikter. En
skolläkare borde vara anställd vid hvarje
skolinstitution, och många fel, som nu
begås vid barnens uppfostran, skulle
därigenom blifva af hjälpta. Men för att
detta skulle kunna blifva en följd, borde
en samverkan äga rum mellan läkaren
och lärarepersonalen, en samverkan, som
kanske å de ställen, där skolläkare
hittills anställts, ej förekommer i så hög
grad, som behöfligt vore. Skolläkaren
borde kunna rådfrågas å bestämda tider.
Ej blott i städerna vore skolläkaren
nödvändig; i de större industrisamhällena
på landet vore behofvet af en sådan
måhända ännu större. Den ekonomiska
sidan af saken skulle måhända vålla
svårigheter, åtminstone till en början,
men i städerna torde den, om
nödvändigheten af Skolläkareinstitutionen blefve
insedd, ej komma att stöta på
oöfver-stigliga hinder, och på landsbygden
kunde flera kommuner sluta sig
tillsammans och gemensamt bilda
skolläkare-institutionsområden, hvilka kunde göra
anspråk på understöd af landsting och
hushållningssällskap. Af stor vikt vore,
att skolläkarne aflönades så, att de kunde
ägna sig åt denna sin verksamhet med
lif och intresse.
Enhälligt antogs inledarens förslag till
uttalande, så lydande:
Ett önskemål är, att såväl i stad som å
landsbygden hvarje folkskola måtte hafva
tillgång till en för ändamålet anställd
läkare, hvilkens uppgift borde vara
dels att undersöka lärjungarnes
hälsotillstånd och gifva anvisningar om lämpliga
åtgärder med afseende å svaga och
sjukliga barn,
dels att stå vederbörande skolstyrelse och
lärare till tjänst i egenskap af rådgifvare i
fråga om skolans och skolarbetets
hygieniska anordning.
Den andra frågan, som nu företogs
till behandling, afsåg
nykterhetsundervisningen.
»Huru skall läraren bäst kunna
fullgöra den undervisningsskyldighet i
nykterhetsspörsmålet, sorn är honom ålagd?»
- så var frågan affattad. Professor
Curt Wallis i Stockholm inledde
öfverläggningen och yttrade därvid
hufvudsakligen följande:
Fordom omfattade läkarne den
märkvärdiga åsikten, att alkohol var ej blott
ett oskadligt gift utan t. o. m. nyttigt,
och man gaf brännvinet namnet aqua
vitce, d. v. s. lifvets vatten. Denna
åsikt hos vetenskapsmännen hade
naturligtvis till följd, att alkoholbruket af
ingen ansågs skadligt, och för omkring
100 år sedan voro förhållandena i följd
häraf i hög grad mörka. Men ännu i
dag står man inför det sorgliga faktum,
att alkohol förbrukningen på de senaste
100 åren i genomsnitt ökats i
förhållande till folkmängden. Dess bättre
utgör vårt land i detta afseende ett
lysande undantag.
Numera har vetenskapen börjat med
skärpa betona vådan af alkoholbruket,
och man kan t. o. m. tala om en
särskild vetenskap, den s. k. medicinska
alkohologien.
Alkoholfrågan är också lif s viktig för
hela det moderna kulturlifvet. Striden
mot alkoholen börjar föras alltmera
intensivt. Detta sker dels på
öfvertygel-sens, dels på lagstiftningens vag. Den
utan gensägelse förnämsta vägen är den
förra, och i första hand bör då striden
börja redan bland ungdomen i skolorna.
Först för 20 å 30 år sedan började man
detta slags strid. Det var i Förenta
staterna, och där likasom i England har
man i detta afseende hunnit längst, tack
vare ej minst kvinnornas energiska
arbete. I båda dessa land är
nykterhetsundervisning obligatorisk i skolorna.
Är man af den öfvertygelsen, att
striden mot alkoholfaran bör taga sin
början i skolorna, och det måste man vara,
ty - såsom någon sagt - »om vi
frälsa barnen i dag, så ha vi äfven
räddat morgondagens folk», så är det
viktigt att tillse, det
nykterhetsundervisningen bland barnen bedrifves på bästa
sätt. När det k. cirkuläret af 1892
utfärdades, borde vederbörande tänkt på,
huru läraren själf skulle kunna erhålla
undervisning för att blifva kompetent
att meddela den påbjudna
undervisningen åt barnen. I seminarierna torde^
detta slags undervisning näppeligen
meddelas på tillfredsställande sätt, enär
lärarne där i allmänhet själfva sakna nödig
kompetens. Därför är ett önskemål, att vid
seminarierna anställas för ifrågavarande
afseende kompetente lärare, exempelvis
läkare, som studerat nykterhetsfrågan.
Kostnaderna härför torde blifva alltför
obetydliga för att utgöra något hinder.
Men huru skola redan anställda
lärare förvärfva erforderlig kompetens?
De nykterhetskurser, som af
centralförbundet för nykterhetsundervisning
börjat anordnas, äro härutinnan af stor
betydelse och hafva glädjande nog talrikt
besökts af folkskolans lärare.
Naturligtvis bör läraren låta sig angeläget
vara att studera de skrifter i
nykterhetsfrågan, som afse att bibringa nödiga
kunskaper angående densamma, och af
hvilka många rinnas af utmärkt
beskaffenhet. Det pågående
folkbildningsarbetet borde också med sig förena arbetet
för nykterhetens utbredande, ty de höra
samman.
I fråga om åskådnmgsmateriell f or nyk-
terhetsundervisningen, något som är
absolut nödvändigt, äro vi ej mycket efter
de stora kulturländerna, och hvad som
ännu brister kan man hoppas så
småningom få kompletteradt. Sitter man
inne med nödiga kunskaper och har man
tillgång till åskådningsmateriell, vinner
man utan svårighet målet med sin
undervisning. Det är ej svårt att
intressera barnen.
Lärarens egen ställning till
alkoholspörsmålet är naturligtvis af allra största
betydelse. Att helnykterheten haft svårt
att bli erkänd har sin grund däri, att
den redan på förhand fastslagit den
princip, hvartill vetenskapen först senare
kommit. Svåraste motståndet har dock
psykiska grunder. Hos kulturfolken
ligger redan i den naturliga driften ett
begär efter starka drycker. Blir läraren
undervisad om vetenskapens resultat, är
emellertid hans ställning i frågan klar,
och man torde kunna säga, att i vårt
land striden mellan absolutister och
måttlighetsmän bland lärarepersonalen
är slut, att frågan om lärarens ställning
i nykterhetsspörsmålet är löst.
Lärarekåren har inga som helst olägenheter,
endast fördelar - att icke förakta de
ekonomiska - af sin anslutning till
helnykterheten.
Inledaren, hvars anförande hälsades
med lifliga applåder, hade i
programhäftet framställt följande förslag till
uttalande :
1. För att med framgång kunna fullgöra
sin skyldighet att meddela undervisning om
de rusgifvande ämnenas natur och
verkningar måste läraren äga grundlig kunskap
om hvad man på vetenskapens nuvarande
ståndpunkt har sig bekant angående
ifrågavarande verkningar, de fysiologiska liksom
de moraliska och sociala.
2. Läraren bör vid undervisningen kunna
stödja sin framställning på lämplig, efter
vetenskapliga och pedagogiska grunder
utarbetad åskådningsmateriell.
3. För vinnande af ett godt resultat
kräfves slutligen, att läraren är besjälad af ett
lefvande intresse för nykterhetens sak och
genom eget personligt föredöme visar sig
öfvertygad om dess nödvändighet för vårt
folks och vår odlings framtid.
Kedaktör A. Vernell i Stockholm, hvilken
ansåg denna fråga för den viktigaste vid
hela mötet, frambar till inledaren ett
varmt tack för hans verksamhet i
nykterhetens intresse och särskildt för hans
anförande vid dagens sammanträde.
Lärarekåren hade nog gått långt i
nykterhetshänseende, men ännu återstode
mycket öfrigt att önska. Då en sak,
som inledaren betonat, nämligen
lärar-nes kompetens, vore af största vikt,
ville tal:n att denna äfven skulle
omnämnas i uttalandet, hvarför han
föreslog ett tillägg till resolutionsförslaget
af följande lydelse:
Mötet uppdrager åt centralstyrelsen för
S. A. F. att i förening med adjungerade
lämpliga personer söka få i gång en
allmän namnteckning å en petition till k. m:t
om proposition till riksdagen angående
anslag till anställande af bestämda lärare i
nykterhetsundervisning vid såväl skollärare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
