Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (1,137.) 14 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 41
SVENSK LÄRAEETIDNING.
791
Katekesen
inför kyrkomötet.
I detta nummer fortsätta och
afsluta vi redogörelsen för
katekesfrågans behandling inom kyrkomötet
den l dennes. Efter generalmajor
Lilliehööks af oss i förra numret
refererade yttrande lämnades ordet till
f. d. folkskoleinspektören J. Kjellin i
Östersund. Han hade under 19 år som
folkskollärare och 27 som
folkskoleinspektör haft tillfälle att sätta sig in i
katekesfrågan. Ordet »varsam» ville
han tyda annorlunda än biskop Billing:
det bör nog betyda så litet förändring
som möjligt. Emellertid ligger
tyngdpunkten på det pedagogiska krafvet, och
ett sådant, om hvilket väl alla kunna
enas, är det i alla andra läroböcker
tillgodosedda: »först motivering, sedan
kläm!» Först en vidlyftigare
framställning, som vänder sig till uppfattningen;
j sedan en koncis sammanfattning, som
riktar sig åt minnet och bör ordagrant
inläras. En sådan behöfves för
barnaåldern, och Luthers lilla katekes kunde
lämpligen användas härtill. Ingen
förändring i läroinnehållet behöfdes, då de
pedagogiska krafven blott omfatta
lärogång och uppställning. Under
förutsättning att det tydligen inrycktes i
reservanternas hemställan, att Luthers lilla
katekes skall utgöra den orubbliga
grundvalen för en ny lärobok, ville han
förena sig i deras yrkande.
Pastor primarius J. F. Håhl skulle
gå med på de framställda förslagen, om
han blefve öfvertygad om den nuvarande
katekesutvecklingens olämplighet » eller
att ett djupare allmänt behof af en ny
förefunnes. Men han trodde det ej: den
hittills varande hade i 25 år fyllt sin
uppgift, dess brister vore få och
obetydliga, men hvad som fattades vore trogna
och nitiska lärare. Klagomål komme
från sällskap och enskilda personer -.
ej från den stora massan. Men om ock
en ängel från himmelen framlade ett
katekesförslag, skulle det ej vinna allas
bifall. Tre katekeser inom en
mansålder skulle undergräfva förtroendet till
religionsundervisningen. Det vore
ledsamt, att detta förslag någonsin
framkommit, och än ledsammare, att så många
uttalat sig därför. Om nu olika förslag
skulle af enskilda få framläggas, skulle
man få se på ett uppbyggligt skådespel!
Ingen skulle gilla den andres förslag,
och slutet skulle bli -» att den nuvarande
katekesutvecklingen vore den bästa. Två
upplagor ville han ej veta af -
uppställningen i frågor och svar vore ett
godt band på läraren, och dess
om-ändring skulle medföra de betänkligaste
följder. Tal:n anslöt sig till biskop
Johanssons reservation.
Lektor J. B. Börjeson i Karlstad,
ombud i stället för biskop C. H. Rundgren,
ansåg skillnaden mellan revision och ny
lärobok mest ligga i orden. Ingen stor
entusiasm råder i landet för en förändring,
om ock många anse denna dag i
kyrkomötet för en märklig dag. Den
nuvarande katekesutvecklingen har nämligen
varit till utomordentlig välsignelse, och
då tal:n före sin afresa till kyrkomötet
sport en folkskollärare i Karlstad om
dennes åsikt, hade han fått till svar,
att denna bok beredde lärarne deras
högtidsstunder, och tal:n själf hade känt
sig vederkvickt och lycklig efter
katekes-timmarna. Tusentals människor tro ej,
att det finnes några kardinalfel i vår
katekesutveckling, eller att den bär skuld
för tidens ondska. Själfva
frälsnings-armén har ur den lärt sig en ren luthersk
dogmatik. Så länge de lutherska idéerna
lefva hos folket och bära detta, äro vi
på god och rätt väg - i motsatt fall
urspåra vi. Själf hade tal:n kunnat sin
katekes vid 7 års ålder och aldrig hört
någon klaga, att den var svår. Tidens
ström stöter på berg, och därför blir
det ett brusande fall, ty klippgrunden i
vattnet trotsar strömmens styrka. Då
det emellertid blifvit en dogm, att
katekesutvecklingen är oduglig, och skriet
därom ej vill tystna, måste en revision
ske. Lyckligtvis råder enighet om
Luthers lilla katekes som grundval - i
motsatt fall skulle harf van ohjälpligt
tilltrasslas. Den blifvande läroboken
borde göras kortare i tredje
hufvudstycket - saklöst kan allt borttagas,
som ej är Luthers. Äfvenså i 4 och 5
hufvudstyckena, hvaremot det dogmatiska
i andra artikeln bör kvarstå. Helst ville
tal:n bibehålla frågeformen, ty
utanläs-ning är så utomordentligt nyttig. »Blott
hvad vi minnas äga vi verkligen.» Tvära
öfvergångar borde undvikas och något
af det socialt-etiska komma med, såsom
frågorna om arbetet, arf och
förmögenhet, fosterlandet o. s. v. Men revisionen
borde vara varsam d. v. s. grannlaga,
hvadan tal:n yrkade bifall till
prästerliga afdelningens hemställan.
Biskop Martin Johansson tillkännagaf
först och främst, att han i denna fråga
stode på yttersta högern och detta af
pietetskänsla mot 1878 års
katekesutveckling, som han liksom biskop Billing
varit med om att pröfva och antaga.
Han kunde då ej gärna vara med om
att ändra den. Och en lösning af frågan
försvåras, om man går längre än
»Folkskolans vänner» gjort. När här nu vore
tal öm två strömningar, ville tal:n
tillråda, att man stannade vid en så
oskyldig revision, att alla kunde vara med
på den. Tal:n kunde omöjligen vara med
om två katekesupplagor -. en för de rika
och en för de fattiga kanhända - men
han ville yrka, att det läroboksförslag,
som till ett annat kyrkomöte inkomme,
måtte affåttas i två editioner, mellan
hvilka kyrkomötet sedan kunde välja.
Med folkskoleinspektören Kjellins tillägg
hade han inga betänkligheter mot
reservanternas förslag, som i vissa afseenden
tilltalade honom, ehuru han förbehöll
sig att få rösta efter omständigheterna.
Professor Seved Ribbing i Lund
framhöll, att alla vilja vi värna om den
svensk-lutherska kyrkans grund, om vi
också skilja oss i fråga om sättet. Men
om vi kunna genom smärre ändringar
icke i hjärtpunkten utan i fråga om
formen verkligen vinna något för vår kyrka
och vårt folks bildning, böra vi ej tveka.
Rop på reform höras äfven från kyrkans
sanna vänner, och vi böra ej skjuta
undan frågan. Den nya läroboken bör
icke afrättas i frågor och svar: den
skarpa formuleringen uppöfvar val
minnet men skadar mer än den gagnar, och
minnesskatter vinnas lättare på annat
sätt. Men den bör afrättas i två kurser:
en primär och en för
konfirmations-och mellanskolan.
Konfirmationsundervisningen skulle få ett helt annat intresse,
om en ny djupare lärobok med
väsentligt samma innehåll då tillkomme.
Be-hålles Luthers lilla katekes som
grundval, brytes ej mot den historiska
kontinuiteten. Instämde i
folkskoleinspektören Kjellins yttrande om motivering
och slutkläm samt yrkade bifall till
reservationen.
Kronofogden M. H. Sanden i Lidköping
erkände, att utanläsningen ofta blefve
mycket betungande för barnen med en
så lång katekesutveckling1. Oaktadt k.
cirkuläret af 1865 är utanläsningen
mångenstädes hufvudsaken; för öfrigt är
utanläsning omöjlig att undvika, och
bäst är därför att få en kort lärobok.
Utanläsning skall för resten fortgå äfven
om man får en fortlöpande framställning:
barnet begagnar vid svaret bokens ord,
och så blir det liksom nu. Två editioner
böra däremot ej begagnas: då får barnet
snart två katekeser i stället för en.
Yrkade bifall till reservanternas
hemställan.
F. d. teologie professor Vald. Rudin i
Uppsala, lekmannaombud för Linköpings
stift, hade aldrig själf haft anledning
att klandra den nuvarande läroboken,
som han länge begagnat, hvadan han
kunde tala opartiskt. Men icke borde
man jämra sig öfver klagomålen mot
boken - snarare väl då glädjas öfver
att intresset för en så viktig sak är
lifligt i denna af oro och rörelse fyllda
tid. Vi få ej glömma, att anmärkningar
mot denna bok utgått från en lärarekår
på tusentals personer, som nog ofta funne
katekesen vara en ryslig plåga. Uppsala
ägde en utmärkt folkskollärarekår. Vid
förfrågningar inom denna kår hade inga
anmärkningar uttalats mot innehållet
utan blott mot formen, valet af
bibelspråken och att Luthers lilla katekes
förekommer äfven inö ni utvecklingen.
»Folkskolans vänners» förslag om en
revision hade tillkommit för att mota
yrkandena på längre gående ändringar
från andra håll och formulerats af
en bland våra yppersta pedagoger.
Tal:n ville* ej ha bort alla biskopar
ur en blifvande kommitté, men folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
