Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
79
siffersammanställningar som publicerats på annat ställe i dagens nummer*. Har man studerat dem, faller ett alldeles nytt ljus över hela denna otillständiga agitation, vars tillskyndare ingalunda i genomsnitt sitta sämst i Guds kålgård, men som helt enkelt undandragit sig att följa en naturlig kulturutveckling, som andra lojalt underkastat sig.
Saken erhåller ytterligare belysning, om hänsyn tas till kommunalskattens storlek och skolutgifternas procentuella andel i landskommunernas utgifter. Det visar sig, att de 6 mörka länen icke i någotdera fallet kunna uppvisa de mörkaste siffrorna.**
Vad angår folkskolbudgetens procentuella andel i landskommunernas utgifter, föreligga icke senare siffror an från 1919. Men statistiken utvisade då, att i fem län (Västerbottens, Norrbottens, Uppsala, Gotlands och Kristianstads) utgjorde skolbudgeten 56-50 procent av samtliga utgifter, i nio län (Gävleborgs, Kronobergs, Blekinge, Värmlands, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands och Västernorrlands) 49-45 procent, i åtta län (Hallands, Skaraborgs, Jämtlands, Södermanlands, Kalmar, Kopparbergs, Jönköpings och Bohus län) 44-40 procent samt i två (Östergötlands och Stockholms) respektive 39 och 38. Jämför sa de kursiverade länen med de övriga och kom sedan och tala om särskilt behj ärtans var da undantagsfall såsom ursäkt för efterblivenhet och försummelse.
Ett gammalt folkstäv säger, att den skriker ej alltid värst som värst blir klämd. Tvivelsutan har skolbudgeten på många håll känts som en tung och tryckande börda för små och fattiga landskommuner. Man undrar ej därpå. Men offret har gjorts, och där de största offren gjorts, har det ofta klagats minst. Man visste, att det var ett nödvändigt led i kulturens offerväsen. Man kan med ett visst fog för framtiden påfordra varsamhet och begagnandet av broms och styre. Men detta ar ett, och ett annat ar att slå back. Det skulle vara ett folk med vår bildning ovärdigt. Och som ett direkt bakslag måste varje aktion i överensstämmelse med de kommunala skol-förbundens betraktas. Det skulle helt enkelt betyda, att våra i skolhänseende mest efterblivna och minst offervilliga provinser skulle ta ledningen av landets uppfostringsväsen.
Hela denna aktion begagnar sig osympatiskt nog av en skyddande förklädnad, som vid första beröring upplöses och blottar sakens nakenhet. Man kallar sig Sveriges kommunala skolförbund, som om det gällde skolans intressen. Men vad gäller det? Jo, att göra folkskolan mest aptitlig för dem, som stå dess sak mest fjärran, för tredskare, som hålla näven sa hårt om pungen, att snålheten
* Återgivet i Sv. Ltg nr 2. ** Se Sv. Ltg nr 2!
bedrar visheten. Man skjuter framför sig månheten om kommunernas självstyrelse, som om denna på allvar vore hotad. Ty vad gäller det? Jo, blott och bart vissa kommuners skyldighet att lojalt böja sig för ett allmänt statsintresse, som av den övervägande majoriteten av våra kommuner aldrig någonsin blivit bestritt i anseende till sin rättmätighet. Det skall villigt medgivas, att det i vissa fall gäller hårt skattebetungade kommuner. Sa ar t. ex. förhållandet med kommunerna i de båda härad av Älvsborgs län, Mark och Kind, som anslutit sig till rörelsen. I ty fall bör skattelindringen sökas på andra vägar. Men att svenska skolbarn med en ringa nödtorft av enklaste bildning skulle plikta för kommunala ekonomiska svårigheter, den tanken ar absurd.
Det tjänar ingenting till att söka analysera upp den motivkrets, som ligger under den nya rörelsen och som hr Värner Rydén på annat ställe i dagens nr med fullaste fog talar om.* Men att det icke enbart ar ekonomiska intressen, som här driva sitt spel, ligger i öppen dag. Saken har en bismak av hämndeakt och hamnarna äro herrar, som icke längre få spela patroner och förmyndare över en sak som enligt naturens ordning blivit en allmän stats- och folk angelägenhet. Skulle skattebetalarnas förening också ligga och fiska i detta grumliga vatten, såsom det påståtts, sa har man en ny anledning att skärpa utkiken på denna institution.
Ingen förnuftig människa bestrider, att missgrepp begåtts och kunnat begås under folkskolväsendets utveckling här i landet. Men dylikt rättfärdigar icke i någon man ett baksträveri av sa uppenbar art som kravet på en återgång till eller fastlåsning vid föråldrade skol- och undervisningsformer.
Denna aktion måste beslutsamt lysas raka vägen hem. Den ar blott agnad att blamera. I samma ögonblick som en svensk ecklesiastikminister lånade sitt öra åt slika skolvänliga appeller, måste hans sista nådatid anses omedelbart tilländalupen. Och några bondetågslater lär det ej löna mödan att upprepa. Det teaterstycket gick ohjälpligt sönder i sista akten.
dagen.
Se Sv. Ltg nr 2!
Varje lärare och lärarinna bör föl/a med sin tid och hålla
antingen
Svensk Läraretidning eller
tidningen Småskolan
Statsverkspropositionen.
Några reflexioner.
Vi hava i det föregående i korthet redogjort för årets statsverksproposition, i vad den avser folkbildningsanslagen. Beträffande dessa anslag måste tacksamt erkännas, att några nya sådana tillkommit, nämligen för tillbyggnad av gymnastikhuset vid folkskolseminariet i Gröteborg, för undervisningsmateriell och böcker vid småskolseminariet i Lycksele, för anskaffande av böcker och inventarier vid småskolseminariet i Hagaström och för uppförande av folkskolbyggnader i rikets nordligaste gränsorter. Dessutom hava höjningar vidtagits i fråga om vissa förslagsanslag, uppenbarligen i avsikt att förekomma anslagens överskridande, ävensom beträffande ett par reservationsanslag.
Under rubriken folkundervisningen hava emellertid icke mindre an 24 anslag blivit beskurna, och för skolöverstyrelsen har anslaget till inspektion och sakkunniga biträden, som förra året nedsattes från 28,000 till 16,000 kr., nu ytterligare nedsatts till 9,000 kr.
Vi förstå mycket väl, att då ned-sättningar vidtagits inom andra delar av 8:e huvudtiteln ävensom å andra huvudtitlar, folkundervisningen icke heller kunnat gå fri. Mot de flesta av de nu ifrågakomna nedskärningarna å anslagen för folkundervisningen synes oss, med hänsyn till den ännu kvarstående depressionen, icke heller vara något att invända. Men däremot synas vissa av berörda nedskärningar ävensom frånvaron av anslag för tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid folkskolor och högre folkskolor tyda på en viss tendens, som ar riktad mot folkbildningen.
Vi åsyfta här särskilt anslagen till inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen, till höjda stipendier åt elever vid folkskolsemi-narier, till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, till arvodesförhöjning åt lärare vid fortsättningsskola, till ökat understöd åt folkhögskolor samt det frivilliga folkbildningsarbetet.
Det första av de nyssnämnda anslagen undergick föregående ar, såsom redan nämnts, en synnerligen kraftig nedsättning. Detta skedde, efter det skolöverstyrelsen verkställt en grundlig undersökning i ämnet och efter särskild överläggning mellan ecklesiastikministern och överstyrelsen. Den då gjorda nedsättningen medförde givetvis ett betänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
