Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 10
Dödsfall.
A. G. JOHANSSON.
J. A. ENWALL.
NATHALIA LARSSON.
A. G. Johansson.
F. folkskolläraren och organisten A. Gr. Johansson avled i Alingsås den 13 febr. J., som var född i Kyrkefalla församling i Skb. län 1847, avlade folkskollärarexamen i Göteborg 1870 och organistexamen i Skara 1875. Han innehade först plats som lärare i Ransberg och Uvereds församlingar, varefter han erhöll förenad plats i Skallsjö, Näs folkskola 1884. Här har han på ett hedersamt sätt utfört huvudparten av sin livsgärning, ty här stannade han, tills han avgick med pension.
Skicklig lärare i slöjd, tjänstgjorde J. på 1890-talet undar ferierna såsom lärare under flera kurser vid Näs slöjdseminarium. Vid sidan av lärarverksamheten sysselsatte sig J. med orgelbyggeri och har på flera ställen om- och nybyggt kyrkorglar, som vunnit erkännande. - J. var en intresserad och duglig lärare. När han hunnit till den ålder, då de flesta kamraterna gå att njuta sitt otium, gick han att fortsätta sitt skolarbete på ny plats. De senare årens arbete utmärktes av samma kraft och intresse som de tidigare årens.
J. efterlämnar minnet av en stilla och god människa, en skolans veteran, värd att ihågkommas. Han sörjes närmast av en son med familj.
Jordfästningen ägde rum i Alingsås gravkapell den 24 febr. Kyrkoherde Björkblom, som förrättade jordfästningen, talade erkännande och vackert om den avlidnes livsgärning. Vid graven talade en av den avlidnes kamrater f. d. läraren F. E. Edgren, Lerum, och H. Edqvist i Hemsjö.
Till båren hade sänts rik blomstergärd från släkt, f. d. lärjungar vid Näs folkskola, vänner och kamrater.
_____ H. E.
J. A, Enwall.
Den 13 febr. avled f. folkskolläraren och kantorn i Ukna, Kim., Josef August JEmvall något över 64 ar gammal närmast sörjd av maka. E. avlade organistexamen 1877 och folkskollärarexamen 1881 i Linköping. Sedan sistnämnda ar har han tjänstgjort som lärare vid Ukna kyrkskola och som församlingens organist och kantor från slutet av 1880-talet. Varmt intresserad av sitt kall har E. under de flydda 43 åren nitiskt och med framgång arbetat i skolans tjänst och tillvunnit sig allmän aktning. Tilltagande sjuklighet tvingade honom att i slutet av sept. 1923 avgå från folkskollärartjänsten; de kyrkliga tjänsterna uppehöll han till Jängre fram på hösten. Från och med detta års början skulle han uppbära pension.
Den stora tillslutningen till hans begravning, de många talen och blommorna vid hans grav vittnade om den aktning och tillgivenhet, han tillvunnit sig inomsinför-samling.
Åtskilliga offentliga uppdrag hade kommit på kantor E:s del. Sa har han varit v. ordf. i kyrko- och kommunalstämma samt kommunalfullmäktige, ordf. i dessas beredningsnämnd, i pensionsnämnden och brandstods-kommittén samt i &juk- och begravningskassor. Under en lang följd av ar har han varit kamrer i Ukna-Hannäs sparbank. Alla sina befattningar har han skött mönstergillt. N. Tjustskretsen av S. A. F. har från sin tillkomst räknat honom som sin medlem, och lärarkåren i hans församling har i honom haft sin representant i skolrådet. Inom frimurarorden innehade han hög grad.
_____ X.
Nathalia Elisabet Larsson.
Den 15 febr. avled å Ersta sjukhus efter ett svårt och långvarigt lidande lärarinnan vid Hem f osa skola i Västerhaninge församling fröken Nathalia Elisabet Larsson.
Fröken Larsson föddes i Sånga, Sth:s län, den 23 febr. 1879. L. avlade examen vid Detthowska småskolseminariet i Stockholm 1905, varefter hon tjänstgjorde dels i Löt, dels i S i kas i Jämtland, tills hon 1914 erhöll anställning i Västerhaninge, varest hon sedan hade sin verksamhet förlagd till sommaren 1923, då hon nödgades taga tjänstledighet för sjukdom. Jordfästningen ägde rum i Västerhaninge kyrka den 24 febr. och förrättades av kyrkoherde D. Froste, som, utgående från orden: »Vad hon kunde, det gjorde hon», höll ett varmhjärtat griftetal. Sång utfördes av skolbarnen.
Nathalia Larsson efterlämnar minnet av en god kamrat. Kärlek till kallet, nit och plikttrohet präglade städse hennes fostrar-gärning. Frid över ditt minne, trofaste kamrat, och välsignelse över din livsgärning! _____ C.
C. Lindskog.
F. d. överläraren vid Hässleholms folkskola Carl Lindskog har avlidit i sitt hem.
Carl Lindskog föddes i Strövelstorp, Krst, den 21 december 1857. Han avlade folkskollärarexamen i Lund 1885 och kom samma ar som e. o. lärare till Hässleholm, där han sedan från 1886 verkade som ord. lärare och från 1906 som överlärare, tills han den l september 1919 avgick med pension. L. hörde på sin tid till de mest intresserade medlemmarna inom S. A. F. och var under många ar synnerligen verksam inom sin krets. Även för arbete utom hans egentliga verksamhetsfält räckte hans intresse och krafter till. I stadens tjänst togos de också mycket i anspråk, sa mycket hellre som hans arbete alltid blev utfört med den största omsorg och noggrannhet. Närmast sörjande äro hans efterlevande maka samt en systerson.
Motioner.
Ettårig fortsättningsskola.
I motion nr 164 har hrr Johan Johansson och Carl G. Schedin hemställt,
att riksdagen måtte i motiveringen till sitt beslut rörande anslag till folkskolväsendet införa ett uttalande till k. m:t, att k. m:t ville föranstalta om utredning rörande lämpligheten att ändra bestämmelserna i k. stadgan den 16 sept. 1918 för fortsättningsskolan 6 § sa, att fortsättningsskola på landet må kunna anordnas på det sätt; att den omfattar endast en årskurs och minst etthundra åttio undervisningstimmar, förlagda utom den egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid.
Ingen obligatorisk fortsättningsskola för landsbygden.
I A. K. har hr Nils Anton Nilsson väckt följande motion, nr 163, som vi på grund av den underliga motiveringen återgiva in extenso.
Då 1918 ars riksdag beslöt att införa fortsättningsskolan i vår folkundervisning, var denna skolform någonting for vart land fullständigt nytt och oprövat. Nu har emellertid sa lang tid förflutit, sedan de första fortsättningsskolornas införande, att man kan bilda sig ett omdöme om dess varde i folkbildningens tjänst. Den vunna erfarenheten av denna form for meddelande av kunskaper åt den uppväxande ungdomen har visat denna skolforms i dess nuvarande gestaltning absoluta olämplighet för landsbygden. Då vi nu här nedan komma att anföra de skäl, som vi anse sa starkt tala emot fortsättningsskolan, att de enligt vårt förmenande måste vara helt avgörande, sa komma våra motståndare möjligen att påstå, att allt detta endast ar de obotfärdigas förhinder. Vi äro emellertid livligt övertygade om, att fortsättningsskolan icke kommer att for landsbygdens vidkommande bliva av den betydelse, som därmed avsetts, och icke kommer att på långt när motsvara de kostnader, som äro med densammas anordnande förenade. Det ar för oss fullt klart, att förhållandena vad städerna eller andra större samhällen beträffar äro väsentligt annorlunda, och då det ar ytterligt svårt att avgöra, var gränsen emellan, var fortsättningsskolan kan bliva till nytta eller icke, skall dragas, sa måste vi för vår del förklara oss vara av den uppfattningen, att lagstiftningen gagnar denna sak bäst, om den lämnar frihet för församlings eller skoldistrikts på landsbygden beslutande myndighet att själv bestämma, huruvida fortsättningsskola skall anordnas inom församlingen eller skoldistriktet. Härigenom hävdas också på ett bättre sätt församlingarnas självbeslutanderätt. Vidare torde som allmänt omdöme kunna sagas, att skolråd och föräldrar numera äro sa upplysta och vad den lägre folkundervisningen beträffar, sa intresserade och även omdömesgilla, att statsmakterna obetingat åt dem kunna överlämna nämnda beslutanderätt.
Vad först den plats beträffar, som fortsatt^ ningsskolan anvisats i barnets uppväxtålder, 14 ä 15 års - torde kunna sagas, att denna period i ungdomsåldern ar den psykiskt sett minst lämpliga. Denna vår uppfattning delas för övrigt av våra mest framstående vetenskapsmän på dessa områden. Om fortsättningsskolan skulle mäkta kräva sina anspråk på berättigande, torde den kunna mer an fylla den uppgiften, »att», såsom en av dess främsta förespråkare en gång uttryckte det, »med skolans auktoritet fylla det tom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
