Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 14
der ungefär samma förhållanden. Detta angående tjänstbostäderna blott såsom en liten parentes.
Av vad vi i det föregående anfört framgår, att östgötaskolbarnens hälsotillstånd över huvud taget icke blivit av provinsialläkarna, hr Wyk-man inbegripen, undersökt; att den inverkan, som var och en av de av oss angivna faktorerna - av vilka skolvägarna endast ar en - har på barnens hälsotillstånd, icke heller blivit av dem undersökt; att deras påstående, ehuru »med en mun», att »3 km:s skolväg och därutöver bör tala för halvtidsläsning» följaktligen icke vilar på objektiv grund; att sagda påstående alltså icke innebär något annat an deras rent subjektiva uppfattning - om gripet ur luften eller från hr Risberg ar likgiltigt -; att de sålunda beträffande skolvägarnas slutligen på barnen, då de härom ingenting veta, icke äro några auktoriteter.
Vi skola i det följande inlåta oss något på skolgången i de båda olika slagen av skolor och därvid även beröra frågan om barnens frånvaro på grund av sjukdom.
Folkskolan under den borgerliga kommunen.
Skolöverstyrelsens utlåtande.
7. Enhetlig budgetsbehandling.
Ett av de förnämsta motiven för de sakkunnigas förslag om folkskolväsendets överflyttande till den borgerliga kommunen har varit deras strävan att åstadkomma enhetlig budgetsbehandling inom den kommunala förvaltningen. Skolöverstyrelsen påvisar först, att någon enhetlig budgetsbehandling icke vinnes genom de sakkunnigas förslag. Då de sakkunniga vilja, att staten för den kyrkliga kommunen fortfarande skall beslutas av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige, hava de i själva verket lämnat frågan om den enhetliga budgetsbehandlingen olöst.
Då dualismen sålunda fortfarande skulle finnas, torde enligt överstyrelsens mening fördelarna av den omförmälda överflyttningen icke bliva, i fråga om enhetlig budgetsbehandling, sa stora, som de sakkunniga synas mena, och överstyrelsen anför mycket vägande skäl för denna sin uppfattning.
Visserligen, säger överstyrelsen, skulle den budget, som behandlas av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige, bliva väsentligt mindre omfattande, därest skolbudgeten icke inginge däri. Men detta hindrar givetvis icke, att den kyrkliga
budgeten bör behandlas med noggrannhet och omsorg. Ett av de anförda skälen för förändringen ar, att kyrkostämmorna förut ofta varit fåtaligt besökta, sa att deras beslut lätt kunnat komma att bero av tillfälliga förhållanden, men om folkskolärendena skulle borttagas från dem, torde fara föreligga för att de ofta bleve an mera fåtaligt besökta och de därav följande olägenheterna komme att ökas. Detta vore sa mycket mera betänkligt, som synnerligen avsevärda utgifter för kyrkliga andarna l ibland kunna vara ifrågasatta, t. ex. när det ar fråga om nybyggnad eller reparation av kyrka, anskaffande av orgel eller andra dyrbara inventarier till kyrka, nybyggnad eller reparation av prästgård. Ej minst med hänsyn till sådana, betydande utgifter hade en enhetlig budgetsbehandling varit önskvärd. De sakkunniga fästa ur budgetsbehandlingssynpunkt synnerligen stor vikt vid att skolutgif terna utgöra en jämförelsevis stor del av de kommunala utgifterna. Men, säger överstyrelsen, där de nu icke föreslagit en enhetlig utgiftsbehandling, utan dualismen i alla fall skall bibehållas, torde det ej vara av någon avgörande betydelse, om en större eller mindre del av de kommunala utgifterna beslutas av kyrkostämma, resp. kyrkofullmäktige. För övrigt bör det besinnas, att i skolutgifterna ingå stora belopp, som utgöra statsbidrag och alltså icke kunna kallas kommunala utgifter i egentlig mening. Vidare märkes, att utgifterna väsentligen utgöras av avlöning åt redan anställda lärare och utgifter för underhåll, uppvärmning, belysning och renhållning av förefintliga skolbyggnader. I dessa utgifter torde någon ändring i regel icke kunna ske, vare sig de beslutas av den kyrkliga eller den borgerliga kommunen. Mera ingående överväganden blir det väl närmast fråga om, då det gäller sådana nya ändamål som ökning i lärar-krafternas antal eller uppförande av nya byggnader för skoländamål. Det synes vittna om obekantskap med de verkliga förhållandena, om man tror, att skoldistriktets medlemmar icke veta att i dylika fall bevaka sina intressen.
Överstyrelsen kommer till den slutsatsen, att skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen icke skulle medföra sådana fördelar med avseende på budgetsbehandlingen, att överflyttningen därigenom vore motiverad. Om det för vissa kommuner skulle vara ändamålsenligt, att en sådan överflyttning ägde rum, synes det vara lämpligare att efter särskild prövning åvägabringa ändring i dessa säkerligen jämförelsevis sällsynta fall an att genomföra en ändring beträffande samtliga kommuner.
Vi skola i det följande redogöra för överstyrelsens yttrande angående folkskolstyrelsens ställning.
Lärarlönekommitténs betänkande
har nu blivit tryckt och remitterat till vederbörande myndigheter. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har därvid även lämnats tillfälle att över sagda betänkande avgiva yttrande. För kommitténs förslag, i vad det avser folk-skolkaren, redogjorde vi i nr 35-39 föregående ar, varjämte vi i sammanhang därmed återgåvo fröken Ka-rola Pålssons reservation. Vi skola sa småningom komma även till andra reservationer, som vidfogats betänkandet.
En trafik, som bör stoppas.
Till oss har insänts ett av kyrkoadjunkten Martin Liljeblad i Hälsingborg undertecknat upprop med överskrift: »Ärade lärare och lärarinnor», avseende insamling genom skolbarnen av penningar för tyskarna i Ruhr och av på särskilda tryckta kort tecknade protester »i kulturens och den vita rasens namn mot att färgade trupper hållas i Tyskland». Detta upprop lär, enligt vad som står i detsamma, hava utsänts till samtliga skolor i hela landet. I uppropet heter det bi. a.:
Med otålighet vänta vi på resultatet av skolornas insamling ... Vi vore tacksamma, om de lärare och lärarinnor, som ännu ej avslutat sin insamling, ville göra det sa fort som möjligt. . . Barnen böra icke få ha korten hemma mer an ett par dagar. .. Vi vore ytterst tacksamma, om avsändarna av penningar och kort ville. . .
Dessa citat ha vi gjort för att visa, att det här verkligen ar fråga om att engagera skolbarnen för ett ändamål, som de icke äro mogna att bedöma.
Barnen hava enligt vår mening rätt att vara fredade från att på något som helst sätt dragas in i dagspolitiken, ännu större rätt ha de att vara helt befriade från allt deltagande i sådant, som har att göra med utrikespolitiken.
Sa länge hr Liljeblad med sin propaganda vänt sig endast till vuxna människor i vårt land, ha vi icke haft ett ord att säga därom, men när han tränger in i skolorna och kräver barnens medverkan i förenämnda avseende, måste vi säga rent ut, att han gör sig skyldig till icke blott en pedagogisk taktlöshet utan något, som rätteligen bör betecknas med ett vida kraftigare ord.
Hur livligt intresserad Sveriges folkskolkår an visat sig vara för fredsarbetet och för barnens uppfostran till ett fredligt sinnelag och hur varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
