Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
379
bristande kultur i läsningsundervisningen. Att den ovannämnde läroverkslärarens omdöme om folkskolorna var orättvist, behöver väl ej påpekas. Både i Stockholms och landsbygdens folkskolor kan man få höra läsning, som närmar sig idealet på det stadiet, men förnekas kan dock ej, att man i många folkskolklasser får höra underhaltig läsning.
En av orsakerna till den dåliga läsningen ar säkert den, att barnen under en begränsad tid få för stora portioner text att bearbeta. Man kan få höra hela lektioner, då eleverna få läsa och läsa utan uppehåll, utan ett referat av innehållet och utaii en anmärkning på läsningen. Läsa de därtill illa, verkar det hela på åhöraren som en enformig, sövande ökenritt utan en oas. På sa sätt bli lästimmarna oerhört tråkiga, då de i stället kunna vara de roligaste timmarna, skolarbetets högtidsstunder. Jag menar nu inte, att man skall anmärka över allt, där det skulle behövas, ty då skulle man ej komma ur fläcken. Nej, man bor välja ut vissa dikter eller berättelser eller blött enstaka sidor odh öva dein intensivt. Sedan kan man läsa det andra, iiite precis soln ofelbart verkande sömnmedel men mer eller mindre kursivt. Ramla barnen då åter ned i den själlösa läsningen^ hjulspår, sa blir det att rycka upp dem igen med en timmes intensiv övning, även om man då inte skulle hinna med mer an en enda sida. Nog skulle barnen kunna läsa lite mer av texten i hemmet, både som tyst läsning och högläsning. Med några ord kunna de ju i skolan få svara för innehållet. Alltså: mindre kvantitet och mera kvalitet i läsningen i skolan. Kvantitet oeh kvalitet förhålla sig i detta avseende som i sa många andra omvänt proportionellt.
Många lärare ha vittnat, och jag har själv konstaterat, att bafnen ofta läsa bra i småskolan, och att de försämras sedan. Det ar verkligen en olycksalig utveckling baklänges. »Barnen äro generade att släppa till sina röster, när de få lite mer forstånd», säger man. Särskilt pojkar äro radda att »göra sig till*, som de Uttrycka saken. Det där om till-gjordheten ar ett särskilt kapitel. Jag kont för bortåt tjugu ar sedan till en högre folkskola i Småland och fick att göra med pojkar och flickor i övergångsåldern. För det första talade de en från riksspråkssynpunkt grym dialekt - om skolans förhållande till dialekterna vill jag framlägga några synpunkter i en följande artikel - för det andra voro nästan alla pojkarna i målbrottet med röster, som tycktes bestå av idel friktionsljud. Det var ej värt att drömma om någon idealisk läsning. De fina verktygen att skapa nyansering i läsningen måste slängas på hyllan, ty nu gällde det först att grovhyvla. Vjjrst var det att göra klart for pojkarna skillnaden mellan tillgjord och naturlig läsning. En pojke flck en gång i uppgift (att uttala sitt omdöme om en flickas uppläsning
av fru Lenngrens Porträtterna. »Hon gör sig till», var hans kategoriska dom. Jag svarade: »Hon skall göra sig till. Grevinnan var tillgjord. Din kamrat läser som grevinnan talade (något ditåt åtminstone). Alltså läser hon naturligt». Det gick sa småningom att övertyga dem, och det hände t. o. m., att en och annan slog över i falskt patos eller överdriven uttrycksfullhet. Då blev det i stället att skära av stora stycken. Vid själva övningen ar det ej sa farligt med en smula överdrift. Det ar lättare att klippa till av ett för stort an av ett för litet stycke.
Huvud f or dr an ar sålunda en naturlig läsning, och den får man lättast fram genom en ständig vädjan till det fria, naturliga talet hos läraren eller hos eleven själv eller - vid läsning av citat - till talet hos den, som för tillfället har ordet i texten. Därmed ar ej sagt, att läsningen skall vara en fotografering av talet, den skall bi. a. vara mera legato. Och talet måste naturligtvis omsorgsfullt retuscheras. I en uppsats om Innanläsningen i Svensk Läraretidning för den 18 juli förra året har hr Levi Johansson gatt till rätta med undervisningsplanens krav på en naturlig talton vid läsningen. Hr J. har därvid förväxlat tal och uttal och later t, o. m. genom användande av citationstecken påskina, att undervisningsplanen gjort sig skyldig till samma förväxling. Han beklagar, att vederbörande ej ha något bättre metodiskt förfarande att rekommendera, an att vi skola föreläsa uttrycksfullt och ofta samt »vid fel i pausering och satsbetoning hänvisa till det naturliga, fria uttalet.» (Citerat av hr J.) I undervis-ningsplanen står; »Det naturliga, fria talet.» Att förväxlingen ej kan bero på tryckfel, framgår av hela hans resonemang, där han bemöter undervisningsplanens fordran på naturlig talton med tal om språkljud, munställnwg och läpprörelser. Det ar pausering och betoning det här främst gäller, Och vad skall man därvid bygga på om ej på talet. Det skulle vara intressant att veta, vad hr J. har som norm för sin läsning, när talet detronisera». Till och med vid användningen av den släpigaste småländska ar det stor skillnad mellan ett barns tal och dess oövade läsning. Vid läsningen klibbas rösten liksom fast vid bokens ord. I boken härskar jämlikhet mellan orden, och först som fritt tal få de sina rätta proportioner. Alla bokstäver äro - med undantag för stora bokstäver och vid kursivering – lika svarta, lika tydligt tryckta, lika mycket framhållna. Men i talet gälla inga demokratiska principer. En djup bugning för ett par ord, endast en flyktig blick for hela den övriga skaran, vardagsorden, proletärerna. Jag menar -ej, att man skall slarva med ändelser o. d, Obetonade ändelser skola horas men ej heller mer. En alltför tydlig läsning med ansträngda munrörelser verkar irriterande, Det ar som en småbarnsrit? ning, där man ser båd& nacke och an-
sikte på en gång, ett slags kubistisk läsning.
(Forts.)
Elsa Karlsson.
Rektor Anna Borgström hyllad.
Rektor Anna Borgström blev på sin 60-årsdag den 30 april föremål för om-fatttande hyllning. Eedan kl. 9 på morgonen uppvaktades hon på Göteborgs kvinnliga folkskolseminarium, därvid eleverna sjöngo en av en lärarinna författad kantat, till vilken musik komponerats av direktör Holmberg. Eektor Holkers framförde styrelsens tack och lyckönskan samt överlämnade ett guldur som minnesgåva. Fröken Ambjörn frambar lärarinnornas hyllning och överlämnade en portfölj, »Seminariets forntid, nutid och framtid», utgörande ett tvärsnitt ur läroanstaltens historia. Vidare infunno sig representanter för de nuvarande eleverna, överlämnande en inbunden boksamling. Från f. d. elever överräcktes bi. a. en större summa penningar att användas enligt fröken Borgströms eget val.
På aftonen hade fröken Borgström inbjudits till en festlighet på Margaretaskolan. Efter en välkomsthälsning av rektor Holkers höll professor Otto Nordenskiöld högtidstalet. Tal. erinrade om jubilarens stora insats i seminariets utveckling och frambar dess lyckönskan. Rektor Westling talade å vännernas vägnar, och framhöll särskilt fröken Borgströms gedigna personliga egenskaper. Vidare talade fröknarna Hjertberg och Kullgren samt seminarielärare Sjöholm. Fröken Borgström framförde till sist ett tack för lyckönskningarna och erinrade därvid särskilt om det aällsynt goda samarbete, som städse varit rådande vid seminariet.
Göteborgs skolförenings 50-årsfåst.
Göteborgs skolförening firade lördagen den 3 maj sin 5O-årsdag med en minnesfäst på realläroverket. Den rymliga högtidssalen var vid sammanträdets början fylld av föreningsmedlemmar och inbjudna.
Efter ett musikstycke for fiol och piano, utfört av fröken Esther Westelius samt hrr B. G- Nyström och Gust. Grafström, bestegs talarstolen av föreningens ordförande, hr Axel Hedfors,
Med ingången av detta arbetsår, yttrade hr Hedfors, har Göteborgs skolförening inträtt i sitt andra halvsekel. Det var nämligen i januari 1874, som skolföreningen kom till. Det hade givetvis varit önskligt, att det sammanträde, som skoIföreningens styrelse sedan någon tid planerat for högtidlighållande av 50-årsminnet, kunnat förläggas till en tidpunkt, som "bättre an den närvarande överensstämt med den verkliga tillkomstda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
