Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 29
Myndigheternas yttrande
över lärarlönekommitténs
förslag.
Domkapitlet i Härnösand finner de allmänna principer, varpå förslaget bygger, väl grundade. Särskilt anser domkapitlet förslaget om inordnande av lärarpersonalen i det allmänna lönesystemet synnerligen väl motiverat. Det ar givetvis av stor betydelse och innebär en avsevärd förbättring av denna personals nuvarande avlöningsförhållanden, säger domkapitlet, att - såsom med övergången till detta lönesystem vinnes - lärarkåren får sina löner avpassade i bestämd relation till övriga statstjänstemäns, dyrorts-principen genomföres, vilket särskilt för lärarpersonalen i Norrland ar av stor vikt, samt vid förändringar i levnadskostnaderna lärarlönerna komma att automatiskt följa ändringarna i fråga om övriga statstjänstemäns löner.
Även i övrigt finner domkapitlet det framlagda förslaget förtjäna erkännande, i det att detsamma synes domkapitlet ha i det stora hela på ett tillfredsställande sätt tillgodosett de olika lärarkategoriernas intressen och rättvisligen avvägt deras löner, om an i enstaka fall skäl kunde anföras för ändrad placering i lönegrad. Det bör också enligt domkapitlets förmenande beaktas vikten av att i fråga om sådana lärare, som åtnjuta naturaförmåner, en riktig uppskattning av dessa förmåners värde kommer till stånd, sa att ej genom oriktig värdering av dessa förmåner en förskjutning äger rum beträffande den lönegrad, vederbörande skall tillhöra.
Feriekursen i Konstanz.
Den 2 juli anlände deltagarna i den andra skandinaviska feriekursen till Konstanz. Vid järnvägsstationen mottogos de av en mängd tyska kolleger, värdfolk m. fl.
På aftonen hölls en välkomstfäst i St. Johann. Förutom kursdeltagarna och deras värdfolk hade infunnit sig stadens borgmästare samt representanter för skola och press. Sedan de badiska jägarbataljonernas kapell under ledning av ober-musikmeister Bernhagen utfört flera nummer av Wagner m. fl., hälsade Stadt-schulrat G. Vetter de nordiska lärarna och lärarinnorna hjärtligt välkomna.
Bland annat yttrade han, att, då förra årets kurs var till ända, kände man vilka varma vänskapsband som knutits mellan de nordiska gästerna och Konstanz’ befolkning. I och vid det tag, som skulle bortföra kursdeltagarna, syntes månget tårat öga och de ömsesidiga ropen »Auf Wiedersehen» voro ej blott en hövlighetsfras utan uttryck för en stark känsla av nyvunnen vänskap med representanter för samhöriga folk. Då voro tiderna svåra men blevo an värre, sa att alla uppgåvo hoppet om att en ny feriekurs skulle kunna anordnas. Sedan dess hava förhållandena förbättrats men äro ännu fulla av bekymmer. Det var därför en stor överraskning och glädje att, då de flesta feriekurser och däribland kursen i Freiburg måst inställas på grund av bristande tillslutning, över hundra deltagare anmält sig till denna kurs och däribland flera, som kommit för andra gången. Han hoppades, att även denna kurs måtte bliva sådan, att deltagarna både i yttre och inre avseende skulle bliva tillfredsställda.
Å staden Konstanz’ och dess borger-skaps vägnar hälsade överborgmästare
Dr Moericke skandinaverna i hjärtliga ordalag välkomna. Dr Ebner talade som representant för Badens skola.
Herr Lundberg tackade å deltagarnas vägnar samt uttalade den förhoppningen, att den andra feriekursen i Konstanz måtte förlöpa lika lyckligt som den föregående samt skänka deltagarna en rik andlig vinst.
Efter kursen följer en två veckors studieresa till Schweiz och Italien.
Då kursen samtidigt ar avsedd att skänka rekreation, har särskild vikt lagts vid att skaffa deltagarna goda pensionat, vilket även lyckats. Bodensjön ger rika tillfällen till bad, kortare och längre segelturer och billiga flygturer. Varje lördag företagas resor till de vackraste trakterna i t. ex. Schwarzwald och Donaudalen samt till Schaffhausen.
Disciplinen i fortsättningsskolan.
Något ljus i Vidix inlägg i denna fråga kan icke Gustaf Weiborn se, förklarar han i nr 11. Nå, det må sa vara; synförmågan ar sa olika! Vidix kan inte å sin sida se något ljus i hr W:s tankegång, sa det blir under sådana förhållanden: kvitterat, betalt.
Och mörkret blir ömsesidigt.
Ehuru en välgrundad uppfattning knappt står att rubba, och ingendera av oss lär omvända sig till den andras tro i detta fall, torde det dock tillåtas mig anföra några ord med anledning av hr W:s artikel.
Om »skolrådet beslutat något annat, (an icke-aga) bryr sig väl ingen människa om det.» Jojomen, det ar just, vad flera människor gjort, försåvitt hr W. räknar pojkar på 14-15 ar till denna kategori levande varelser. Detta, att pojkarna veta om att uppstudsighet, elakhet, upprepat dåligt uppförande i allmänhet o. s. v. riskerar straff, som känns i skinnet, förekommer handlingar av antydd art. Och sa har varit fallet, sa länge pojkar med slyngelfasoner funnits till. Fruktan för straff avskräcker sådana individer, vilka icke vilja det goda för det godas egen skull, för handlingar i strid med lagen. Det torde vara klart för var och en, som har förmånen leva under ordnade samhällsförhållanden. Om han vill se, nämligen.
»Vidix måtte väl ej mena, att en dylik förseelse, som gossarna gjort sig skyldiga till, skulle uteblivit, om kroppslig aga varit tillåten?» frågar hr W. Jag svarar: Jo, det menar jag. I min egen skola ha icke förrän efter kroppsagans borttagande förekommit några fall, som äro nämnvärda, av oskick och oförskämdhet. Och jag har icke, vad jag kan minnas, en enda gång behövt använda kroppsaga i fortsättningsskolan; blotta tillvaron av denna straffart har förekommit ansatser till dåligt uppförande. Vad jag således anser vara förfelat ar stadgans
förbud mot kroppsagas förekomst. Jag har icke sagt, att smörj skall utdelas. Varenda lärare med längre erfarenhet måste medgiva, att det finns naturer, som icke låta sig påverkas av föreställningar och förmaningar. Ar det meningen då, att dessa skola tillåtas bära sig åt hur som helst? »Nej», tycker jag mig höra. »Det återstår alltid den utvägen att göra anmälan till styrelsen, som får vidtaga lämpliga åtgärder.» Det ar sant, sa sant, sa sant l Ordf. får en skriftlig anmälan, sammankallar medlemmarna, som kanske i många fall ha miltals väg till sammanträdesorten, domstolen konstituerar sig, läraren ar allmän åklagare, kamraterna tala som vittnen sa pass sanning, som deras individuella läggning tillåter, domen faller, »allm. åklagaren» får i förekommande fall bli exeku-tor, om straff skall utdelas, och sa ar det slut för denna gång. Sa enkelt och tilltalande! Hela denna tunga apparat igångsattes icke utan tvingande skäl av någon lärare. Och detta att läraren nödgas anmäla för styrelsen en lärjunge, vars uppförande läraren ej med gott samvete kan stillatigande åse, kalla pojkarna att springa med skvaller. En pojke tar i de flesta fall hellre en handgriplig tillrättavisning av sin lärare, och denna gör mycket större nytta, an han vill stånda inför Pontius Pilatus på nämnt satt. Vad de flesta begripa av stadgans förbud ar att, som en lärjunge i en stadsskola sade; »magistern far inte röra mig, för då blir han anmäld.»
Det ar mer an en i överordnad ställning, som tänker lika med det fällda yttrandet: »Det finns ingen som helst risk att anförtro rätt till användandet av kroppsaga i fortsättningsskolan åt en folkskollärare, men det har icke ansetts lämpligt att meddela denna rätt åt fortsättningsskollärare med ringa eller ingen alls pedagogisk erfarenhet. »Och sa har det hela strukits. Men det finns ju dock alltid en föreståndare eller överlärare i de skolor, vari lärare med ringa eller ingen pedagogisk erfarenhet undervisa!
Sist kan anföras ett par fal] ur praktiken: I en fortsättningsskola bar sig vid uppställningen en elev i övergångsåldern illa åt och lät sig ingenting bekomma av lärarens tillsägelse. Denne ruskade då om honom ett slag. Hemkommen talade pojken på sitt vis om det skedda för fadern, en hantverkare. Han blir arg och anmäler vederbörande lärare. Distriktets överlärare går till verkstaden och frågar fadern, vad han skulle göra, om en lärpojke på mästarens tillsägelse svarade sa och sa. »Jag skulle klå honom alldeles förbaskat», blev svaret. »Just sa svarade er pojke magister N. N.» - »Jaså, var det på det sättet; då skall han få smörj av mig också.» Och anmälningen återtogs.
En f. d. överlärare tjänstgjorde som vikarie i en fortsättningsskola. En pojke bar sig dumt åt. På den gamle skolmannens föreställning svarade pojken sturskt. Förelagd att antingen lyda eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
