Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
711
dagspressen.
Nytt utslag av laglöshet. Agitationen mot folkskolan bär nya frukter.
I de trakter, dar de kommunala folk-skolförbundens agitatorer funnit jordmån för sitt sade, synes det hava lyckats dem att hos befolkningen insuggerera den föreställningen, att den kommunala själv-bestämningsrätten ar genom riksdagens beslut och därpå grundade skolförfattningar samt genom vederbörande myndigheters övervakande över författningarnas efterlevnad för nära trängd. Där dessa föreställningar hunnit slå rot, ar steget icke långt till författningarnas brytande, i synnerhet om, såsom på flera ställen visat sig vara fallet, prästen står bakom och underblåser tredskan.
Vi ha föranletts till dessa erinringar av ett fall, för vilket Göteborgsposten under rubrikerna: »Klövedals socken tages vid örat av domkapitlet», »Ett desperat uppträdande: skola vid Kyrkesund nedlägges utan medgivande», lämnat redogörelse i sitt nr för den 20 augusti. Tidningen skriver bi. a.:
På framställning av Klövedals församling föreskrev domkapitlet i början av 1919 »att en folkskola snarast möjligt och senast fore början av höstterminen 1919 skulle inrättas i Sumpen». Skolan skulle vara ordnad enligt litt. F. i gällande normalplan. I enlighet härmed förhyrdes goodtemplarhuset i Kyrkesund till skollokal, under de tre första åren utan någon ersättning men under de två därpå följande åren mot en årlig hyra av 600 kr. Efter 3 års förlopp beslöt församlingen, att sagda lokal skulle förhyras för de tre närmaste åren mot 600 kr. i hyra årligen. Samma ar fastställdes nytt reglemente för Klövedals skoldistrikt och enligt detta skulle kyrkesundsskolan vara av tredje B-f orm en.
Den 19 maj i ar beslöt församlingen att indraga skolan i fråga och att hänvisa barnen i Sumpen till socknens övriga skolor. Beslutet underställdes visserligen domkapitlets fastställelse, men något resultat av denna framställning avvaktades icke. Församlingen beredde sig på att utan vidare sätta sitt beslut i verkställighet fr. o. m. instundande läsår. Folkskolinspektören fäste nu vederbörandes uppmärksamhet på, att detta beslut vore inte blott olagligt utan även förbundet med risk, enär församlingen kunde riskera statsbidraget till skolan, men hans framställning rönte intet beaktanda.
Se där förhistorien till en affär, som i dessa dagar tilldrar sig oerhörd uppmärksamhet på Tjörn och som föranlett domkapitlet att ingripa till skydd för lag och förordning.
För att man skall fullt förstå, varför särskilt kyrkesundshorna blivit upprörda över vederbörandes godtyckliga handlingssätt, bör man veta, att skolan vid Sumpen tillkom efter stora ansträngningar av befolkningen där, samt att samma befolkning innerligen hoppas, att domkapitlet ej skall finna skäl att godkänna den indragning, som nu ar ifrågasatt. För fullständighetens skull bör man kanske också veta, att Skolstriden ytterst ar en strid mellan bönderna och kustbefolkningen. De förra äro övermäktiga å stämman och diktera besluten, varvid församlingens unge komminister hr Gunnar Franck av tydlig böjelse följer dem i vått och torrt, alltså även när det gäller rena laglösheten.
Vad som här utspelas ar f. ö. något i
samma stil som det evinnerliga bråket i Askim. Här som där söker man komma ifrån av laglig myndighet påvisade förpliktelser, och här som där föres oppositionen på ett sätt, som måste väcka beklagande hos varje oförvillad människa.
Men vi återgå till folkskolinspektörens inskridande. Hans förut nämnda skriftliga framställning föranledde kyrkorådets ordförande att svara honom med en - hänvisning till det olagliga beslutet. Inspektören blev emellertid inte svaret skyldig: i en ny skrivelse manar han församlingen på nytt att sörja för att skolan i Sumpen må kunna arbeta även nästa läsår. Detta svar förelag-ges skolrådet, men det ställer sig »neutralt»! Sa sammankallas e. o. kyrkostämma den 9 juli i ar för behandling av frågan. »Trots inspektörens maning till skolrådet att för nästa läsår hyra lokalen i Sumpen beslöt stämman nästan enhälligt att vidhålla sitt förut fattade heslut». »Att tvinga en församling», heter det vidare i protokollet från stämman, att mot sin vilja bygga en skola för ett sa ringa barnantal som i Sumpen ansågs från flera synpunkter sett vara både oklokt och orätt. I sa fall ser det ut, som om församlingen icke hade det allra minsta att säga i fråga om sitt skolväsende, utan myndigheterna skulle utan vidare kunna behandla församlingen huru som helst.»
Göteborgsposten anmärker härvid:
Den av skolinspektören gjorda maningen innebar ju ingenting annat, an att församlingen icke skulle indraga skolan vid Sumpen, innan tillstånd därtill erhållits. Någon nybyggnad el. d. har skolrådsordföranden naturligtvis icke haft anledning att i detta sammanhang sysselsätta sig med.
Tidningen fortsätter:
Det nedslående resultat, folkskolinspektören haft av sina ansträngningar, tvingade honom att gå till domkapitlet. För att emellertid göra ett nytt försök att få vederbörande i godo att ta reson skrev konsistorienotarien ett icke officiellt brev till komminister Franck personligen med påpekande av vikten av att skolrådet vidtoge de av skolinspektören påyrkade åtgärderna. Detta hrev betraktade prästmannen som officiell handling och föredrog det först inför skolrådet - som likväl framhärdade i sin neutralitet! - och sedan inför kyrkostämman. Det blev en rätt livlig stämma med en delvis ganska otrevlig ton: man talade hånande om konsistorienotarien och hans berömvärda försök att under hand söka få framför allt den unge, oerfarne prästmannen att se saken som den vore. Slutet blev emellertid, att den ganska talrikt besökta stämman lämnade även konsistorienotariens anmaning utan avseende.
Det bör kanske tilläggas, att vid stämmorna alltid avgivits reservationer mot majoritetens beslut. I protokollen anges, att reservanterna varit hemmahörande i Sumpen. Betecknande ar, att bland minoriteten uppträda flera kvinnor. Det ar hustrur till fiskare, som genom sitt arbete till havs nödgas vara frånvarande.
Om man får tro framställningen från Kyrkesund (Sumpen), skulle f. ö. de makthavande utöva ett ganska hänsynslöst regemente på stämmorna. Förslag, som framkomma från fiskläget, upptagas ej till behandling o.ch bli naturligtvis ej heller protokollförda. Vid senaste kyrkostämman för behandling av skolfrågan yrkades från kyrkesundshåll, att en av justeringsmännen skulle tagas från Sumpen, men detta yrkande uppges ha avslagits av stämman. Det låter dock otroligt.
Emellertid, när det icke på annat sätt visade sig möjligt att komma till rätta med vederbörande i Klövedal, nödgades ett antal kyrkesundsbor vända sig till domkapitlet med anhållan, att beslutet om indragning
av skolan i Sumpen måtte upphävas och vederbörande åläggas att ordna sa, att skolan i Sumpen kan börja i behörig tid i höst.
Domkapitlet tovade icke i sitt beslut. Redan efter några dagar var det utformat och avkunnat.
Det fastslås däri allra först, att till dess förslaget om Kyrkesundsskolans indragning blivit slutgiltigt avgjort, måste denna uppehållas, och att det åligger skolrådet att vidtaga alla härför erforderliga åtgärder. Vidare heter det i utslaget: Enär fröken Sundberg (ägarinnan till den hittills förhyrda lokalen) med anledning av församlingens ovanberörda beslut om skolans upphörande framställt krav på att skolrådet med henne träffar skriftligt avtal om skollokalens förhyrande under läsåret 1924-1925 i huvudsaklig överensstämmelse med ett kontraktsförslag, enär sagda förslag står i full överensstämmelse med förut fattat, alltjämt gällande beslut av församlingen samt annan för ändamålet lämplig skollokal icke finnes i Kyrkesund, f or ständig as skolrådet härigenom att ofördröj ligen med fröken Elin Sundberg upprätta skriftligt avtal om förhyrande for Klövedals församlings räkning av nuvarande skollokaler under läsåret 1924-1925 på de villkor, som innehållas i kontraktförslaget, och tillika skyndsammast vidtaga övriga for det fortsatta uppehållandet av undervisningen i skolan erforderliga åtgärder.
Detta beslut bör inte kunna missförstås. Om någon neutralitet från skolrådets sida kan det ju inte längre vara tal och komminister Franck har fått sig en tydligen mycket välbehövlig lektion som (självskriven) ledare av en beslutande församling, den nämligen att man bör hålla sig till den sak, som föreligger.
Enligt vad vi inhämtat ar emellertid biskopen icke i tillfälle att på något sätt mildra intrycket av församlingens desperata uppträdande. Biskopen ar mycket ledsen över vad som förekommit, och det föreföll, som om han särskilt beklagade komminister Francks hållning eller kanske rättare brist påo hållning i saken. Lag och förordningar måste vi alla följa, förklarade han, och här ar lagen tydlig och klar. Biskopen har tagit saken sa allvarligt, att han själv ringt upp pastor Franck och sökt förmå honom att handla mera övertänkt.
da ff en.
Med akademisk examen.
I det mycket uppmärksammade föredrag, som hr Värner Rydén höll vid årets allmänna svenska folkskollärarmöte, omnämnde han i förbigående bi. a., att tillsättningen av kommun åla folkskolinspektörer icke kunde anses tillfredsställande. För folkskolstyrelserna i vissa städer syntes ofta nog huvudsaken vara att till ledare för folkskolväsendet sattes en person med en lärdomstitel, som tillfredsställde stadens självaktning men som icke garanterade förtrogenhet med skolväsendet eller insikt i dess ledning.
Händelserna ha fogat det sa, att det nämnda påpekandet tämligen omedelbart fått en skarp belysning av en annons, däri en mindre stad i mellersta Sverige kungör en folk-skolinspektörsbefattning till ansökan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
