Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
751
1. Kan avlagd småskollärarinneexamen anses, tillräcklig?
a. Böra då kvalificerade betyg fordras, exempelvis en viss minimibetygssumma?
b. I sa fall vilken summa:
1) i kunskapsämnen?
2) i övningsämnen?
2. Om fortsatta studier böra fordras, måste givetvis särskilt inträdesprov avläggas.
a. Vad bor i sa fall fordras vid inträdesprovet:
1) Folkskolseminariets två första årskurser?
2) Annat pensum, vilket?
B. Med avseende på väl vitsordad tjänstgöring:
1. Böra ett visst antal tjänstår fordras?
2. I sa fall huru många?
II. a) Huru skola de två utbildningsåren mest rationellt utnyttjas?
b) Vilka ämnen böra kunna bortväljas?
c) Hur bör det ordnas, sa att icke övningsämnena ta för mycket av den knappa tiden?
III. Kunna och böra småskolseminarierna i sitt arbete hädanefter ta hänsyn till att eleverna eventuellt fortsätta sin utbildning vid folkskolseminarium ?
IV. Vilken inverkan kan den ökade möjligheten till folkskollärarinneutbildning få på småskollärarinnekårens rekrytering?
Givetvis står det en var fritt att formulera uttalandena utan hänsyn till förestående frågor ävensom att framlägga andra synpunkter. Benägna svar utbedja vi oss snarast möjligt och helst före instundande l oktober under adress Barnhusgatan 8, Stockholm.
Redaktionen för tidningen Småskolan.
ef a y e
n.
Ur ecklesiastikministerns valtal.
Den 2 september höll ecklesiastikministern i Alvesta ett politiskt föredrag, ur vilket vi efter Borås tidning återgiva några punkter.
Vad skolan angår, har ju under senare ar ett starkt uppsving ägt rum, som man i flera hänseenden har anledning att glädja sig åt. Men det kan icke nekas, att på området under den socialdemokratiska regeringen framträtt åtskilligt av ett byråkratiskt och doktrinärt tvång, som icke varit till skolans gagn. Ett ganska betecknande exempel härpå framträdde ju i våras i det bekanta ärendet om pojken Mokvist, som visserligen med vackra betyg gått ur folkskolans 6:te klass, men som dock enligt skolöverstyrelsens mening borde bli kvarsittare ännu ett ar, därför att han icke fyllt 13 ar. Men att tvinga barn att gå kvar i skolan, sedan de äro fullärda, bör ju vara ett säkert sätt att beröva dem håg, flit och intresse. I själva verket lär man också på en hel del håll vara förnuftigare an sa och redan i skolråden i dylika fall permittera barnen genast.
Vi ha tidigare med anledning av fallet Mokvist erinrat om bestämmelsen i folkskolstadgans § 35 mom. 3,
att lärjunge, som »inhämtat för avgång erforderliga kunskaper, äger rätt att bliva från skolgång befriad, dock icke före det kalenderår, under vilket han fyller 13 ar», samt att de här kursiverade orden tillkommit på grund av riksdagens uttalande.
Under förutsättning att ecklesiastikministerns ord rätt återgivits - han har, såvitt vi kunna finna, icke dementerat någonting, ehuru hans uttalanden varit refererade även i huvudstadspressen - äro här två saker att lägga märke till.
1) Hr Clason klandrar skolöverstyrelsen, ehuru denna hållit fast vid folkskolstadgans bestämmelser, ty annorlunda an såsom ett klander torde orden »men som dock enligt skolöverstyrelsens mening borde bli kvarsittare ännu ett ar» svårligen kunna fattas, då man ser dessa ord i hela sitt sammanhang. I alla händelser falla orden sa, att åhörarna av dem omöjligen kunna få annan uppfattning an den, att skolöverstyrelsen skulle hava i frågan handlat utan bindande skäl och gjort sig skyldig till en oresonlighet, som vore synnerligen klandervärd. Särskilt ar det ordet kvarsittare, som suggererar i riktning mot en sådan uppfattning. Gossen Mokvist var dock icke kvarsittare i ordets hävdvunna betydelse, ännu mindre var han kvarsittare »ännu» ett ar, ty han hade icke varit kvarsittare förut.
Vad nu överstyrelsen beträffar sa har den visserligen icke behov av vårt försvar, men då man från flera hall ideligen hackar på densamma, ehuru den endast fullgör sina skyldigheter i överensstämmelse med sin instruktion, och då ecklesiastikministern nu även anslutit sig till dem, som häckla överstyrelsen, anse vi oss böra med några ord beröra dennas verksamhet. For den, som i likhet med oss ända från folkskolöverstyrelsens tillkomst följt överstyrelsens verksamhet och sålunda har en mera ingående kännedom om densamma, står det fullt klart, att överstyrelsen i sin ämbetsutövning sorgfälligt låtit sig ledas av endast sakliga synpunkter. Många äro visserligen de fall, då k. m:t i propositioner till riksdagen och vid författningars utfärdande avvikit från överstyrelsens förslag. Men det finns säkerligen ingen, som med framgång kan bestrida, att överstyrelsen, sedan riksdagen fattat beslut och författningar utfärdats, även då de gått överstyrelsen emot ställt sig riksdagens uttalanden och de i författningarna givna bestämmelserna till efterrättelse, såsom varje ämbetsverk utan tvivel ar skyldigt att göra. För övrigt vilja vi i detta sammanhang endast konstatera, att ecklesiastikministern funnit till-ständigt att vid ett valmöte tala nedsättande om ett centralt ämbetsverk,
när detta, efter prövning av det föreliggande fallet, handlat alldeles i enlighet med den praxis i förhållande till riksdagens beslut, som uppehållits av föregående regeringar. Såsom framgår av en notis i föregående nr, har överstyrelsen nu, sedan frågan om barns avgång före den tid, folkskol-stadgan föreskriver, ånyo varit före vid senaste riksdag, tillstyrkt bifall till 6 ansökningar om sådan avgång. Vad angår själva saken ha vi förut betecknat den nuvarande bestämmelsen, som medger avgång under pågående läsår, såsom olämplig. Men vi anse ävenledes olämpligt, att barn få avgå vid alltför låg ålder. Enligt av folkundervisningskommittén insamlade uppgifter avgingo ar 1909 icke mindre an .15,4 % av samtliga enligt folkskolstadgans §§ 47 och 48 avgående lärjungar i en ålder av 12 ar eller därunder. Kommittén uttalade sig mot en sa tidig avgång (Bet. IV, sid. 27- 31) och anförde därvid bi. a.:
Det ar uppenbart, att ju lägre de åldersgränser ligga, inom vilka skolgången faller, desto mindre effektiv måste skolundervisningen i det hela bliva och desto mindre tillfredsställande måste under i övrigt lika omständigheter resultatet bliva av skolans arbete. Men därtill kommer, att den tidiga avgången från folkskolan måste menligt inverka även på fortsättningsskolans arbete, i det att jämväl fortsättningsskolans lärjungar komma att befinna sig på ett
relativt omoget åldersstadium.–––––-
Visserligen synes denna för fortsättningsskolan ogynnsamma följd av den i vissa fall alltför tidiga avgången från folkskolan kunna hävas därigenom, att lärjunge ej tillätes inträda i fortsättningsskolan, förrän han uppnått en för denna skola lämplig ålder. Men den icke obetydliga lucka, som vid sådant förhållande för ifrågavarande barn skulle uppkomma mellan utträdet ur folkskolan och inträdet i fortsättningsskolan, måste ur flera synpunkter anses för barnen otjänlig, särskilt från disciplinär och i allmänhet från uppfostringssynpunkt. I synnerhet i städerna och industrisamhällena bli barnen under en dylik mellantid lätt gående utan behövlig tillsyn, utsatta för inflytelser, som skadligt inverka på deras karaktärsutveckling och göra dem obenägna att sedermera ens för en kort tid underkasta sig skolans ordning och låta påverka sig av dess strävanden. - - - Avgången från folkskolan bör följaktligen bestämmas till det ar, under vilket lärjungen uppnår en ålder av 13 ar eller däröver.
Givetvis ar det med dessa synpunkter för ögonen riksdagen kommit till sitt uttalande, att lärjunge icke skall befrias från skolgång »före det kalenderår, under vilket han fyller 13 ar». Men för dylika synpunkter och särskilt för folkskolans uppfostrande inflytande synes ecklesia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
