Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 38
SVENSK LÄKARETIDNING.
759
tillika voro folkskollärare. Resultatet angavs sa, att 1,087 personer eller 79,94 % av de röstande speciellt uttalat sig mot den detalj i lagförslaget, som tillät fortsatt förening av folkskollärar- och kantorstjänster. Man hade i cirkuläret till de röstande icke klarlagt, att lagförslaget undanröjt olägenheterna med sådan förening, ordnat tjänstgöringen och omöjliggjort, att kyrkotjänsterna vidare skulle kunna uppehållas på bekostnad av folk-skollärarlönen. Man tog heller ingen hänsyn vare sig till planen att upphjälpa kyrkosången och kyrkomusiken eller till församlingsintresset i övrigt. Huvudmotivet för åtskilliga röstande var, att genom tjänstföreningen enbart folkskollärare hindrades från att söka de cirka 1,800 kyrkskolorna på landsbygden.
Sa fort görligt var, anställde Sveriges allmänna organist- och kantorsförening genom sin centralstyrelse en ny kåromröstning. Den styrelsen hänvände sig till hela kyrkomusiker- och kantorskåren. Av 1,102 ingångna svar uttalade sig 903 eller 82 % för hela lagförslagets antagande. Denna senare omröstning gav alltså ett motsatt resultat till den förra, troligen beroende därpå, att cirkulärskrivelsen från centralstyrelsen till kåren refererade lagförslaget mera allsidigt. Rikets organistföreningar uttalade allmänt samma mening, likaså majoriteten vid 1922 års allmänna organist- och kantorsmöte i Stockholm.
Inför sa minst sagt ovissa resultat kunde man tyckt, att folkskollärarför-bundet (ej att förväxla med den mångdubbelt större Sveriges allmänna folkskollärarförening) åtminstone borde in-hiberat vidare åtgärder angående saken. Men passivitet anstod ej sa livliga naturer. Redan vid kyrkomötet 1920 hade förbundets ledare bedrivit en stark agitation mot lagförslaget, fast där spilldes krafterna förgäves. Nu bearbetade samma herrar ivrigt första lagutskottets ledamöter samt riksdagsmännen i allmänhet, allt i avsikt att stjälpa lagförslaget. Som vi redan nämnt, lyckades detta också. Förslaget föll. Många riksdagsmän trodde, att folkskollärarförbun-det representerade lärar- och organistkårerna i allmänhet i st. f. en minoritet inom dessa. Ville kårerna själva ej godkänna lagförslaget, borde ej riksdagen påtvinga dein det. Samma förbund fortsatte de följande åren agitationen. Vid organist- och kantorsmötet i Stockholm 1922 hotade dess ledare, att om majoriteten vände sig till regeringen med sin mening, skulle förbundet göra ett motdrag, och 1923 anhöll förbundet hos k. m.’t, att § 27 i folkskolstadgan (om förenade tjänster) måtte upphävas.
Agitationen mot lagförslaget gällde mer förhållandena, sådana som dessa varit på området, an de nya bestämmelserna i allmänhet. Kyrkomötet hade, som sagts, i någon mån skärpt tjänstgöringsvillkoren och försämrat löneut-sikterna i små församlingar. Detta var dock icke farligt för kåren på grund av
den tilltänkta kontrollen genom folkskolinspektörerna och eventuellt skolöverstyrelsen. Men klockarstadgarna och den somligstädes rådande seden, att utsätta en del kyrkliga förrättningar (begravningar o. d.) till skoltid, varigenom innehavare av förenade tjänster hindrades och stördes i sin lärarverksamhet, hade gjort, att icke allenast vissa lärare utan även många folkskolirispektörer kände ovilja mot sådan tjänstförening i allmänhet. Nu trodde lärare-kantorer, som ej läst själva lagförslaget, att detta blott ville sätta en ny klut på det gamla klädet, och därför talade och röstade man mot det. Dock ar det tvivelaktigt, om klockarstadgarna (stiftsinstruktionerna) ägt någon laglig giltighet efter tillkomsten av kungl, kungörelsen den 8 dec. 1881 (om kyrkosångare), såvitt icke samma stadgar åberopats i ledigannonseringen av tjänsterna. På grund härav har också k. m:t efter besvär av tjänstinnehavarna den 2 febr. 1923 upphävt giltigheten av en jämförelsevis moderat instruktion, som domkapitlet i Lund utfärdat 1907.
Skara och Visby stift ha såväl beträffande tjänstgöringsvillkor (enligt instruktioner) som löner det sämst ställt för kyrko-musici och klockare i hela riket-. Enligt Gabr. Thulins utredning 1919 utgjorde inom Skara stift lönerna vid förenade tjänster pr ar för 22 klockare-organister under 100 kr. (lägst 40 kr.), for 50 stycken mellan 100-150 kr., för 41 stycken mellan 150-200 kr., för 61 stycken från 200-250 kr., för 35 stycken från 250-300 kr., för 39 stycken 300 kr., 22 stycken hade mellan 301-400 kr,, 9 stycken 400 kr., 10 stycken mellan 401 - 500 kr., 5 stycken mellan 500- 600 kr., 4 stycken mellan 600-700 kr., l mellan 700-800 kr., och l (det högsta) 900 kr. D. v. s. summa 248 stycken av alla 300 uppburo högst 300 kr. i årslön. Inom Visby stift var ställningen ungefär den samma, fast ingen av dess 78 klockare-organister vid fprenad tjänst nådde över 300 kr:s årslön. Intet torde vara farligare för en institution, an att dess funktionärer med skäl äro missnöjda över sina sociala och ekonomiska villkor. (Forts.)
De kommunala ungdomsskolorna.
Tillsatta tjänster. Till e. o. lärare vid kommunal mellanskola: i Eslöv fil.,måg. G. Sandström; i Gnesta Elisabet Wahlström; i Hedemora fil. mag. F. Hall, fil. kand. E. Lindén och fil. kand. D. M. Wadenstein; i Hessleholm fil. mag. B. Thorén; i Höganäs fil. mag. B. Pålsson, fil. mag. Sonja Ehrnwall och fil. kand. H. Carlsson; i Lysekil fil. kand. Nils E. Nilsson; i Klippan fil. mag. S. Ljunggren och fil. kand. J. Petrusson; i Katrineholm fil. kand. T. E. I. Michanek, fil. mag. Gerda M. M. Schultz, fil. kand. E. H. Hansson, fil. mag. Sally Laurén och Elisabet Lindbom (bitr. föreståndarinna).
Till vikarie vid kommunal mellanskola: i Klippan fil. mag. V. Jyllman; i Katrineholm fil. mag. G. G. Skog.
Dödsfall,
J. A. Wirén.
Förre folkskolläraren J. A. Wirén i Smedse-rud, Boda socken, har avlidit 75 ar gammal.
Hanna Nilsson.
Förra småskollärarinnan Hanna Nilsson i Lau, Gtl., har avlidit. I sin krafts dagar var fröken N. en synnerligen verksam medlem i ideella rörelser inom sin socken. Varm missionsvän förestod hon lutherska syföreningen och söndagsskolan samt deltog bi. a. flitigt i nykterhets- och djurskyddsarbetet.
jCtfferafur.
Gamla och nya testamentet. De kanoniska böckerna (övers, gillad och stadfäst av konungen 1917) samt Gamla testamentets apokryfiska böcker
(övers, gillad och stadfäst av konungen 1921). Med Luthers företal till Gamla testamentet, Psaltaren, Nya testamentet och Paulus’ brev till romarna, Ordförklaringar och sakupplysningar m. m., Svenska kyrkans predikotexter samt kartor till den bibliska historien. - Bibelsällskapens edition.
På det välkända C. W. K. Gleerups förlag i Lund har utgivits en ny bibelupplaga. Den delar sina föregångares förtjänster i fråga om smakfullt och tydligt tryck, förstklassigt papper och prisvärd korrekthet. Vissa förbättringar hava dessutom genomförts: versnumreringens förflyttning till marginalen till båtnad för överskådligheten, rättelser av ett par smärre fel i tidigare editioner, ni. m. Den största och obetingat mest intressanta nyheten erbjuder upptagandet av Gamla testamentets apokryfer.
Den modärna bibeluppfattningen har bidragit till att utplåna den tidigare omotiverat skarpt uppdragna gränsen mellan kanoniska och apokryfiska skrifter.
I sin bibel hade Luther intagit apokry-ferna som ett bihang till Gamla testamentet, och i stort sett följde de schweiziska reformatorerna hans tillvägagångssätt. Sa ock till en början de protestantiska kyrkorna i gemen. Detta gällde även Englands kyrka. Under 1600-talet inleddes emellertid inom denna en opposition mot apokryfernås plats i bibeln. Den egentliga apokryfstriden där utkämpades dock först på 1820-talet och slutade med seger för apokryf ernås motståndare. 1827 beslöt det engelska bibelsällskapet att icke giva ekonomiskt understöd åt något bibelsällskap, som i sina bibelupplagor medtog apokryf erna, vilken åtgärd blivit av stor betydelse för deras ställning inom hela den protestantiska världen.
Gustav Vasas bibel följde Luther. Gustav II Adolfs talade om Apocrypha No vi Testamenti, under vilken rubrik återfunnos Hebréerbrevet, Jakobs och Judas’ brev samt Uppenbarelseboken. I Karl XII:s kyrkobibel saknas åter denna nytestamentliga apokryf rubrik. I Gustav V:s kyrkobibel funnos ursprungligen icke de gammaltestamentliga apokryferna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
