Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 41
året?» Jo, eleverna fingo gå pm sista klassen både en och två gånger, tills de fullgjort sin åttaåriga skolplikt. Enligt upplysningar var förhållandet likadant på många ställen i norra Tyskland och ar val sannolikt sa ännu i dag. Man tycks ha haft den uppfattningen, att den åttaåriga skolplikten i alla fall var till nytta för vederbörande. Men i vårt land tycks det vara en riksolycka, om några pojkar skulle bli tvungna att gå om skolans sista klass, tills de vunne erforderlig mognad för den fortsatta undervisningen.
Förr i tiden var man här i Sverige kvick att tala om och efterapa allt, som förekom inom den tyska skolvärlden, men numera hör man inte mycket därom. Håller månne Skolförhållandena i Tyskland på att utvecklas i en riktning, som inte riktigt passar de nu härhemma tongivande bakåtsträvarna inom skol-politiska kretsar.
A. S.
Ur vår praktik.
Om teckningsundervisningen.
Några organisatoriska detaljer. Av Levi Johansson.
Första villkoret för att man skall komma till ett någorlunda tillfredsställande resultat vid teckningsundervisningen ar, att lärjungarna förfoga över nödvändiga verktyg och materialier av fullgod beskaffenhet. Med den utveckling ämnet i våra dagar erhållit eller åtminstone ar i färd med att erhålla, bli kostnaderna för månget hem nog sa kännbara, om barnen skola utrustas med teckningsgrej or, sa att de reda sig ordentligt. Några kronor räcka inte långt, om det skall vara prima varor, och med andra ar man icke betjänt. Detta gäller om all teckningsmateriell men i synnerhet om penslar och färgkritor. I anledning av kostnadsfrågan få t. o. m. barn från välbärgade hem ofta draga sig fram med dåliga och otillräckliga hjälpmedel för teckningen.
De flesta lärare i landsbygdens skolor måste laborera med försäljning av för-brukningsmateriell till skolbarnen. Då läraren gör sina uppköp, har han mycket att välja på. Om han nu vill följa den regeln, att endast det basta ar gott nog åt barnen, kommer han ej sällan i den ledsamma situationen, att han får behålla det mesta av en hel del artiklar från ar till ar, emedan de äro för dyra för barnen. Av denna anledning tvingas han att taga hem av de billigare sorterna, men med dem ar det den olägenheten, att de äro sa gott som odugliga. Ar man inte dess mera kännare av hithörande artiklar, kan det rent av inträffa, att man får sa underhaltiga varor, att man icke anständigtvis kan avyttra dem. Den fataliteten hände mig en gång med ett parti krita, en annan gång med penslar. Jag kan icke skylla
missödet på firman, ty dess ombud rekommenderade helt andra märken.
Ända tills i ar har jag i min skola haft ett ständigt trassel for ritmateriel-lens skull. En permanent brist på det nödvändigaste har varit rådande. Barnen ha måst krångla sig fram genom att låna av varandra, och detta har naturligtvis försinkat arbetet samt givit anledning till avund och missnöje barnen emellan. Nu ar detta en övervunnen ståndpunkt. I mån av behov har varje barn - även det fattigaste - ögonblicklig tillgång till följande hjälpmedel : ritkol i hållare, präktiga pastell-och vattenfärger, stompfer, prima penslar av olika storlekar, tusch och tuschpennor i skaft, 12 olika färgpennor, tre rummiga vattenkoppar av aluminium samt små tvättsvampar. Alla ha, vad de behöva i varje förekommande fall, och sa bra fingo vi det på en enda gång utan att behöva parlamentera med vare sig hemmen eller skolrådet. Arrangemanget ar mycket enkelt men icke dess mindre alldeles förträffligt. - Varje barn får betala till mig en avgift av 25 öre i terminen, och sa håller* jag alla ritmate-rialier utom papper, blyertspennor och radergummi. Det blev en helt annan sprätt på arbetet både kvantitativt och kvalitativt från den dagen, då den nya ordningen infördes. Om en främling ögnade igenom den ansenliga bunt av teckningar, som mina skolbarn utfört under detta läsår, skulle det inte förvåna mig, ifall han finge den uppfattningen, att undertecknad ar ganska durkdriven i teckning både som utövare av konsten och som lärare i ämnet. Men sa ar ingalunda fallet. Barnen ha i största utsträckning fått reda upp saken själva, och det har lyckats överraskande bra för dem, tack vare att de fått arbetets rent tekniska del väl tillrättalagd åt sig. Alla, som jag talat med om den här saken, ha blivit förvånade över att jag kan hålla materieilen för sa billigt pris. Det kan väl också bli fråga om affärerna komma att gå ihop för mig, men jag skulle nästan tro, att det går bra, ty dels har jag ordnat det sa praktiskt och billigt som möjligt, och dels äro färger dryga saker, då de komma till endast nyttig användning. Allt det övriga ar ju sa gott som outslitligt. Skulle det emellertid visa sig, att jag gått för lågt med mitt anbud, möter det helt säkert ingen svårighet att få en l O-öring i påökning av varje barn, men då skall jag också kunna skänka efter avgiften åt sådana barn, som ha svårt att få slantar hemma. Jag vill på det livligaste rekommendera sättet åt alla kamrater, som stå mer eller mindre brydda för denna sakens skull. Tar man det litet förståndigt, sa behöver man visst icke binda något större kapital vid företaget. Några anvisningar i den vägen äro kanske välkomna för en och annan, varför de här givas.
Köp icke de dyra och skrymmande akvarellfärglådorna utan tag i stället lösa akvarellsatser, s. k. kakfärger, och för-
färdiga lådorna själv - detta både för prisbillighetens skull och for att få det mera praktiskt. Av kvistren furu tillverkar man lika många plattor, söm man har skolbänkar, i storlek ungefär 9X12 X 7 mm. De böra vara lika stora, rätvinkliga, val putsade och med kanterna avfasade. Med ett lagom stort centrumborr gör man i varje platta sex försänkningar för färgkakorna. Se till, att färgerna komma att ligga något under skivans plan! Över hålet efter centrumspetsen limmas en bit ritpapper, och hela bottnen av fördjupningen överstrykes med lim. Sedan detta torkat, läggas skivorna några ögonblick i en bleckform med het linolja, varefter de lämnas att torka några dagar, varefter en färgkaka limmas fast i varje fördjupning. Märk väl, att limmet icke tar fast ordentligt på en oljad yta. Det ar av den orsaken man skall limma försänkningarnas bottnar före oljningen. Lämpliga färger äro blått, gult, mörkrött, ljusrött, grönt och brunt. I några extra plattor inläggas svart, vitt och mellanvälörer. Vill man riktigt slå på stort, kan man ju göra plattor med låt oss säga ett dussin färger, men det ar inte nödigt. - I fråga om färgkritor håller man sig till de torra, lösa pastellkritorna i högre prislägen och förpackade i plåtaskar. - Små ställ att sätta upp modeller på under arbetet äro oumbärliga. Där man har träslöjd i skolan, äro de lätta att anskaffa. Mina stora slöjdpojkar gjorde härom året 15 st. sådana i ett litet nafs på middagsrasterna. De ha formen av små bord. Skivorna äro 2 dm. i fyrkant och fötterna liggande kors, på vilka fyrkantiga ståndare äro fästade. Som stöd för bakgrundsskivor och föremål, som ej kunna stå för sig själva, har man lämpligast ett par löstagbara pinnar av en blyertspennas längd, vilka nedstickas i hål vid skivans ena kant. - Att rita på använda vi dels tonpapper och dels vitt ritpapper, allt i format 51X65 cm. Arken vikas i sex lika delar, men bladen skär man ej ifrån varandra annat an i den mån teckningarna bli färdiga. Barnen få icke hava vare sig de påbörjade eller färdiga teckningarna liggande i sina bänklådor, utan de förvaras i ett skåp och utdelas jämte den övriga arbetsmateriellen till varje lektion. Detta ombesörjes på rasten före teckningstimmen av barnen själva, som härför äro uppdelade i grupper. Då de andra komma in, ha de bara att slå sig ned och fortsätta arbetet, där de sist slutade. Åt var och en ar framdukat allt, vad han behöver, t. o. m. vatten i färgkoppen. Då lektionen ar slut, stannar den grupp inne, som har vakten, och städar av. Man spar på detta sätt en otrolig massa tid, och arbetena kunna hållas rena, hela och snygga. Till års-examen får varje barn rita ett prydligt omslag till sina teckningar, vilka i ena kanten genomslås med en hålpipa på ett par ställen och bindas ihop med ett band i glad färg. Det hela blir ett litet trevligt album, som ägaren-tillverkaren sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
