Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
833
ken »Det lärda proletariatet» heter det bi. a.:
Tid efter annan gå genom pressen meddelanden om att omfattande arbetslöshet råder inom de s. k. lärda yrkena. På läkarbanan börja tomrummen nu fyllas, läroverkslärarna avråda genom sina organisationer nyblivna studenter från att välja detta kall, våra ingenjörer emigrera, de forstligt utbildade gå utan anställning, inom statens verk överstiger tillgången på kvalificerad arbetskraft väsentligt efterfrågan och förhållandet ar beträffande de enskilda företagen liknande. Det finns t. ex. överflöd på kompetent kontorspersonal. Om det därför bland dessa och många andra intellektuella yrkesgrupper skulle företagas en arbetslöshetsberäkning, bleve resultatet säkerligen synnerligen nedslående.
Därefter erinrar tidningen, att 151 sökande, av vilka flertalet hade intyg om akademiska studier och ett 10-tal avlagt fil. kandidatexamen, hade vid innevarande hösttermins början anmält sig till inträde i studentklassen vid folkskolseminariet i Strängnäs, och anmärker, att det måste betecknas som ett slöseri att använda sa högkvalificerad arbetskraft som fil. kandidater inom den allra mest elementära undervisningen.
När tidningen ser saken från denna synpunkt, borde den väl också rättvisligen omnämnt, att samma hög-kvalificerade arbetskraft användes inom läroverkens tre första klasser, där undervisningen ar lika elementär som inom folkskolans 4:e-6:e klasser, och att lika stort slöseri således bedrives inom läroverken. Men det passade naturligtvis inte.
Tidningen fortsätter längre fram:
Det ar icke meningen med dessa rader att förneka värdet av en hög folkbildning, långt därifrån. Den livliga ståndscirkulation, som äger rum i Sverige genom att den högre bildningen ar lätt åtkomlig även for fattigt folks söner, ar säkerligen samhället till stort gagn. Men det ar en allvarlig fara att sa få vilja ägna sig åt det rent praktiska arbetet, alla vilja bli löntagare i statens eller enskild tjänst. Utvecklingen har dock nu, synes det, nått den punkt, där en kursförändring framtvingas av sig självt. När konkurrensen inom de intellektuella yrkena drivits sa långt, som nu skett, måste med naturnödvändighet en mängd ungdomar söka sig utkomst på andra vägar. Köpenskapen fordrar sålunda, även där den drives i begränsad omfattning, duglighet och sakkunskap, hantverket bör åter komma till heders. Det finns vidare många fria yrken, som väl föda sin man. Det praktiska förvärvsarbetet synes överhuvudtaget mycket väl kunna suga upp en mängd ungdomar, som annars skulle trängas på den lärda banan.
Allt detta ar ju sa riktigt. En »kursförändring» måste förr eller senare
äga rum. Men huruvida St. Dagbl. vill främja en sådan kursförändring, som på något sätt ingriper i de högre klassernas nuvarande företrädesrätt till de högre skolorna och befordrar tillströmningen från dessa klasser till de praktiska yrkena, synes ganska tvivelaktigt. Det heter nämligen i fortsättningen:
Men det måste nog först ske en revolution i vårt folks tänkesätt. Kroppsarbetet har råkat i vanrykte. Det anses icke fint att arbeta med sina händer. Utan tvivel ar en av anledningarna härtill den moderna arbetarrörelsens agita-tipnsmetoder. Det har trumfats i det nu uppvuxna släktet att en kroppsarbetare ar en föraktad proletär, på vilken »herrarna» se ned. Och herrar äro alla, som kunna arbeta klädda i krage och manchetter. Det ar självklart, att den ungdom, som sedan spädaste ar ständigt hört kroppsarbetet omtalas som något mindrevärdigt, till varje pris skall, som nu sker, söka skaffa sig en skrivarsyssla.
Ehuru tidningen sa sant säger, att det måste ske en revolution i »vårt folks» tänkesätt, framgår dock tydligen av det följande, att dessa ord egentligen äro riktade till »arbetarrörelsens» representanter och till hela arbetarbefolkningen, och att det ar den uppfattning, som bland denna befolkning förefinnes, mot vilken tidningen vänder sig.
Varför anses det då inte fint att arbeta med sina händer? Vems ar skulden härtill? Vem ar det väl, som »trumfat i det nu uppvuxna släktet», att en kroppsarbetare ar en föraktad proletär? St. Dagbl. pekar i detta avseende på den modärna arbetarrörelsens agitationsmetoder. Det hedrar tidningen, att den icke givit de sistnämnda hela skulden, ty den vet säkerligen, att det ar just överklassens ungdom, som under hela den gångna tiden »sedan sina spädaste ar hört kroppsarbetet omtalas som något mindrevärdigt». Och icke nog härmed. Överklassens ungdom har i stort sett sorgfälligt hållits från allt kroppsarbete inom yrken och näringar. Den enda befattning med de sistnämnda, som ansetts värdig det »uppvuxna släktet» inom överklassen, har varit arbete i ledande ställningar. Men själva kroppsarbetet har aldrig ansetts »fint». Överklassen har därför, såsom vi förut erinrat, satt in sa gott som alla sina gossar i läroverken och drivit dem fram till studentexamen, sa vitt det varit möjligt. Om man an på detta håll ibland talat vackra ord om kroppsarbetets ära o. d., har man i praxis predikat sa mycket kraftigare om dess mindrevärdighet. Gärningar tala, som bekant, bättre an ord. Ar det då underligt, om arbetarbefolkningen observerat dessa överklassens gärningar och därifrån kommit till samma uppfattning som överklassen rörande
kroppsarbetets värdering inom samhället?
Nu säger tidningen vidare:
En förändring måste emellertid ske. Det ar säkerligen en uppgift för statsmakterna att noga beakta situationen. Sa har också skett. I ecklesiastikministerns direktiv för den senaste skolutredningen heter det, att frågan om möjligheten och lämpligheten att anordna en mera praktisk realskollinje vid sidan av den nuvarande även bor upptagas till granskning. Vidare framhålles, att det synes vara av vikt att söka motverka den alltför starka anhopning på den lärda banan, vilken redan nu gör sig gällande och vilken mindre välbetänkta skolorganisatoriska åtgärder lätt kunde komma att ytterligare befordra.
Denna del av den nya skolkommissionens uppgift ar säkerligen icke den minst viktiga. Det ar en allvarlig sam-hällsolägenhet, att det existerar ett lärt proletariat. Visserligen ar detta mycket stillsamt till sin natur och lider i det tysta, men det skapar onekligen trötthet och nedslagenhet bland den högre bildningens bärare. Vidare hindras härigenom många gånger de verkliga begåvningarna ur fattigare folkklasser att komma fram. Med dåliga utkomstmöjligheter på den lärda banan har den ekonomiskt mindre välsituerade inga möjligheter att välja den.
Det fordras alltså åter aktning och ny respekt för det rent praktiska förvärvsarbetet här i Sverige. Alla åtgärder, som tjäna detta syfte, böra därför kraftigt stödjas.
Detta, att »det fordras åter aktning och ny respekt för det rent praktiska förvärvsarbetet» ar ju också sa vackert sagt och därtill fullkomligt sant. Vi utgå nu ifrån att St. Dagbl. menar allvar med sina ord, och kunna då givetvis förvänta, att tidningen hädanefter skall allvarligt lägga sig i selen för att åtminstone hos sin egen publik söka förskaffa det praktiska arbetet den förlorade aktningen och respekten och framför allt bringa kroppsarbetet ur sitt- vanrykte.
Uppgiften blir nog inte sa lätt. Om någon vill försöka att förmå en förmögen ämbetsman eller grosshandlare eller fabrikör eller annan mera bemedlad person att satta sin för studier mindre bekväme son i skräddar- eller skomakar- eller murar-eller plåtslagarlära eller i något annat praktiskt yrke, för vilket han tilläventyrs kan passa, eller om någon föreslår en förmögen lantpatron, att han skall skicka sin kroppsligen starke men för studier obegåvade son ut på åkern för att gräva diken eller följa plog och harv, sa kan det möjligen hända, att vederbörande fader tålmodigt hör på, men det kan också hända, att han kör ut den oförvägne, ty det måtte väl vara hans egen sak, om han vill kosta på sina barn skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
