Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 46
tation erinrande om Italien), ön Reiehe-nau (kloster ooh kyrka). Dessa utflykter hade förberetts genom en föreläsning om Bodensjölandskapet. Längre utfärder företogos bi. a. till Schwarzvald, Donautal och Beuron samt till Rhenfallet vid Schaffhausen. Tillfällen till förströelser saknades inte heller. Ett flertal samkväm voro anordnade. »Kur und Verkehrsverein» hade i vart kursprogram infört ett antal inbjudningar, exempelvis till dess friluftskonserter i den vackra stadsträdgården, två teateraftnar samt en synnerligen vacker Seenachtsfest mit Stadt-beleuchtung und Feuerwerk. Dessa offentliga nöjen naturligtvis möt särskilda avgifter.
Beträffande kostnaderna for kursen undrades det ibland på våra utflykter, hur det med denna sommars höga biljettpriser i Tyskland å både tåg och båtar skulle gå för vår ledning att klara alla utgifter med de inbetalda 300 kr. pr deltagare. Men belåtenheten blev allmän på räkenskapens dag, när det framgick, att samtliga utgifter kunnat bestridas med kr. 290 pr deltagare. Då hade vi därför bekommit: verkligt goda pensioner i bildade hem, utmärkt undervisning med tillhörande böcker och skrivmate-riell och samtliga av kursen anordnade utflykter och resor samt nöjen. Det blev således utdelning med 10 kr. pr deltagare, och tacksamheten var stor, synnerligast mot hr Lundberg, som med egna uppoffringar utan ersättning dragit huvudparten av arbetet. Då revisorerna framburo kursens tack till honom, svarade han bi. a.: »Meningen med dessa kurser har icke varit geschäft.» Kanske låg just häri förklaringen till att det varit sa alltigenom trevligt.
Efter kursens slut företog hr Lundberg med dem, som önskade deltaga, en studieresa till Schweiz och Italien, vilken vann stor anslutning. Färden gick över Luzern, Rigi, Vierwaldstättersjön, Fliielen, S:t Gotthard, Milano, Rom, Neapel, Vesuvius, Pompeji, Florenz, Venedig och Innsbruck. Undertecknad var icke med på Italiaresan men har från deltagare erhållit entusiastiska skildringar därav. »Intet enda missöde». »Resan alltigenom god och lyckad.» »Vädret gott, värmen ej plågsam.» Och »den kostade endast 260 kr.»
Summa: Den 2:a skandinaviska feriekursen i Konstanz jämte åtföljande stadieresor blir för deltagarna ett oförgätligt vackert sommarminne.
Bertha Petersson.
Anmälan om ändrad adress for tidningens postbefordran skall göras å den postanstalt, där prenumerationen skedde och ej direkt till vår expedition.
All prenumeration, även for kvartal, skall verkställas å närmaste postanstalt, ej hos oss.
Stina Quint död.
Den BO oktober avled i Stockholm utgivaren av Folkskolans Barntidning fröken Stina Qmnt.
Hon föddes den 12 april 1859 i Frilie-stads församling i Skåne och vistades under sin uppväxttid i sitt barndomshem på den skånska landsbygden. Med utpräglad håg för böcker och studier erfor hon livligt den då rådande bristen på lämplig och lätt tillgänglig litteratur for ungdomen, och hon mottog därigenom intryck, som i väsentliga avseenden blevo bestämmande for hennes framtida utveckling och verksamhet.
Ar 1879, alltså vid nyss fyllda 20 ar, avlade hon folkskollärarlnneexamen i Stockholm med anmärkningsvärt höga vitsord och blev därefter lärarinna i Nyköping. Här under arbetet bland barnen uppkom hos henne och växte sig stark tanken på att åstadkomma en för barnen avsedd tidning, som kunde komma barnen tillhanda på bestämda tider, och som vore agnad att i viss utsträckning ersätta de av ekonomiska skäl i allmänhet svåråtkomliga böckerna.
Sedan hon funnit intresse för sin idé bland folk- och småskolornas lärare och lärarinnor, grep hon sig an med att söka förverkliga densamma, en givetvis ingalunda lätt uppgift. Men för Stina Quints energi funnos knappast några hinder, och ar 1892 såg Folkskolans Barntidning dagen. Den visade sig fylla ett verkligt behov, omfattades allmänt med förtroende och vann hastigt stor spridning.
Fröken Quint utgav som bekant också andra för barn och ungdom avsedda publikationer, men arbetet med Barntidningen, som av henne betraktades som ett led i arbetet för ungdomens uppfostran i det hela, intog helt visst den centrala platsen i hennes av rik verksamhet fyllda liv.
Ar 1897 flyttade fröken Quint till Stockholm, där hennes betydande arbetsförmåga och organisationstalang snart togos i anspråk även för andra uppgifter. Hon tog aktiv del i kvinnorörelsen och särskilt i arbetet for kvinnans politiska
rösträtt. Under aren 1912-1919 var hon ledamot av Stockholms stadsfullmäktige och aren 1917-1921 av Stockholms folkskoldirektion och dess barnavårdsnämnd.
Såsom ledamot av styrelsen för barnavårdsnämndens barnhem på Eknäs, nära Enköping, och såsom inspektris för samma hem nedlade hon ett med rätta högt skattat arbete. Hemmets hela planläggning och den lyckliga inriktningen av dess verksamhet ar väsentligen en frukt av hennes kloka omdöme och uppoffrande intresse.
Stina Quint har kvarlämnat minnet av en helgjuten personlighet, präglad av sann idealitet, men ej den idealitet, som nöjer sig med ett overksamt blickande mot stjärnorna, utan den, som tar sig uttryck i målmedveten, kraftig handling.
Ej minst inom skolvärlden har hennes bortgång väckt förstämning och sorg.
C. L.
Från 17:e allmänna folkskollärarmötet.
Uppfostran till personlighet.
Föredrag av folkskolinspektören Carl Sehlin den 4 juli 1924.
(Forts. fr. nr 44.)
En uppfostran, som vill tjäna den växande personligheten, måste ta vara på vad som finnes likaväl som att tillföra något nytt. Det gäller då att först undersöka, vad som finnes, rekognoscera riket och se, hur långt dess gränser gå. Det ar ingalunda sa lätt, ty de medfödda anlagen äro icke enkla utan komplicerade och rika på motsatser. Härtill kommer, att barnet ar en växande organism, vars själsliv ar intimt förbundet med den fysiska utvecklingen, och vars anlag icke alltid vakna och mogna i samma ordning. Riktigast och bäst blir här den metod, som säkrast grundar sig på iakttagelser inom själens liv och sedan förmår taga nödig hänsyn till de individuellt växlande förutsättningarna på grund av olikhet i anlag och vilja.
Sedan blir uppgiften att tillvarataga, varna och främja, det utvecklings dugliga, man funnit. Att uppfostra blir här att göra urval, öva, uppmuntra och stärka vissa riktningar i de medfödda anlagen, sa att andra mindrevärdiga tendenser trängas tillbaka från sitt behärskande inflytande. Möter man därvid starka drifter och begär, må man icke förfäras, ty de kunna betyda mer av råämne, mer energi och ännu icke tyglad livskraft, som skall ledas och göras tjänlig för livets uppgifter.
Men denna individualitetens utveckling fram mot personlighet kan icke försiggå utan en ständig växelverkan med omgivningen. Livet ar en sådan växelverkan av givande och tagande, och den levande organismen känns ju igen på sin förmåga att utnyttja omgivningen för sin existens, att draga till sig nytt material ’och assi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
