Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 10
stämning och bitterhet allvarligt protestera mot den förhalningspolitik, som en följd av ar pågått.
Vår besvikelse kännes s-å mycket smärtsammare, som man av den nuvarande ecklesiastikministern, förut tillhörande folk-skolkaren, borde haft all anledning fordra förståelse i denna for vår skola och hela vårt folk sa vitala fråga.
Kretsen vågar göra detta påstående sa mycket hellre som såväl riksdagen, dess statsutskott som vederbörande statsråd vid åtskilliga tillfällen erkänt rättvisan av folkskol-kårens krav i lönhänseende.
Lärarlönkommitténs betänkande har nu legat färdigt i snart fem ar, men från statsmakternas sida har intet gjorts för att förverkliga detsamma. For flera andra lärarkårer har dock i väntan på definitiv lönreglering tillfällig lönförbättring beretts. Folkskollärarna kunna därför vara böjda uppfatta behandlingen av deras lönfråga som en undervärdering av dess arbete, vilket icke kan befordra den arbetsglädje, som måste anses som en nödvändig betingelse för ett framgångsrikt handhavande av de unga.
Ar det icke ’upprörande att statens budget ar efter ar balanseras med medel, som göras tillgängliga genom att folkskollärarna kvarhålla» på lägre lönnivå an övriga med dem jämförliga befattningshavare i allmän tjänst?
Vi vädja därför varmt till riksdagens ledamöter, att den behjärtar lärarnas rättvisa krav och bifaller den väckta motionen om tillfällig lönförbättring.
Tvetakretsen hade extra möte den 25 febr. Frågan om lärarnas lönförbättring inleddes av folkskolläraren Rynning i Huskvarna. Såväl inledare som övriga i diskussionen deltagande och hela mötet gav uttryck for den besvikelse for att inte säga harm, som lärarkåren länge känt och som särskilt i dessa dagar stegrats över den undantagsställning den alltjämt av myndigheterna hålles uti, då det gäller lönfrågan. ^
Mötet beslöt vädja till länets samtliga riksdagsmän att göra vad de kunde for frågans lösning. Att i en skrivelse till dessa sammanfatta diskussionens huvudtanke uppdrogs åt styrelsen.
Vänekretsen har vid möte i Vänersborg den 25 februari med anledning av den inträdda situationen beslutat göra ett uttalande i folkskollärarkårens lönfråga.
Överkalixkretsen beslutade vid sammanträde den 18 febr. att till länets riksdagsmän framställa en vädjan av följande lydelse:
Herr Riksdagsman! Svenska folkskolans lärarpersonal har ar efter ar väntat, att regeringen skulle framlägga proposition angående lärarpersonalens lönfråga, men ständigt blivit besviken häruti, sa ock i ar. Trycket av en dålig ekonomi vilar tungt över en stor del av lärarkåren, särskilt småskolans lärare och de yngre lärare, som ännu hårt pressas av skuldbördan åsamkad genom studier under krisåren. Med glädje hava vi förnummit, att motioner om tillfällig lönförbättring avgivits i första kammaren av hrr J. P. Johansson och R. Wagnsson, i andra kammaren av hr V. Rydén. Vi bedja Eder, hr riksdagsman, att Ni vid avgörandet av frågan skänker motionärerna Edert stod. Ni giver då Edert stöd åt en enkel gärd av rättvisa, redan vederfaren övriga tjänstmän. Ni bidrager till ökad arbetsglädje bland arbetarna på ett for samhället vitalt område och sprider glädje i tusentals hem.
Opinionsmöten i lönfrägan. Opinionsmöte i f olkskolkårens lönfråga hölls den 26 febr. i Engelbrektsskolan i Örebro. Till mötet hade inbjudits lärare och lärarinnor vid folkskolorna i Örebro län, och samtliga lärarorganisationer voro representerade. Till mötets ordf. valdes L, E. Leyler, Karlskoga. Em. Björling, Örebro, hade ett längre inledande föredrag i lönfrågan. Efter föredragets slut beslöts att tillsätta ett utskott på 15 personer, som fick i uppdrag att arbeta i frågan enligt vissa riktlinjer, som mötet uppdrog.
Mötet uttalade sin tillfredssällelse över att vid det delegerademöte, som nyligen hållits i Stockholm, fullt samförstånd kommit till stånd mellan de olika lärarkategorierna.
Vidare uttalade mötet sitt beklagande av att en tidning i Örebro å sin in-sändaravdelning lämnat plats för skribenter i lönfrågan, vilka icke endast ådagalagt sin ovilja mot lärarkåren utan även visat, att de alls icke varit insatta i de lönproblem, som de sökt behandla.
Därefter antogs enhälligt följande resolution :
Lärare och lärarinnor vid folkskolorna i Örebro län, samlade till möte i Örebro med anledning av situationen i folkskollärarkå-rens lönfråga vid årets riksdag, uttala härmed sin bestämda protest mot att intet åtgjorts från regeringens sida i denna fråga vid innevarande riksdag. Den utredning, som verkställts av .statsmakterna, blev ju slutförd redan under 1923, men det oaktat har varje försök från lärarkåren att få sina berättigade krav beaktade hittills strandat på att regering och riksdag under hänvisning till statsfinansiella svårigheter ej velat uppta frågan till allvarlig prövning. Visserligen har statsutskottet vid olika tillfällen konstaterat, att folkskollärarkåren ar missgynnad i lönhänseende i förhållande till de tjänstmanna-grupper, med vilka den närmast kan jämföras, men trots dessa bestämda uttalanden har dock riksdagsmajoriteten ej kunnat ena sig om ett sådant ståndpunktstagande i frågan, som fört denna framåt.
Den nuvarande statsministern har vid flera tillfällen uttalat den uppfattningen, att en definitiv lösning av folkskollärarnas lönfråsa måste ske i samband med inarbetandet av statstjänstmännens dyrtidstillägg i de fasta lönerna, och regeringen ställde sig ju principiellt på den ståndpunkten vid uppgörandet av förra årets budget. Men redan 1926 har statsministern tillika betonat, att regeringen skulle ta frågan om en provisorisk lönförbättring åt folkskolans lärare under allvarligt övervägande, sa snart det statsfinansiella laget det medgåve. Det måste därför kännas i hög grad beklämmande for lärarkåren, att regeringen i ar föreslår skattsänkningar, vilka huvudsakligen komma de val-situerade samhällsklasserna till godo men lämnar helt å sido lärarnas rättmätiga krav.
Genom statsmakternas undanskjutande av frågan till en oviss framtid kan ock den stora allmänheten småningom bibringas den uppfattningen, att lärarkårens fordringar äro oberättigade, och tack vare denna oförsvarliga förhalningspolitik få folkskolans lärare bara icke endast de bittra missräkningar, som regering och riksdag berett dem, utan även uppbära klander från en opinion, som i statsmakternas undanflykter ofta torde se ett objektivt bedömande av frågan.
Vi konstatera, att den nuvarande regeringen, som upptagit hela det stora demokratiska skolproblemet till lösning, och som har en folkskolman på ecklesiastikministerposten, svikit de förväntningar, som folkskollärarkåren ställt på densamma. Vi anse, att stats:
makterna givit oss moraliska utfästelser på att få en lönreglering enligt samma grunder som statstjänstmännen och finna det i hög grad anmärkningsvärt, att regering och riksdag icke redan insett vådan av att sa behandla en kår, som fått sig anförtrott det betydelsefulla uppdraget att uppfostra den överväldigande delen av landets ungdom. Vi rikta ock därför en bestämd vädjan till riksdagens ledamöter att genom bifall till de motioner i lönfrågan, som väckts av hrr Värner Rydén, Ruben Wagnsson och J. P. Johansson, bevilja en tillfällig lönförbättring åt folkskolans lärare.
- Nyköpingskretsarna av S. A. F., Folkskollärar- och Folkskollärarinneför-bundet samt Småskollärarinneföreningen anordnade den 18 febr. gemensamt opinionsmöte i lönfrågan.
Hr Ragnar Wirsén, Stockholm, höll först ett orienterande föredrag om »Situationen i lönfrågan».
Tal. erinrade om lönkonrmitténs förslag och om *de besvikelser folkskolkåren ar efter ar fått röna beträffande sin lönfråga samt uttalade sin förhoppning, att de enskilda motioner om en tillfällig lönförbättring, som väckts i ar, skulle komma att vinna riksdagens bifall.
Den omständigheten att vi ha andrakam-marval i ar skulle, har det sagts, inverka ogynnsamt, riksdagsmännen våga icke komma till sina valmän utan den skattsänkning, som bebådats och vilken kanske äventyras, om folkskollärarnas lönfråga blir löst. Gentemot detta tal ville hr Wirsén framhålla, dels att skattsänkningen endast obetydligt berörde små och medelstora inkomsttagare och dels att även folkskollärarkåren vore något att rakna med vid ett val. Då lönfrågan skall avgöras i riksdagen, kommer ’namnupprop att begäras och vi komma således att veta, var vi ha våra riksdagsmän.
Mötet beslöt därefter göra följande uttalande, som skulle tillställas ortstidningarna och ortens riksdagsmän:
Lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor inom södra Södermanland, samlade till möte i Nyköping den 18 februari 1928, göra följande uttalande i kårens lönfråga.
An en gång -har lärarkåren vid ’Sveriges folkskolor svikits i sin förhoppning att få sin lönfråga definitivt löst. Landets regering har ännu ej ansett tiden vara inne att framlägga kungl, proposition om lönreglering for denna kar, i trots av att det av lärarlönkom-mittén ar 1923 upprättade förslaget, som syftade till att giva folkskolans lärarkår en i ekonomiskt hänseende rättvis ställning, av statsmakterna ansetts som skäligt. Statsutskottet har ock uttalat önskvärdheten av att, sa fort sig göra läte, folkskolans lärarkår erhölle de lönförmåner, som nämnda kommitté föreslagit. Men statsfinansiella skal ha föreburits som orsak till förhalning av frågans lösning.
Denna förhalningspolitik ar emellertid ytterst ödesdiger. Av lärarkåren ar nära nog hälften utexaminerad under kristiden. På grund härav blevo studieskulderna mycket stora. Då nu penningvärdet åter stigit, har f öl j deri blivit, att, då någon kompensation i form av högre lon ej erhållits, förräntning och amortering av skulderna blivit oerhört betungande. Det ar ock i moraliskt hänseende betänkligt, att en kår med det stora ansvar, som folkskolans lärarkår har, sa länge hålles i missgynnad ekonomisk ställning i jämförelse med andra kårer i allmän tjänst, av vilka de flesta fått sina löner reglerade sedan 1919. Det synes, som undervärderades det arbete folkskolans lärarkår nedlägger, och det kan ej vara till gagn för skolan.
Som ovan sagts ha statsfinansiella skal hindrat lönfrågans lösning. I ar måste dessa skäl väl anses eliminerade, .alldenstund rikö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
