Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 25 «*
medel. Sa ungefär kunde sättas till motto för det föredrag, som hölls av dr Adler, Wien, vilken talade om Uppfostran till mod.
Dr Ferriére, Geneve, höll föredrag om Frdhieftem disciplin, och till sist talade prof. Bovét över ämnet: Ar friheten medlet eller malet?
Att vara fri ar att kunna göra vad man har lust till, men man måste bestämma, vilket ibruk man skall göra av sin frihet, ty värdet av densammia består däri att den hjälper oss att nå det mål ivi satt upp. Friheten ar intet ideal eller mal. Men fastän friheten icke kan vara slutmålet varken för moral, politik eller uppl ostran, ar den dock ett nödvändigt villkor och ett av de verksammaste medlen, som stå till buds for oss att lära barnet att själv uppsätta ett (högt och ojälviskt m-ål.
I en tidning, som utkom ett par dagar före kongressens avslutande, förekommo uttalanden av en del kongressdeltagare. Där skriver den kände pedagogen dr Otto Glöekel följande:
Det måste komma en tid, i vilken icke yttre brutala maktmedel bestämma ett folks ställning bland folken utan kulturens höjd. Skolreformen skall hj&lpa oss därtill.
Föredraget belystes av ett 30-tal ljusbilder från kongressen och från de vackra omgivningarna.
Föreningens ordf. fröken Karola Pålsson framförde till fröken Asp ett hjärtligt tack for det förtjänstfulla satt, varpa hon inför föreningen fört fram de synpimkter och riktlinjer, som framkommit på Locarnokonferensen.
Programmet utfylldes med sang av fröken Emy Gustafsson, ackompanjerad av fröken Emy Nyberg. Fru M. Kiser föredrog på ett synnerligen förtjänstfullt sätt flera av H. C. Andersens sagor.
A. E. H-n,
Hälsoarbetet i folkskolan.
Den hygieniska omvårdnad av folkskolans elever, som främst dr C. Aug. Ljunggren i Trälleborg i föredrag m. m. uppdragit riktlinjer for, tillämpas nu i flera skolor i vart land. Då från lärarhåll litet eller intet kommit till synes i Sv. Ltg angående arbetssätt, resultat o. d. från detta s. k. hälsoarbete, vill nedskrivaren av dessa rader i all enkelhet meddela några små erfarenheter från en medelstor landsbygdsskola.
Som bekant går hälsoarbetet ut på att genom ökande av elevernas intresse for allmän hygien stärka deras halsa och motarbeta sjukligheten och sjukdomsan-lagen. Den viktigaste grundvalen ar regelbundet återkommande mätningar och vägningar med åtföljande s. k. standardisering.
Vid den skola, som här avses, ha dessa vägningar regelbundet utförts under två ar, fyra gånger årligen. En vag, tillverkad vid Lindells vågfabrik i Jönköping och försedd med maktapparat, har därvid använts. Efter dr Ljunggrens tabeller liar sedan varje barns standard beräknats och vikttabeller
uppgjorts^ vilka i avskrift anslagits i klassrummen.
Varje klass fick i samband med vägningen en enkel ^redogörelse for begreppet standard. I!ill nästa läsår kommer varje elev att erhålla ett kort, å vilket efter varje Vägning resultatet kommer att ifyllas.
Efter de första vägningarna befanns det, att de under viktiga voro i majoritet i sa gott som samtliga klasser. Dessa barn kommo naturligtvis med frågor om anledningen till det nedslående resultatet, och sa var man lätt inne på ämnet. Små samtal med barnen i enkla hygieniska frågor anordnades, betydelsen av renlighet, sol och frisk luft underströks särskilt o. s. v. Intresset var väckt, och de små rad och anvisningar, som gåvos, började snart att allmänt följas.
Kaffemissbruket och överdrift i ka-ramellätning, som kanske äro de viktigaste orsakerna till att sa många barn äro »undernärda» blev föremål for siär-skild uppmärksamhet. Redan första terminen lade större delen av barnen bort frukostkaffet, och nu efter två ars påverkan satta ett stort antal elever en ära i att aldrig dricka kaffe.
Grötätning rekommenderades med ett ganska gott resultat. Mer an en målsman har förklarat, att det ar skolan, som med sin auktoritet lärt ett förut kinkigt barn att ata gröt.
I 6: e klassen har naturligtvis i samband med kursen i hälsolära ingenting försummats för att sa mycket som möjligt understödja det övriga hälsoarbetet.
I flertalet landsbygdsskolor har .ju hittills intet åtgjorts for en förbättrad tandvård. Mången lärare har säkerligen i likhet med signaturen funnit det sa gott som hopplöst att lära eleverna regelbundet borsta sina tänder. En morgon for ett par ar sedan, då frågan om tandborstningen åter var uppe i klassen, föreslog läraren, att alla morgnar, då hela klassen föregående kväll samt på morgonen borstat tänderna, ett kors skulle ritas på tavlan. Förslaget väckte ungdomlig entusiasm, och nästa morgon blev det ett kors. Tio små kors förvandlades till ett stort, och snart var tävlan mellan klasserna i gång. For varje stort kors fick klassen en liten belöning i form av någon extra rolighet, en saga, en bildförevisning e. d. Någon vill kanske förmoda, att relaterade tillvägagångssätt förleder till medveten osanning, men erfarenheten har visat, att det ej ar sa farligt med den saken.
Elevernas renlighet for övrigt ar ju ett ganska ömtåligt kapitel, men om man går försiktigt till väga och avstår ifrån att utpeka dem, som brista i nämnda avseende, for att i stället måttligt berömma de ordentliga, kan mycket gott resultat ernås. Som ett led i här skildrade försök att hoja elevernas personliga hygien på ett högre plan har ingått »fotinspektion», vilken skett under
gymnastiktimmarna. Sällan har någon anledning till anmärkning härunder förekommit.
Genom att gå varsamt fram har det varit möjligt att även iå en stor del målsmän intresserade för frågan i sin helhet. Nämnas bor, att icke’ ett enda klagomål från hemmens sida avhörts. Då skolan har cirka 150 elever, måste detta anses anmärkningsvärt.
Någon lektionstid har ej anlitats för hälsoarbetet. Samtalen med barnen ha forts under rasterna, och vägningarna ha företagits efter det egentliga skolarbetets slut.
Resultat? frågar min ärade kollega. Ja, de äro ännu sa länge relativt blygsamma, men tages hänsyn till den korta tid arbetet varit i gång, äro resultaten synnerligen goda. Barnens intresse för hygieniska spörsmål har väckts och ökats. Standardsiffrorna ha från Vägning till Vägning över huvud taget betydligt förbättrats. Flera sjukdomsanlag och mindre defekter ha upptäckts och kunnat bli föremål for läkarbehandling. For skolans egen del ar att anteckna: Barnen äro piggare an förut, de vistas gärna ute under rasterna, uppsöka solljuset och äro samt och synnerligen fullt på det klara med att det beror mycket på dem själva, om de få behålla hälsan.
Med den önskan, att ett ordnat hälsoarbete i snar framtid måtte komma till stånd i samtliga barndomsskolor i vårt land avslutas denna kortfattade redogörelse.
B. H.
Kommunala folkskolinspektörer,
Frågan om rekryteringen av ledare för det kommunala skolväsendet har sin stora betydelse, och fastän lärarkåren inte har något att saga till om, när folk-skolinspektör tillsattes, finns det väl ingenting som hindrar, att lärarkåren tillkännager sin uppfattning angående fordringarna på dessa tjänstmäns kompetens.
Meningarna gå därvid i sär beträffande det varde, som rättvisligen bor tillmätas en akademisk examen. Med kännedom om den karaktär av irritationsmoment, som denna fråga alltid haft, kan det vara lämpligt att uttryckligen framhålla, att det här alltså inte gäller en diskussion om de akademiska studiernas betydelse: över huvud taget, utan endast i vad man dessa böra anses som meriterande, när det gäller tillsättandet av en folkskolinspektörsbefatt-ning.
Att det då - som »Stadslärare» framhåller - finns en hel del gott folk, som imponeras redan av själva den lärda titeln utan hänsyn till studiernas art eller till vederbörandes meriter for övrigt, det borde inte inverka det minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
