Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 27
SVENSK LÄRARETIDNING.
501"
anvisningar angående språkbyggnadsövningar, sa måste det stå klart, att av de olika ämnena eller ämnesgrenarna i folkskolans fyra första klasser det särskilt bor galla just språkbyggnadsöv-ningarna, att de inte skola utmynna i »kunskaper av den art, att de kunna fastställas genom förhör». - Något annorlunda ställer sig saken beträffande de elever, soim genomgått folkskolans sjätte klass. For denna klass har undervisningsplanen beteckningen »språklära» och föreskrift om övningar.avsedda att ge »överskådlighet» åt det förut inhämtade.
Vad sa beträffar omfattningen av de i undervisningsplanen upptagna kurserna i språkbyggnadsövningar for de fyra första klasserna, finner dr Smedberg, att bestämmelserna möjliggöra olika tolkningar. Man kan läsa ut en »mycket omfattande grammatikkurs», och man kan anse, att endast ett ytterst blygsamt minimum påbjudes som obligatoriskt lärostoff. Dr (Smedberg håller fore, att den riktiga tolkningen ligger någonstans »mitt emellan». Men när dr Smedberg sedan går att söka den medelväg, som enligt hans uppfattning skall vara den gyllene, sa väljer han en vag, som leder till en »mycket omfattande grammatikkurs», vilken ligger åtskilligt över vad undervisningsplanen föreslår. Ty det måste man saga, att undervisningsrådet Hänningers av dr Smedberg åberopade förslag till kursplan gör. Det finns, for att ta ett par exempel, intet stod i undervisningsplanen för att förorda behandling av personliga och possessiva pronomen i klass 3 eller adjektiv och relativa pronomen i klass 4. För övrigt måste det betraktas som högst oegentligt att - som dr Smedberg - beteckna skriftserien »Arbetssättet i folkskolan» som en »kommentar till folkskolans undervisningsplan», när frågan gäller kursernas omfång. Att skriftserien ifråga utgör en god kommentar till undervisningsplanens metodiska anvisningar, ar en annan sak. Inte heller får man anse, att den ena eller andra läroboken i detalj upplyser om vad som bor betraktas som folkskolans minimikurs i språkbyggnadsövningar och språklära.
For att få ett svar på frågan vad de mottagande lärarna ha ratt att av folkskolans elever fordra ifråga om grammatiskt vetande, har dr Smedberg uppsökt sådana uttalanden,, ur vilka man »med god, eller .om man sa vill, med ond vilja» kan utläsa den mest omfattande grammatikkursen. Det svar, som på sa satt erhållits, ar lika upplysande som det vore, om de avlämnande lärarna for att få svar på frågan vad den mottagande skolan kräver, uppsökte sådana uttalanden av läroverksmän, i vilka de minsta fordringarna på grammatisk kunskap framställas. Man skulle då kunna åberopa t. ex. Odal Ottelin, som förklarat sig vara motståndare till grammatikundervisning på lågstadiet.
»Jag skulle vilja uppskjuta grammatiken, tills lärjungarna ha kommit till mognare ålder», säger Ottelin. (Modersmålsunder visningen, sid. 47. Skrifter utgivna av Modersmålslärarnas förening.) Och i sin skrift »Front mot allmänbildningen» (sid. 47) säger Gideon Forssell: »Jag går sa långt, att jag påstår, att ingen kan i längden sysselsätta sig med grammatiska studier utan att få sitt språksinne mer eller mindre skamfilat.»
Ville man använda dr Smedbergs ironiska frågeställning, skulle man därför kunna spörja: »Ar läroverkets lärarkår beredd att ta konsekvenserna av sådana uttalanden från läroverkshåll?»
Nu ar det emellertid tydligt, att det enda man har att hålla sig till, när det gäller språkbyggnadsövningarna i de fyra första folksfcolklasserna, ar folkskolans undervisningsplan. Och där kan man inte läsa sig till varken en sa omfattande kurs, som den dr Smedberg anför, eller ett sådant mal for dessa övningar, som dr Smedberg tycks förutsätta.
Sv’6-n Lindström*.
Löndebatten i riksdagen.
I nr 23 lämnades ett kort referat över de debatter, som den 29 maj höllos i riksdagens båda kamrar angående tillfällig lönförbättring for lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor samt vid högre folkskolor. Då det måste anses vara av vikt for de ifrågavarande lärarkårerna att få kännedom om debatterna i sin helhet, skola vi nu efter kamrarnas justerade protokoll återgiva dessa debatter och göres här början med debatten i andra kammaren.
Hr Olsson i Kiullenbergstorp: Herr talman! Den fråga, som nu iföreligger, har ju debatterats senast i fjol, och några egentliga nya skal kunna val icke framdragas å någondera sidan. Vid remiisisen av en proposition, som vi komma att (behandla i imorgon, -betonades starkt av dem, soim kritiserade propositionen, att man skulle taga hänsyn till vad riksdagen förut beslutat. Skall man göra detta - och det ar ratt naturligt, att isa sker, ty det blir då en smula konsekvens - sa ar det mycket (förvånande, att statsutskottets majoritet utan vidare sagt ifrån, att det beslut, som kamrarna fattade i fjol, icke bör vidhållas, utan att man bor besluta raka motsatsen. Detta ar icke synnerligen konsekvent.
Nu kunde man saga sig, att nya förhållanden uppstått, och jag har spejat efter vilka dessa skulle vara. Ja, i utskottet var det en ärad ledamot, som antydde ett sådant skäl, men jag tror icke jag behöver namna detta. Jag vill som sagt stryka ’under, att innan man intager en ståndpunkt, som ar diametralt .motsatt den, som bada kamrarna förra året gått in for, bör det finnas synnerligen-starka skäl, och sådana ha verkligen icke anförts i detta fall, efter vad jag kan finna.
Det fattades ju också vid vart senaste lör-daigssammanträde här i ’kammaren ett beslut, som pekar i en helt annan riktning an detta utskottsutlåtande, nämligen beträiflfande dyrtidstilläggen. Då uttalades det i debatten, att man på avdelningen hade kommit fram till alternativa iförslag om huru man skulle tanka sig en avveckling av ifrågavarande tillägg med fasta löner i stället for dyrtidstillägg. Men statsutskottets majoritet stannade for att
tidpunkten for en stabilisering och en definitiv lönreglering for statstjänare icke var inne, och i kammaren gav man sin anslutning till denna åskådning. Hans excellens herr statsministern tryckte visserligen på den linje, isom k. m: t intog i denna fråga i ifjol, men sa vitt jag förnam rönte detta icke någon vidare anklang, utan man tog statsutskottets utlåtande på denna punkt. Något allmänt uttalande från riksdagens sida om att man borde skrida till definitiva lönregleringar iörekom sålunda icke, och då ’beslutet icke ar mer an fyra dagar gammalt, synes det mig vara synnerligen märkvärdigt, om kammaren nu skulle taga statsutskottets iföreliggande förslag, Särskilt med hänsyn till kammarens beslut i fjol.
Nu säger utskottet - mycket kategoriskt for övrigt, - att om icke k. m: t ar färdig ined en lönreglering ar 1929, måste det införas löntillägg till lärarkåren. For ett par tre ar sedan sattes i utskottet upp ett förslag, som man i värsta fall kunde gått med på, nuen då förklarade förespråkarna for denna sak, att några nya synpunkter icke finge göra sig gällande, utan att grunden måste vara det betänkande, som avgavs av lärar-sakkuunige ar 1923. De, som gå in for den linjen, att vi omedelbart måste ’på detta område skrida till aktion, vilja alltjämt icke höra talas om det som en del av statsutskottet då ville föreslå i en skrivelse. Därom kunna vi i varje fall vara överens i kammaren, att 1923 ars förslag aldrig lär kunna läggas till grund iför ett .beslut härvidlag, örn ’man nämligen avser att taga det obeskuret, då det ju fanns åtskilliga andra saker, -som de sakkunniga icke intresserade sig for eller över huvud ägnade en tanke åt.
Ja;g kommer då till den slutsatsen, att det skulle förvåna mig, om kammaren nu skulle vara färdig att på detta område skriva till k. m:t och begära lönreglering. När har val riksdagen ’beträffande någon tjänistmanna-grupp skrivit och begärt lönreglering? Då frågan nu ligger hos k. m:t - det har ju icke vidtagits någon åtgärd efter 192:3 ars beslut - kan k. m:t taga upp frågan när han vill och anser lärnipligt. Man brukar icke skriva på nytt i ett ärende, som man vet ar föremål för k. m:ts övervägande. Och indirekt ha vi ju ett bevis på att saken ar fore» mål i någon man for övervägande hos k. m:t. Jag tycker herrarna icke behöva ha sa bråttom att gå tvärtemot de linjer, som man eljest på det stora lönfältet velat iakttaga från riksdagens och statsutskottets sida. Jag kan över huvud taget icke förstå, varför denna fråga skall behandlas på ett helt annat satt an de andra lönTegleringsfrågorna.
Nu har jag hört någonting .viskas i örat om vad som ar den rätta anledningen till att man gatt fram på det sätt, som här skett, Det kan vara litet elakt, och jag skall icke saga det. Jag tror icke ipå det, men underlig förefaller mig på det hela taget saken. Ty att man i ar -hunnit bli an mera positiv an den del av statsutskottet, som ville gå samma iväg i ifjol, ar obegripligt, ooh jag kan icke (förstå, att man kunnat flytta fram sina positioner sa avsevärt. Jag förmodar, att jag ifår anledning återkomma, när jag far klart för mig de riktiga R Valen härtill, vilka man icke finner i detta betänkande. Då kanske jag far tillfälle att svara på dem. Men tillsvidare, herr talman, skall jag be att få yrka avslag på utskottets hemställan och de avgivna motionerna med stöd av den motivering,- som reservanterna till 1927 ars beslut i detta ärende anfört.
Herr talman! Jag hemställer således om bifall till den av mig m. fi. vid utlåtandet fogade reservationen.
Hr Rydén: Herr talman! Det föreliggande utskottsbetänkandet ar, såsom var och en kunnat förstå, resultatet av ett försök att sammanjämka olika meningar, som dock varit positivt inriktade i föreliggande ifråga. Det ar klart, att det ar här som vid alla kompromisser, att de icke tillfredsställa fullt någon av dem, som deltagit i desamma, och det ar givet, att föreliggande kompromiss kan ur de synpunkter, som motionärerna fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
