Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
SVENSK LÄKARETIDNING.
Nr 29
Kursstyrelsens ordf. Stina Jönsson frambar i några hjärtliga ord å egna och Kamraternas vägnar ett varmt tack till seminarielärare Sjöholm. En av de yngre kursdeltagarna överlämnade å kamraternas vägnar en bukett röda rosor till »farbror magistern», varvid hon sjöng en for tillfället författad sång. Därefter samlades alla till ett animerat samkväm, där deltagarnas tacksamhet ännu en gång tolkades genom att sångarna föredrogo ett par muntra bordsvisor.
Fröken Ida Björk frambar sitt och kamraternas tack till kursstyrelsen for det arbete den nedlagt for ordnandet av kursen.
U* dagspressen.
Dagspressen om lönkommittén.
Tillsättandet av 1928 års lönkommitté, varom närmare meddelades i föregående nummer, har omedelbart blivit föremål för kommentarer i flera dagstidningar. Några citat må här anföras:
Stockholms Dagblad: Det uppdrag kommitten fått iär synnerligen invecklat samt av grannlaga natur, och de förutsedda svårigheterna torde få anses återspeglade i den väldiga utredningsapparat, som finansministern for ändamålet funnit lämplig och. nödvändig. 1928 års lönkommitté framträder, med sina tolv ledamöter och sitt kansli, som ett (sannskyldigt ämbetsverk. Den påminne-r osökt om den gamla lönregleringskoinmittén, som såg ut att bli en permanent institution. ’Sammansättningen ar dock nu en annan. Statsutskottspamparna lysa med .sin frånvaro. Kommittén har mera administrativ an parlamentarisk karaktär; statsförvaltningens spetsar ha erhållit blott en representant, såvida icke Stockholms finans-bor garr ad i sin tidigare egenskap av ämbetsman skall anses företräda även dessa. Näringslivet ifår nöja sig med en sol ost amma i kören.
Utan att gå händelserna i förväg vågar nian nog uttala en iförmodan, att arbetet kommer att kräva avsevärd tid; planläggningens bredd lär icke förkorta utredningstiden. Men materialet ar vidlyftigt och problemet benigt. Regeringens avsikt att i utredningen draga in sa många intressen och synpunkter som möjligt ar både märkbar och förklarlig. Man vet, att kommittén -blir energiskt påpassad; försiktighetsmåtten ha vidtagits med hänsyn till de i iförsta hand beräkneliga riskerna. Statsutskottet blir icke bundet på förhand; riksda-I gen far fullkomligt fria händer vid den slutliga granskningen. På kritik av arbetets planläggning ar naturligtvis regeringen beredd; man har på känn, att det finns rum for sådan. Ledningen av det hela har dock lagts i sälkra händer.
Svenska Dagbladet: Främst ar att märka, att myndigheterna iför närvarande tillämpa två olika metoder for dyrtidstilläggens uträknande, beroende på om vederbörande tjänstman tillhör en kar, som fått sina löner reglerade, eller om han går med s. k. oreglerad lön. Visserligen utgår man i bada fallen från den levnadskostnadsökning, som genom statsmyndigheternas försorg uträknas, men tilläggen utmätas eifter olika procenttal av den sififra, till vilken kostnadsstegringen uppgår. Denna dubbelhet i systemet medför naturligtvis vissa svårigheter, iframför allt sa till vida, som man har svårt att på förhand beräkna de ekonomiska konsekvenserna av en omläggning till ifasta löner. Det har därför varit ett önskemål, att de tjänstmannakategorier, som återstå, skulle erhålla sin lönreglering, innan dyr-
tidstilläggen försvunne eller i varje »fall san> tidigt därmed. Finansministern har valt den senare utvägen, och den kommitté, som han nu tillsatt, ar därför till hälften en lönreglerings-koinmitté.
Härvidlag komma huvudsakligen två stora kårer i fråga. Den ena ar fögderiförvaltningen, som dock icke borde behöva valla statsmakterna alltför mycket besvär, den andra utgöres av lärare vid skolor av olika art. Sistnämnda kategori har sedan länge varit finansministrarnas stora krux. Däri ingår nämligen den stora mängden av ifolk- och småskollärare, och ehuru ingen velat förmena dem den lönförbättring, som kunnat anses skälig, ha alla förstått, att de statsfinansiella konsekvenserna måste bliva av synnerligen allvarlig omfattning. Redan en måttlig lönökning medför till följd av kåreTnas storlek iför statsverket betydande utgiftsökningar, och det har därför icke varit förvånande, att denna lömfråga sedan någon tid tillbaka gärna skjutits undan. Med alla de anspråk, som nu för tiden i demokratiens tidsålder ställas på en stats budget, har det trots detta icke alltid varit sa lätt att få debet och kredit att stämma. Denna erfarenhet kommer också till synes i finansministerns direktiv for den nya kommitten. Han yttrar nämligen följande: »Vad särskilt angår lönerna ’for (folk- och småskollärare m. fi. lärare, torde det vara ofrånkomligt att inrikta undersökningen på angelägenheten av att genomföra lönregleringen med mindre kostnad iför statsverket an som enligt det tidigare framlagda förslaget (förutsatts». Deri utväg, statsrådet rekommenderar, ar en differentiering i den riktningen, att de sämst ställda ’befattningshavarnas behov av förbättrad lönställning rimligen tillgodoses. Helt säkert blir denna uppgift en hård nöt att knäcka för de sakkunniga.
Sa snart kommittén i detta avseende kommit fram till ett resultat, böra de övriga svårigheterna tämligen lätt kunna Övervinnas. En kristidsanordning, som utan olägenhet kan borttagas, ar den miaximering av dyrtidstilläggen, som sedan länge tillämpats for vissa högre avlönade tjänstmän. En sådan bestämmelse kunde till nöds motiveras under en kort, pressande dyrtid, då det gällde att av begränsade tillgångar göra det basta möjliga och i första hand hjälpa de for påfrestningarna mest utsatta. Men detta motiv (for en nivelle-ring av lönskalan gäller icke, sedan en sådan dyrtid upphört. Av liknande art äro barntill-läggen och den reducering, som gallt for befattningshavare under 25 ar utan försörjningsplikt. När dylika avvikelser gjordes från den gamla erkända lönskalan, spelade många hänsyn in, av vilka en del tedde sig tämligen ovidkommande. När nu utrensningsarbetet sättes i gång på allvar, blir det nödvändigt att utan sidoblickar se till, att statens verkliga intressen bli de i första rummet avgörande.
dagen.
Den kommunala flickskolan.
I nr 23 och 24 lämnade vi en kort redogörelse för riksdagsdebatten den 30 maj rörande den kommunala flickskolan, Vi skola här endast med några få ord ytterligare beröra riksdagens beslut.
Utgången i denna fråga blev sådan, som man kunde befara på grund av vad som förut var kant. Riksdagens båda kamrar biföllo statsutskottets förslag, vilket utgjordes i huvudsak av ett tillstyr-
kande av k. m: ts proposition i ämnet. Saken var på förhand sa avgjord, att riksdagens ledamöter tydligen inte alls brydde sig om de skäl, som anfördes för eller emot utskottets förslag. Av 2: a kammarens 230 ledamöter t. ex. kunde man under en lång stund inte rakna mer an 30 närvarande i kammaren, talmannen inbegripen. Det visade sig också, såsom i nr 23 omförmäldes, att vid ärendets avgörande i denna kammare röstningen strängt följde partilinjerna. lira kammaren gick det på samma sätt, endast med den skillnaden, att två ledamöter icke följde sina partikamrater utan rostade mot utskottets förslag.
I beslutet heter det bi. a. (Kurs. äro gjorda av oss.):
Varje kommunal flickskola skall vara anordnad med såväl sjuårig som sexårig lärokurs, varvid i fråga om gemensam eller skild undervisning av de båda lärokurserna skola i huvudsak till-lämpas de grunder, som departementschefen i statsrådsprotokollet över eck-lasiastikärenden den 24 februari 1928 angivit. Den sjuåriga lärokursen skall med avseende på det kunskapsmått, som erfordras for inträde i dess första klass, vara grundad på genomgången fjärde Mäss i någon av folkskolans huvudformer, och den sexåriga lärokursen skall med avseende på det kunskaps-mått, som erfordras for inträde i dess lägsta klass, vara grundad på genomgången sjätte klass av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad enligt någon av sådan skolas huvudformer.
Vid beslutet om 1927 års skolreform var principen den, att det skulle finnas möjlighet till upprätthållande av dels sådana skolor, som byggde uteslutande på sexårig folkskola, dels sådana, som byggde på fyraårig folkskola. I fråga om kommunal flickskola däremot finns icke den möjligheten. Här finns intet val. Här hoppar man ett stort steg baklänges och stramar åt, sa att kommunerna skola vara tvungna att bygga varje sin flickskola på fyraårig folkskola, för sa vitt de vilja ha statsbidrag. Därtill kommer, att riksdagen frånträtt sin under snart 20 ar upprätthållna princip, att statsbidrag icke skulle utgå till privata eller kommunala skolor för klasser, som vore parallella med folkskolans sex nedersta. Och detta kalla de s. k. frisinnade en »demokratisk» anordning!
En särskild omständighet vid beslutets fattande ger oss anledning till den reflexionen, att politiken ibland ar mäkta förunderlig. Högerledaren hr Lindman drog i remissdebatten, såsom vi förut omnämnt, starkt i härnad mot de s. k. automatiska anslagen, d. v. s. för-.slagsanslagen, vilka utgå för av riksdagen beslutade ändamål och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
