Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 42
att det nuvarande systemet för betygssättning ar synnerligen orättvist;
att av ett betyg, som gives efter nuvarande system, egentligen ingenting kan utläsas angående ägarens kunskapsnivå;
att den enskilde läraren saknar en standard, med vilken han kan jämföra de av honom givna betygen, och a it detta torde vara den väsentligaste orsaken till de större orättvisorna.
II. Förslag.
A. För utjämnandet av missförhållandet klasserna emeilan.
Efter lämplig utredning fastslår skolöverstyrelsen :
1. vad som i regel bör vara medelbetyget i folkskolan (lika för samtliga klasser, ämnen och skolformer) ;
2. hur många procent av de givna betygen som i regel bör tillkomma de olika betygsgraderna;
3. en enkel statistiktabell på betygskatalogen, där läraren skall införa såväl medelbetyg för varje ämne och avdelning som uppgift om i vilken utsträckning de olika betygsgraderna använts. Denna tabell bör kompletteras dels med anvisningar för begagnandet, dels med plats för anmärkningar, där läraren kan angiva skälen till eventuellt förekommande större avvikelser från fastställt medelbetyg och fastställd standardspridning av betygen.
Folkskolinspektörer och andra skolmyndigheter tillse, att större avvikelser från given standard ske endast då fullt giltiga skäl föreligga.
Läraren gör sig förtrogen med användandet av standardiserade grupp-tests. Grupptests användas dock endast då läraren anser sig ha starka skäl misstänka, att avdelningen såsom enhet betraktad avsevärt avviker från det normala. Stämmer testeresultatet med lärarens tidigare uppfattning av avdelningen, har han fått ett stöd; om inte, ger det honom skäl att ytterligare pröva och överväga. Jag vill dock starkt betona, att dessa prov skola användas mycket försiktigt och vara endast ett hjälpmedel.
B. Betygens fördelning inom avdelningen.
I och med att ett medelbetyg ar fastställt, har läraren sa att saga en viss betygssumma till sitt förfogande, och det måste bli den enskilde lärarens ensak att efter basta förstånd fördela dessa tillgängliga betyg inom avdelningen. Tabellen för standard-spridningen ger god ledning. De största orättvisorna inom klassen bero tvivelsutan på användandet av för få betygsgrader, då därmed helt olika prestationer bedömas med samma betyg.
Gamla beprövade metoder med anteckning under läsåret av prov och uppgifter torde ge det mest tillförlitliga utslaget.
Mot vad här ovan föreslagits komma helt säkert skarpa invändningar att göras. Man kommer att anse fordringen, att läraren skall hålla sig till ett visst medelbetyg och en viss standardspridning, såsom ingrepp i den personliga friheten. Det behöver dock endast påpekas, att det här icke ar fråga om att tvinga lärarens samvete. Om fullgoda skäl till avvikelse föreligga, skall sådan ske. Saknas skäl till frångående av standarden men sådan ändock sker, ar detta icke ett utslag av frihet utan av självsvåld. En rättvist avvägd avvikelse från standardbetyget ger åt de givna betygen ett ökat riktighetsvärde. Vad här åsyftas ar icke uniformitet utan stadga i betygsgivningen.
Vi böra ihågkomma, att vi i den sju-klassiga folkskolan nu ha tre avgångsklasser, fjärde, sjätte och sjunde, från vilka barnen kastas ut i konkurrensen. Det ar icke försvarligt att medvetet undanhålla eleverna vad dem rätteligen tillkommer i fråga om betyg, lika litet som man har rätt att av missriktad välvilja ge ett oförtjänt betyg. Det går icke an att resonera som en lärarinna vid ett privat seminarium gjorde, då seminariets höga betygsnivå påpekades: »Vi äro tvungna att ge dem höga betyg, annars kunna de inte stå sig i konkurrensen.» Detta sades i förtroende. Officiellt hade svaret säkerligen blivit ett annat.
Av ett enligt nuvarande system satt betyg kan man, såsom förut framhållits, egentligen inte utläsa någonting. ! Ett betyg ar relativt, men nu vet man icke vad man skall jämföra det med. Om här föreslagna metod med medelbetyg och standar dspridning1 vinner burskap, behöver man endast förvissa sig om föreliggande skolform och klass för att kunna tyda betyget och få ganska klart för sig ägarens kunskapsnivå. Man konstaterar helt enkelt, hur det står i förhållande till fastställt standardbetyg, och därefter värderar man det.
Kanske säger man också, att den föreslagna metoden, skulle medföra ökat arbete. Jag vill då erinra om att ändring i nuvarande system under alla omständigheter måste ske. Mest troligt ar, att man kommer med mer eller mindre officiella prövningar. Men dessa prov skulle säkerligen vålla betydligt mera ökat arbete och skapa flera irritationsmöjligheter an här föreslagna metod. Och därtill har man rätt att betvivla, att enstaka prov kunna ge ett mera tillförlitligt utslag. Att de komme att fora undervisningen i folkskolan in på icke önskvärda banor ar ganska troligt.
Säkerligen kommer lärarkåren, trots den behandling den fått röna, att beredvilligt åtaga sig ökat arbete med betygsgivningen, om större rättvisa och bättre resultat därmed kan nås.
Till sist vill jag framhålla, att jag själv ar medskyldig i mycket av det, som här ovan betecknats som orättvist och otillfredsställande, vilket förhållande
bör fritaga mig från misstanken att vilja utpeka någon enskild person eller grupp.
Allmänna fortbildningskurser.
Sedan riksdagen i anledning av en inom riksdagen väckt motion till allmänna fortbildningskurser för lärare vid egentliga folkskolor och småskolor för budgetåret 1926-1927 anvisat ett extra reservationsanslag av 60 000 kronor, har k. m: t föreskrivit,
att skalöverstyrelsen skall äga att besluta om fördelningen av ifrågavarande anslag, varvid for varje kurs må, efter överstyrelsens beprövande, utgå bidrag antingen med visst belopp till bestridande av kostnaderna för kursens anordnande eller intill viss av överstyrelsen bestämd slutsumma såsom traktamentsersättning och reskostnadsbidrag åt i kursen deltagande lärare och lärarinnor eller ock för båda dessa ändamål;
att, då traktamentsersättning och reskostnadsbidrag till kursdeltagare ifrågakomma, traktamentsersättning må utgå med 5 kronor för dag till kursdeltagare, som icke ar bosatt å kursorten, och 2 kronor 50 öre till deltagare, som ar bosatt å nämnda ort, reskostnadsbidrag, fried halva järnvägsbiljettpriset för plats i tredje klassens vagn, halva legan för skjuts med en häst, då vägsträckan ar minst 10 kilometer, och halva avgiften för salongsplats å fartyg, varjämte traktamentsersättning under resan må utgå efter 5 kronor för varje resdag; dock att skolöverstyrelsen må i de fall, då sådant prövas skäligt och då därigenom ett större antal lärare skulle kunna beredas tillträde till kurserna, äga fastställa lägre traktamentsersättning an den, som enligt bestämmelserna här ovan i allmänhet bör utgå,
att kurs, varom nu ar fråga, skall stå under tillsyn av skolöverstyrelsen samt anordnas i överensstämmelse med av överstyrelsen utfärdade allmänna bestämmelser och av överstyrelsen godkänd plan;
att en av skolöverstyrelsen godkänd kursstyrelse skall åtaga sig anordnandet av kursen i enlighet med fastställd plan och ansvara för användningen av till kursen anslagna medel;
att ansökning om understöd skall av kursstyrelse ingivas till skolöverstyrelsen samt vara åtföljd av förslag till regler för kursstyrelsens arbete och till plan för kursen;
att antagandet av deltagare i kursen skall ske enligt av skolöverstyrelsen fastställda grunder;
att redogörelse för kursen i såväl pedagogiskt som ekonomiskt hänseende skall omedelbart efter dess avslutning av kursstyrelsen insändas till skolöverstyrelsen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
