Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 43
iSammanslutningstanken mellan lärare inom den ort vi tillhöra synes ha uppstått ganska tidigt. Föreningens första protokoll ar daterat den 28 febr. 1867. Sammanträdet hölls i Närtuna skolhus, Seminghundra kontrakt. Föreningen hade vid detta tillfälle icke något namn. Aktstycket i fråga ’börjar helt enkelt med orden: Protokoll hållet vid herrar skollärares sammanträde o. <s. v.
Överläggningen vid detta sammanträde rörde sig huvudsakligast om skolarbetets planläggning, Skolschemat och timfördelningen mellan de olika läro- och. övningsämnena. De närvarande tycktes vara ense om omöjligheten att upprätta en läsordning, som kunde passa för alla distriktets skolor. I fråga om timför-delningen ansågs 8 timmar i veckan böra anslås till religionsundervisning, 2 till val- och rättläsning, 3 till rättskrivning och grammatik, 5 till skönskrivning, 5 till läkning, 2 till historia och geografi, 21/2 till sang, 2 till linear- och kartritning och - 1/2 till naturlära. Får man med ledning av timtalet bedöma de olika ämnenas vikt och betydelse, synas meningarna under årens lopp betydligt ändrats. - Katekesutanläsningen matte vid denna tid ej haft några synnerligen arga motståndare, men erfarenheten tyckes dock redan ha lärt lärarna något, enar det uttalades, att i lägsta klassen biblisk historia borde vara huvudämnet och tjäna som förberedelse for ka-tekesutanläsningen.
Föreningens konstituerande möte hölls året därpå den 2’6 aug. 1868 i Åbyholm. Där beslöts nämligen, att en iförening med regelbundet återkommande sammanträden skulle bildas under namn av iSödra Roslags skollärarförening.
Föreningens förste ordf. blev E. Ferngren, österåker, som sedan kvarstod på denna post i 26 ar eller -ända till 1894.
(Stadgar for föreningen antogos och trycktes sedermera för att hållas ledamöterna tillhanda. Bland bestämmelserna i dessa stadgar fanns en föreskrift, att om der visningsprov eller provläsning, som det kallades, skulle förekomma vid sammanträdena. Sålunda utsagos nu till provläsare vid möte 1869 E. L. Sundell i Frösunda att hålla lektion i kristendom, A. Wiahlrot i Östra Ryd i svenska språket och S. J. Molander, Österåker, i räkning.
Under en lång följd av ar utsagos sådana provläsare till varje kommande .möte. I början följde diskussion (kritik) med anledning av de hållna lektionerna; senare hänsköts till lek-tiomshållarna, om diskussion skulle förekom-ma. Själva saken gillades av både lärare och lärarinnor, men när idet blev vederbörandes egen tur att hålla provlektion, då kanske man drog sig och fann det hela olämpligt.
Jag minns, att jag någon gång på 1890-talet min plikt likmätigt underrättade en ung lärare, som utsetts att uppträda vid ett blivande möte, men erhöll ett lindrigast sagt onådigt svar, vari påpekades, att det vore snart sagt oförsynt, att utan lärares eget medgivande lämna honom dylika uppdrag. Ifrågavarande lärare tog också sin mats ur skolan och blev, sa vitt jag kan erinra mig, aldrig mer synlig vid något möte. - Efterhand blev ifrågavarande bestämmelse omöjlig att tillämpa, och sedan de första stadgarna blivit omarbetade, har den åsyftade § strukits.
En annan bestämmelse i stadgarna innehöll, att läraren på den plats mötet hölls skulle vara skyldig mot föreskrivet pris - jag tror l: 50 pr person - bjuda mötesdeltagarna på middag, helst även sexla (supé). Med dåvarande löner blev detta åliggande högst betungande för att icke säga ruinerande, då lärarfruarna ville göra det hela sa hederligt som möjligt. Det långa dagsverket gav mötes deltagarna en glänsande aptit, och värden var skyldig inbjuda skoldistriktets mera betydande personer, särskilt skolrådsledamöter, varför antalet fäster ofta kunde vana ratt stort men den influtna gottgörelsen tämligen obetydlig.
Under skolans uppväxttid hade dock anordningen sin stora betydelse. Skolans myndigheter fingo vid dessa tillfällen en välbehövlig inblick i skolans tillstånd, behov och svårigheter, och lärarna ,fingo tillfälle komma var-
andra mycket närmare, varvid vänskapsband knötos, som ofta varade hela livet. Numera ar matfrågan struken ur stadgarna och ordnad på annat sätt.
Föreningens höga ålder ger skälig anledning antaga, att den hor till de allra äldsta i vårt land, och den utförliga redogörelsen i föreningens protokoll for de olika överläggningsämnen som behandlats, giva vid handen, att föreningsmedlemmarna, voro ovanligt vakna och framsynta och besjälade av ett levande intresse för ungdomens fostran och undervisning. Vid tanken på deras små ekonomiska resurser känner man sig rörd över deras offervillighet och osjälviskhet och över den hängivenhet for kallet, som kännetecknar dessa gamla banbrytare på skolans fält, oCh man måste känna sig innerligt tacksam iför vad de velat och verkligen också lyckats uträtta for skolväsendets utveckling under dess barn- och ungdomsår.
Det länder föreningen till ovansklig heder, att den under hela den ’första 20-årsperioden, ehuru omedveten om S. A. F: s först mot periodens slut formulerade första programpunkt, likväl först och sist målmedvetet verkade for (folkskolans och folkbildningens höjande. Därom vittna överläggningsämnena, av vilka må nämnas på 1870-talet: om slöjdundervisning och slöjdutställningfar, trädgårdsskötselns ändamålsenliga ordnande, varsam reform av stavsättet, inrättande av en folkhögskola inom kretsens område, samarbete med föräldrarna för ungdomens fostran och befrielse från diverse oarter o. s. v. Flera av dessa önskemål äro numera förverkligade.
Att föreningen jämväl framgångsrikt verkade for enhet och god anda inom lärarkåren har redan förut antytts.
S. A. F: s 3: e programpunkt Förbättring av lärarnas ställning i allmänhet, framförallt lönfrågan, som nu blivit sa brännande, intog denna tid en mera undanskjuten plats. Strävanden i denna riktning och framförallt Jcrav på rättvisa avlöningsförmåner ha aldrig lyckats vinna popularitet bland den stora skattdragande allmänheten, och det var sannolikt känslan härav, som förmådde föreningen att koncentreria alla sina ansträngningar på att verka for folkskolans och folkbildningens höjande. - Likväl förekom en och annan yttring av att strävaniden for en förbättrad social ställning och en ordnad ekonomi ha ett olösligt sammanhang med förbättring av skolan i allmänhet. Redan vid mötet 1867 var frågan om lärares pensionering och bildandet av en änke- och piupillkassa på tal, och det beslöts, att uppgifter till en for ändamålet tillsatt kommitté skulle avlämnas.
Efter allmänna föreningens bildande blev ju lönfrågan gång efter annan hänskjuten till kretsarna och av denna anledning vid flera tillfällen föremål för behandling.
Mot slutet av den period, som nu blivit i korthet avhandlad, inträffade sammanslagningen mellan lärarföreningarna i olika delar av landet. Detta skedde på sammanträde i Stockholm den 9 och den 30 augusti 1880. Vår förenings representant vid detta tillfälle var dåvarande ordföranden E. Ferngren i Österåker.
Till sitt yttre passade han in på Frödings beskrivning av prosten: Våran prost ar rund som en ost. Men han var en jovialisk och vän-säll man och en vinnande personlighet. Den hävdvunna typen av folkskollärare, sådan den framhålles i karikatyrer och skämtteekningar, passade ej alls in på honom, och han satte också själv i f ragla, om han vore ratt lämplig som ledamot av en deputation, som skulle uppvakta konungen - förmodligen Oscar II
- för att petitionera om lönförhöjning. Konungen lär också ha klappat honom på axeln och sagt: »Att döma av ditt yttre ar det väl inte synnerligen brådskande med lönförhöjningen.» Och det vore också synd att påstå, att regeringen gjort sig någon särskild brådska beträffande denna angelägenhet.
Av förgrundsfigurerna från föreningens första tid ha de flesta skattat åt förgängelsen. Endast en av den första uppsättningen
- Lindblom i Fresta, nu 90-årig - ar ännu i livet, pigg och vaken som alltid, sade en god
van häromdagen. Han hade nyligen träffat honom och framförde enligt uppdrag en hälsning från den gamle veteranen.
Jag kommer nu till mitt inträde i föreningen, Efter att 1®86 innehaft ord. anställning i min födelseförsamling Häradshammiar på Vikbolandet tillträdde jag den l jan. 1887 s. k. förenad befattning i Danderyd. Jag var då nyss fyllda 22 ar, tämligen nybakad och oerfaren, ensam lärare i församlingen, vars befolkning utgjordes av 7,56 sjalar mot nuvarande 12,000. Hela församlingen utgjorde då ett enda skoldistrikt, och jag hade alltså lärjungar från alla ändar av församlingen. Snart nog kom jag underfund med min begränsning och kände en livlig åstundan att komma i kontakt med ämbetsbröder i angränsande församlingar, men först vid ett lärarmöte i Ulriksdal den 26 juli 1888 blev jag i tillfälle därtill, när jag ingick i föreningen.
Bestyreisens ordf. Ferngren öppnade mötet på sedvanligt sätt och föreslog därefter, att till ordf. för dagen skulle utses folkskolinspektö-ren inom området doktor F. W. Åmark, en framstående och intresserad skolman, som var rektor vid Enköpings lilla läroverk. Han mottog uppdraget, och sa framkallades en s. ^k. provläsare, folkskolläraren Tibbling från Österåker, vilken vid föregående årsmöte utsetts att hålla lektion i kristendom. Han löste sin uppgift till belåtenhet. Nästa provlektion gällde svenska språket, innanläsning och innehållsbehandling. Då befanns, att den därtill utsedde blivit av sjukdom hindrad tillstädes-komma. Men man fann på råd. Från flera håll föreslogs, att undertecknad såsom nyligen examinerad och (bekant med de nyaste metoderna, som man uttryckte sig, skulle inträda i den frånvarandes ställe, vilket jag efter särskild hemställan av ifolkskolinspektören icke vågade avböja. Efter något funderande över vad jaor i hast skulle hitta på genomgick jag med de inkallade barnen stycket Isfarten i Frithiofs saga. Lärjungarna voro pigga och vakna och auditoriet intresserat, varför inspektören efteråt fann skäligt uttrycka sitt nådiga välbehag över prestationen. Naturligtvis var jag lycklig, när allt var över, att jag undgått faran att stanna i stöpet första gången jag medarbetade inom föreningen. Från 1890 torde jag hava bevistat alla möten till 1917 eller 1918.
Föreningsmötena voro under min krafts dagar verkliga högtidsdagar, som man i förväg längtade efter och efteråt bevarade bland de käraste minnena. Redan färden till mötesplatsen var ett evenemang. Några omnibussar eller ibilar funnos ej på den tiden, och järnvägarna voro tämligen ofullkomliga. Linjen Näsby-österskär fanns ej och de första åren var det på siamma sätt med linjen Stockholm- Djursholm. Enda sättet att färdas till något avsides liggande platser var att använda hästskjuts, såvida man icke föredrog att gå.
Sa livligt, som om det hade skett i går, erinrar jag mig, huru jag tidigt en julimorgon enligt avtal väcktes av ett par vänner och kamrater, lärare vid Ulriksdal, sedermera i Stockholm, David Hedberg och den från Sv. Ltg kände läraren Johannes (Samuelsson i Botkyrka, varpa vi i sällskap med ett par intresserade lantbrukare i Danderyd, av vilka den ene höll skjuts, gåvo oss i väg till Österåker, som detta ar var mötesplats. Efter att ha färdats ett antal km. rastade vi på en vacker plats i en skog, där matsäcken kom fram och frukosten inmundigades med friskaste matlust under det briljantaste humor. Vid framkomsten börjades med en kopp kaffe och sa vidtogos de allvarliga förhandlingarna, som räckte hela diagen, endast med avbrott för en god middag.
Ar 1894 hade gamle Ferngren efter att i 26 ar haft ledningen av föreningen överlämnat ordförandeskapet i mina händer, och till 1907 stod jag sedan kvar på min post. Under denna tid stodo åtskilliga värdefulla krafter vid min sida. (Tal. nämnde flera sådana.) Programmen voro ofta ej sa lätt att utfylla. Det gick inte längre att genom omröstning utse vissa personer att hålla provlektioner och andra att inlämna förslag till överläggningsämnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
