Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 23
ecklesiastikministerns metod att Mara skolfrågan var allt utom elegant, och man får söka länge i riksdagens annaler for att träffa på ett motstycke.
»Blamagen», som tidningen på annat ställe i artikeln talar om, ar obestridlig. Huruvida professor Reuterskiöld, som understundom lär tala genom Sk. Dagbl., bör ställas i en lägre klass såsom skolpolitisk vinglare, lämna vi därhän. Skillnaden skulle väl i sa fall närmast ligga på »elegansens» område.
Att hr Holmdahl icke stärkt sitt anseende med sitt underfulla jonglerande mellan saklig skolpolitik i skolöverstyrelsen och högerbetonad skolpolitik i andra kammaren, ar visst och säkert, skriver Skånska Socialdemokraten. I onsdags avvisades i kamrarna i alla skolfrågor, som då förekommo och avgjordes, alla de skolpolitiska råd och anvisningar, som herr Holmdahl där i egenskap av högerman och med skol-generalens auktoritet behagade bestå. Herr Holmdahl nödgas nog allvarligt överväga, huruvida han icke för sitt eget anseendes skull bor lämna den hermafroditbetonade skolpolitik, som han hittills med sa dåligt resultat praktiserat, åt sitt öde.
Tidningen framhåller i samma artikel, att »hr Holmdahl bestods denna gång en ordentlig avbasning för sitt skolpolitiska dubbelspel och stod till sist svarslös». Även om skildringen av situationen i detta uttalande blivit hå-got tillspetsad, ar det illa nog för skolöverstyrelsens prestige, att anledning till sådana utläggningar givits.
jfi&r Jay en.
Vad vi lärt.
Den förbättring i folkskollärarnas löneställning, som den 25 maj beslutades av riksdagen, har väckt en allmän glädje i lärarhemmen landet runt. Vi ha därpå erhållit talrika bevis. Oförtydbart lyser det fram, att det största glädjeämnet ligger däri, att man känner sig ha kommit ur den tröstlösa stämning, som under alla motgångens ar hopats och förtätats pä grund av resultatlösheten av allt arbete i lönefrågan. Att ar efter ar i snart ett årtionde se den ena tjänstemannakategorien efter den andra få sin rätt men själv mötas av bleklagda nej och illvilliga beskyllningar, det blir dock till slut för påfrestande även
för den största optimist. Mod och tilltro till rättvisa i samhället hota att till slut svikta inför en sådan behandling. Det ar därför naturligt och mänskligt, om ett beslut som det nyligen fattade i första hand värdesättes därför, att det kommer som en stråle ljus i ett hopplöst mörker. Det ar därmed icke sagt, att icke även den materiella förbättringen, hur liten den an ar, i och för sig vederbörligen uppskattas.
Framför oss ligger emellertid ett väldigt arbete, om lönefrågan skall få sin lyckliga definitiva lösning. Det kunde vara frestande att här gå in på mer eller mindre vidlyftiga betraktelser om vad vi for framtiden kunna lära av den hittills förda lönekampanjen. Det mesta hör emellertid det inre föreningsarbetet till, och vi föreställa oss, att S. A, F: s ombudsmöte nästa ar måste ingående dryfta mångahanda spörsmål, som i det sammanhanget rullas upp. Men ett par lärdomar ligga enligt vår uppfattning sa klara, att de omedelbart kunna fastslås som allmängiltiga.
Den första avser betydelsen av enighet och ett samlat uppträdan-i de från kårens sida. Vi kunna i lönekampanjens historia ar för ar utläsa erfarenheter om betydelsen härav. 1924 och 1925 års ombudsmöten gåvo en enigheteplattform i lönefrågan. Ar 1926 gick statsutskottet in för en positiv linje och avgav ett utlåtande, som sedan ar efter ar kunnat åberopas. Något positivt beslut blev det visserligen icke i kamrarna på grund av vissa oantagliga direktiv i utskottsmotiveringen. Men frågan ansågs allmänt ha »fallit framåt». Ar 1927 .splittrades karen i lönefrågan. Statsutskottet skrev visserligen relativt välvilligt även då. Men kamrarna gjorde rent bord med skräckinjagande majoriteter. Ar 1928 tog sig enighetsbehovet uttryck i skapandet av kårens representantskap i lönefrågor. Detta ar beslutades av riksdagen en -skrivelse till k. m: t i lönefrågan. Trots påfrestningar av olika slag har enigheten kunnat upprätthållas även i fortsättningen, och betydelsen härav kan knappast överskattas. Det har varit en oerhörd styrka for karen, att ingen
i fjol eller i ar kunnat peka på i oenighet.
Men betydelsen av enigheten sträcker sig längre an sa. Själva stämningsläget gentemot kåren som sådan beror i hög grad av dess förmåga eller oförmåga att hålla samman. Man far en avskräckande bild av vart det leder, när oenighet och splittring florera som värst, om man exempelvis studerar de på annat ställe återgivna omröstningslistorna för Malmöhus lans valkrets. Bland alla dess 11 riksdagsmän var det endast en, som röstade ja. Alla de andra röstade nej eller underlä-to att avgiva sin röst. Från ingen valkrets i hela riket finnes en motsvarighet till detta. Ingenstädes har heller splittringen sa starkt och på ett för den stora allmänheten uppenbart satt framträtt som i denna landsända. Det ar livligt att hoppas, att dessa misshälligheter kunna undanröjas, sa att kåren snart åter står enig och samlad. Säkerligen skall i sa fall även i denna gudabenådade landsända bli synligt ett annat omröstningsresultat an det rent förtvivlade, som 1929 ars votering uppvisade.
Den andra lärdomen, -som enligt vår uppfattning inhöstats under den hittillsvarande lönekampanjen, ar betydelsen av intim samverkan mellan länsnämnder och kr et s styrelser samt den centrala ledningen. Ett sådant samarbete har särskilt i fjol men även i ar ägt rum. Planlösa uppvaktningar o. d. verka ibland mera skada an gagn. När de däremot ordnas på ett klokt satt, och värvet lägges i lämpliga händer, kunna de bli utomordentligt betydelsefulla. Vad som i fjol uträttades av uppvaktande från olika landsändar, kan visserligen ej siffermässigt fastställas, men det ar vår bestämda uppfattning, att då lades i väsentlig mån en grund för vad som sedan vuxit fram.
Det har diskuterats på sina håll, huruvida representantskapets tillkomst var en välbetänkt åtgärd eller icke. Vår erfarenhet ar den, att representantskapet i och för sig varit av stor betydelse genom det utjämnande av. motsättningar och det ansvar for samförståndstankens upprätthållande, som inom detsamma varit ledande. Men fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
