Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 35
fattningen om såväl arbetsresultatet som arbetsbetingelserna i flerklassiga skolor betydligt justerats. Man finner t. o. m. A-skollärare, som medge, att B 2-skolan, rätt organiserad, i flera hänseenden torde vara den bästa »arbetsskolan».
En dylik uppfattning från en stads-och A-skollärare skulle varit otänkbar för endast ett 10-tal ar tillbaka. Och då frågar man givetvis, vilken orsaken till denna omsvängning varit? -. Tiden medger inte, att jag närmare ingår på orsaken till denna omvärdering. Jag skall endast i korthet ge några antydningar härom.
Någon tillförlitlig statistik finnes, sa vitt jag har mig bekant, inte rörande den skolform, varifrån elever intagits i de högre skolorna. I den senaste skolkommissionens betänkande eller, som det heter, »Utredning angående det svenska skolväsendets organisation», finnes dock en redogörelse (om an ej fullständig) över intagningen i de kommunala mellanskolorna ar 1924.
Av de antagna eleverna hade från B 2- och B 3-skolor 16,3 %, från A-skolor 9,9 % och från B 1-formen 22,2 % åtnjutit särskild privatundervisning. Statistik grundad endast på ett ars siffror, ger ju en mycket bristfällig bild och kan ju inte sägas stödja någon viss uppfattning om de berörda skolformernas värde varken i den ena eller andra riktningen, men den antyder dock, att särskilt skillnaden mellan A-och B 2-skolornas resultat ej tycks vara sa stor. I de till nämnda kommission från olika myndigheter inkomna yttrandena (de äro till antalet bortåt 800) rörande grundskolans införande hävdades på vissa håll starka betänkligheter mot införandet av densamma, sa länge det funnes skolformer med sa vitt skilda arbetsresultat som A- och B-skolor. Yttrandena från de myndigheter, vilka få förutsättas äga särskild kännedom om de s. k. lägre skolformerna, d. v. s. främst folkskolinspektörerna ge uttryck åt en annan uppfattning.
Sålunda karakteriserar en folkskolinspektör (s. 28 i de skolsakkunnigas utredning), vilken anser ingen anledning föreligga att i avseende å arbetsresultaten göra skillnad mellan folkskolans A- samt dess B l och B 2-former, arbetet i B-formerna på följande satt: »Under det att läraren här omedelbart undervisar en klass, arbetar den andra eller de övriga klasserna på egen hand, vilket likväl icke hindrar dem att samtidigt intressera sig för vad som högt genomgås och således vid sidan av sitt tysta arbete erhålla ett slags förberedande kännedom i de högre klassernas lärokurs eller en osökt repetition i vad som under ett föregående ar genom-gåtts. I B-skolans arbetssätt har man utan tvivel att söka förklaringen till de vackra resultat, som denna skola i regel har att uppvisa och som gott
kunna mäta sig med A-skolans och i många fall överträffa dennas.»
En av den kommunala mellanskolans rektorer anser, att B-skolans elever äro minst lika väl förberedda som A-sko-loriias och i ett avseende t. o. m. bättre, i det att de tysta övningarna ha givit dem större förmåga av självständigt arbete, vilket ar iakttagbart redan vid inträdesprövningen.»1 (Sid. 31 i de skolsakkunnigas utredning.)
Som vi finna, gå de anförda yttrandena i den riktningen, att eleverna i flerklassiga skolor i allmänhet visa prov på mera självständigt arbete an elever från enklassiga skolor, eller med andra ord, att dessa skolor tack vare sin organisation i mycket hög grad göra skäl för namnet arbetsskolor. På grund av att läraren i flerklassiga skolor tvingas att i viss mån lägga band på sin medfödda eller förvärvade pratlusta få eleverna bättre tillfälle att själva brottas med problemen och svårigheterna. Vi finna alltså, att åtminstone B 2-skolan från att ha varit en misskänd skoltyp f. n. har en plats i solen och ar föremål för en livlig diskussion. Upprättandet av B 2-skolor vid seminarierna har även varit föremål för stort intresse från såväl lärares som elevers sida.
Friare arbetsformer i framtidens * skola.
Även i A-skolan torde man förr eller senare se sig tvungen att i likhet med B 2-skolan anordna gruppundervisning. (Detta har redan skett såväl inom som utom vårt land. Särskilt intressanta äro de försök, som i detta hänseende gjorts i flera Wienerskolor, men tiden medger ej, att här närmare ingå på dessa försök.) Det lär nämligen inte kunna förnekas, att det i en klass i en A-skola ofta förefinnes lika stora divergenser i förståndsförmögenheter-na och förmågan av receptivitet som emellan eleverna i olika klasser i en flerklassig skola. (Nota bene, om inte som i storstäderna ett vitt utgrenat hjälpklassystem finnes.) Bort från klass- och jag skulle vilja säga klumpundervisningen, samt krav på specialisering inom vad jag skulle vilja kalla den lustbetonade ämnesgruppen hos respektive elever och friare och mera naturliga former för kunskapsinhäm-tande blir utan tvivel den framtida skolans lösen. För tillgodoseendet av dessa krav lämpa sig utan tvivel B 2-och B 3-skolorna, och uttrycket »Intet nytt under solen» kommer säkerligen att besannas även i det avseendet, att e,n viss återgång till den gamla Lan-casterskolans metoder med fri flyttning i olika ämnen kommer att ske i de nämnda skolorna. Detta ar ju f. ö. från barnens synpunkt sett det enda rätta. Hos hur mången duktig elev har inte lusten till intellektuellt arbete to-
1 Kurs. av undertecknad.
talt dödats, genom att han eller hon tvingats syssla med saker; som sedan länge voro bekanta.
De tysta övningarna befrämja barnens självverksamhet.
Att undervisningen i en B 2-skola hos oss blivit eller kommer att bli i viss mån pedagogiskt förebildlig (det har f. ö. redan skett i andra länder, t. ex. Tyskland) torde alltså framför allt få tillskrivas den omständigheten, att elevens självständiga, på egen hand utförda arbete på grund av att lärarens s. k. omedelbara undervisning måste delas emellan de olika avdelningarna, blivit en tvingande nödvändighet. Denna form av självverksamhet ar ju framförallt avsedd att bedrivas under de s. k. tysta övningarna. Dessa upptaga enligt undervisningsplanen en ganska stor del av den sammanlagda undervisningstiden. I de olika klasserna av andra B-f ormen äro sålunda sju veckotimmar anslagna till tyst övning, alltså i det närmaste 25 % av veckotimmarna och i B 3-skolan 9l/2 timme, utgörande 33 %. Namnet »tysta övningar» ger enligt undertecknads mening icke någon fullt riktig bild av vad som menas med denna art av undervisning. Ordet »övning» antyder nämligen, att det huvudsakligen gäller träning, innötning av förut kända fakta och förhållanden, En del av de tysta övningarna måste givetvis användas till övningar av denna art, men åt de tysta övningarna kan också överlåtas mera självständiga uppgifter. I undervisningsplanen ha som bekant tysta övningar upptagits för ämnena: modersmålet, räkning och geometri, arbetsöv-ningar och teckning.
Vad först modersmålet beträffar ger ju detta ämne rika tillfällen till tysta uppgifter. Beträffande
uppsatsskrivning
vilken även i A-skolor sker huvudsakligen som tyst övning, kan ju intet särskilt tillvägagångssätt för flerklassiga skolor rekommenderas. Metoderna inom denna ämnesgren äro ju många. För min ringa del har jag funnit, att ett uppmuntrande av fria uppsatser inger eleverna stort intresse för ämnet. Jag har därvid enligt Hagnells metod lagt upp en s. k. ämnesbok och i den vilja eleverna givetvis gärna vara medarbetare. (För den, som ar intresserad för ämnets metodik, hänvisas till en förträfflig uppsats i Skola och Samhälle, nr l-2; 5-6, av i ar, författade av rektorn vid Göteborgs kommunala mellanskola dr E. Lilie.) Men även övriga ämnesgrenar agna sig förträffligt för tysta uppgifter. Jag tanker då speciellt på
rättskrivningen.
Denna ämnesgren har ju ofta varit inte endast B 2-skolans utan även övriga skolformers sorgebarn, och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
