Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
795
överordnad gavs vid en festlig samvaro, obefogad i varje fall när det gällde Westlings ställning till denna livsfråga. I de krav på frihet for den enskilde läraren i hans satt att fatta och utforma arbetsuppgiften var "Westling en trogen lärjunge av Grundtvig. Över bagge vilar samma respekt for personligheten, samma misstro mot stadgarnas och organisationernas, förmåga att lämna utrymme åt det verkliga livet. Och denna starka individualism stod hos Westling, kan man vaga påstå, endast i skenbar motsättning till hans hävdande av uppfostringsarbetet såsom väsentligen en social verksamhet, en frukt av ömsesidig påverkan inom en samfällighet.
Såsom han hävdade undervisningens frihet, när det gällde yttre påbud, sa tillämpade han också denna frihet i utformningen av seminariets inre liv. Läxa och förhör, själlös utanläsning, opersonligt anammande, allt detta var honom innerligt förhatligt. Avslutenhet i det som skulle läras existerade icke. Avrundade kurser med dess falska sken av något färdigt var honom en styggelse. I stället gällde- det att leda lärjungen till en självständig insats och att väcka bildningsträngtan och ett sinne vaket for livets krav och kallets allvar.
Det arbetssätt, som Westling sålunda tillämpade och omhuldade, har slagit igenom. Det har i varje fall kommit över experimentets stadium. Hur gärna skulle jag icke unnat Westling att läsa skolöverstyrelsens nyligen utsända cirkulär om det enskilda arbetet, en av hans älsklingstankar, i gymnasiet, i vilket cirkulär det hänvisas till seminariernas erfarenheter! Det skulle berett honom glädje. Men då var han redan bunden vid sitt sista sjukläger.
Ytterligare en frukt av hans strävan att skapa seminarier na en erkänd plats i vart undervisningsväsen må till sist omnämnas: provårslnstitutionens förläggande jämväl till seminarierna. Som provårsföreståndare utförde han ett gott verk i samförståndets tecken och under ett medvetet arbete att förverkliga sin skona dröm om ett enhetligt uppfost-ringsverk.
En människa lever i sitt verk. Karl Arvid Westling skall leva länge.
L. G. Sjöholm.
Rektor Westlings jordfästning, som ägde rum den 4 okt. i Annedalskyrkan i Göteborg, formade sig till en vacker och minnesrik högtidlighet, till vilken nuvarande och förutvarande elever, representanter för skolväsendet och den bortgångnes vänner talrikt slutit upp. Seminariets elever hade bildat häck, då kistan av åtta lärjungar bars ut till likvagnen, och vid dennas färd upp till kyrkan följde seminariets lärare och elever i procession med standar i spet-
Rektor Westling föres till den sista vilan.
sen. När kistan bars in i den med blommor och levande ljus vackert smyckade kyrkan, spelade dr Birger Anrep-Nor-din Karl XV: s sorgmarsch och därefter utförde en manskör, sammansatt av seminariets elever under musikdirektör Holmbergs ledning, Josephsons Requiem. Sedan ps. 105: l och 2 sjungits unisont, förrättade seminariets inspektor, prosten Tiedje, jordfästningen, varefter de församlade sjöngo ps. 105: 3 och 5. Därpå följde begravningsmässan, vilken sjöngs av docent O. Hippel, och slutligen sjöngs unisont ps. 50:1-3.
I en rad -anföranden i kyrkan framfördes därefter av representanter för medlemmar av kungl, skolöverstyrelsen och olika sammanslutningar inom skolvärlden ett tack till den bortgångne, för vad han under sin langa och framgångsrika verksamhet uträttat till skolans fromma. Skolöverstyrelsens talan fördes av avdelningschefen Bruce, och därefter framträdde representanter for seminariets lärarkollegium, förutvarande lärare, elevkåren, lärarkandidaterna i provåret, Rudebecks .skola, seminarielärarföreningen, folkskolestyrelsen, Sveriges allmänna folkskollärarförening och Göteborgs skolförening, Folkskollä-rarförbundet samt förutvarande elever.
Ett mäktigt gripande inslag utgjorde två små vitklädda flickor, som buro mellan sig övningsskolans krans, gingo fram till sin rektors bår, lade ner kransen och pysslade om blommorna.
En barnkör, sammansatt av elever ur seminariets övningsskola, utförde därefter under musikdirektör Holmbergs ledning Grönhamns »Förtröstan», och sedan manskören ytterligare sjungit »en koral ur Kantat av Bach, »Styrk min
själ, o, Gud och Fader», avslutades högtidligheten i kyrkan med Stenhammars Adagio solenne, som utfördes av dr Anrep-Nordin.
I den talrika skara, som följde den bortgångnes stoft på den sista färden ut till Östra begravningsplatsen, där gravsättningen ägde rum, märktes bi. a. seminariets elevkår och lärarkåren. Sedan flaggan sänkts över den öppnade graven och de sista avskedshälsningarna framförts, avslutades det hela med »Härlig ar jorden».
Den vädjan, som riktats till dem, som önskade hedra den avlidnes minne med blommor att i stället överlämna motsvarande belopp till K. A. Westlings understödsfond, vars avkastning tillfaller hjälpbehövande seminarieelever, har mötts av stor förståelse och inbringat fonden ett starkt och välbehövligt tillskott. I den vackra blomstergärd, som dessutom sänts till baren, märktes kransar bi. a. från elevkåren, lärarkollegiet, folkskolestyrelsen, medlemmar av skolöverstyrelsen, Sveriges allmänna folkskollärarförening, Göteborgs skolförening samt förutvarande elever.
Det har upplysts, att de förutvarande elever eller andra, som önskat hedra rektor Westlings minne, ännu ha tillfälle att insända bidrag till fonden.
5. A. F:s jubileumsfond avser att bringa hjälp och understöd åt kamrater, som på grund av sjukdom, arbetslöshet eller andra oförvållade grunder befinna sig i ekonomiska svårigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
