Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
825
hålla iför l kg. guld? Svar !2366 kg. Bland uppsatsämnena återfunnos följande: Vilken konung tycker du bäst om? Jesu lära om bönen enligt bergspredikan.
Skolrådsordförandens cirkulärskrivelse väckte stark opposition bland lärarna ej endast for det misstroende mot dem, som där kom till uttryck, utan även emtedan man rätt snart fick klart iör sig, att proven i främsta rummet gällde lärarna, ej barnen. Oppositionen förde med sig, att ordföranden följande året sände ut examensuppgifterna i öippet brev med påskrift, att »enligt uttryckt önskan tillkallas intet vittne till detta prov». Året därpå återgick ordföranden emellertid till de förseglade försändelserna med uppgifterna och till »vakthavande», som lärarna anmodades tillkalla. Sa har det .sedan fortgått. -Uppgifterna ha ibland varit mindre lämpade for folkskolestadiet eller rent av legat utanför folkskolans kurs, t. ex. följande räkneexempel: Jordklotets radie ar ungefär 636 mil, hur stor -ar jordens a) omkrets, ib) yta, c) rymd? Och som uppsatsämne for 13- ar ingår har givits: Jesus ar min vän den bäste.
Tror nu någon, som/ har den minsta erfarenhet Iran folkskolans arbetsområde, att barnen »stimuleras och sporras» till ökat arbete genom sådana prov? Nej, säkert icke. Arbetet i skolans sista klass blir i stället tungt och glädjelöst för såväl lärare som barn, när de veta med sig, att deras arbetsresultat skall bedömas efter hur sådana prov utfalla. O’ch sa kommer den hänsynslösa konkurrensen klasser och skolor emellan in. Det blir att arbeta för brinnande livet på ett par ämnen for att klassen vid avgångsprovet skall klara sig nigot sa när. Om en eller annan lärare faller för frestelsen att taga några timmar från andra ämnen och lägga på de ämnen, vari prov skola givas, må det varda honom förlåtet.
Det ar tydligt, att de skriftliga avgångs-proven ej behöva anordnas sa, att de bli den parodi på prov, som de nu relaterade äro. Att proven kunna anordnas sa, att de leda till avsett resultat, betvivlar jag ej. Därpå ha vi för övrigt tydliga bevis från inånga skoldistrikt, kanske främst från Lidingö och från en del distrikt i Dalarnes östra inspektionsområde. I en del daladistrikt gnisslar det dock rätt betänkligt, när maskinen sättes i gång. For att proven skola lämna önskvärt resultat kräves först och främst, att de anordnas l förtroendefullt samarbete med lärarna. Men där första anslaget .skorrar sa illa som i Ytterlännäs och där skolrådsoirdföranden sedan låter lärarna få veta, att »det ar sa intressant med jämförelser mellan olika skolor» och att han »nu känner vad lärarna gå for», där komma dessa prov att verka mycket menligt på skolornas arbete. Den form proven tagit hos oss, kunna de mycket val få i många andra skoldistrikt. Ytterlännäs ligger dock icke i någon avkrok av vart land. Det behövs endast att en tilltagsen och om folkskolans arbete och arbetsresultat okunnig skolrådsordförande tager hand om dem och förhållandena kunna bli likartade.
Skriftliga prov måste givetvis anordnas med regelbundna mellantider under läsåret, därom torde de flesta lärare vara ense - lat gärna de sista proven under sista läsåret
kallas avgångsprov - men de skola vara en klassens inre angelägenhet och de skola, helt och hållet skötas och bedömas av läraren. Endast han känner och kan bedöma det ojämna barnmaterial, han arbetar med.
Sixten Mogren
Last och återgivet.
En animerad debatt om folkskolans sekularisering har under senaste tiden pågått i pressen. Uppslaget har givits i de lagförslag, som inom ecklesiastikdepartementet utarbetats, avseende bi. a. lag om församlingsstyrelse och lag om skolstyrelse i vissa kommuner. Diskussionen började med ett par alarmartik-lär i Nya Dagligt Allehanda (h),- som av någon anledning synes ha sovit förbi hela förhistorien i denna sak. Under braskande rubriker sådana som »Ett uppseendeväckande lagförslag»; »Ecklesiastikdepartementet inne på underliga vägar»; »En trevare, som måste tillbakavisas» ägnade tidningen den 3 oktober två längre artiklar åt frågan. I »ledaren» hette det bi. a.:
Ingen har bekymrat sig om 1925 ars riksdagsskrivelse, förrän ecklesiastikminister Lindskog funnit den vara ett viktigt och brukbart uppslag.
Det har till oss inberättats, att detta lagförslag i kyrkliga kretsar väckt pinsam uppmärksamhet. Man letar däri förgäves efter det kristligt-kyrkliga intresse, som högerpartiet ändock framför alla andra partier vinnlagt sig om att tillvarataga. Naturligtvis ar ingen blind för, att vissa ekonomiska lämplighetsskäl - detta gäller dock blott de större landskommunerna - kunna anföras till förmån för den ifrågasatta reformen. Men det gäller här icke blott någon ekonomisk lämplighetsfråga. Långt större värden sättas i ecklesiastikdepartementets förslag på .spel.
Vi vilja endast fasta uppmärksamheten på huru man låtit den av vänstern sa omhuldade s j älvstyr elseprincip en förleda till det svåra missgreppet att avskaffa kyrkoherdens självskrivenhet såsom ordförande i skolstyrelsen. Ett enda ögonblicks eftertanke borde vara nog for att övertyga envar om den ödesdigra betydelsen av en sådan »reform».
Angreppet på ecklesiastikministern från en tidning, som plägat betecknas som regeringsorgan, väckte i pressen ett stort uppseende och föranledde på olika håll kommentarer. N. D. A. fick i något enstaka fall medhåll i högerpressen, t. ex. av Vestsvenska Dagbladet, men åtskilliga av de större högertidningarna, bi. a. Svenska Dagbladet,
sökte tillrättalägga saken till förmån för ecklesiastikministerns åtgärder. Bondeförbundets tidningar gnuggade händerna av förtjusning. Som ett exempel må anföras nedanstående utdrag ur Kalmartidningen Kalmar (bf) :
På landsbygden består den gamla ordningen ännu i dag, och några anmärkningar mot densamma har icke förefunnits. Det ar detta förhållande regeringsorganet tagit fasta på, och vi instämma med kollegan, att åtminstone i detta fall det gamla ar bast. Inga tvingande skäl ha förelegat för hr Lindskog att nu ge sig in på reformeringen, såvida han icke funnit med sitt nöje förenat att ännu en gång göra socialdemokraterna en väntjänst.
Det torde nu som i flickskolefrågan vara tvivel underkastat, att statsrådet experimenterar i socialdemokratisk politik enbart av den anledningen, att han anser denna vara till allmän nytta för samhället. Fastmer kan man tro, att han fortfarande lever i den föreställningen, att ett vänligt handtag åt socialdemokraterna kan ha sin lilla nytta i kommande fejder. .Som N. D. A. riktigt påpekat, kan den vidtagna åtgärden mycket väl leda till att de gamla banden mellan kyrka och skola helt lösas. Detta ar, som envar vet, en kär föreställning hos vara socialdemokrater. Kyrkan ar för dem en nagel i ögat, som bor bort. Att hon under tidernas lopp och fortfarande utgör det förnämsta stödet för strävan att fostra ungdomen på den kristna livsåskådningens grund, ar för dem - och av allt att döma även för hr Lindskog - av ringa eller ingen betydelse.
Sanningen torde kräva det berikti-gandet, att socialdemokraterna veterligen ej varit särdeles aktiva i den föreliggande frågan. En av dess verksammaste förfäktare har som bekant varit hr Karl Johan Ekman, en annan hr Mo-sesson. Båda torde taga beskyllningen for kristendomsfientlighet som en grov förolämpning.
Men i kampen om bondebefolkningens själar tycks man anse alla medel tillåtliga.
Ur debatten anföra vi även några inlägg från andra håll. Stockholmstidningen (1) yttrar bi. a.:
Det har väckt en viss uppmärksamhet, att N. D. A. häftigt angripit ecklesiastikministern för att han ställt sig till efterrättelse den av riksdagen redan för några ar sedan och senast i ar uttalade önskan att erhålla ett förslag utarbetat och framlagt angående rätt även för landskommuner, i överensstämmelse med vad som sedan tjugo ar gäller för städerna, att få folkskoleärendena överflyttade från den kyrkliga till den borgerliga kommunen. Det långt övervä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
