Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 49
SVENSK LÄRARETIDNING.
975
manfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen. Det ar tydligt, att Luthers lilla katekes, vilka förtjänster den an i och for sig må hava, icke motsvarar kravet att vara utarbetad i enlighet med de grundprinciper för kristendomsundervisningen, som kommit till uttryck i den nya undervisningsplanen. Om den därför skulle användas som lärobok på folkskolans högsta stadium, föreligger fara för att den skulle få bliva bestämmande för undervisningen jämväl i de underliggande klasserna, vilket skulle vara ägnat att verka förryckande på undervisningens hela läggning. En utveckling i sådan riktning ligger sa mycket närmare till hands, som traditionen från den gamla katekesläsningsmeto-den lätt kunde komma att öva inflytande. Det framgår också, att man från åtskilliga håll egentligen önskar en undervisning, där katekesen ställes i förgrunden på skolans alla stadier och alltså icke endast skulle vara ett hjälpmedel att användas vid en sammanfattning av det, som.förut genomgåtts. En sådan sammanfattning i undervisningsplanens mening, vilken givetvis med hänsyn till de andra kursmoment, som skola behandlas i samma klass, måste få endast en jämförelsevis blygsam omfattning, skulle tydligen förryckas, om den komme att behärskas av katekesen.
Överstyrelsen måste särskilt taga i betraktande, att Luthers lilla katekes som helhet betraktad icke kan anses med hänsyn till innehåll och uttryckssätt vara avpassad efter barnens mottaglighet och behov. Detta gäller enligt överstyrelsens mening även om åtskilligt, som ingår i de tre första huvudstyckena.
Överstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra bexöra även en annan omständighet. I ett den 17 december 1927 avgivet underdånigt utlåtande har Överstyrelsen yttrat sig rörande 1925 ars religionsfrihetssakkunnigas betänkande den 9 augusti 1927 med förslag angående vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan jämte därmed sammanhängande frågar och har därvid tillstyrkt de sakkunnigas förslag, att barn till dem}< som utträtt ur svenska statskyrkan, i regel skulle deltaga i de allmänna skolornas religionsundervisning. Förutsättningen för de ^sakkunnigas förslag i detta hänseende och Överstyrelsens tillstyrkande av detsamma var, vad folkskolan beträffar, att kristendomsundervisningen finge behålla den karaktär, som den enligt den gällande allmänna undervisningsplanen skall äga, eller att den borde bevara den historiska läggning och den allmänt kristna, vidh j artade och i basta mening toleranta prägel, som enligt undervisningsplanen skall känneteckna densamma. Visserligen skall denna undervisning icke vara konfessionslös, men den konfessionella betoningen skall dock icke vara starkt framträdande. Det ligger uppenbarligen nära till hands, att förhållandet måste bliva ett annat, om en av lutherska kyrkans bekännelseskrifter får en dominerande ställning vid undervisningen. Man har anledning antaga, att undervisningen vid sådant förhållande skulle erhålla en dogmatisk inriktning och en mera utpräglat konfessionell karaktär. En önskan i denna riktning ligger tydligen också bakom åtskilliga av yrkandena på en starkare ställning åt Luthers lilla katekes inom folkskolans undervisning. Med en sådan läggning av undervisningen skulle emellertid den viktigaste förutsättningen för den anordningen, att även barnen till dem, som efter en ändrad lagstiftning på området komme att utträda ur statskyrkan, i regel skulle deltaga i folkskolans kristendomsundervisning, icke vara för handen, varför kravet på en sådan anordning näppeligen skulle kunna vidhållas, utan frihet måste lämnas åt föräldrar, som icke längre tillhörde statskyrkan, att själva ombesörja sina barns religionsundervisning. Följden skulle val bliva, att ett stort antal svenska barn skulle erhålla en mycket bristfällig kristendomsundervisning eller alls icke någon dylik undervisning. Såsom Översty-
relsen har sökt visa i sitt ovan nämnda utlåtande angående religionsfrihetssakkunnigas betänkande, bleve det nämligen nästan ogörligt att, därest föräldrar, som utträtt ur statskyrkan, finge rätt att själva ombesörja sina barns religionsundervisning, utöva en verklig kontroll över denna undervisning, om utträdanden i större omfattning skulle komma att ske.
Av nu anförda olika skäl har Överstyrelsen funnit sig icke kunna förorda, att Luthers lilla katekes skulle införas som lärobok for sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen vid folkskolans undervisning.
Men även om nämnda önskemål icke vill-fares och undervisningsplanens -föreskrifter i förevarande hänseende sålunda bliva oför? ändrade, betyder detta icke, att Luthers lilla katekes icke skulle få komma till användning vid kristendomsundervisningen i folkskolan. Tvärt om förhåller det sig sa, att lilla katekesen ar den enda lärobok, som i undervisningsplanen anbefalles till användning. Det heter nämligen i kursplanen, att i samband med behandlingen av berättelser och bilder ur reformationens historia Luthers lilla katekes skall läsas såsom ett historiskt uttryck för Luthers uppfattning av kristendomens huvudstycken. Då katekesen givetvis både i fråga om sin tillkomst och sitt innehåll ar historiskt betingad, synes det endast kunna vara till fördel, att barnen, då den läses, hava erhållit en uppfattning om dess historiska bakgrund. Såsom i punkt 15 av undervisningsplanens anvisningar till kristendomsundervisningen angives, kan det icke bliva fråga om att lilla katekesen skall läggas till grund för en förnyad sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen. Detta behöve*r dock icke innebära, att behandlingen av densamma skall vårdslösas. Lika litet här som eljest vid undervisningen bör det bliva fråga om en uteslutande kursiv genomläsning. Även om med hänsyn till utrymmet för andra kursmoment, den tid, som kan anslås åt katekesens läsning, måste bliva jämförelsevis kort, bör det givetvis sörjas för att barnen sa långt möjligt även i detta fall få en riktig uppfattning av innehållet.
Utanläsning en. I nära förbindelse med frågan om Luthers lilla katekes ställning i folkskolan står tydligen spörsmålet, huruvida den bor göras till föremål för ordagrann utanläsning. Yrkanden på att lilla katekesen i dess helhet eller vissa av dess huvudstycken skola i folkskolan ordagrant inläras ha ju framkommit. I samband härmed ha ofta stränga ord fällts om undervisningsplanens förbud mot utanläsning. Föreskriften i detta hänseende finnes i punkt 5 av anvisningarna till kristendomsundervisningen, där det heter, att till ordagrant inlärande ej får föreläggas barnen annat an ett begränsat antal viktigare, för barnen lättfattliga bibelspråk - i enstaka fall något kort sammanhängande stycke ur bibeln - samt valda psalmverser eller korta psalmer. Förbudet gäller alltså tvang för barnen i skolan att lära sig exempelvis Luthers lilla katekes utantill. Ett sådant förbud får givetvis ses mot bakgrunden av den överdrivna mekaniska katekes-utanläsning, vilken förr bedrevs i vara folkskolor och som ännu synes hava sina förespråkare. Överstyrelsen vill icke bestrida, att det i Luthers lilla katekes finnes stycken, som kunna sägas vara korta och kärnfulla samt till innehåll och form tillgängliga för barnen. Att Överstyrelsen icke ansett tillrådligt att förorda en förändring av innebörd, att detta fatal stycken, vars inlärande ur pedagogisk synpunkt skulle kunna försvaras, finge föreläggas barnen till ordagrant inlärande, beror därpå, att Överstyrelsen icke funnit det möjligt att åstadkomma en formulering, som kunde garantera en begränsning till detta fåtal stycken. Avfatt-ningen måste helt naturligt givas i allmänna ordalag, vilkas tydning överlämnas åt dem, som i det enstaka fallet skulle hava att bestämma. Meningarna om vad som ar kort
och för barnen tillgängligt äro givetvis delade. Av vad som framkommit i samband med yrkandena om katekesens utanläsning framgår, att man på sina håll anser hela Luther® lilla katekes vara kort och för barnen tillgänglig. En formulering, som vore avsedd att medgiva utanläsning av blott ett fatal stycken ur lilla katekesen, kunde därför komma att tagas till intäkt for att man krävde av barnen, att de skulle kunna ordagrant memorera hela lilla katekesen, och vissa omständigheter låta förmoda, att detta krav kanske skulle ställas till och med på sju-och åttaåringarna i småskolan.
For övrigt torde det kunna sägas, att ett medgivande, som blott skulle galla ett fåtal av lilla katekesens stycken, bleve en ren obetydlighet och endast i mycket ringa mån vore ägnat att tillmötesgå de önskningar, som ligga bakom yrkandena om katekesutanläis-ningens återinförande. Härtill kommer, att material för sådana minnesord, som böra ordagrant inläras, långt ifrån saknas, då sådana enligt den ifrågavarande anvisningen kunna väljas från hela bibeln, både gamla och nya testamentet samt från psalmboken. Denna källa ar sa rymlig och djup, att den synes kunna även från rent religiös och kyrklig synpunkt anses tillfredsställande, när det gäller det rena barndomsstadiet.
Av det anförda framgår, att Överstyrelsen för sin del icke finner sig kunna förorda, att ändringar i undervisningsplanen för rikets folkskolor i fråga om kristendomsundervisningen skola för närvarande vidtagas. Överstyrelsen skulle väl kunna finna ett par rent formella förtydliganden i viss mån motiverade, men då dessa icke äro av någon egentlig betydelse och icke kunna sägas vara nödvändiga, har Överstyrelsen stannat vid att även i dessa avseenden förorda, att nuvarande-formulering tills vidare bibehålles.
Striden om kristendomsundervisningen.
Innan Överstyrelsen lämnar frågan om kristendomsundervisningen, kan Överstyrelsen ej underlåta att dröja vid ytterligare en synpunkt, som enligt Överstyrelsens mening bör tillmätas synnerlig vikt. Det ar nogsamt bekant, att kristendomsundervisningen i folkskolan ar föremål for strid. Denna strid har gamla rötter, även om den nu aktualiserats genom den nya undervisningsplanens sätt att ordna folkskolans religionsundervisning. Det skulle givetvis vara ägnat att väcka tillfredsställelse, om denna strid kunde upphöra, ty den kan icke vara annat an till skada för folkskolan och ej minst för kristendomsundervisningen. Det skulle därför vara högeligen önskvärt, om garantier för verklig fred på detta område kunde vinnas. Ett vidtagande av vissa smärre mera formella ändringar i undervisningsplanen kan icke förväntas göra ett slut på striden. En sådan åtgärd skulle antagligen av dem, som gått hårdast till anfall mot undervisningsplanen i kristendomskunskap och som krävt mera genomgripande förändringar i fråga om tiden för ämnet och undervisningens innehåll, uppfattas som en utmaning. Å andra sidan skulle det också förväntas, att då de gjorda angreppen ändock åstadkommit vissa medgivanden, man därav kanske skulle anse sig uppmuntrad till att fortsätta striden for att vinna ännu mera.
Det torde emellertid icke vara obekant, att det finns en mycket utbredd mening, som intager en alldeles motsatt ställning till kristendomsundervisningen an deras, som fordra mera tid och mera katekes. Anspråken avse i stället en rent konfessionslös religionsundervisning eller till och med religionsundervisningens uteslutande ur folkskolan. Även om dessa anspråk på senare tid icke gjorts sa starkt gällande, behöver man nog knappast tvivla på att förändringar, som skulle hava till syfte att i stö-rre eller mindre utsträckning återinföra gångna tiders timtal, lärokurser och undervisningsmetod i fråga om folkskolans kristendomsundervisning, skulle utlösa missnöje och angrepp ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
