Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. 2 januari 1930 - Edvin Wide: Skolidrottsföreningen - ett av »den nya skolans» medel - Fritt forum - Flera glosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr l
med att bilda distriktsföreningar.
Stockholms folkskolors gymnastik- och
idrottsförening är en sådan
samlingsförening på omkring 1,400 medlemmar,
fördelade på mer än ett tiotal lokala
skolföreningar. I verkligheten är
medlemsantalet långt större, ehuru man på
många håll av praktiska skäl tagit med
i den offentliga statistiken endast de
ungdomar, som avlagt prov för
idrottsmärkena. Av de tolv
folkskoleföreningar, som förra året inträdde i Skolidrotts-
förbundet, var inte mindre än hälften
samlingsföreningar, något som visar att
nämnda idé slagit an på många
platser. En samlingsförening kan ju bli en
betydande faktor i idrottsarbetet på
många olika sätt. Distriktsföreningen i
Malmö ger exempelvis för närvarande
ut ett eget medlemsblad och den i
Stockholm en terminsskrift för att driva
propaganda för sund gymnastik, idrott,
friluftsliv och skolföreningsverksamhet.
Men för att det inre föreningsarbetet
skall få någon betydelse i skolan, måste
naturligtvis sedan dessa
samlingsföreningar uppdelas i små lokala
sammanslutningar, helst omfattande endast
en eller två skolavdelningar. Ty redan
en förening på ett eller annat
hundratal medlemmar är för stor, för att de
enskilda medlemmarna skola få
tillfälle till aktiv föreningsverksamhet. Och
just barnens egen aktivitet är nog i alla
fall det viktigaste även i föreningslivet.
Edvin Wide.
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg,
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Flera glosor.
Den diskussion om arbetsskolan, som nu
pågår i vår förenings utmärkta tidning, har nog
bl. a. visat, aitt saken är aktuell, men även,
vilket ej är mindre betydelsefullt, att vi
lärare ej kritiklöst anamma allt nytt och utan
vidare förkasta det »gamla». En idéströmning,
som ej finge kritiseras, vore ej heller mycket
bevänt med. Arbetsskolans idé har nog
framtiden för sig. Men känner man ännu dess
begränsning, och vad blir nästa reformtankes
innehåll? Nu går emellertid arbetsskolan
framåt mot väldet, och vad vi då närmast behöva,
är en genomtänkt handledning, som är
uttömmande och har blick för verkligheten. Ty
det är ju ofta det tråkiga, att när aldrig så
goda tankar skola planteras i verklighetens
mark, få de svårt att i den jordmånen giva de
avsedda frukterna. Skall man få fram en
arbetsskola, som är värd att avlösa klasskolan,
måste nog denna bli ett resultat på empirisk
grund och skapad av psykologisk sakkunskap
i samförstånd med praktiskt verksamma
pedagoger, helst från alla skolformer. Tråkigt
nog får man kanske ej bygga på erfarenheter
från seminariernas övningsskolor, hur
värdefulla dessa än äro.
Framför allt måste det heta men
olycksdigra begäret att inte se skogen för bara
träd bannlysas. Den åsikt, som rentav ingått
i vår pedagogiska moral, att det yttre skall
té sig imponerande, kommer därmed att få en
svår knäck. Man får nog också besinna, af,t en
skola är trevlig för barnen, om läraren är
kamratlig och har något av »det» (vilket de
flesta ha), men att arbetet annars och trots
individuell undervisning ej gärna resulterar i
den sinnets väckelse, som nutidens skola
avser. En omläggning av undervisningen måste
absolut taga fasta på lärarens rättelse- och
förberedelsearbete, med andra. ord
möjligheten att hålla vigören uppe. Utan att vilja
angripa någon person - vi ha nog gått ganska
fria för charlataner! inom vår kår och
endast bevittnat utslag, av berömvärt nit
- kan jag ej annat än tycka, att (frånsett
den mönstergilla U. P.) hittillsvarande
anvisningar, om de på allvar skola följas, ofta
driva en god taktik in absurdum. En lands-
lärares verkliga förhållanden måste
räknas med om över huvud något resultat skall
nås. Gör man ej det, skall denna
underlåtenhetssynd gå igen och domen drabba de blinda
och döva ledare, som ej kände sin besökelses
tider. Vackra avsikter äro nog bra, men när
vi bjudas det faktiska, vilja vi ha något
dugande.
Skolans materialfråga måste också
begrundas, ty den hänsynen är inan kanske ändå
skyldig skattetyngda kommuner. Metoderna
få allt godhetsfullt anpassa sig.
Jag vill även beröra en annan ömtålig sak.
Det finns en typ, som skolan aldrig i
evighet kommer någon vart med och som kan
vara ganska utpräglad redan tidigt. Det är
den, som Dan Andersson skildrar med
namnet Olle i »Det kallas vidskepelse». Låt mig
erinra om kapitlen »Midnatt vid varma
källorna» och »Sällskapsliv». Den typen finnes
och försvinner varken på grund av ignorans
eller förnekelse. Men man tanke sig Dan
Andersson i en arbetsskola! Nåja, han komme
nog i hjälpklass.
I de utmärkta uttalanden, som gjorts (vi
böra väl vara särskilt tacksamma för herr
Karl Hörbergs orienterande artikel liksom för
hans försök med arbetsböcker; alltsamman är
sympatiskt), påpekas bl. a. olika riktningar
av arbetsskola. Dessa riktningar bruka i
litteraturen härledas från olika länder. Detta är
kanske att lägga märke till. Enligt mitt ringa
förmenande bör ett land som vårt
naturligtvis följa med tidsutvecklingen i stort men
inte göra detta till den grad, att dess
nationella särprägel uppgives. Jag skulle inte tro,
att den svenska landsbygden är passande för
eller i behov av amerikansk rutin - inte ens
österrikisk, tysk, belgisk eller schweizisk. Nu
är det möjligen så, att vi redan ha ett om än
icke enhetligt så dock svenskt system i
vardande, det behöver måhända blott modifieras,
fördjupas och bli i psykologisk mening
ekonomiskt - i praktisk mening också. Har jag
läst fel, eller äro planer uppe?
Medan vi vänta på klara linjer, få vi väl
knoga så gott vi kunna. Borde vi kanske
utnyttja barnens s j älv verksamhet i
flerklassko-lan för att vinna tid åt omedelbar
undervisning i räkning och modersmål? Är det i strid
med den humana U. P., om läraren tidvis
håller tre ä fyra »höga» räknetimmar om dagen
med en klass per timma? (Lät det här
mycket enfaldigt?) De andra kunde självständigt
bereda sig på kommande förhör. På så sätt
kunde varje klass i en 7-klassig skola få en
»hög» räknetimme var och varannan dag
under sammanlagt ett par månader om året. Nu
blir det ej en timme i veckan med
5-dagars-läsning. Till modersmålet behöva vi flera
timmar för både högläsning och språklära. Jag
vet ej, om denna tidnings respektingivande
redaktör gillar mina åsikter eller är min
fruktansvärde motståndare, och jag är ganska
inopportunt lagd, men jag önskar säga, att
sådana läroböcker som herr Värner Rydéns
och medarbetares serier i räkning och
modersmål upphäva behovet av flera arbeten i den
vägen. Idealet är uppnått - kanske
bättre än i alla andra länder.1 Men det måste
finnas tid att effektivt studera dessa
läroböcker, ty på deras kursomfång är ej att pruta.
Hunne man som fyllnad med någon
Hjärtstädt eller Ahlin-Lekman, gjorde man de
andra ämnena tjänster på flera sätt. Ty
samtliga här nämnda böcker tyckas mig praktisera
det enda raka: att giva väckande och bildande
sakinnehåll till tjänst för studierna i sin
helhet.
Nu har jag sökt vara hygglig och allvarlig
en hel artikel igenom, och då kan det väl
förunnas mig en liten elakhet i avslutningen.
Jag har nämligen fått för mig, att vi
folkskollärare med eller utan nya
undervisningsformer äro behäftade med den goda egenskap,
som kanske ej alltid är enbart god, och som
den gode Viktor Rydberg tolkade i de orden:
»Vi ana furstar, där barn vi blicke,
men vuxna kungar vi finna icke.»
Tänk, om en del uppfostringsfrågor inte
kunna lösas? I verkligheten!
Erik Lundin.
1 På interpellationen i denna av
principiella skäl censurfria spalt får den
»respektingivande redaktören» i all ödmjukhet svara,
att hans egen uppfattning om arbetena i
fråga är oändligt mycket blygsammare. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
