Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 12. 19 mars 1930 - Sveriges småskollärarinneförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
SVENSK LÄRARETIDNING
==*
Nr 12
avdelningarna för närvarande 20, och i vissa
fall uppgår det ej ens till 15, varför en
avsevärd besparing av lärarkrafter torde kunna
uppnås därest klasserna erhölle mera normal
storlek. Dessa lärarkrafter skulle
uppenbarligen utan ökade kostnader för statsverket
kunna användas för den treåriga
utbildningen. Styrelsen för Sveriges
småskollärarinneförening hyser därför den bestämda
uppfattningen, att det ur såväl pedagogisk
som ekonomisk och organisatorisk synpunkt
är fördelaktigast, om frågan löses i nämnda
sammanhang, och vill styrelsen på det
kraftigaste uttala sig för att vid den nu
pågående utredningen angående statens
övertagande av småskoleseminarierna jämväl frågan
om småskollärarinneutbildningen göres till
föremål för behandling och förslag i positiv
riktning.
Överproduktion av småskollärarinnor.
Enär det visat sig, att ett stort antal
småskollärarinnor sakna anställning,
ansåg styrelsen, att utvägar måste
sökas att avhjälpa detta
missförhållande. Styrelsen gjorde följande
uttalande:
Då enligt av skolöverstyrelsen verkställda
beräkningar framgått, att den l mars 1929
25 % av samtliga under åren 1926-1928
utexaminerade lärarinnor voro utan plats, vill
styrelsen kraftigt betona nödvändigheten av
att ytterligare inskränkningar i
lärarproduk-tionen för småskolan snarast möjligt
vidtagas.
Småskollärarinnors fortsatta
utbildning för undervisning på
folkskolestadiet.
I denna fråga gjorde styrelsen
föl-jan uttalande:
Vid 1922 års riksdag väcktes förslag om
upprättandet av tvååriga kurser för
småskollärarinnors utbildning för undervisning
på folkskolestadiet. Riksdagen beslöt att i
skrivelse till k. m:t göra hemställan om
utredning angående upprättandet av dylika
utbildningskurser.
Den begärda utredningen verkställdes men
föranledde ej kungl, proposition, varför
riksdagen år 1924 efter förnyad motion
fastslog sitt beslut om upprättandet av tvååriga
kurser för småskollärarinnors utbildning för
undervisning i egentlig folkskola. Det
oaktat har kungl, proposition i ärendet ännu icke
framlagts.
Inom srnåskolekåren finnas åtskilliga
lärarinnor, som efter en tids tjänstgöring på
småskolestadiet gjort den erfarenheten, att de
ej äro utrustade med de egenskaper, som
erfordras för att undervisa småbarn. De märka
att de bättre skulle fylla sin uppgift i
arbetet bland större barn. För sådana
lärarinnor har det förr funnits möjlighet till
fortsatt utbildning för undervisning på högre
stadium, då inträde kunde vinnas vid
folk-skolseminariernas tredje klass. Numera måste
dock en småskollärarinna, som vill erhålla
kompetens för undervisning i egentlig
folkskola, till sin föregående tvååriga utbildning
lägga ytterligare fyra år vid
folkskoleseminarium. Detta kan icke vara till gagn varken
från småskollärarinnornas eller från
statsfinansiell synpunkt.
Styrelsen vill därför framhålla det
berättigade i kravet på utbildningskurser för
småskollärarinnor, som vilja erhålla kompetens
för undervisning i egentlig folkskola, utan
att behöva genomgå folkskoleseminariums
samtliga klasser.
Den under senare år rådande
överproduktionen av lärarkraiter vid folkskolan har
anförts som skäl mot upprättandet av dessa
kurser för småskollärarinnor. Då
överproduktionen företrädesvis gjort sig gällande
bland småskollärarinnor, anser dock
styrelsen, att upprättandet av dessa kurser i
någon mån skulle avhjälpa överproduktionen.
Under år 1929 remitterades frågan om
tvååriga fortbildningskurser för
småskollärarinnor till 1929 års seminariekommitté.
Styrelsen för Sveriges
småskollärarinneförening uttalar sin livliga förhoppning, att
seminariekommittén inom en snar framtid
kommer att framlägga förslag, som leder till
upprättandet av tvååriga kurser för
småskollärarinnors fortbildning för undervisning
på folkskolestadiet.
Biträdande lärarinnors m. fl. rättsliga
ställning.
Styrelsens ställning till denna fråga
tolkas i följande uttalande:
Genom riksdagens beslut av den 24 april
1929 angående biträdande lärarinnors och
lärarinnors vid mindre folkskola rättsliga
ställning tillförsäkrades nämnda lärarinnor en
i rättsligt häseende betydligt tryggare
ställning än de förut innehaft. Beslutet hälsades
med stor tillfredsställelse. En
omorganisation av skolväsendet som utan vidare
medför entledigande av lärare, kan nämligen
knappast ifrågakomma hädanefter.
Tacksamheten över vad som vunnits kan
dock ej bortskymma det faktum, att ett
antal biträdande lärarinnor och lärarinnor vid
mindre folkskolor, som tidigare genom
omorganisation av skolväsendet förlorat sin
anställning, befinna sig i verkligt nödläge.
Staten har tidigare tillämpat principen om
kompensation för indragen tjänst vid
omorganisation. Så var fallet vid
omorganiserandet av försvarsväsendet och nu senast vid
genomförandet av 1927 års skolreform.
Styrelsen uttalar därför den förhoppningen,
att statsmakterna måtte träda hjälpande
emellan, även när det gäller biträdande
lärarinnor vid folkskola och lärarinnor vid
mindre folkskola, som vid omorganisation av
skolväsendet förlorat sin anställning.
Lönefrågan.
Denna fråga behandlades med
hänsyn dels till den provisoriska
löneförbättringen, dels till den definitiva
löneregleringen. På grund av en del
kommuners förfarande med anledning av
den förstnämnda, beslöt styrelsen ingå
till Sveriges allmänna
folkskollärarförening med hemställan, att denna
måtte verka för att
lagstiftningsåtgärder vidtagas, så att av riksdag beviljad
löneförbättring måtte komma läraren
till godo. Styrelsens synpunkter
utmynnade i följande uttalande:
Riksdagens beslut förra året angående
provisorisk löneförbättring åt lärare vid folk- och
småskolan mottogs med tacksamhet av
lärarkåren. De beviljade beloppen voro låga -
särskilt de som utgå till småskollärarinnorna
- och kunde icke lyfta kåren ur dess i
ekonomiskt hänseende tillbakasatta ställning.
Beslutet innebar dock ett erkännande av det
berättigade i lärarkårens krav på förbättrad
löneställning. Vissa kommuner, vilka på
grund av dyrorts- och andra förhållanden
tidigare tillerkänt sin lärarpersonal ett lokalt
lönetillägg, ha emellertid funnit det
förenligt med rätt och billighet att av den
statliga löneförbättringen innehålla ett så stort
belopp, som motsvaras av det lokala
lönetillägget.
Detta förfarande har uppenbarligen icke
stöd vare sig i regeringens eller riksdagens
behandling av frågan, en uppfattning som
riksdagen själv tydligt hävdat genom att
avslå en motion, vilken avsåg att åt
kommunerna tillförsäkra just rättigheten till ett
dylikt tillvägagångssätt.
På grund av dessa enskilda kommuners
förfarande uttalar sig styrelsen för att
bestämmelser utfärdas, som tillförsäkra lärare
vid folk- och småskolor den av riksdagen
beviljade löneförbättringen utan att tidi-
gare utgående kommunalt lönetillägg därvid
minskas.
Styrelsen beslöt att ingå till
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening med framställning om
att denna måtte vidtaga fortsatta
åtgärder för att den provisoriska
löneförbättringen kommer kåren till godo utan
att det kommunala lönetillägget i
motsvarande grad minskas.
Beträffande den definitiva
löneregleringen vill styrelsen uttala den
förhoppningen, att 1928 års lönekommitté,
som har att framlägga förslag om
definitiv lönereglering för bl. a. lärare
vid folk- och småskolor skall taga
hänsyn till att småskollärarinnorna liksom
övriga lärare inom folkskolan längre
än alla andra grupper av
befattningshavare kvarhållits vid en alltför låg
lönestandard.
Styrelsen förväntade, att kommittén
vid inplacering av småskollärarinnorna
i det allmänna lönesystemet toge
hänsyn till deras utbildning,
tjänsteställning och befordringsmöjligheter och
placerade dem i den lönegrad, som av
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening tidigare
föreslagits i .skrivelse till kommittén.
Vilohemsfrågan.
Under åtta år har styrelsen arbetat
för startande av ett vilo- och
rekreationshem för småskollärarinnor. Det
för ändamålet bestämda startkapitalet
har nu dels genom gåvor, dels genom
insamling och försäljning av
tryckalster m. m. i det närmaste uppnåtts,
och har styrelsen haft under
omprövning, hur tanken på vilohem snarast
möjligt skulle kunna förverkligas.
S. S. F:s fortbildningskurser.
En tiodagars kurs i psykologi och
pedagogik kommer att anordnas i
Hälsingborg under sommarferierna.
Kursens ledare blir fil. lic. H. Siegvald,
Lund. Föredrag kommer att hållas av
folkskolinspektör, teol. dr A. Gierow
om den s. k. fria skolan.
Från flera kretsar hade anhållan
kommit styrelsen tillhanda om kursers
anordnande. Styrelsen uttalade sig för
att om .statsunderstöd även i
fortsättningen kan erhållas anordna kurser i
olika delar av landet, .såsom det hittills
skett, i Norrland, Östersund; i
Svealand, Eskilstuna, Örebro; och nu i år i
Götaland, Hälsingborg.
Övriga frågor.
Frågan om obligatorisk
läkarundersökning av skolbarn vid börjad
skolgång liksom ock frågan om
betygsättning i .småskolan behandlades med
anledning av väckta motioner, och
beslutade styrelsen att utsända dessa frågor
för överläggning i lokalföreningarna.
Läseböcker för barn på
småskolestadiet, julpublikationer och hithörande
spörsmål ha varit föremål för styrelsens;
behandling. Styrelsen ägnade frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
