Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 29. 16 juli 1930 - Sveriges allmänna folkskollärarförening - Sveriges småskollärarinneförening - Dödsfall - Ola Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
SVENSK LÄRARETIDNING
Kr 29
inom centralstyrelsen av till kretsarna
utsända frågor kretsarnas röstetal på
lämpligt sätt awäges efter kretsarnas
storlek.»
Efter ingående överläggning,
varunder ett flertal yrkanden framställdes,
beslöt ombudsmötet med 58 röster mot
54 att i enlighet med ett av hr Axel Fr.
Österberg, Varberg, under debatten
framfört förslag, uttala sig för
»att ombudsmöten inkallas vartannat
år och dessemellan, när
centralstyrelsen finner nödigt,
att ombudsmötena välja
centralstyrelsen samt erhålla beslutanderätt i
vissa ancjra frågor, varom den nuvarande
anmodas till kretsarna framlägga
utredning och förslag samt
att åtgärder vidtagas för att
lärarkårens representantskap i lönefrågor må
bliva en så fast institution som är
möjligt och lämpligt.»
Minoriteten röstade för hr Stålfelts
förslag.
Ett flertal ombud anmälde
reservation mot beslutet i vad det avsåg
uttalandet om ändrade bestämmelser i fråga
om val av centralstyrelse.
Beträffande frågan om inrättandet
av ett »permanent S. A. F.
sekretariat», som inleddes av motionären hr J.
E. Starrin, Härnösand, beslöt
ombudsmötet på yrkande av hr K. Jonsson,
Nykroppa, att hemställa att
centralstyrelsen måtte utreda frågan och
eventuellt utsända ärendet till kretsarna.
Utförligare referat av mötet kommer
att lämnas i ett följande nummer.
Sveriges
småskollär a r Tu iie-
Ny lokalavdelning. Vid möte i
Brattbäcken den 10 maj sammanslöto sig
småskollärarinnorna i Tåsjö och omnejd till
en avdelning av S. S. F., Tåsjökretsen.
Till styrelse utsågs fröken Anna
Dahlsjö, Brattbäcken, ordförande, fru Elin
Nilsson, Hoting, sekreterare, och fru
Lisa Grönlund, Norråker, kassör.
Suppleanter blevo fru Gerda Zetterberg,
Tåsjö, och fröken Thelma Dahlroth,
Brattbäcken. Till revisorer valdes fröknarna
Svea Sundelin, Tåsjö, och Greta
Nyman, Västertås j ö, med fröken Annie
Wikström, Brattbäcken, som suppleant.
Vid tillfället höll fru Elsa Nylin,
Östersund, ett föredrag om kvinnlig slöjd,
varvid en intressant modellsamling
demonstrerades.
Tomelilla småskollärarinneförening
har hållit sitt ordinarie vårmöte i
Äspe-röds folkskola lördagen den 17 maj.
De sedvanliga föreningsärendena
behandlades. Styrelsen beviljades
ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret.
Tidningsfrågan diskuterades. Mötet
uttalade sig för att ett kommande
ombuds- eller föreningsmöte upptager
ärendet till behandling i enlighet med
den motion i frågan, som tillställts
styrelsen inom S. S. F.
Därefter lämnade ordf., fröken Stina
Jönsson, en redogörelse från den
Mon-tessori-kongress, som hölls i samband
ined den internationella kongressen i
Hälsingör.
En av kongressens »begivenheder» var,
yttrade tal., när Montessori-kongressen började.
Dr Montessori hälsades med blommor och
livligt bifall och dr. Nsesgaard, Danmark, pre
i-dent för denna kongress, karakteriserade
henne som tidens störste pedagog. Dr. Montessori
svarade med att uttrycka sin glädje över att
denna kongress kommit till stånd.
Under kongressens gång framfördes från
de olika ländernas representanter i Holland,
Österrike, England, Danmark, Sverige samt
från Amerika, Indien m. fi. hälsningar och
tack till dr. Montessori för vad hon uträttat
genom sitt stora och banbrytande arbete på
uppfostrans område. Och Italiens officielle
representant, dr. Pende, meddelade att
Musso-lini nästa år ville öppna ett Internationellt
Montessori-seminarium i Rom.
Dr. Montessori talade på italienska och en
dansk väninnna till henne, fru Ventegodt,
tolkade på danska. Barnet, säger hon, är tidens
stora sociala problem. Den vuxne och barnet
äro bestämda till att älska varandra. Men
så länge det råder konflikt i stället för
harmoni emellan den vuxne och barnet, så
är ej heller det sociala problemet löst. Målet
lör all uppfostran bör vara att studera
barnets liv. Se på det när det fått ett stycke
arbete att utföra! Vad är grunden till den
aktivitet som finns hos barnet? Är det för
att behaga läraren, i kapp med andra barn
för att få beröm, att undgå straff, eller är
det av verkligt intresse barnet arbetar? I
en Montessoriskola förekommer varken straff
eller belöningar, sådant bringar oreda i
arbetet. Läraren må vara sådan att barnet får
välja arbete. Om det icke arbetar får han
icke se ned på barnet. Dessa betingelser äro
nödvändiga, om vi vill aktgiva på
detsamma dag för dag. Barnet måste ha kärlek, om
det skall kunna växa fram. Men det är icke
den kärlek, som belönar det i en eller annan
form. Det viktigaste i uppfostran är, att
barnet är aktivt, läraren passiv. Vi må
sträva efter att finna barnets själsliv och så
hjälpa det att finna sin egen väg. Ett väsen,
som vi icke känna, kunna vi icke utveckla.
Om än läraren trott att han gjort det bästa
för barnet, har han i den gamla skolan ej
tänkt annat än på sig själv. I den gamla
skolan få barnen ej göra sådant arbete, som
utvecklar deras iakttagelseförmåga. - Det är
ett stort socialt problem hur den vuxne och
barnet skola vara i förhållande till varandra.
En evig kamp mellan ett utvecklat väsen och
ett väsen som skall utvecklas. Har barnet ej
fått utveckla sina högre egenskaper försöker
det att förevara slig med lögner och vi vuxna
äro själva skuld därtill. Om barnet funnit sin
rätta miljö gör det ingen för när. Det
arbetar av alla krafter. Man tror att barn som
arbeta frivilligt bli egoister men detta är
ett stort fel. Barnet har i sig arbetskraft och
målet för dess arbete är fullt så berättigat
som för oss äldre. Och, säger dr. Montessori,
den som sätter värde på mitt arbete må
lägga fram detta, att vi alla äro barnets tja- .
nare. -
Under kongressens gång pågick varje dag
demonstration av Montessorimetoden. En
rikhaltig samling materiell fanns tillgänglig
i kongresslokalen, där var och en kunde göra
sig förtrogen med den
undervisningsmateriell, dr. Montessori med så stor framgång
använder i sina skolor. Om sin metod säger
hon, att den är fattig på ord, när andra
metoder äro rika på ord.
Vidare säger hon, att det är materielien som
skall öppna barnets hela värld. Dock är det
icke så, att barnet alltid håller sig till
materieilen, men den bör alltid finnas i barnets
omgivning, så att det kan begagna sig av den
när det vill. I en Montessoriskola få barnen
redan i 2 å, 3 års-åldern öva sig att handskas
med materiellen och därmed lära sig att
behärska sina rörelser.
Kongressdeltagarna blevo också i tillfälle
att få se en dansk Montessoriskola i arbete.
Barnen arbeta självständigt. En fördjupar
sig i räkning, en annan sysslar med
bokstäverna, en tredje ritar o. s. v.
Skolmöblerna äro små låga bord och
stolar, som barnen kunna arrangera efter
behag. I en byrå med rader av små lådor
förvaras skolsakerna. Barnen ha också var
sin blomsterkruka att vårda. Och det hela är
ordnat som ett trevligt hem. - Från
verksamheten i arbetsskolan har barnet övergått
till s j älv verksamhet i den nya skolan. Om
än arbetsskolan är ett gott steg framåt, så
förmår den ändå inte att skapa den
verkliga arbetsglädjen, som utvecklar barnets
personlighet. På kongresssens sista dag fick dr
Montessori mottaga rika hyllningar i form
av tal, blommor och presenter. Och dr.
Nses-gaard frambar deltagarnas stora tacksamhet
till dr. M. för vad hon genom sin rika
personlighet sökt giva denna kongress.
Efter mötets förhandlingar vidtog ett
angenämt kaffesamkväm.
Dödsfall.
Ola Bergström.
Budet om Ola Bergströms bortgång kom ej
oväntat. Sedan flera år tillbaka har han lidit
av ohälsa, och de senaste månaderna har
hans tillstånd varit hopplöst. Döden kom som
en befriare den 5 dennes.
B. var född i Lyby socken i Skåne 1858.
Innan han 1875 blev elev vid Lunds
folkskoleseminarium, där han utexaminerades
1879, hade han avlagt småskollärarexamen.
Examensåret erhöll han ordinarie anställning
i Aspö vid en folkskola, som saknade under*
lag av småskola. Här tjänstgjorde han nära
40 år. Han hade flera kommunala
förtroendeuppdrag: bl. a. var han medlem av
församlingens skolråd. Något som intresserade
honom lika mycket som skolundervisningen
var trädgårdsskötsel. Hans trädgård var så
välskött, att den kunde tjäna som mönster
för andra dylika.
Till S. A. F. anslöt han sig från dess
början. I kretsföreningen hade han flera
förtroendeuppdrag. Han var en flitig deltagare i
såväl krets-, som stifts-, allmänna svenska
folkskollärare- och nordiska skolmöten. Vid
dessa möten uppträdde han ofta både som
inledare av frågor och i debatterna, orädd
och slagfärdig.
Mest bekant är B. som utgivare,
författare och översättare av pedagogiska arbeten
och av läroböcker lör folkskolan. Av de
förstnämnda, av vilka flera utgåvos med
statsbidrag, är den mest bekanta »Uppfostrans
historia», som utgått i flera upplagor och
använts både vid svenska och andra nordiska
seminarier. För folkskolan har B. utgivit
läroböcker i historia och geografi samt en
kartbok och för fortsättningsskolan en bok
i »Medlorgarkunskap». Dessa skolböcker ha
utkommit i flera upplagor.
Under ett par år redigerade han »Tidning
för uppfostran».
Som synes var B. en flitig och mångsidigt
intresserad man. Han var ock en god och
omtyckt kamrat med pålitlig karaktär. De vart
5:e år återkommande kamratmötena
försummade han aldrig.
De senare åren bodde han i Höör, ömt
vårdad av sin dotter.
N. LM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
