Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. 23 juli 1930 - Hembygdskurs och lärarjubileum i Hedemora - Alfred Vernborg: Ett litet kåseri till 50-årsfesten den 9 juli 1930 - Folkskollärarkårens representantskap i lönefrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
SVENSK LÄRARETIDNING..
Nr 30
skolläraren Martin Liander i Jularbo
för jubileumshögtidligheten författad
ståtlig kantat för blandad kör, solo och
barnkör. Dirigentskapet sköttes på ett
utmärkt sätt av folkskolläraren Viktor
Andersson från Stora Skedvi, som även
komponerat musiken till kantaten.
Barytonsolot utfördes av folkskolläraren
Lundgren från Husby. Sedan ordf.
genom en konstnärligt textad adress kallat
den gamle f. d. folkskolläraren Haglund
till hedersledamot i föreningen och
orkestern spelat ännu ett musikstycke,
av-slöts högtidligheten med att de talrika
närvarande gemensamt sjöngo
Stenham-mars »Sverige». Senare var supé med
samkväm anordnad å Stadshotellet,
varvid ett flertal anföranden höllos. Tal
höllos bland annat för S. A. F., för den
jubilerande kretsföreningen, för de
förutvarande ordf., för S. A. F: s ordf. m.
fi. I talet för kretsföreningen framhölls
den livaktighet denna förening städse
ådagalagt, vilket bland annat tagit sig
uttryck i ett flertal fortbildningskurser,
anordnade av föreningen, av vilka den
nu började var av osedvanliga mått och
omfattning. Kretsföreningen, som är en
av de större å landsbygden, tillönskades
i fortsättningen all lycka och än vidare
utveckling till nytta för den uppgift
den har och vill tjäna.
Måtte de uttalade önskningarna bli en
levande verklighet under det nya
halvsekel, som nu är påbörjat! A. E.
Folkskollärarkårens representantskap i lönefrågor.
Ett litet kåseri till
50-års-festen den 9 juli 1930.
På hemsocknens fridfulla skogskyrkogård
jag dröjer ibland vid en lutande vård,
vars guldskrift man knappast nu mera kan
fatta,
sen tiden gjort typerna bleka och matta.
Jag har dock i minnet dess årtal och namn
och tycker mig slutas i faderlig famn
var gång jag står tacksam och tankfull vid
vården
bland lönnar och blomster på
skogskyrkogården.
I kullen inunder den lutande sten
där vilar en märkesmans tröttade ben,
min egen och hemsocknens förste magister,
en herre, som mången nog nämnde som
bister,
men som likväl oftast var blid som en far
och lärdom gav ut, som var god och satt
kvar.
- Att stundom han slog var en nödvändig
polska,
ty pojkarna voro båd’ många och dolska.
Hans årslön var knappast så stor och så bra
som, nu på en månad magistrarna ha,
så nog fick han göra bekantskap med nöden.
Blev därför ej misslynt, när in trädde
döden
och bad honom följa till vila och rö
i blomsmekt och lönnsusat griftegårdsbo.
Ej fanns någon tvekan, ej ängslan vid valet.
Och tiden: var början av åttiotalet.
En andra magister har ock hunnit med
i fyrtio år vårda kunskapens träd
i samma min skola. Och duktig han varit;
men icke förty har nog illa han farit,
ty lönen blev aldrig tillräcklig att ge
den ljusare vy, som hans blick ville se.
Nu vilar han även på skogskyrkogården,
och tacksamma lärjungar skramlat till
vården.
En gladare bild vill jag se förren jag far
från bygden med minnen från barndomens
dar.
Jag går några steg framom
kyrkogårdsgrinden,
där än står så frodig kung or elselinden
och träffar en herre, som stod liksom jag
och läste på Unden »vad nytt för i dag».
Vi hälsade, och utan många ingresser
så klarades titlar och namn och adresser.
Den mannen var lärare efter de två,
jag här sökt att skildra i raderna få.
Han kunde berätta om ljusare minnen,
om bättre förståelse, ändrade sinnen,
om medborgarrätt, som man vunnit till sist,
om tre rum och kök jämte förstugukvist,
och att, där min lärare ensam måst styra,
nu lärarekrafterna stigit till fyra.
Jag gladdes med honom åt framsteg som
skett;
att socknarnas styresmän äntligt fått vett;
att de, som nu kämpa i skolorna kampen,
ej längre behöva ha klockan på »stampen».
- Sen hurrade vi för båd skola och land
och lovade säkert med mun och med hand
att träffas i Stockholm på femtiårsfesten.
Så skedde. Och nu kan nå’n ann’ skriva
resten.
Alfred Vernborg.
Deputationen, som uppvaktade stats- och ecklesiastikministrarna. Från vänster:
fröknarna Hedvig Norgren och Karola Pålsson samt hrr Värner Rydén, Edvin Stålfelt
och Viktor Fredriksson.
Kepresentantskapet i lönefrågor hade
sammanträde i Stockholm den 12 juli.
Till behandling förelåg en
omfattande utredning i pensionsfrågan, vilken
enligt uppdrag av representantskapet
verkställts av en kommitté, bestående av
hr Anders Johansson samt fröknarna
Hedvig Norgren och Karola Pålsson.
Efter en ingående överläggning
beslöt representantskapet att ingå till k.
m :t med en framställning i ärendet. I
utredningen tages framför allt sikte på
att få den för lärarkårens del orättvisa
sammankopplingen med allmänna
pensionsförsäkringen upphävd.
Under sammanträdet uppvaktades
stats- och ecklesiastikministrarna av en
deputation, bestående av hrr Värner
Kydén, Edvin Stålfelt och Viktor
Fredriksson samt fröknarna Hedvig Norgren
och Karola Pålsson. Deputationen,
vilken mottogs välvilligt, framförde vissa
önskemål med avseende på den
blivande löneregleringen samt beträffande
utredningsarbetet i lärarnas
pensionsfråga. Såväl statsminister Ekman som
statsrådet Stadener togo med intresse
del av de av deputationen framförda
synpunkterna och lovade ägna dessa sin
uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
