Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 20 augusti 1930 - Fritt forum - Två Daltonförsök i B:2-skolor - Flyttningsbetyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 34
finns på andra våningen en kombinerad
slöjd- och gymnastiklokal (snillrik
kombination!), och det är i denna barnen hållit till
dessa fysiktimmar. Under en föregående rast
ha de plockat upp alla tillbehör för
experimentets utförande, och så vid nästa lektions
början har var och en befunnit sig på sin
post utan särskild tillsägelse. Då och då
under timmens lopp har jag tittat till dem och
hjälpt dem med någon kvistig uppgift, men
i det stora hela ha de klarat sig själva. Och
intresset har inte fattats, det vill jag lova.
Nå, men stör det inte med en avdelning
ovanpå, som rör sig fram och åter under
arbetet? Inte om barnen bytt om skor och
tagit på gymnastikskorna. Viktigt är
naturligtvis, att man har »grejor» att
experimentera med, men jag får lov att säga, att om
nödiga medel till inköp av apparater saknas,
så finns det en hel del apparater, som barnen
själva kunna göra, och som jag rent av skulle
vilja rekommendera, att de finge göra
exempelvis som extrauppgifter hemma eller på
fritid i skolan. Under arbetet ha vi utom av
läroboken haft god nytta av »Tom Tits
experiment», I. Bolin: »Experimentboken»,
Fischer: »Den unge experimentatorn»,
Gibson: »Vår trogne slav elektriciteten» samt i
all synnerhet av Nilsson-Gustafsson: »Fysik
och slöjd» och Lizell-Jansson:
»Arbetsuppgifter för elevlaborationer i fysik». Sedan
la-borationerna avverkats på andra våningen,
ha redogörelser tillkommit på första
våningen, d. ä. skolsalen. Där har det stoff
bearbetats, som samlats under experimenten; man
har läst tillgänglig litteratur, pluggat in en
regel, renritat experimenten, skrivit uppsats,
räknat ev. fysiktal, m. m. Barnen ha
diskuterat med varandra i viskande ton, lånat
varandra böcker, varit kort sagt i full
aktivitet. När arbetet varit färdigt, renskrivet
och renritat på lösblad och dessa insatta i
pärm, har det uppvisats, och var och en har
fått genomgå en liten muntlig tentamen på
det bearbetade avsnittet. När alla visat upp
sina arbeten, har så den gemensamma
diskussionen kommit, då olika synpunkter lagts på
det föreliggande ämnet, ev. feluppfattningar
rättats och barnen för övrigt fått visa, vad
de inhämtat. Resultatet? Över lag mycket
gott, och detta utan läxor. Redogörelserna
ha fått göras färdiga hemma, men något
tvång har inte förelegat. Dock har
inskrivning av uppsatser i -rätt stor utsträckning
utförts i hemmet. Allt detta tar för lång tid,
påstår kanske någon. Jag har liksom inin
kamrat sedan lång tid tillbaka haft
koncentrationsläsning, och då jag därjämte med
ämnet naturkunnighet ju delvis förenat läsning,
skrivning och teckning, så har tiden mer än
väl räckt till, och vi ha kunnat arbeta i
lugn och rö.
Till slut några ord om dylikt
självständigt arbetssätt i lägre avdelningen. Det
gäller då närmast ett försök i klass 4
beträffande historiekursen. Den metodiska gången
har varit följande. Av kursen Stenåldern till
Gustav Vasa har jag med tredje klassen
genomgått sådana partier, som för dessa barn
äro särskilt lämpade. Det har blivit de mera
intressanta momenten, som de sedan kunnat
åskådliggöra i sandlådan, rita och skriva
uppsats om. Någon strängare fordran på inord-
nande av dessa avsnitt i tidsföljd har inte
åsyftats. Fjärde klassen har deltagit i dessa
lektioner och därvid fått visa sin årsgamla
visdom för de yngre kamraterna. Tredje
klassen har haft dessa »händelser» i läxa,
om inte för annat så för den för dem så
nyttiga övningen i läsning. Förutom dessa
nyss nämnda repetitioner för fjärde klassen,
ha barnen i denna klass helt och hållet fått
sköta sig själva. Tryckta anvisningar, 24
till antalet och av praktiska skäl insatta i
en liten pärm, ha de haft att gå efter, all
behövlig materiell har stått till deras
förfogande, och så har det bara varit att sätta
igång. Efter var åttonde anvisning har
kommit en skriftlig tentamen och dessemellan
naturligtvis små individuella förhör. Följande
arbetsanvisning, som just är hämtad ur
nämnda kurs för klass 4, innehåller en del
förkortningar, vilka kanske måste förklaras.
»P. U. 3» betyder parallellupplagan av vår
vanliga läsebok, tredje delen, »Selander» den
läsebok av denne författare, som behandlar svensk
historia och »g. 13» avser nr 13 av de med
gul färg märkta ritblad med teckningar för
historieundervisningen hämtade ur Hagnells
»Teckningar», haft. 5-10. Vad slutligen
bilderna i uppgift 5 beträffa, finnas de i
»Sveriges historia i bilder I» av Ahlberg-Lindälv.
HISTORIA.
20.
(Skråväsendet och Hanseförbundet.)
Du har förut läst om städerna och dess
invånare. I dag ska du göra närmare
bekantskap med den stora handelsstaden Visby.
1. Hur kom tyskarna att vinna så stort
inflytande i de svenska städerna?
2. Läs om den tidens Visby, först i
läroboken och därefter i P. U. 3 st. 226 och i Nils
Holgersson: Två städer, Staden på
havsbottnen, sid 172!
3. Rita något från Visby (g. 13) !
4. Studera skråväsendet riktigt noga i
läroboken, P. U. 3 st. 227 och Selander st. 10!
5. Skriv uppsats: »Från lärling till
mästare.» Illustrera med bilderna 89 och 90!
6. Rita något från skråväsendet (g. 15-.
16) !
7. Läs om Hanseförbundet!
Resultatet har varit mycket gott och
uppmuntrar till fortsatt arbete efter denna
metod. Barnen ha inte behövt redogöra
skriftligt för varje uppgift och detta av flera
orsaker, bl. a. på grund av deras ännu så länge
föga utbildade förmåga att uttrycka sig i
skrift. Tentamensresultaten ha också visat,
att kunskapsinhämtandet varit gott även utan
denna kontroll.
Var och en blir nog salig på sin tro, och
likaså kan man säkerligen undervisa efter
vilken metod som helst, bara det är någon
metod alls. Vad som passar en lärare, passar
inte en annan, och därför bör man försiktigt
uttala sig om olika metoders användbarhet.
Min kamrat och jag be till slut än en gång
få betona, att ovan beskrivna metodiska
försök fortfarande stå på försökets stadium. Ha
de trots detta kunnat vara någon kamrat till
hjälp, så ha dessa redogörelser icke varit
förgäves.
Knut Feldt.
Flyttningsbetyg.
Det ser ut, som om jag skulle bli ordinarie
medarbetare på den här platsen. Sist var det
tal om att sitta, i dag skulle jag vilja tala
om att flytta, eller närmare bestämt om
flyttningsbetyg.
Hurudana sådana skriver Ni? Är det inte
det här formuläret: »N. N., som är född då
och då och i den och den klassen, har visat
mycket god flit och mycket gott
uppförande.»? Åtminstone brukar jag få den typen.
Tänk, så förtjusande mycket man får veta
om den där barnungen! Helst om man
tänker på det verkligt samvetsgranna och
omsorgsfulla sätt, varpå de flesta sätta sina
flitbetyg. - Vad är hans bästa ämnen och hans
sämsta? Varåt ligger hans begåvning, om
han har någon? Har han varit frisk, eller är
han sjuklig? Är han pålitlig och ordentlig
eller slarvig? Är han nervös, så att man måste
ta hänsyn därtill? Hur är hans
hemarbetsförhållanden? Vad har han läst - särskilt
viktigt, då han kommer från en B-skola.
(Har Ni någonsin sett ett barn, som kunnat
klart och koncist redogöra för de kurser, det
läst?) - Detta och mycket annat får Ni
inte en blek aning om av det där
flyttningsbetyget. Något bättre blir det, om man får
ett, där alla betyg är utsatta, men många
frågor bli inte besvarade ändå.
Nu är det ju så, att varje barn är ett
problem att lösa, och för all del intet lätt
problem! I varje fall tar det tid. Skall då varje
lärare på nytt lösa det problemet - och i
dessa sörmländska statarbygder kan ett barn
få ha 5-6 lärare, en av mina pojkar hade
gått i 10 skolor, vill jag minnas - då slösar
man sannerligen bort bra mycken tid och
kraft. Och det är ändå inte det värsta! Vad
skall det bli för kontinuitet i det barnets
kurser och allmänna behandling? Jag fick en
gång en pojke med ett underbetyg i
uppförande men utan ett ord från lärarinnan om
orsaken därtill. Hade pojken stulit, ljugit,
svurit, varit uppstudsig, slarvat, eller vad
var det för fel? Inte kunde jag ta och fråga
pojken själv! Men ville jag veta, hur jag
skulle behandla honom, måste jag ha reda
på det.
Nej, jag skulle vilja ha det på följande
sätt. När ett barn flyttar, skickar läraren
med inte bara fullständiga betyg (och om
möjligt även uppgift om de andra betygen i
klassen till jämförelse) utan också uppgift
om genomgångna kurser samt barnets
hälso-förhållanden. Om adressen är känd till den
lärare, dit barnet flyttar, sändes dessutom
till denne ett konfidentiellt meddelande om
övriga iakttagelser, som kunna vara av
värde. Skulle så ej vara fallet, bör den nye
läraren sätta sig i förbindelse med den
föregående för att få dessa upplysningar. Dessa
»handlingar» borde sedan följa barnet, om
det flyttar ännu en gång. Det är ju för all
del inte säkert, att en ny lärare godkänner
den föregåendes omdömen, men alltid böra de
utgöra en värdefull grund för honom att
bygga på.
Men om Ni nu skall till att skriva ut en
sådan där karaktärsredogörelse, kommer ni
nog snart underfund med att Ni vet
egentligen bra litet om barnet. (Det är i så fall en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
