Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 37. 10 september 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 37
SVENSK L Ä R A R E T I D N I N G
873
s~ka Dagbladet (h). Dess expert
skri-, ver bl. a.:
Läroverksorganisationen av år 1927
ordnades icke med hänsyn till lärjungarnas
faktiska behov utan med ledning av
verklighets-irämmande doktriner. Enligt en av dessa
doktriner, som på sin tid utformades av
Skolkommissionen, bör varje högre skolform
faygga på toppen av en lägre, realskolan
alltså på avslutad folkskola, gymnasiet på
avslutad realskola. Denna doktrin är teoretiskt
oriktig och praktiskt orimlig, den kan icke
heller konsekvent genomföras, men 1927 års
skolreformatorer genomförde den så långt de
iÖrmådde. Liksom den sämre, fyraåriga
real-skolformen gynnades på den femårigas
bekostnad, så gynnades också det treåriga gymnasiet
på det fyraårigas bekostnad. Treåriga
gymnasielinjer ha sålunda upprättats långt utöver
det verkliga, behovet, medan fyraåriga linjer
indragits. Detta är grundorsaken till det
nuvarande nödläget. Nu^är det denna detalj i
1927 års skolorganisation, som visar sina för
lärjungarna menliga verkningar.
Skall det kunna förebyggas att i framtiden
större eller mindre grupper av
stockholmspojkar se sig försatta i samma situation som
deras kamrater nu i höst, så räcker det icke
med ett ordnat samarbete mellan de olika
läroverkens rektorer. Ett dylikt samarbete kan
-endast göra inträdesvillkoren likformiga, men
det kan icke skapa nya platser, och det är
sådana som behövas. Det avgörande är att
flera fyraåriga gymnasielinjer öppnas. Av årets
siffror att döma skulle det i Stockholm
behövas ytterligare två fyraåriga gymnasielinjer.
Behovet kan växla avsevärt från år till år,
.men ramen bör vara så vid, att den icke vid
första påfrestning brister.
Här liksom på andra områden av skollivet
-står striden mellan lärjungarnas intresse och
skolpolitikernas doktrin. Här liksom på andra
’områden av skolorganisationen måste arbetet
gå ut på att röja undan en skadlig doktrin
och Jbana, väg för en skolorganisation, som
rättar sig efter verklighetens behov och tar
sikte på barnens bästa.
Det treåriga gymnasiet har inrättats
. främst med hänsyn till de lärjungar,
som erhålla sin utbildning i kommunala
mellanskolor och statens realskolor. De
kunna gå genom dessa läroanstalters
alla-klasser och behöva endast för tre år
övergå till gymnasiet vid ett
statsläroverk. Det treåriga gymnasiet finnes
infört vid en massa landsortsläroverk och
i åtskilliga privatläroverk, däribland
exempelvis Whitloekska samskolan i
Stockholm. Ingen har kunnat uppvisa,
att gymnasietypen i f råga lämnat sämre
resultat än den fyraåriga.
Den är emellertid billigare f or staten
och billigare för lärjungarna.
»Skoldoktrinärer» av .den i SY* D.
verksamma typen råka emellertid i
fullkomlig hysteri, när deras cirklar
rubbas. Att Stockholms stad har rikets
största kommunala mellanskola, vars
lärjungar- rn^st arbetarbarn - ha fördel
av att treåriga gymnasielinjer finnas i
Stockholm, betyder givetvis i dessa f
a-nåticis ögon oändligt mycket mindre,
än att några lärjungar vid
statsläroverken ett år längre få gå i realskolan för
att ändå nå studentexamen utan
tidsut-dräkt.. ’ : -
Det går ju an att komma till
riksdagen med slik jämmer!
Hälsingfors stadsfullmäktige ha
nyligen fattat ett betydelsefullt beslut
om utsträckt skolplikt.
Huvudstadsbladet utlåter sig härom:
I enlighet med stadsfullmäktiges beslut
kommer läroplikten att fullständigt
genomföras vid huvudstadens svenska folkskolor
från och med denna höst. Elever, som i
våras dimitterades från högre folkskola, äro
således skyldiga att två år framåt deltaga i
folkskolans fortsättningsundervisning, så vida
de ej fortsätta sin skolgång annorstädes.
Läroplikten upphör efter genomgången
fullständig kurs, eller, om fullständig kurs icke
blivit genomgången, vid fyllda 16 år.
Enligt folkskolornas reglemente skall
fortsättningsundervisningen meddelas det första
året i dagskola med 32 veckotimmar, det
andra året i afton- eller endagskola med 8-
10 timmar i veckan. Även under det första
året anordnas förkortad undervisning med 10
veckotimmar för elever, vilka erhållit goda
framtidsplatser eller anställning, vilken
befrämjar deras framtida yrkesutbildning.
Denna klass står således icke öppen för barn,
som ha tillfällig sysselsättning eller vilkas
anställning icke är av den art, att den kan
betraktas såsom förberedelse för en bestämd
levnadsbana. Elever kunna intagas i klassen,
endast om de förete arbetsgivares intyg över,
att barnet har fast anställning för hela
läsåret, och bör intyget även innehålla
arbetsgivarens förbindelse att omedelbart anmäla
till skolan/ om barnet under läsåret lämnar
sin plats.
Befrielse från läropliktens fullgörande kan
enligt lag beviljas blott för kroppslyte, svag
hälsa eller bristande fattningsförmåga. Av
synnerlig orsak kan folkskoledirektionen
därjämte bevilja befrielse för högst en lästermin.
Endast i få undantagsfall kunna således de
läropliktiga fritagas från skyldigheten att
besöka fortsättningsklasserna. Försummelser
beivras enligt lag.
För egen del beledsagar tidningen
beslutet med en kommentar, vari det bl. a.
heter:
Man kan naturligtvis vara av olika mening
om lämpligheten av de gällande
lagbestämmelserna. Vad det~ första årets .
heldagsundervisning vidkommer, må dock observeras, att
vi först genom den komma någorlunda i
nivå med ändra länder, där stadsfolkskolorna i
regeln äro sjuklassiga och besökas av barn
" mellan 7 och 14 år. Om man där ute ansett
en Sjuklassig folkskola nödvändig, så . torde
knappast några sakliga invändningar kunna
" göras mot vår folkskolas påbyggande med ett
sjunde skolår. Även med denna utvidgning
av lärotiden torde det bli svårt for oss ätt i
fråga om slutresultaten tävla med den
sjuklassiga folkskolan i Sverige eller Tyskland.
Tendensen till ökad skoltid är
universell. Hur länge .skall det stora fyrtalet
av svenska skoldistrikt kvarstanna vid
en 6-klassig folkskola och en skoltid, som
kastar ut barnen på arbetsmarknaden i
12-13 års-åldern?
Breared i Halland har blivit nära
nog riksbekant för sina katekesstrider.
Sedan domkapitlet i Göteborg upphävt
skolrådets förra olagliga beslut om
katekesläsningens återinförande, har
frågan på, nytt behandlats av skolrådet
därstädes.
Hallands FolkUad (s) står till tjänst
med följande referat:
Skolrådet i Breared har nu ånyo behandlat
frågan om katekesläsning i församlingens
skolor. Efter en sju timmar lång diskussion
beslöts i enlighet med vad lärarpersonalens
majoritet föreslagit, att läsningen skall
omfatta tio Guds bud med förklaringar,
inledningsorden till tredje huvudstycket. Ungefär två
tredjedelar av fjärde och hälften av femte
huvudstyckena. Folkskollärare G. Persson,
Simlångsdalen, hade reserverat sig och
yrkat vissa begränsningar.
Mot skolrådets beslut reserverade sig
ledamöterna fru A. Lindberg, hrr G. Hellström,
Sv. Bengtsson och M. Carlsson.
Debatten inom skolrådet blottade högst
otroliga fäkta, som i all sin beklagansvärda
ömklighet ger en förklaring i den omtvistade
katekesläsningen. Lärarkårens representant
folkskollärare K. J. Schultz i Mahult
uttalade nämligen som sin mening, att då
utanläsning förekommer i andra skolans ämnen,
t. ex. språklära etc., varför då icke också
kunna utanläsa katekes? På en
skolrådsledamots förfrågan, om lärarkårens representant
icke läst 1919 års författning, kunde
vederbörande endast svara nej. Under sådana
förhållanden bör det givetvis ej förvåna, att
uråldriga undervisningsprinciper så envist
förfäktas från detta håll, men att vederbörande
överhuvudtaget kan tillåta sig en
uraktlåtenhet som denna, är ofattbart.-
Det måtte vara en underbar
lärarpersonal i Breared. Det nya beslutet vet
ungefär lika mycket om lag och
författning som »en ko om en almanack».
Självfallet kommer beslutet att
upphävas, om det överklagas. Därpå har man
både hr Lindskogs och generaldirektör
Holmdahls ord i riksdagsdebatterna.
Riksdagens beslut om extra
statsbidrag till skoldistrikten är alltjämt en
nagel i ögat på en del av högerpressen.
Sålunda skriver senast Norrköpings
Tidningar (h) i polemik mot ett tal av
statsminister Ekman, vilken erinrat om
riksdagsbeslutet i fråga:
Även i detta väsentligt hyfsade skick
verkar den sedermera av riksdagen go4kända
skatteutjämningen schablonmässigt och kan
inte sägas gå i riktning mot den »största
möjliga rättvisa olika skattebärare och
grupper emellan», söm statsministern i
gårdagstalet formulerade såsom ett ’mål Jör de
frisinnades strävanden. I riksdagsdebatterna
uppvisade dåvarande finansministern också,
^hiiru godtyckligt förslaget verkade. Av de
många exemplen kunna ett par anföras. Hr
Dahl framhöll sålunda, att Dagsbergs
socken här i Östergötland med en utdebitering
av kr; 3: 10 endast skulle få en nedsättning
av 15 öre, medan Öreryds socken i Jönköping,
vars kommunalskatt blott uppginge till kr.
2:48, finge en nedsättning på 41 öre.
Riksdagsbeslutet iitgavs .aldrig för att
främst vara en
skatteutjämningsanord-ning. Ehuru det i stort sett verkar i
denna riktning. Det framhölls tvärtom
med styrka, att beslutets principiella
innebörd låg däri, att staten övertogo
en större andel av kostnaderna för
folk-rskoleväsendét. Alldeles som då staten
höjde bidragen till folkskollärarlönerna
f rån, 66% % till ’90"%’. Man gjorde då
ej skillnad mellan .kommuner med
större och mindre kommunalskatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
