Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 41. 8 oktober 1930 - Folkskollärarutbildningen i Tyskland - Lisa Ljunggren: Richard Rothes internationella teckningskurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nf. 41
SVENSK LÄRARETIDNING
971
Från jordbrukarhem uppges således
icke någon ha kommit. Men detta
betyder naturligtvis inte, att landsbygden
inte givit sin tribut. Både lärare,
köpmän, hantverkare och kroppsarbetare
finnas ju på landsbygden. Även
tjänstemän finnas där, exempelvis vid
järnvägen. Det enda rent stadsmässiga
ståndet är kanske »Högre tjänstemän»,
,som bidragit med 6,3 % av
studenterna.
I andra liknande redogörelser finner
man ungefär samma siffror. Det bör
också i detta sammanhang erinras om,
att Sachsen har en mängd högre skolor,
utströdda över hela landet.
Flera sådana skolor ha också
överallt i Tyskland inrättats efter kriget,
vilket naturligtvis gör det lättare för
ungdomen att utan alltför stora
kostnader eller andra svårigheter kunna
avlägga studentexamen.
Kostnadsfrågan såväl för staten som
de enskilda är väl en av de viktigaste
frågorna vid en omdaning som denna.
Att de studier, som ligga till grund
för den nya utbildningen, bli
dyrbarare än folkskoleutbildningen är ju utan
vidare klart. Men man måste vid
jämförelsen också räkna med de tre
pre-par andar en, om jämförelsen skall bli
fullt rättvis.
För att komma fram till
studentexamen går man i Tyskland genom fyra
folkskoleklasser och har därefter en
nioårig utbildning vid en högre skola,
alltså sammanlagt 13 år. Vid de forna
seminarierna tog förbildningen 11 år.
Och givet är, att de 2 årens längre
utbildning beteckna en större kostnad.
Härtill kommer att för de
preparand-elever, som voro i sämre ekonomisk
ställning funnos internat och statliga
understöd, vilket antagligen ej kan
påräknas i en högre skola.
I en redogörelse från Sachsen finns
ett uttalande av ministern Dr Kaiser.
Han säger: »Vad kostnadsfrågan
angår, så visa erfarenheterna hittills, att
det icke är antagligt, att den nya
lärarutbildningen blir väsentligt dyrare
än den förutvarande
seminarieutbildningen, om blott de nuvarande
interna-ten ställas till lärarutbildningens
förfogande och istudenthemmen vidare
utbyggas.»
Detta yttrande avser, som man
märker, en jämförelse mellan kostnaderna
för de tre seminarieåren och de tre
universitetsåren.
Internat funnos emellertid inte vid
någon av de utbildningsanstalter, vi
besökte, men väl studenthem. I några
av c^essa lämnades bostad för billigt
pris eller fritt, i andra måltider.
Dessutom funnos överallt studierum,
handboksamlingar och annat som kunde
vara till hjälp vid studenternas studier
på egen hand. Dessa rum stå till
förfogande hela dagarna och voro alltid
upptagna.
Vad kostnaderna för själva
utbildningsanstalterna angår, så är det inte
givet, att de ’bli högre än för
seminarierna. Vid omläggningen har man
inte i regel uppfört nya byggnader
utan övertagit förutvarande
seminariebyggnader, vilka dock redan utbyggts
eller komma att utbyggas. Enligt
uppgift skulle också för lärarutbildningen
ej nödvändiga seminariebyggnader
tagits i anspråk för nya högre läroverk,
som därigenom undgått
byggnadskostnader, alltså en besparing för staten.
Genom den starka koncentrationen
av utbildningen till ett fåtal
utbildningsanstalter i jämförelse med de
många seminarierna har man kunnat
göra inskränkningar i lärarantalet. I
Sachsen t. ex. hade man förut inte
mindre än 26 iseminarier med 26
rektorer och över 500 lärare. Nu är
utbildningen förlagd till Dresdens tekn.
högskola och Leipzigs universitet. Man
beräknar att därigenom kunna göra en
besparing av åtminstone 100
lärarkrafter. Liknande koncentration har gjorts
även i andra stater.
Vid universiteten har man dessutom,
såsom redan nämnts, tagit i anspråk
en redan färdig organisation, som ej
erfordrat någon avsevärd utvidgning
utöver institutet.
Slutord.
När man ger akt på den omsorg och
de kostnader, som det tyska folket
ägnar sin folkbildning, faller en i
tankarna några ord av Fridtjuv Berg.
Han yttrade en gång, att man borde
besinna, att ett lands verkliga välstånd
inte ligger i samlade rikedomar, eller,
som han uttryckte det, i fullstuvade
magasin eller hopbuntade värdepapper
utan däri att det äger friska, dugliga,
bildade och lyckliga människor.
Nu är det väl så, att man överallt i
världens länder strävar för att få
magasinen fullstuvade och buntarna av
värdepapper ökade. Så gör man hos
oss, så i Tyskland. Men ett av de
starkaste intrycken vid en studieresa i
sistnämnda land får man av den allmänna
och djupa uppskattningen av
folkbildningens värde, som ständigt möter en.
Det förefaller, som om man därute vore
villig att offra ganska mycket av
magasinens innehåll och ur
värdepappers-buntarna för sin folkbildning, och det
är kanske sant som en annan svensk
resenär säger, att tyskarna ha en nästan
religiös känsla för folkbildningsarbetet.
Vi ha här i Sverige alla skäl att vara
stolta över vad som göres för
folkbildningen i vårt eget land. Men det
hindrar ju inte, snarare är det en
anledning till att vi också kunna med
förståelse och intresse ta del av vad som
göres av andra folk och ge vår honnör
däråt. Men framför allt för att iaktta,
om där finns något värt att ta upp
hos oss.
Utvecklingen går mycket fort i våra
dagar på alla områden, även på
folkbildningens.
Vi ha under gårdagens festligheter
av välvilliga gäster fått höra många
erkännsamma ord om vår folkbildning.
En talare ansåg t. o. m., att vi nått
toppen. Må så vara. Men - det är
aldrig nyttigt att alltför länge stanna på
toppen och sola sig i glädjen över den
väg man har bakom. Det finns ju
alltid på andra sidan nya vidder, högre
toppar att nå.
Richard Rothes
internationella tecknmgskurs.
Den 15 till den 30 juli höll Schulrat
Richard Rothe, docent vid Wiens
Pedagogiska institut, sin tredje
internationella teckningskurs i Kiisnacht vid
Zii-richsjön i Schweiz. Från 18 olika
länder kommo deltagare, huvudsakligen
bestående av teckningslärare och
folkskollärare. Bland de 70, som besökte
kursen, märktes även rektorer vid
folkskolor och lärare vid högskolor.
Den, som varit i Wien och studerat
dess skolväsen, vet, hur högt
teckningsundervisningen där står. Undrande
spörjer man: »Hur kunna barnen
skapa dylika konstverk?» Vad ligger
bakom detta arbete? Vem är den genialiske
banbrytaren, som lärt barnen att med
pensel och färg trolla fram dessa
färg-mättade konstalster vittnande om
djärvhet, fantasi och säker hand? Den store
revolutionären, den som bröt med den
gamla undervisningsmetoden att kopiera
eller rita av förebilder och »tote
Gegen-stände», är Cizek. Systematikern,
me-todikern, den som gick vidare på den
av Cizek inslagna vägen, är Richard
Rothe. I sin tidning »Die Quelle», i
sina böcker redogör han ingående för sin
metod, och för att ytterligare bana väg
för det nya inom
teckningsundervisningens område anordnar han kurser
för lärare. Hur han började denna sin
verksamhet, berättar han själv på sitt
humoristiska sätt: »Vid Wiens skolor
gjordes revolution. Nya idéer bröto
fram, som skulle omsättas i praktiken.
Ukaser utfärdades. Lärarna fingo veta,
att nu skulle den s. k. ’nya skolan’
införas. För de äldre lärarna, som fått
sin utbildning under ’den gamla
skolans tid’, blev det svårt, ja, nästan
omöjligt att helt ställa om sig, att leda in
undervisningen på nya spår. Då
ombads jag att komma och predika de nya
lärorna. Jag tog ryggsäcken på ryggen,
gav mig i väg och besökte otaliga
skolor.» Detta var uppränningen till de
Rotheska kurserna, som nu blivit
internationella även i så måtto att de
förlagts utanför Österrikes gränser.
Under de 14 dagar, som kursen
varade, fingo deltagarna intensivt arbeta.
Dagarna började klockan 8 med en
timmes teoretisk inledningsföreläsning av
Schulrat Rothe. Till dessa knöto sig
sedan 5 å 6 timmars praktiska övningar,
varunder adepterna sökte följa de
Rotheska anvisningarna i att måla, teckna,
klippa i svart eller brokigt papper, ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
