Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 42. 15 oktober 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
994
SVENSK LÄRARETIDNING
-"l
Nr 42
LÄ S T OCH ÅTERGIVET.
Finansministern, statsrådet Hamrin,
höll förra torsdagen ett politiskt
föredrag i Malmö. Bl. a. kom han därvid
att göra uttalanden om utsikterna för
de aktuella lönefrågorna, vilka måste
på det högsta intressera särskilt de
kår-grupper det kan gälla. Efter Svenska
Morgonbladet återgiva vi följande
avsnitt av hr Hamrins tal:
Detta innebär ingalunda, att vi skola
godtaga alla mer eller mindre omogna
reformprojekt. Ständigt måste vi hålla i sikte, att
ett lands möjligheter att förkovras i socialt
och kulturellt hänseende sammanhänger med
dess ekonomiska resurser. Att ’vi icke kunna
frigöra oss från den i hela världen rådande
lågkonjunkturen är uppenbart. För min
personliga del tror jag icke på en
återhämtning av det slag man på sina håll räknar
med. Vi måste inrätta oss efter en lägre
prisnivå. Att detta kommer att medföra
störningar på det industriella och kommersiella
området är sannolikt. De svällande
statsinkomsternas tid är förbi. Allt tyder på att
åtminstone de närmaste åren bli
bekymmersamma för den eller de, vilka i första
rummet ha att uppgöra statens hushållsbudget.
Redan nu anmäla sig dessa svårigheter dag
för dag. Många av de olika
inkomstkällorna beräknas av de närmast uppgiftsskyldiga
komma att lämna avsevärt mindre än under
nu löpande budgetår. Samtidigt ställes
alltjämt stora och ökade krav på statens kassa.
Myndigheterna äska nämligen nära 68
millioner kronor mera än vad som för 1930-1931
beviljats av riksdagen. En djupt gående
gallring är ofrånkomlig och en mängd eljest
berättigade krav måste avvisas. Det är ändock
uppenbart, att det endast tack vare gjorda
besparingar och försiktig beräkning under
de goda åren blir möjligt att finansiera den
budget, vilken skall framläggas vid nästa
års riksdag, om nu detta kan ske utan
skatteförhöjningar. Vad som därför möjligen kan
undvaras och uppbringas för stödjande
verksamhet måste användas enligt deri
socialdemokratiska partiledarens förstama j paroll -
De sämst ställda främst!
Jag gör ej längre någon hemlighet av att
de anspråk, vilka av hela
statstjänstemannakåren ställas på statskassan, icke kunna
uppfyllas utan höjningar av skattesatserna och
taxorna ’för de affärsdrivande verken,
såvida man ej vill tillgripa tullförhöjningar
eller andra direkta eller indirekta skatter.
Visserligen har tvivelsutan de
socialdemokratiska framgångarna vid valen i betydlig
omfattning berott på feta löften om röstning
för långt gående krav i berörda hänseende.
Men jag tvekar icke att uttala, att ingen
regering av vad färg som helst, skulle vilja
försöka eller mäkta infria dylika
förbindelser. Det är en sak att locka till sig röster
genom vackra förespeglingar, en annan att
bedriva en saklig upplysningsverksamhet
under valstriden. Det har i år syndats oerhört
i detta hänseende från olika håll. Regeringen
överväger dock att söka göra något.
Även Svenska Dagbladet ägnade sin
fredag åt hr Hamrin. Tidningen
skriver bl. a.:
Endast tack vare gjorda besparingar och
försiktig beräkning under de goda åren blir
det möjligt att ’få till stånd en budget utan
skatteförhöjningar, men denna senare
eventualitet synes icke alldeles utesluten. De
anspråk i löneregleringshänseende, som hela
btatstjänstemannakåren ställer på statskassan,
inge därvid de största bekymren. Dessa
kunna icke uppfyllas utan förhöjningar’ av
skattesatserna och taxorna för de affärsdrivande
verken, såvida man ej vill tillgripa
tullförhöjningar eller allmänna indirekta eller
direkta skatter. Den vägen ansåg
finansministern ogenomförbar. Det underströks
emellertid, att de socialdemokratiska
framgångarna vid landstingsvalen tvivelsutan i
betydlig omfattning berott på »feta löften» om
röstning för långt gående tjänstemannakrav.
Med protest mot dylika förbindelser, som
ingen-regering av vad färg som helst skulle
vilja försöka eller mäkta infria, upplyste dock
herr Hamrin, att regeringen med
utgångspunkt från den socialdemokratiske
partiledarens förstamajparoll: »De sämst ställda
först» överväger »att söka göra något». Om
den konkreta innebörden av detta »något»
yppas försiktigtvis ingenting, men då det
an-knytes till herr P. A. Hanssons
demonstrationsförkunnelse får man väl gissa, att det
rör sig om någon provisorisk förbättring för
de lägsta graderna. Detta provisoriska
plåstrande bringar dock icke den ömtåliga frågan
ur världen, vilket bör ske ju förr dess hellre.
Det vore olyckligt, om detta spörsmål
uppsköts till 1932 års riksdag med stor risk att
då föras ut i andrakammarvalen.
Lärarkårens lönefråga hör just till
dem, som borde bringas ur världen. Ju
förr, dess hellre!
Föredraget har givetvis väckt
uppmärksamhet på olika håll. Svenska
Morgonbladet satte som rubrik: »Det sinar
i statens börs men kraven ökas».
Tidningen gjorde finansministerns
uttalanden till föremål för en ledare i
fredagsnumret, under rubriken »Situationen».
Främst kom denna givetvis att
avhandla hr Hamrins allmän-politiska
yttranden, men ett avsnitt ägnas
budgetfrågan. Det heter där:
Av stort intresse är finansministerns
uttalande angående det finansiella läget. Han
sticker ej under stol med att detsamma
ingalunda är odelat ljust. De svällande
statsinkomsternas tid är förbi, och vi få bereda oss
på en lågkonjunktur av längre räckvidd.
Redan, det nu pågående budgetarbetet har
känning av depressionen. Endast tack vare gjorda
besparingar och försiktig beräkning under de
goda åren blir det möjligt att finansiera
nästa budget. Samtidigt som de statliga
inkomsterna minska över så gott som hela
linjen ökas kraven på statens kassa, och
myndigheterna äska nu nära 68 mill. kronor mera
än vad för 1930-31 beviljades av riksdagen.
Härigenom kompliceras naturligtvis läget än
ytterligare.
Det vore naturligtvis oklokt, att i en dylik
situation forcera reformarbetet, samtidigt som
det helt visst vore lika oförsvarligt att lägga
armarna i kors och alls ingenting göra. Man
får gå fram steg för steg, allt eftersom de
ekonomiska resurserna ’förslå. Och
finansministern anger alldeles riktigt den ordning, i
vilken reformförslagen böra lösas, med den
socialdemokratiske partibildarens paroll: de
sämst ställda först! Från den utgångspunkten
överväger regeringen att söka göra något för
en reglering uppåt av de lägre
statstjänstemannens löner. Däremot gör finansministern
ingen hemlighet av att en allmän reglering
av denna kårs löner icke nu kan genomföras
utan höjning av skattesatserna och därför
inte heller av regeringen kommer att
ifrågasättas.
Skolungdomens hälsovård diskuteras
f. n. också i Finland. Tidningen Åbo
Underrättelser har tagit upp ämnet till
dryftande. Barnen ådraga sig,
framhåller tidningen, vissa sjukdomar i
skolorna : hållningsanomalier, såsom
kut-ryggighet och snedryggighet, vidare
närsynthet, blodbrist och störningar i
tillväxt- och viktökning, »allmän
svaghet» och »trötthet». Det recept, Åbo
Underrättelser utfärdar, har följande
utseende:
Dessa sjukdomar och anomalier kunna i de
flesta fall genom energiska åtgärder
motarbetas, därest icke endast hemmen utan även
skolan ägnar barnets hälsa nödig observation
och vidtar’ i anledning därav behövliga
åtgärder. Därvid gäller det naturligtvis att särskilt
taga sikte på de direkta vådor skolarbetet för
till genom för mycket stillasittande, olämpliga
anordningar av arbetsplatserna för barnet och
allt för mycket hemarbete.
Men mest tilltalande förefaller dock
förslaget att öka det timantal, som är anslaget för
fysisk fostran. Det är icke nog med att
barnen få ledighet för att vara ute eller för att
sporta. De flesta barn lia - antagligen som en
följd av det långvariga stillasittandet - en
viss obenägenhet för kroppsövningar och
sport. Det är därför nödvändigt att skolan
anslår ett större antal timmar för gymnastik
och sport under lärares ledning. Den åsikten
har även begynt vinna auktoriteter na s stöd
att skolan b;Jr anslå minst en timme varje
dag för fysisk fostran. Flera betydande tyska
forskare på detta område kräva energiskt
detta minimum men anse att än mera borde ges
de unga.
Skolreformen ökar elevantalet i
läroverken är den nyhet, som Nya
Dagligt Allehanda för någon vecka sedan
kunde delge sin läsekrets. Medan
skolöverstyrelsen beräknat ökningen till
1,000 i jämförelse med höstterminen
1929, befinnes den i ’stället vara 2,514.
Denna kolossala stegring av läroverkens
lärjungeantal, säger undervisningsrådet
Wid-man vid ett samtal med N. D. A., kom min :t
sagt överraskande för skolöverstyrelsen. En
ökning var givetvis att vänta med
anledning-av de nytillkomna läroverken, men en
stegring av den utsträckning, som förekommit,
kom sopi en blixt från en klar himmel.
Örn orsakerna till denna rusning till
läroverken är f. ii. synnerligen svårt att yttra sig.
Det är icke endast i de första klasserna, som
stegring noterats utan över hela linjen och
till detta har den 3-åriga gymnasielinjen i
hög grad bidragit. En hel del elever från
realskolans 6:e klass, som annars slutat skolan,
fortsätta nu i gymnasiets ringar.
I detta sammanhang kan påpekas, att såväl
våra handelsskolor som våra ’lärlingsanstalter
i höst uppvisa fördubblad elevfrekvens, vilket
är ett gott exempel på att bildningsintresset
även i de bredare folklagren stegrats.
Det är tydligt att ungdom av alla
klasser gripits av en lika stor som
glädjande kunskapstörst, konstaterar N.
D. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
