Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 7. (2668) 15 februari 1933 - Em. Granér: Erik Gustaf Geijer som pedagog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 7
SVEN S K LÄR ARE TID N I N G
145
Erik Gustaf Geijer som pedagog.
m.
Den i föregående artikel omnämnda
uppf ostringskommittén fortsatte sitt
arbete ända till 1825, då den upplöstes.
Redan i slutet av samma år var tiden
mogen för en ny kommitté »till
överseende av rikets allmänna
undervisningsverk». I denna insattes flera av
landets mest kunniga och betydande
män, såsom biskoparna Wingård,
Wallin och Tegnér, professorerna Geijer,
Agardh, Berzelius, Grubbe och Lindfors,
.chefen för krigsskolan på Earlberg,
överste Lefrén, kansliråden Tannström
och Hartmansdorff m. fi. Bland
medlemmar, som senare inträdde i den stora
^kommittén, var landshövding Järta den
mest inflytelserika.
De frågor, som kommittén hade att
ta ställning till, voro läroverkets
omdaning, undervisningssättet samt den
allmänna folkundervisningen.
1820 års skolordning, för vilken 1817
års kommittébetänkande låg till grund,
tamde ej nedtysta den alltjämt växande
oppositionen. Till de s. k.
apologistsko-lorna, som bildats genom utbrytande av
den tidigare till läroverket knutna
apo-logistklassen, sökte sig endast ett fåtal
lärjungar. Föräldrarna skickade i stället
sina barn till de lärda skolorna även i
sådana fall, då lärjungen ej hade för
avsikt att fortsätta studierna utan efter
^ett eller annat års skolgång ämnade
övergå till näringarna. Försöket med
fristående apologistskolor ansåg man
därför misslyckat. Samtidigt tilltog
missnöjet mot det rådande
läroverks-.systemet. Eeformvännernas strävan gick
ut på att läroverket skulle meddela en
allmänt medborgerlig bildning och ej
blott en sådan, som endast passade dem,
vilka vid universiteten skulle utbildas
till lärda eller till ämbetsmän.
Kärnpunkten i detta krav var de klassiska
språkens avlägsnande som obligatoriska
ämnen för alla.
En förespråkare för reformer i denna
riktning var dåvarande kollegan vid
Maria skola i Stockholm, den sedermera
Mnde hävdatecknaren Anders Fryxell.
I en skrift år 1823, betitlad Förslag till
-enhet och medborgerlighet i de allmänna
/undervisningsverken, tog han till orda
för en för alla klasser gemensam
grundläggande uppfostran genom ett
medborgerligt läroverk. I krigsakademien
(krigsskolan på Karlberg), läroverket,
apologist- och allmogeskolan äro, som
lian säger, »Sveriges fyra stånd på väg
att vilja fullkomligt utbilda sig till fyra
särskilda kaster i likhet med de
indiska». För hans tanke skymtar en
skola, påminnande om vår tids realskola
med undervisning i vanliga skolämnen
samt tyska och franska. Först sedan
denna skola i 16-årsåldern vore
genomgången, borde undervisningen dela sig
på en klassisk och en modern bildnings-
linje. Fryxell ironiserar över Geijers
hänvisning till storhetstiden, då klassisk
lärdom var en »adelig dygd».
»Föräldrarna», säger F., »låta icke förleda sig
av de granna målningarna över Gustav
Adolfs och Kristinas tidevarv, då alla
ämbetsmän talade latin. Med rätta
invändes, att man i uppfostran liksom i
allt annat måste besinna skillnad uppå
förr och nu.»
Ett annat uppmärksammat inlägg
gjordes till förmån för de moderna
undervisningssträvandena av överste J. P.
Lefrén. Även han yrkade på att de
klassiska språken skulle framflyttas till
skolans överstadium. Själv hade han
avhyst latinet från krigsskolan på
Karlberg, därför att det enligt hans mening
saknade egentligt värde för blivande
militärer. Hans inlägg hade dock sin
största »betydelse på grund av den
uppfattning han* hävdade i fråga om
undervisningssättet.
Beträffande detta hade oppositionen
vänt sig emot klassläsningen, varmed
menades, att en och samma lärare hade
att undervisa i alla ämnen i sin klass.
I stället yrkade man på att
undervisningen skulle bli ambulatorisk, d. v. s.
att varje lärare skulle ha att svara för
ett enda ämne eller en grupp av
besläktade ämnen, vilka de kunde följa genom
flera klasser. Så möter oss redan nu
det i våra dagar ofta hörda talet om fri
flyttning - intet nytt under solen -
med den innebörd, som utmärker vissa
moderna amerikanska system. En
lärjunge, som inhämtat klassens årskurs i
ett visst ämne, skulle omedelbart äga
rätt till uppflyttning i en högre klass
i detta ämne, oaktat han i andra ämnen
kvarstod i en lägre. Vidare ville man
införa växelundervisning. Denna
undervisningsmetod, som importerats från
England, var modet för dagen. Ett par
år före Lef rens inlägg hade
Växelunder-visningssällskapet l Stockholm bildats
efter inbjudan därtill av bland andra
ärkebiskop Rosenstein och greve Jakob
de la Gardie. Fryxell var sällskapets
arkivarie och drivande kraft: Lefrén, som
även tillhörde styrelsen, hade vid
Karlberg infört både ämnesläsning, fri
flyttning och växelundervisning. Hans ord
tillmättes särskild vikt, ej minst därför
att han prövat vad han
rekommenderade. ;
Det kan ha sitt intresse att erinra om
att man med det nya
undervisningssättet avsåg att befordra
självverksamheten hos lärjungarna, en tanke som vi väl
känna igen från våra dagars
pedagogiska diskussion.
Sådant var läget -
folkundervisningsfrågan kommer jag till senare -
då den stora undervisningskommittén
började sitt arbete. I kommittén voro
såväl konservativa som liberala tanke-
sätt i uppfostringsfrågorna företrädda,
dock med övervikt för den liberala sidan
vad antalet ledamöter beträffar. Den
konservativa gruppens mera bemärkta
medlemmar voro Geijer, Wingård,
Wallin och Grubbe; senare tillkom Järta.
Liberalernas förnämsta förespråkare voro
Agardh, Tegnér, Lefrén, Berzelius och
Hartmansdorff. - En märklig kunglig
kommitté i sanning; spetsarna ej blott
inom sin tids kultur utan inom svensk
kultur överhuvud.
Starkast bröto sig meningarna
rörande läroverkets omdaning. Sedan man
ingående diskuterat frågan, synas de båda
riktningarna i oktober 1826 ha varit
färdiga att lägga fram sina program.
Geijer är de konservativas talesman.
Den 12 oktober nämnda år föredrar han
i kommittén en avhandling Om det
gamla och det nya skolsystemet. Samma
dag lägger Tegnér fram de liberalas
synpunkter i ett tal Om ämnes- och
klassläsning. Det är för tanken ej så
litet overkligt att finna de båda
ungefärligen jämngamla landsmännen
försvara ståndpunkter, som efter föga mer
än ett decennium skulle vara ombytta.
Geijer hade då en avancerat liberal
uppfattning i skolfrågan liksom i övriga
samhällsspörsmål, och Tegnér hade
ävenledes ömsat skinn, fastän detta hos
honom f att en gråare färg. Det blev de
båda männens öde att hela livet igenom
tala från skilda plattformar. Grimberg
.påpekar, att det tal Geijer höll i
Uppsala vid den lutherska reformationens
trehundraårsjubileum år 1817, var så
olikt som möjligt det, som Tegnér
samtidigt höll i Lund. »Tegnérs tal, som
gnistrar av snille, var avgjort
fientligt mot tidens reaktionära strävanden.
Det var så självsvåldigt, att Geijer
skämtsamt ogillande tyckte, att det
smakade att ha blivit skrivet vid
punschbålen. Men Tegnér replikerade genast, att
det var bättre att få sin inspiration från
punsch än från vigvatten som Geijer.»
Denne hade också gått ända därhän, att
han i sin bönesuck, som Tegnér kallade
G :s tal, förhärligat den heliga alliansen
och dess stiftare ryske tsaren.
I sitt minnestal över Tegnér i
litteratursällskapet i Stockholm 1846 har
Geijer några ord, som hänsyfta på deras
svårighet att förstå varandra. De hade
som unga män träffats på Ramen,
Tegnérs svärföräldrahem. »Huru vi kommo
till tals med varandra, minnes jag ej»,
säger G., »men väl att vi snart befunno
oss i den häftigaste dispyt. Det gick så
då som alltid sedermera. Vi ha aldrig
samtalat utan att disputera.» Ett
uttryck i samma tal torde avse att ge
nyckeln till Tegnérs utveckling.
»Föryngringsprocessen i historien var honom
förborgad», heter det. »Han hade intet
öga därför utan levde på motsatsen mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
