Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 11. (2672) 15 mars 1933 - Karl-Erik Karlsson: Svenska skolmuseet 25 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 11
Äran av museets tillblivelse
tillkommer odelat centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening.
Grunden till samlingarna lades redan 1862.
Då botanisten, professor N. J.
Andersson detta år besökte världsutställningen
i London, inköpte han för statens
räkning en samling Skolmateriell. Efter
hemkomsten ordnade och utställde han
denna samling jämte en del svensk
materiell, bl. a. hans egna bekanta
botaniska väggtavlor, i ett rum i Klara
folkskola. Han biträddes därvid av
dåvarande folkskolläraren sedermera
slöjdinspektören Anders Berg. Snart nog
behövdes rummet för skolans egen
räkning, och den lilla utställningen
flyttades till folkskolinspektören Meijerbergs
enskilda bostad. Senare införlivades
samlingen med den Skolmateriell, som
Sverige hade exponerat på
världsutställningen i Wien 1873 och överlämnades
till folkskoleseminariet i Stockholm för
att vårdas av dess rektor. År 1877 blev
utställningen tillgänglig för
allmänheten, emedan ett par rum då kunde anslås
till densamma på grund av att en del
av seminariet ombyggts. När seminariets
nybyggnad sedan skulle äga rum,
föreslog dess dåvarande rektor Fredrik
Lundgren i skrivelse till k. m:t, att
utställningen skulle upphöra och
utställningsföremålen dels fördelas mellan
vissa angivna institutioner och dels
försäljas. Chefen för
ecklesiastikdepartementet Fridtjuv Berg underrättade
centralstyrelsen om denna framställning. Den
3 april 1906 hemställde centralstyrelsen
hos k. m :t, att k. m :t måtte till Sveriges
allmänna folkskollärarförening överlåta
’Utställningen med skyldighet för
centralstyrelsen att å lämplig lokal ordna
den och på bestämda tider hålla den
tillgänglig för allmänheten. I trots av att
både rektor Lundgren och Stockholms
stads konsistorium avstyrkt
centralstyrelsens framställning, resolverade k. m :t
den 22 februari 1907, att
materiellsamlingen jämte förvaringsskåp skulle
överlämnas till S. A. F. Efteråt skrev rektor
Lundgren i »Förr och nu»; »Den
offervillighet Sveriges allmänna
folkskollärarförening genom denna åtgärd lagt i
dagen är värd allt beröm, och det är att
hoppas, att den genom statsanslag skall
sättas i tillfälle att utveckla det lilla frö,
som redan var sått, till vad en modem
skolutställning bör vara.»
Den av rektor Lundgren uttalade
förhoppningen har gått i uppfyllelse. Om
äran av skolmuseets tillblivelse främst
tillkommer centralstyrelsen, tillkommer
äran av museets glansfulla utveckling
och storartade betydelse under det
gångna kvartsseklet odelat den man, som
under museets hela tillvaro varit dess
insiktsfulle och energiske föreståndare och
allt i allo, undervisningsrådet Hjalmar
Berg. De gångna 25 åren ha till fullo
visat, att centralstyrelsen ej kunnat göra
ett bättre val av föreståndare.
Den kommitté, som centralstyrelsen
omedelbart efter k. m :ts resolution
tillsatte med uppdrag att på lämpligaste
sätt utställa den erhållna materielien, ut-
Hjalmar Berg.
Ovanstående kliché är gjord efter det
porträtt, som Sveriges allmänna
’folkskollärarförening lät måla vid hr Bergs avgång som
undervisningsråd. Tavlan pryder nu Svenska
skolmuseet.
gjordes av representanter för i första
rummet folk- och småskolor men även de
allmänna läroverken och flickskolorna.
Kommittén grep sig genast verket an.
Lokalen, som förhyrdes i den
ovannämnda fastigheten, bestod av tre små rum
och kök. Där mottogs
materiellsamlingen i början av november 1907.
Kommittén ansåg det vara ändamålsenligare att
utställningen anordnades så, att den
framvisade den bästa materielien för att
göra den bekant och främja dess
användning i skolorna än att ordna
utställningen historiskt. Som lokalen var liten,
måste man avstå från att utställa
skol-möbler och andra skrymmande föremål.
Samlingarna utökades däremot genast
med en mängd modern
undervisningsma-teriell, i huvudsak allt, som fanns uppta-
get i ecklesiastikdepartementets
förteckning över sådan materiell.
Efter några månaders energiskt och
målmedvetet arbete var utställningen
färdig att öppnas. Museets föreståndare,
dåvarande slöjdinspektören Hjalmar
Berg, hälsade de närvarande välkomna
och lämnade en redogörelse för
utställningens tillkomst och ändamål.
Statsrådet Hammarskjöld öppnade därefter
utställningen med följande tal:
Känt är, att vårt land sökt hålla sig i
’främsta ledet på folkundervisningens område.
I den övriga världen åtnjuter ju ock Sverige
ett stort anseende härutinnan. Måhända är
detta anseende icke i alla stycken fullt så
berättigat, som man gärna skulle vilja önska.
Förhållandena äro flerstädes ogynnsamma;
viljan kan vara god, men förmågan räcker icke
alltid till. I alla händelser återstår mycket att
göra, innan målet är nått. Ja, i själva verket
kan målet aldrig till fyllest nås; det flyttas
högre med den fortgående utvecklingen. Ett är
emellertid säkert: på folkundervisningens
område har det hos oss arbetats och arbetas
framgent på att städse komma framåt. Ben
insats, som härvid gjorts av folkskolans
lärarkår, är storartad; det måste erkännas av
alla. Ett synnerligen talande exempel på
energisk strävan för undervisningens höjande är
det, som genom denna utställning lämnats av
Sveriges allmänna folkskollärarförening, och
som vi nu se för våra ögon. Utställningen
vittnar nogsamt om föreningens arbete och vilja
att oavlåtligen gå framåt. För min del
finner jag det lyckligt, att föreningen icke givit
sin utställning karaktären av ett väsentligen
historiskt museum, vars huvudsyfte skulle
varit att visa, huru man under forna tider haft
det ställt, utan att den i främsta rummet vill
söka giva upplysning om vad vi nu hava eller
böra hava. Det är med rätta, som den riktat
sin strävan på att tillhandahålla sådant, som
är till omedelbart gagn, och därför sökt göra
museet fullt tidsenligt och modernt. Jag är
förvissad om, att detta skall lända
undervisningen till stort gagn, och att vad vi här se
omkring oss bara är en liten början, samt att
det icke kommer att dröja länge, innan museet
finner sina nuvarande lokaler för trånga och
måste flytta in i större och rymligare. Sådan
är min livliga önskan och förhoppning, och
med uttalande härav ber jag nu att få
förklara detta skolmuseum öppnat.
Den l oktober 1913 flyttade museet
till Eriksbergsgatan 8. Tack vare det
vidgade utrymmet kunde samlingarna i
denna lokal på lämpligare sätt
exponeras. Lokalen erbjöd även möjlighet för
specialutställningar. Där utövade
museet sin betydelsefulla verksamhet, tills
det i december 1926 erdiöll nya lokaler i
det nyuppförda ämbetshuset
Hantver-kargatan 29. Dessa lokaler voro så
stora, att man även kunde anordna en
skol-historisk avdelning. Denna öppnades den
22 april 1929 och omnämndes då i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
