Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 11. (2672) 15 mars 1933 - Einar Ew. Forssell: Om moralisk uppfostran vid franska folkskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 11
SVENSK LÄRARETIDNING
241
ligtvis även i de högre klasserna. Vad
som där eljest utmärker
moralundervisningen, är dess ökade grad av
planmässighet. När man ser en sådan plan för
ett visst kursavsnitt, får man onekligen
den föreställningen, att ingen mänsklig
dygd eller brist blir förbigången,
Dessa kursplaner uppgöras av läraren,
Mången gång följes dock en plan, som
gives i någon av de otaliga läro- och
handböckerna i ämnet. Som ett
exempel på en dylik plan må nämnas
följande :
1. Moralundervisningen vill göra
människan verkligt lycklig.
2. För att bliva detta måste man
leva för andra. 0
3. Endast om man själv är frisk,
kraftfull och kunnig, kan man hjälpa
andra.
4. Om hygien och alkoholmissbruk.
5. Kunskapens värde och betydelse.
6. Om mod och energi.
7. Barnens plikter mot föräldrarna.
a) vördnad och respekt,
b) hjälpsamhet och vänlighet.
8. Plikter mot syskon och tjänste-
folk.
9. Barn och lärare.
10. Barnet i kamratkretsen.
11. Plikter mot andra människor.
12. Om religionerna.
13. Samvetsfrihet och tolerans.
Varje avdelning uppdelas sedan i
olika moment, lämpliga att genomgås
under en lektion. Planen är avsedd att
bliva genomgången under loppet av
ett år.
Vanligtvis utgår läraren vid
genomgången av ett visst moment från en
berättelse, som han läser eller återgiver
muntligt. Därefter berätta barnen den
ånyo samt redogöra för berättelsens
mening eller också få de besvara
lärarens frågor. Till sist göres en
sammanfattning antingen av läraren eller av
eleverna, Denna ’resumé innehåller
berättelsens tendens. Följande morgon
återgiva barnen berättelsen eller
också berätta de egna korta berättelser
med liknande innehåll. Stundom skola
de till en viss dag ha utfört en
praktisk uppgift av moraliskt värde.
Berättelserna äro hämtade ur La
Fontaines fabler, ur antikens historia,
ur fransk litteratur och historia, ur det
dagliga livet, ur evangelierna etc. Ur
evangelierna tager man då sådana
liknelser och bilder som den förlorade
sonen och änkans skärv. Mången gång
handlar den grundläggande texten om
en stor man, som kan stå som ett ideal
för barnen, t. ex. Sokrates, Pasteur,
Beethoven, Franklin.
I en klass i Dijon hade läraren
utarbetat en intressant
normalundervis-ningsplan i anslutning till Eobinson
Kruse.1 Här får Robinsons svårigheter,
1 <Som en kuriositet må nämnas, att en
mo-ralläroboksförfattarinna, Henriette Waltz, i
sin bok »Le livré du Maltre pour
Peneeigne-ment de la morale», skriver, att sådana
»underbara böcker som Nils Holgersson av Selma
som ha sin grund i hans isolering, stå
som en kontrast till samhällslivets
fördelar, hans besvär att baka bröd giver
upphov till en diskussion om
specialiseringens t)ch samarbetets betydelse,
Robinsons fynd av den värdelösa
guld-klimpen lägges till grund för en
framställning öm pengarnas verkliga och
chimär a värde etc. På detta
skolstadium (högre kursen) hade alltså
moralundervisningen fått en direkt social
betoning.
Ett ämne, som synes intaga en
betydelsefull plats inom
moralundervisningen, är hemmet och familjelivet. I
varje kurs återkommer detta ämne och får
under årens lopp en synnerligen
allsidig behandling. I den högsta kursen
får denna undervisning om familjelivet
en social karaktär. Där behandlas bl. a.
hemmets hygien, familjens nöjesliv,
sjukdom i hemmet.
I de lägre kurserna avser alltså
moralundervisningen mera den
individuella karaktärsdaningen, under det att den
i de högre kurserna gives en mera
socialt betonad inriktning. Det blir nu
plikterna mot det allmänna, mot
samhället som skjutes i förgrunden.
Avslutningskursen i moralundervisningen
avser att orientera eleverna för deras
blivande funktion som aktiva
medborgare i staten, det blir alltså här en
kurs i samhällslära.
Det framhålles rätt ofta i uppsatser
om denna moralundervisning, att den
måste bli ytterst abstrakt och ofattbar
för barnen. Av de erfarenheter jag
fått, måste jag säga, att ett dylikt
påstående ej överensstämmer med
verkligheten. Man hör sällan någon teoretisk
utläggning om moraliska maximer i den
franska moralundervisningen.
Möjligtvis förekomma sådana i den
sammanfattning, som i allmänhet göres vid
lektionens slut. Det väsentligaste i denna
undervisning är det konkreta
underlaget, berättelsen eller »bilden», från
vilken man utgår, vare sig man nu tager
händelser ur livet, liknelser ur bibeln,
bilder ur La Fontaines fabler eller ur
historien. Detta gäller även, när
moralundervisningen blir mera socialt
inriktad, som exempelvis vid den här
ovan omtalade anknytningen till
Ro-binson Kruse för att belysa olika
sociala problem. Ibland ’riktigt häpnar man
över moralundervisningens »praktiska»
karaktär. I en lektion, där man
behandlade alkoholfrågan och hemmet,
framhölls bl. a., att en flicka icke bör gifta
sig med en ung man, som ej har
tillräckligt stark karaktär gent emot
alkoholen. Om hennes man börjar missköta
sig efter giftermålet, skall hon först och
främst fråga sig själv, om hon bidragit
därtill t. ex. genom slarv och vanvård
av hemmet. Vidare framhålles, huru en
ung kvinna genom att skapa ett trevligt
hem, genom att ordna små familjeut-
Lagerlöf förmå att giva barnen bättre
uppfattning av ett moraliskt levnadssätt än
vilken som helst direkt undervisning.»
färder i skog och mark, genom att välja
en god och sund umgängeskrets åt sig
och sin man o. s. v. kan bota mannen
från hans alkoholvanor. Däremot skall
hon icke försöka förbättra sin man
genom ett bryskt uppträdande, genom
trätor och familjescener vid de
tillfällen, då han uppträder onyktert,
I en del skolor i Paris brukar man,
enligt vad som meddelats mig, giva en
liten kurs i barnavård i samband med
behandlingen av hemmet i
moralundervisningen. Därvid brukar en
föreståndarinna för ett barnhem, en
sjuksköterska eller annan lämplig person
besöka skolorna och hålla föredrag om
barnavård. Eleverna få sedan,
fördelade på mindre grupper, göra besök i
barnhem för att där erhålla litet
kännedom om spädbarns skötsel. Här är
det naturligtvis ej meningen, att
eleverna skola få någon fullständigare
kunskap om det ifrågavarande ämnet, utan
avsikten torde vara att giva dem en del
goda intryck, som ha uppfostrande
syfte.
Den kurs i samhällslära, som utgör
moralundervisningens sista kursavsnitt,
skiljer sig ifråga om ämnesinnehåll och
arbetsmetoder icke mycket ifrån de
kurser, som genomgås i våra
fortsättnings-skolor eller i folkskolans sjunde
årsklass. Man arbetar i en del fall efter
moderna pedagogiska p’rinciper. Man
gör besök i offentliga institutioner, man
låter klassen konstitueras som conseil
municipal etc. En lärare berättade, att
han brukade utgå ifrån
»selfgovern-mentssystemet» i klassen för att få en
åskådlig bild av representationsidéens
innebörd, åskådliggöra val- och
omröstningsmetoder, betydelsen av olika
organs kompetens etc. Vad som här är
värdefullt, är samhällslärans
anknytning till den föregående
moralunder-. visningen. Samhällslärans undervisning
om medborgarnas ’rättigheter och
skyldigheter, om skol- och skatteplikt, om
militär tjänst, om rösträtt, om
rättskipning och förvaltning m. m. är
egentligen ingenting annat än en utveckling
av de moraliska grundsatser, som
in-plantats i barnen genom den tidigare
* moralundervisningen, ty i själva
verket vilar hela det rättssystem, som är
grundval för en demokratisk stat, på
moraliska idéer. Genom denna
kombination: morallära-samhällslära tror"
jag, att man skapar hos barnen en
bättre förståelse för statens liv,
organisation och verksamhet, än om man
kombinerar samhällsläran med historien.
Efter lärarens framställning brukar
det i en fransk morallektion komma en
avdelning som kallas »Questionnaire|>.
Egentligen innebär detta, att läraren
genom frågor skall utröna om eleverna
förstått hans framställning. Vanligtvis
brukar man dock därunder söka bygga
upp något nytt eller utveckla den i
framställningen lagda tendensen.
Mången gång formar sig denna del av
lektionen till en regelrätt diskussion, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
