Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 11. (2672) 15 mars 1933 - Josef Weijne: Medborgarskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 11
SVENSK LÄRARETIDNING
245
Medborgarskolan.
I årets inte allt för rika motionsflod
inom det pedagogiska området är
redaktör Birger Peterssons motion - i
vilken ett flertal andrakammarledamöter
instämt - om utredning angående en
medborgarskola för värnpliktig
ungdom ägnad att väcka ett särskilt
intresse. Spörsmålet är inte nytt.
Läroverksadjunkten Carl Cederblad och andra
folkbildningsintresserade har tidigare
betonat vikten av en obligatorisk
undervisning på ett högre åldersstadium.
Säkerligen har man också allmänt inom
folkskolekretsar en känsla av att
folkskolans och fortsättningsskolans
undervisning behöver kompletteras ’och
fördjupas vid en tidpunkt, då eleverna
nått större mognad. Genom den
nämnda motionen har nu frågan bringats
från den allmänna diskussionen under
riksdagens prövning.
Motionärerna framhåller särskilt
uppslaget såsom ett inlägg i spörsmålet
om hjälp åt unga arbetslösa. De
förmenar, att man sannolikt utan
merkostnad eller rent av billigare än vid
reservarbeten skulle kunna bispringa
ungdomen på antytt sätt. I motionen
under-strykes emellertid på ett par ställen,
att motionärerna icke betraktar sitt
inlägg som ett i alla detaljer genomtänkt
förslag. De har endast velat rikta
diskussionen med ett praktiskt uppslag.
Motionärerna skisserar dock, hur de
tänkt sig organisationen.
’Medborgarskolan borde anordnas för de
Yärnpliktiga, som skola rycka in för
fullgörandet av lagstadgad tjänstgöring, och
förläggas i omedelbar anslutning till denna,
antingen - och helst - fore (exempelvis under
februari-april) eller också omedelbart efter
(oktober-december) själva
värnpliktsövningen. Den skulle självfallet anordnas som
internat med tillvaratagande av det under
vintertiden allt mindre utnyttjade
kasernutrymmet, men hållas skild från den egentliga
öv-ningstiden. Anordnas skolan på vintern fore
övningarna, borde måhända en tidigare
inryckning kunna vara motiverad för de i
jordbruket sysselsatta värnpliktiga för att
möjliggöra någon månads paus under våren för
deltagande i vårbruket. Skolan borde
anordnas som enhetlig medborgarskola, omfattande
skrivning, räkning och andra elementära
ämnen - vilket väl företrädesvis bleve
liktydigt med en repetition och utvidgning av
folks-kolekursen - vidare medborgar- eller
kommunalkunskap samt ytterligare fysisk
fostran, d. v. s. gymnastik och idrott. Då en
dylik massförläggning av unga män rimligen
ej kan gå för sig utan att ordning och skick
upprätthållas, synes det både lämpligt och
nödvändigt att låta skolan stå under ledning
av militärbefälet, vilket dessutom borde ha
iatt ombesörja undervisningen i gymnastik
och idrott samt eventuellt i vissa andra
ämnen. I övrigt borde värnpliktiga lärare och
studenter i viss utsträckning kunna tagas i
anspråk som undervisare - givetvis under
förutsättning att tillgången till reservbefäl
icke rubbas härigenom. Från deltagande i
skolan skulle undantagas värnpliktiga, som
genomgått vissa högre skolor; flertalet av
dem har under förutsättning av den
nuvarande reservbefälsutbildningens bibehållande att
ändock fullgöra en längre värnpliktstjänst-
göring och försättes sålunda icke i någon
förmånsställning. Därutöver kunna andra
dispensbestämmelser tänkas, åsyftande att
reglera plikten att genomgå skolan, såsom
försörjningsskyldighet, platsinnehav,
hänsynstagande till kategoriklyvningen o. s. v.
Motionärerna tar för sin del icke
ställning till frågan, om medborgarskolan
skall vara en permanent organisation
eller endast en tillfällig anordning som
hjälp för arbetslösa. Helt naturligt blir
bedömandet av frågan annorlunda i
dessa båda fall. Skall skolan bestå för
framtiden, måste man tänka sig en långt
fastare organisation med ordinarie
lärare etc. än om det hela avser endast en
provisorisk åtgärd.
När här skall framställas några
synpunkter på motionen, sker det med
bortseende f rån dess sammanhang med t. ex.
värnpliktsfrågan och
arbetslöshetspolitiken. ’
Till att börja med gäller det då att ta
ställning till frågan om vad som för
närvarande ur folkbildningssynpunkt
ter sig som de viktigaste önskemålen.
Flertalet folkskolemän svarar sannolikt,
att en påbyggnad på folkskolan med ett
sjunde skolår samt möjlighet för äldre
åldersklasser att befästa och fördjupa
sina kunskaper är närmast liggande
önskningar.
Båda dessa ting kunna realiseras inom
den nuvarande skolorganisationens ram.
En utökning av skoltiden med ett
sjunde skolår har redan kommit till stånd i
en stor del städer och
industrisamhällen. Spörsmålet är aktuellt på andra
hall, och man kan utan överdrift säga,
att det är praktiskt möjligt att allmänt
införa ett sjunde skolår inom en ganska
nära liggande tid, om man bortser från
den rena landsbygden. Där ligger
frågan annorlunda till. Under det att man
i industricentra icke kan placera den
unga arbetskraften, verkar krisen i
regel på landsbygden i motsatt riktning.
En mindre jordbrukare får svårt att
hålla sig med lejd arbetskraft och
behöver ur ekonomisk synpunkt så snart
som möjligt få barnen till hjälp. Man
kan därför sannolikt icke under de
närmaste åren räkna med den sjunde
klassens allmänna införande i den rena
landsbygdens heltidsläsande skolor."
De mera mogna åldersklasserna har
organisationer för sina
bildningssträvanden i folkhögskolan och det frivilliga
bildningsarbetet. Visserligen kan icke
folkhögskolan mottaga mer än en
mindre del av en årsklass ungdomar.
Utvecklingsmöjligheter saknas dock icke. Och
för övrigt kan man av naturliga skäl
icke räkna med att denna skola skall
besökas av all ungdom, vilken icke får
någon annan teoretisk påbyggnad på
den obligatoriska undervisningen.
Folkhögskolan har hittills samlat och
kommer väl även i fortsättningen att samla
framför allt eliten av de breda
folklagrens ungdom.
Det torde vara ganska säkert, att en
medborgarskola i värnpliktsåldern
verkar hämmande såväl på folkskolans
utveckling med ett sjunde skolår som
folkhögskolans möjligheter att vidga
sina elevskaror. Statsmakterna kommer
icke i längden att betrakta
medborgarskolan såsom arbetslöshetshjälp utan
helt enkelt som en del av
skolorganisationen. Då man vet, att regeringen l år
av ekonomiska skäl motsatt sig
inrättandet av nya parallellavdelningar inte
blott vid t. ex. kommunala mellanskolor
utan även vid yrkesbestämda
folkskolor, har man starka skäl att befara, att
medborgarskolan skulle bli anledning
till stoppandet av andra viktiga
folkbildningsgrenars utveckling.
Om man betraktar detta som
olyckligt, behöver man därför icke förfalla
till ensidiga kårsynpunkter.
Otvivelaktigt är det rimligare att ta hand om
de unga genom att behålla dem i skolan
under en längre sammanhängande tid
och därigenom minska trycket på
arbetsmarknaden än att under några
månader bereda teoretisk utbildning för
ett högre åldersstadium. Och då det
gäller att ge undervisning åt till mogna
år komna, måste man hysa starka
tvivel på lämpligheten att nu göra en
sådan anordning obligatorisk. Är det inte
lämpligare, att samhället offrar sina
slantar på de mest bildningshungriga
och söker att så småningom vidga
kretsen av dessa?
Motionärerna kan med en viss rätt
begära, att man icke i detalj berör den
skisserade organisationen av
medborgarskolan, då de starkt poängterar, att
deras inlägg icke avser att vara något
fullfärdigt. En sida kan man dock inte
undgå att diskutera, eftersom den blir
avgörande för hela organisationen, näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
