Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 15. (2676) 12 april 1933 - Folkskolans byråkratisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>=
b 48
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 15
Folkskolans byrå^
kratisering.
Det är utan tvivel högst
lovvärda motiv, som varit drivkraften
för skatteutjämningsberedningen,
då den utarbetat sina radikala
förslag till omläggning av den
nuvarande fattigvårds- och
folkskolelagstiftningen. Huvudsynpunkten, som
likt en röd tråd löper genom de
sakkunnigas principbetänkande, är att
åstadkomma en utjämning av det
kommunala skattetrycket. Bland
landskommunerna innehar
Nedertorneå rekordet i fråga om
skattemaximum med omkring 50 kronor
i kommunalskatter (inklusive
landstings-, väg- och tingshus skatt) och
bland städerna Haparanda, med kr.
21:80. Åtgärder i
skatteutjämnan-de syfte måste, som de anförda
exemplen visa, anses påkallade av
läget.
Mot den av de sakkunniga
hävdade principen att i ökad
utsträckning överföra till staten utgifter
för vissa offentliga
föranstaltning-ar, som nu bekostas helt eller
delvis av kommunerna, är föga att
invända. Prof. Nils Herlitz erinrade
för någon vecka sedan i en
tidningsartikel om den förskjutning i
samhällsstrukturen, som
oavlåtligen pågår. Människorna blir
mindre beroende av och hänvisade till
sina grannar. Deras intressekrets
vidgas. Samtidigt slappnar den
lokala homogeniteten och
solidariteten. Det ter sig därför ofta
egendomligt, att de å ena sidan tvingas
understödja företag, anordnade
inom ett ofta irrationellt avgränsat
område, där de råkat hamna, å
andra sidan ej behöver bekymra sig
om kulturella eller sociala behov,
som lokaliserats på andra sidan
sockengränsen. Att staten i ökad
utsträckning påtar sig utgifter,
vilkas storlek är beroende av genom
statsmakterna påbjudna stadgar
och förordningar, synes därför icke
orimligt. Allt beror på hur dessa
reformer genomföres.
Att det av
skatteutjämningsberedningen framlagda förslaget i
vad det avser folkskolan är ägnat
att väcka pro bland kommunalmän
och pedagoger förefaller oss
gan^-ska naturligt. Man fick ett stärkt
intryck av de olägenheter
förslagets realiserande skulle medföra
vid den kongress, som
representanter för städernas
drätselförvaltningar och folkskolestyrelser för
någon tid sedan höll i Stockholm.
De närvarande ledamöterna av
skatteutjämningsberedningen
lyckades inte på någon punkt
tillbakavisa den graverande kritik, som
riktades mot förslaget.
De sakkunniga har förordat en
väsentlig inskränkning av
kommunernas rätt att handha sitt
undervisningsväsen. Visserligen skulle de
lokala skolstyrelserna enligt
förslaget bibehållas, men deras
inflytande bleve i hög grad beskuret.
Staten skulle bekosta uppförande
och underhåll av
skolhusbyggnader utom för storstädernas
vidkommande. De senare skulle med
en tredjedel få bidraga till
byggnadskostnaderna, dels på grund av
det rikligare skatteunderlaget, dels
emedan »anspråken på
skolhusbyggnadernas yttre utstyrsel och
utrustning i övrigt» äro högre i
dessa städer än i det övriga riket.
Gränsen mellan städer, som skulle
få bidrag till sina
skolhusbyggnader, och städer, som staten skulle
bygga åt, är dragen så, att den
förra regeln komme att tillämpass
för de städer, som icke deltaga i
landsting. Härigenom skulle i två
jämnstora städer, Borås och Gävle,
den med de högre skatterna,
Gävle, fä betala bidrag till sina
skolbyggnader, medan staten helt
bekostade det mindre skattetyngda
Borås’ skolhus. Av att staten
iklädde sig kostnader för skolhusbyggen
skulle följa, att representanter för
statsmakterna också skulle
bestämma i vad mån nya skolhus skulle
uppföras och hur dessa skulle
inredas.
I samhällen med välordnade
förhållanden har i samband med
folkskoleväsendet utvecklat sig en
storartad socialpedagogisk verksamhet.
I skolbyggnaderna finns ofta
lokaler för barnbespisning; där finns
mottagningsrum för skolläkare,
tandklinik för skolbarnen,
anordningar för Skolbad, skolbibliotek
o. s. v. Nu vill
skatteutjämningsberedningen lagfästa, att statsbidrag
till anordningar och utrustning,
som staten ej anser behövliga, icke
bör utgå. Då en och annan av de
uppräknade socialpedagogiska,
kulturella eller Skolhygieniska
anordningarna nu finns inom ett stort
antal skoldistrikt också utanför
storstädernas skara, förstår envar,
att bestämmelser, som officiellt
stämplar dessa anDrdningar som
överflödiga, kommer att verka
hämmande på utvecklingen. En allmän
nivellering av standarden på detta
område kan bli resultatet av den
föreslagna reformen.
Härtill kommer, att statens
övertagande av byggnadsskyldigheten
skulle åtföljas av en indragning till
statsverket av alla nuvarande
folkskolehus och lärarbostäder.
Kommunerna skulle utan något
vederlag få lämna ifrån sig de av dem
uppförda byggnaderna! Att alla
skoldistrikt med ett välordnat
folkskolväsen stå undrande inför ett
dylikt utslag av välvilja från
statens sida, håller vi för sannolikt.
Härtill kommer, att en reform i
föreslagen riktning skulle medföra
en tungrodd och dyrbar
byråkratisering på detta område. Nu kan
ett skoldistrikt genom i laga
ordning fattat beslut efter
folkskolinspektörens hörande få bygga en
skola.
Skatteutjämningsberedningen skisserar den nådiga
tågordningen i framtiden så: Den lokala
skolstyrelsen (folkskolestyrelse
eller skolråd, i Stockholm
folkskoledirektionen) uppgör årligen f or
slag-till byggnadsarbeten, avseende
underhåll, om- eller nybyggnad.
Dessa ingives till en nyskapad
mellan-instans mellan skolstyrelsen och
skolöverstyrelsen, den s. k.
skol-kretsstyrelsen. Dessa förslag bör
vara åtföljda av nödiga ritningar
och kostnadsberäkningar.
Kretsstyrelsen bör ha att i samråd med
vederbörande folkskolinspektör
pröva förslagen, att besörja
utredningens kompletterande, då så finnes
erforderligt, samt att med eget
yttrande ingiva förslagen till
skolöverstyrelsen. Såväl
kretsstyrelserna som inspektörerna äger, även
oberoende av skoldistriktens
framställningar, underställa
överstyrelsen förslag i hithörande ärenden.
Överstyrelsen bör granska de
inkomna framställningarna samt hos
k. m :t göra de äskanden om anslag,
vilka överstyrelsen i anledning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
