Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 17. (2678) 26 april 1933 - Folkskollärarnas höga löner - Kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 17
Hurudan är då hans ekonomiska
ställning i verkligheten? Enligt en
på uppdrag av k. m :t verkställd
utredning hade de seminarieelever,
som avgingo år 1921 i medeltal
7,000 kronors studieskulder
ätt-amortera och förränta.
Obligatorisk avgift till pensions- samt
änke-och pupillkassan utgör 157 kronor
om året. Livförsäkringspremier,
lågt räknade stiga till 150 kronor.
(Livförsäkring har måst tagas som
en säkerhet för borgesmännen.)
Härtill kommer skatter till stat och
kommun, som enligt herr grevens
egen erfarenhet är mycket
tryckande. Jag överlåter åt den ärade
artikelförfattaren att med dessa
premisser räkna ut den behållna
lönen för en lärare. Kanske han
efter denna räkneoperation finner
anledning att justera sin uppfattning
om lärarnas höga löner.
Att lärarna under sådana
ekonomiska villkor skulle kunna samla
något kapital utom möjligen i
form av skulder är den rena
legenden, och det grevliga
citationstecknet omkring ordet kapitalister är
därför synnerligen väl på sin plats.
Det torde kanske icke heller få
anses opåkallat att till belysande
av lärarkårens ekonomiska
standard citera några rader ur ett
utlåtande av riksdagens statsutskott.
Det f or skri ver sig visserligen från
år 1926 men äger fortfarande
samma giltighet. Utskottet yttrade då i
samband med behandlingen av
folkskolekårens lönefråga följande:
»Avlöningsförmånerna för
lärarpersonalen vid folk- och småskolor,
sådana desamma enligt k. m :ts och
riksdagens beslut nu utgå, anser
utskottet för knappt tillmätta i
förhållande till vad som tillerkänts
statstjänare i motsvarande
ställning och med i stort sett
motsvarande utbildning.»
Den högadlige skribenten känner
också tydligen en stark indignation
däröver, att lärarna erhåller
avlöning under ferierna. Det borde väl
inte vara honom obekant, att alla
i offentlig tjänst anställda
befattningshavare i likhet med lärarna
erhåller full lön under
semestertiden. Uppenbarligen är det en
lämplighetsfråga - det gäller här de
ordinarie - att fördela lönen lika
mellan årets 12 månader, oavsett
vilken tid vederbörande har
semesterledighet, och under vilken han ju
också måste leva. Principen om full
lön under semester är således
officiellt godkänd för alla i allmän
tjänst anställda, och angreppet mot
folkskollärarna i denna punkt
beror antingen på bristande insikter,
eller har det förestavats av andra
motiv, som jag i detta sammanhang
skall avstå från att närmare
karakterisera.
Om sålunda principen om lön
under semestern är allmänt erkänd,
så återstår frågan om
semestertidens längd. Detta är en sak, som
vederbörande myndigheter
bestämma över, utan att
befattningshavarna kunna utöva något egentligt
inflytande på densamma. Den årliga
minimitiden för undervisningen i
våra folkskolor har av
statsmakterna fastställts till 341/2 veckor,
och lärarnas tjänstgöringstid
sammanfaller av naturliga skäl i
allmänhet därmed.
Att ferierna vid alla landets
skolor - alltså inte bara vid
folkskolorna, fast man av vissa skäl inte
låtsas om de andra i detta,
sammanhang - ha fastställts till sin
nuvarande omfattning, är
säkerligen icke att söka i någon speciell
ömhet eller välvilja mot lärarkåren,
även om lärarens arbete är särskilt
slitande. Tvärtom är det så, att
feriernas längd uteslutande bestämts
med hänsyn till barnen, och någon
förlängning av den årliga
undervisningstiden torde målsmännen av
olika anledningar icke vilja vara
med om. Villigt må erkännas, att
ferierna är en värdefull förmån för
alla lärare av olika kategorier, men
de är också med fiänsyn till
arbetets art välbehövliga som en
motvikt mot det fysiskt och psysiskt
påfrestande arbetet i skolan. Men
att lärarna med hänsyn till
feriernas längd skulle ställas in i en
undantagsställning i jämförelse med
andra befattningshavare, är
fullständigt ologiskt och orättvist, då
feriernas omfattning är en sak,
som avgöres utan lärarkårens
medverkan.
Den ärade artikelförfattaren
förklarar, att han - trots född
aristokrat - är mera demokrat än
»demokraterna» själva. Det må
ursäktas, men vid genomläsandet av hans
opus är det ett ord, som osökt
kommer en på läpparna. Det lilla
ordet är, med förlov sagt, icke
demokrat utan demagog.
Kristendomsunder*
visningen.
Sedan tillfälle beretts
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening att inkomma
med utlåtande över den i första
kammaren av herrar Karl
Sandegård och Mauritz Hellberg väckta
motionen nr 156 oni utredning och
förslag angående
kristendomsundervisningen i folkskolan, har
centralstyrelsen i ärendet anfört
följande :
Då genom kungörelse den 6
december år 1929 förändringar
vidtogos i 1919 års undervisningsplan i
fråga om
kristendomsundervisningen i folkskolan, uttalade sig landets
lärarsammanslutningar emot
dylika förändringar, och
centralstyrelsen finner sig fortfarande ha goda
skäl för denna då uttalade mening.
De farhågor, som då framfördes
i riksdagen av ledamöterna i
centralstyrelsen Värner Eydén, J. P.
Johansson och Euben Wagnsson
angående skärpta motsättningar i
fråga om
kristendomsundervisningen som följd av de nya
bestämmelserna samt om dessas obehöriga
utnyttjande till åsidosättande av
andras rätt samt till ej avsedd
katekes-utanläsning, hava tyvärr visat sig
grundade.
Bestämmelserna i 1919 års
undervisningsplan, att vid
undervisningen bör visas en vidhjärtad
fördragsamhet mot olika tänkande
eller att undervisningen bör ordnas
så, att den icke kommer i strid med
det nutida samhällets krav på
tankefrihet för de olika individerna,
anser centralstyrelsen vara för
nämnda undervisning så
fundamentala, att ett frånträdande av dessa
riktlinjer måste äventyra en för
nämnda undervisning lyckosam
fortgång. Ett avgjort
frånträdande av dessa grundlinjer har
tydligen skett i det av motionärerna
påtalade exemplet. Skulle detta
exempel vinna efterföljd i ökad
utsträckning, kommer detta ej endast att
skärpa striderna om kristendoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
