Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 36. 6 sept. 1933 - G. Frostell: Så väva vi... Arbetsglädje - självtillit. Handvävningens pedagogiska och nationella betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Men uppenbarligen gäller det här främst
själsliga intressen samt massans
praktiska utkomstmöjligheter. Sistnämnda
faktor kräver just i dessa tider, att det
ensidigt ekonomiska betraktelsesättet
med våld motarbetas. Maskinernas svåra
konkurrens med människokraften på
arbetsmarknaden måste försvagas.
Förutom kroppslig ohälsa skapas eljest
arbetslöshet, andlig fattigdom och annan
ohälsa.
Sverige har inom uppfostran
framträtt såsom ett föregångsland, såväl när
det gällt kroppskultur som i fråga om
slöjderna. Dessa pedagogiska formers
erkännande och omhuldande inom våra
skolor och i annan undervisning är
allom väl bekant. Att tidigt öva
hand*-laget, fostra färdigheten och väcka
arbetsglädjen sker läst, om ett
produktivt resultat av påtagligt praktiskt
värde framträder. Därigenom stegras
också, såsom inledningsvis anfördes,
livsbe-jakelsen och tillförsikten - desto mera
åtråvärda egenskaper ju mindre
lyckligt lottad man är bland medmänniskor.
Sverige äger såväl i fråga om
kroppskultur som bygdekultur ett förnämligt
arv att förvalta.
Bland slöjderna torde ingen kunna
upptaga konkurrensen med
handvävningen i fråga om ’omfattande värde och
allsidig tillämplighet. Omständigheterna
hava gjort, att författaren funnit
anledning här närmare ingå på denna
slöjd såsom i våra dagar värd alldeles
särskild uppmärksamhet.
Uppsättandet av en varp och vävens
vidare tillväxt föder en del reflexioner
och initiativ, som psykologiskt, speciellt
för pedagogiskt och arbetsterapeutiskt
ändamål, synts mig böra i praktiken
bättre utnyttjas. Företaget fordrar av
vävaren så att säga en organisation av
olika sammanhang och beroenden, som
under vävens tillväxt ständigt äro
överskådliga och lätta att följa fram till ett
slutresultat: den färdiga väven. Då
denna kan väljas från enklaste till mest
komplicerade komposition, lämpa sig
manipulationerna därmed såväl för
barns och andra outvecklade hjärnor
som för vuxna. Säkert är, att
vävningen kan erbjuda problem av högst olika
grader, kan anpassas för ooh fängsla
sinnen på högst olika bildningsnivå, är
lämplig för vuxna som barn, för män
som kvinnor. Handens rörelser menas
en gång hava väckt det mänskliga
intellektet och förmå förvisso, om de rätt
ledas, i hög grad påverka individens
tankeliv.
Uppbyggandet av en på ett bestämt
sätt bunden väv eller mönster är en
konstruktiv verksamhet, som fängslar icke
minst män och pojkar, och därtill är
vävning en mycket lätt lärd konst i
sina enklare former.
Att icke handvävningens eminenta,
pedagogiska förutsättningar och
praktiska värden i jkolorna såväl som i
mycken övrig uppbyggande samhällsvård
vunnit betydligt allmännare
utbredning beror icke på bristande
erkännande eller på konkurrensen med andra
undervisningsämnen och uppgifter.
Orsaken ligger fast mera i den genom
de billigare fabrikstextiliernas
uppkomst minskade aktualiseringen av
handvävning, penningens decimerade
värde, samt omständligheten vid
vävstolens och varpens uppsättning och
råmaterialets åtkomst. Därtill kommer
slutligen den minskade storleken av
bostäderna, särskilt i städerna respektive
och kanske den för skolornas
vidkommande viktigaste orsaken: det
skrymmande arbetsutrymmet.
Erkännas måste, att skolor och
vårdanstalter betrakta handvävningen såsom
en viktig slöjd. Varje modern skola
anskaffar efter förmåga vävstolar och
utrymme därför. Men i praktiken komma
endast ett fåtal elever att få tillfälle
utöva vävning. Långt mindre att få
lära sig konsten. De gamla vävstolarna
som taga alltför stor plats ha främst
gjort det omöjligt.
I och med att ’de äldre otympliga
vävstolarna kunnat ersättas med nya, mera
lätthanterliga vävstolar med vertikal
varp, vilka icke taga nämnvärt stor
plats i anspråk och ej kräva särskilda
vävsalar, står dock numera
utrymmesfrågan icke längre i vägen för
vävningens införande i varje hem, skola–eller
anstalt. Det är här icke längre fråga om
leksaksvävstolar utan om väl
utexpe-rimenterade och av landets främsta
fackmän beprövade och erkända
konstruktioner, som fullt ersätta de äldre
vanligen förekommande. Tillkomsten
därav innebär en verklig revolution för
undervisningen och hemvävningens
utbredning. Vävstolarna kunna placeras
i de flesta vanliga skolrum i tillräckligt
antal för alla eleverna.
Handvävningens uppfostrande
egenskaper referera sig som sagt icke endast
Ovan: Vävstolarna undanställda.
T. v.: ... färdiga att tas i bruk.
till barnens behov utan i lika hög grad
till de vuxnas. Den avlastar de under
dagens split och hets brukade h
järncentra och tankarna under anlitandet
av nya. Den gör detta utan att forcera
sinnet men visar ändock i varje
ögonblick konstaterbara resultat, som väcka
tillfredsställelse och ofta skänka
betydliga skönhetsvärden.
Rättmätig plats bör givas
handvävningens förmåga att i vår tid fylla den
personliga smakens krav i fråga om
såväl hemmets interiör som beklädnaden.
Genom upplysnings spridande, särskilt
i skolorna, bör det ske. Pojkar såväl som
flickor böra få lära sig själva
förfärdiga sina kläder och hemalster. Den är
en lättlärd konst, som kan skänka alster
av enkla såväl som finare slag och som
det verkligen lönar sig att syssla med.
På grund av lantbefolkningens därtill
temporärt billiga tid är det ingen utopi,
att handvävning är konkurrenskraftig
och kan bliva en mera allmän,
välbehövlig källa till kontanta inkomster.
Skolorna måste i denna stora
nationella angelägenhet gå i spetsen, och
därvid spelar folkskolans representanter
den största rollen. Ty genom sin
anslutning till massan av särskilt de mindre
bemedlade ha de inflytande icke endast
inom skolan utan på kommunernas
ställning i frågan. Fritiden kan knappast
utnyttjas bättre än till handvävning.
För den kostnad råmaterialet betingar
kunna nära nog alla tyger såväl för den
personliga klädnaden åt föräldrar och
barn som för linneförrådet, liksom
individuellt präglade textilier för
heminredningen, mattor, gardiner,
möbeltyger o. s. v. åstadkommas.
Våra hemslöjdsinstitutioner kunna
lämna anvisningar därom, och Svenska
Vävinstitutet, som arbetar främst mot
ideell bakgrund, har speciellt inriktat
sig på att genom en utkommande
tidskrift, »Vävkonst», som kommer att
spridas till ytterst billigt pris, verka i
angiven riktning. Undervisning i vävning
för nybörjare, upplysning om
användbara stoffer och bindningar, mönster
och avsättningsmöjligheter komma däri
att lämnas. Råd och anvisningar om
billigaste sättet att ordna vävning vid
skolor och andra undervisningsanstalter
samt vid institutioner, där partiellt
ar-betsdugliga vårdtagare finnas, lämnas
kostnadsfritt.
Det är en på okunnighet funtad
fördom, att icke genom handvävning de
allra flesta behov av tyger kunna
åstadkommas. Just de moderna formerna av
tyger för sport och modern
kvinnoklädnad framställas bäst genom
handvävning. Det är endast de av kamgarn
framställda ylletygerna med mera
glättad yta, som kräva maskinell
efterbe-handling. De finaste engelska
homespun-tygerna äro handvävda, och många
användas utan s. k. appretur,
efterbehand-ling genom tvättning, stampning och
krympning i maskin. Även sådana
åtgärder kunna emellertid genom Svenska
Vävinstitutet ombesörjas.
786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
