Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44 A. 1 nov. 1933 - Läst och återgivet - Brokig tisdag - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
De måste stanna och ’fara i sällskap med sina
sto j ande kamrater. Många gånger händer
det, att en lärarinna ’får ta hand om de små
nybörjarna och ta av dem underkläder och
hänga till tork. GDet hör väl kunna gå iför sig i
centralskolan också? Ja, men man kan hefara,
att den varma känslan för barnen avtrubbas,
när det hela liknar en fabrik. Samarbetet
mellan föräldrar och lärare kan i varje fall ej bli
detsamma, som då skolan låg mitt i roten.
’Folkskolinspektör Joel Olsson-Oarpe, som
strax är pensionsmässig, har vid flera av
höstens lärarmöten talat om sina minnen.
Han såg med vemod på centraliseringen och
sade, att de gamla skolorna var
kulturpunkter ute i bygderna, och att det bleve en stor
förlust att utbyta dem mot »skolfabriker».
Det var egentligen detta yttrande <som gav
redaktionen anledning uppmana mig till ett
uttalande i ’frågan. Att många lärare och
lärarinnor gjort mycket för att höja sin bygd
i intellektuellt och kulturellt avseende kan ej
förnekas. Huru många har ej arbetat iför
nykterhetssaken, i studiecirklar, för religiösa
föreningar, ’för föreläsningsrörelsen, för god
anda inom idrottslivet o. f. v. Med de resurser,
som stått till buds, kan man säga, att
skolorna ute i byarna, trots sina brister, fyllt en
uppgift som kulturfaktor. Skolhusen har
liksom varit bygdens hem, de som kommit hit
har känt med sig, att de -haft del i det.
Föräldrar och lärare har gemensamt arbetat ’för
de ungas fostran. Det är kanske den
allvarligaste sidan av saken, att denna kontakt
brytes vid en centralisering.»
De framförda synpunkterna är
onekligen värda ett noggrant beaktande. De
små skolhusen ute över landet har i all
sin enkelhet och blygsamhet dock varit
kulturhärdar var på sitt ställe, och det
går lättare att släcka ett bildningens
ljus, än att tända det på nytt.
Vissa minimikrav bör ställas på
skolrådens ordförande anser en insändare i
Nya Dagligt Alle h and a.
Föreningens pressombudsman, herr O
s-vald Rydén har med anledning
därav tillställt tidningen följande
diskussionsinlägg;
Enligt bestämmelserna i den nya lagen om
’församlingsstyrelse har den tidigare gällande
bestämmelsen om pastors självskrivenhet som
ordförande i församlingarnas skolråd blivit
upphävd. Denna åtgärd torde närmast ’få
anses som ett uttryck för den allmänna
tendensen att avskaffa en förut mera vanligt
förekommande princip om självskrivenhet på
olika områden, men den innebär å andra sidan
självklart icke något som helst hinder för
att .pastor väljes till ordförande i den lokala
skolmyndigheten, om detta anses önskvärt och
lämpligt. I ett mycket stort antal fall, kanske
de flesta, torde också saken ha ordnats så, att
församlingens pastor utsetts till ordförande i
skolrådet eller skolstyrelsen.
Den omständigheten bör emellertid icke
förbises, att erfarenheten från den förut
tillämpade ordningen nog också visat, att prästen,
som fått sin utbildning ’för sin speciella
uppgift och kanske skötte den på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt, icke alltid lämpade sig ’för
posten som ordförande i den lokala
skolmyndigheten. På riktigheten därav har under
tiden sedan folkskolans tillkomst lämnats nog
så många och talande bevis.
Men å andra sidan har under den relativt
korta tid, som den ovan angivna lagen
till-lämpats, åtskilligt redan inträffat, vilket
vittnar om att den nya ordningen är behäftad
med vissa svagheter. Rent upprörande, om
också mera enstaka fall, där den valde
skol-styrelseordföranden missbrukat sin ställning,
har också kommit till offentligheten. Ett
särskilt markant sådant fall förskriver sig från
ett skoldistrikt i södra Skåne, där
skolstyrelsens ordförande systematiskt trakasserat
vissa medlemmar av lärarkåren med påföljd, att
två lärarinnor sedan höstterminens ’början
måst begära tjänstledighet, emedan deras
nervsystem icke tålt vid den starka
påfrestningen. Ifrågavarande person har också
bakom sig ett förflutet av den art, att det borde
ha klart dokumenterat hans olämplighet iför
varje samhällelig förtroendepost, och hans val
till ordförande vittnar om en ’fast otrolig
om-dömeslöshet och brist på ansvarskänsla hos
skolstyrelsens övriga medlemmar.
Man är verkligen med insändaren benägen
att fråga, om det inte borde uppställas vissa
»minimikrav» ’på den person, som beklädes
med förtroendet att vara ordförande i de
lokala skolstyrelserna. Den gamla ordningen med
den självskrivne prästen-skolrådsordfiöranden
innebar en viss trygghet så till vida, att han
handhade sitt uppdrag under
ämbetsmanna-ansvar, och eventuella felaktigheter i
förvaltningen av uppdraget kunde medföra
disciplinära eller andra åtgärder från vederbörande
domkapitels sida. Vad beträffar den valde
skolrådsordföranden, föreligger ingen
möjlighet att på denna Väg utkräva något ansvar
för hans åtgöranden.
Det .torde icke kunna undgås, att fortsatta
val av uppenbart olämpliga personer till
ordförande i skolråden, kominer att aktualisera
frågan om ändrade former för deras
tillsättande, varvid det ’självklart ligger nära till
hands, att uppdraget anförtroddes åt någon
därför lämplig officiell myndighet.
Arbeta i kretsarna för
kollektivprenumeration+} på
Svensk Lärartidning!
Med detta nummer följer som B-nr en
bokbilaga.
l NOVEMBER
Brokig tisdag.
På tisdagarna översvämmas
landet, från de obetydligaste avkrokar
till huvudstadens alla vinklar och
vrår med en störtflod av brokiga
tryckalster, som man tvekar, om man
ska kalla tidningar - den ena
överbjudande den andra i enfald och
sensation. Butiksfönster och
affischpelare, husknutar och gathörn uppfylls
av en skrikande och skrattande
färgdisharmoni, ur vilken härs och tvärs
de besynnerligaste rubriker och
bilder tittar fram: »Moses syn» - med
fotografi, att märka! - »När föddes
Kronblom?» »När ska man bjuda
spader?» »Läser ni aftonbön?» »Ett
och ett halvt öre stycket kostar
novellerna i Veckans Läsning» - ett
ärligt ord åtminstone, ty mer är de
säkert inte värda.
Alla dessa vad typografien angår
oftast påkostade, men icke desto
mindre smaklöst utstyrda
veckotidningar söker genom barnen nästla
sig in i hemmen. De kör vecka efter
vecka med mer eller mindre fjolliga
»serier» för barn, en och annan ur
alla synpunkter billig saga samt i
bästa fall någonting att klippa ur
och klistra ihop, men för övrigt
ingenting. Ingenting som stimulerar,
Wallin-Holmquist
l FOLKSKOLESTADGAN _
| MED DITHÖRANDE FORFATTNINGAR |
j| Folkskolestadgan blev, som bekant, i väsentliga avseenden ändrad under förra H
året, i synnerhet genom bestämmelserna av den 30 december. För att vara säker på
vad som nu stadgas i fråga om folkskolan måste man ha tillgång till en ny edition
av folkskolestadgan med dithörande författningar. En dylik edition, redigerad av
folkskolinspektörerna R. Wallin och H. Holmquist, föreligger nu på A.-B. Magn.
Bergvalls förlag.
Utom folkskolestadgan, som är försedd med upplysande anmärkningar och
formulär, innehåller boken avlöningskungörelsen med lönetabeller, boställsordningen, de
kungl. kung. om undervisningsplanen och om intyg och betyg för inträdessökande till
allmänna läroverken, vidare fortsättningsskolestadgan med avlöningskungörelse, den
nya kungörelsen om centralisering av fortsättningsskolväsendet, lagarna om
skolstyrelse i vissa kommuner, om församlingsstyrelse m. m.
I såväl folkskolestadgan som fortsättningsskolestadgan och övriga lagar ha
inarbetats de intill slutet av januari månad 1933 utkomna skolförfattningarna. De
författningar, som utkommit senare och intill slutet av juli 1933, finnas upptagna i
ett särskilt häfte: Supplement till folkskolestadgan.
Arbetet torde vara oumbärligt för varje lärare och lärarinna, för varje
skolstyrelseledamot och över huvud taget för var och en, som har att taga befattning med
folkskoleärenden.
Folkskolestadgan kostar inb. i starkt klotb. 3 kr., supplementhäftet 50 öre.
MAGN* BERGVALLS FORLAGt STOCKHOLM
i
O L M. l
1O35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
