Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44 B. Boknummer. 1 nov. 1933 - Signe H.-Wranér: Barnen i böckernas djungel. Hur lockas barnet till boken? - Nils Eriksson: Undervisning i böckers bruk väcker barnens kärlek till böckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många av bibliotekets mer svårt äm j da
element blir stillsamma och lugna vid
dessa tillfällen, antagligen beroende på
faran att eljest bli uteslutna nästa
gång.
Har man ej tid att preparera något
särskilt ämne, kan man helt enkelt visa
bilder ur böcker och ge en kort resumé
av respektive böckers innehåll. En hel
del äldre litteratur, som av någon
outgrundlig anledning ej utlånas så flitigt
som önskligt vore, blir därigenom ofta
mycket begärlig. Bokcirkulationen ökas
på så sätt avsevärt, och just denna form
av bokreklam har visat sig synnerligen
effektiv.
Publiken i ungdomsavdelningen vid
Sveavägen i Stockholm har det senaste
året på detta sätt fått vara med om en
färd jorden runt på en halvtimme, en
vandring genom Stockholm under
medeltiden och fått en återblick på Gustav
II Adolfs tidevarv, den har företagit
en rundtur i huvudstaden just nu och
roats av engelska typer och engelskt
samhällsliv. Där har visats exotiska
länder och folk och vilda djur från skilda
väderstreck, där har talats om Karl
XII och berättats om Skansens gamla
stugor, allt under det livligaste
deltagande från åhörarnas1 sida.
Och så har vi pristävlingarna!
De fordrar mycket arbete, kostar
mycken tid och tålamod, men de ger också
lön för mödan. Barnens intresse inför
ett dylikt evenemang är så
vittomfattande, så allt uppslukande, de sysslar
dag efter dag tåligt med sina lösningar,
och de lyckliga som vinner pris -
1002
naturligtvis i form av ’böcker, andra
pris borde vara uteslutna vid detta slag
av pristävlingar - frekventerar för
framtiden biblioteket troget och i den
rätta andan. Stockholms stadsbiblioteks
sista tävlan, i form av 50 citat ur
kända ’barnböcker, visade vilken omfattande
mätfgd litteratur nutidens ungdom
kon-sumer ar. Tre fjärdedelar av deltagarna
tog utan svårighet ut cirka 40 av citaten.
Till ovan uppräknade sätt att
reklamera för »den rätta boken i de rätta
händerna» hör också täta ombyten av
listor å »Nya böcker», vilka
uppsattes å lätt synlig plats i
’biblioteket, likaså ett b o k s t ö d, försett med
påskriften »H ar ni läst d e n
här?» där man placerar den bok man
önskar påpeka. Har man tur, kan man
där under en kväll få sätta upp nya
volymer ideligen. Även enkla album
med inklistrade bokvinjetter samt
sten-cilerade eller hektograferade listor
med litteraturhänvisningar i olika
ämnen- är varmt att rekommendera.
Det är en stor förmån att i ett
bibliotek få syssla med detta »extension
work» - vilket av många fanatiskt
rätttrogna bibliotekarier betraktas som
ovidkommande och onödigt - ty den
förtroliga, otvungna kontakt med barnen,
som följer med detta slag av
biblioteksarbete, alstrar ett förtroende, vars vikt
v ej kan överskattas.
Och dessutom får man, om ock i ringa
mån, hjälpa till att visa ungdomen på
läsningens stora värde, litteraturens
oförstörbara skatter, mänsklighetens
tysta troigna vänner, böckerna.
SVENSK LÄRARTIDNING
Undervisning i böckers
bruk väcker barnens
kärlek till böckerna
Av NILS ERIKSSON
I skolan förekommer en sådan mängd
ämnen, att man inte är särskilt pigg på
att införa nya, men undervisning i
böckers bruk är intet nytt ämne. Det är
påbjudet i 1919 års
undervisningsplan, där det bl. a. heter: »Under de
sista skolåren bör barnen vänjas att,
då tillfälle därtill erbjuder sig, i
tillgängliga böcker taga reda på
sakförhållanden, händelser, namn, årtal,
sifferuppgifter o. d., som kan vara
erforderliga för att utreda och belysa något,
som förekommit vid undervisningen
eller står i nära samband därmed. För
detta ändamål bör då förhållandena
sådant medgiva, uppslagsböcker och
utförligare läroböcker vara för
lärjungarna lätt tillgängliga.» Det är säkerligen
icke utan betydelse, att barnen lär sig
att »slå» i böcker. Ofta får man se, hur
svårt det är för dem ätt ta reda på en
uppgift, som icke står i deras läxa. De
vet helt enkelt inte, att ett register eller
en Innehållsförteckning betydligt
underlättar detta arbete. Sorgligt nog är
också en del läro- och läseböcker försedda
med bristfälliga och knapphändiga
register.
Hur ska det vara möjligt för läraren
att uppfylla undervisningsplanens
föreskrift i skolor, där inga bibliotek finns
- och dessa ar ändå flertalet ? Ja, man
måste reda sig med det man har. Man
måste använda barnens läroböcker och
skolans läseböcker samt de böcker, som
finns i barnens hem. Frågan är, oni icke
detta är minst lika viktigt, som att lära
barnen använda ett
konversationslexikon, isom de icke har tillgång till
hemma. (3m barnen får lära sig, att man
kan få reda på en hel del ur de vanliga
skolböckerna, så kastar de säkert icke
bort dem, då de slutar skolan, utan
låter dem bilda början till det lilla
bibliotek, som de kanske så småningom
skaffar sig. Det är säkert inte utan
betydelse, att barnen t. ex. får lära sig, att
man i den lilla och oansenliga
almanackan har tillgång till en hel del mycket
värdefulla och tillförlitliga uppgifter.
De böcker, som varje lärare har
tillgång till, är bibeln, psalmboken,
Sveriges historia, geografien, en naturlära,
kartboken, språkläran, en lärobok i
medborgarkunskap, ordlistan och
almanackan samt Folkskolans läsebok. Det
torde också på de flesta orter vara
ganska lätt att få tag på några exemplar
av Sveriges kommunikationer,
rikstelefonkatalogen och postgiroförteckningen
samt några tidningar. Den lilla
»Skolornas uppslagsbok» är så värdefull, varför
ett eller några exemplar borde finnas i
varje skolsal.
Med dessa böcker kan man komma
rätt långt, då det gäller att undervisa i
böckers bruk.
Jag har brukat anslå cirka fem eller
sex lektioner i sjätte klassen åt denna
undervisning. Jag har utarbetat en
serie frågekort från varje bok. Vanligen
har jag tagit 10 till 15 frågor ur varje
bok. Varje fråga har jag skrivit på ett
särskilt papper.’ För att korten ska bli
hållbara och lättare att hantera, har
jag använt vanligt ritpapper för
frågorna. Korten har samlats i kuvert med
påskrift, från vilken bok de hämtats. De
första lektionerna har varje barn fått
ett kuvert var. De har då av kuvertets
påskrift genast kunnat se, från vilken
bok svaren ska hämtas. Sedan har jag
blandat tillsamman alla kuverts
innehåll och sedan delat ut ett kort åt varje
barn. De har då av frågan fått sluta
sig till, ur vilken bok svaret ska
hämtas, en sak, som många gånger icke är så
lätt att avgöra, samt sedan söka rätt på
svaret. Detta tycker barnen är mycket
intressant, förutsatt att frågorna icke
är alltför svåra, så att de icke kan
finna svar på dem. Svaren bör lämpligen
av barnen nedskrivas på ett papper.
Innan frågorna utdelas måste man
givetvis ha klargjort för barnen hur
man söker i de olika böckerna, var
tabellerna, registren o. d. finns.
Jag tror, att man med dessa övningar
i någon mån ska hos barnen kunna
väcka kärlek till böckerna och intresse för
att ur dem hämta svar på en hel del
frågor, som möter dem, sedan de slutat
skolan och glömt de sakuppgifter, årtal
m. m. som de lärt sig där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
