- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
1065

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44 B. Boknummer. 1 nov. 1933 - Det var en gång... Sagas tjusningskraft är ständigt ny

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRARTIDNING

DET VAR EN GÄNG

Sagas tjusningskraft
är ständigt ny

Det var en gång ... - så börjar en
riktig saga, och så börjar också »sagan
om -Saga. Det var en gång en jultomte,
som sändes ut på vandring bland
barnen i Sveriges bygder. Vart han än
kom, blev ’han mottagen med stora
famnen och vann allas hjärtan, ty han kom
med påsen full av sagor, legender och
berättelser på både vers och prosa. Den
tidens förnämsta författare och
konstnärer hade hjälpts åt att dikta, skriva,
rita och måla ihop en jultidning åt
våra svenska barn. De var på den tiden,
när Jultomten koni till, inte
bortskämda med böcker och tidningar, som
skrivits just för dem. Jultomten är de
svenska barnens första jultidning. Det
var en av den sveniska folkskolans
förnämsta förkämpar under slutet av förra
seklet, Emil Hammarlund, som
hade blicken öppen för vad barnasinnet
behövde oeh längtade efter. Han
menade, att barnen borde få stifta
bekantskap med de gamla goda sagorna, som.
aldrig blir gamla utan ständigt har
kvar sin tjusningskraft och charm. Och
det var därför han år 1891 vågade sig
på försöket att ge ut Jultomten.

Föret var trö,gt i portgången. Det
var ingen lätt sak att övervinna de
blivande medarbetarnas misstro, men Emil
Hammarlund hade en utmärkt
medhjälpare i sin maka. Hon gick själv
omkring till författarna och sökte
intressera dem att lämna bidrag. Att skriva
för barn var något nytt, som de inte
trodde sig om att kunna göra och för
den skull inte vågade sig på. Men fru
Hammarlund förtröttades inte, och
hennes ihärdighet kröntes också med
framgång. Försöket att ge barnen en
deras egen tidning slog så väl ut, att
det överträffade utgivarnas djärvaste
förväntningar.

Det var inte bara i småttingarnas
värld, som Jultomten slo>g an; såväl
lärarkår som press lovordade den. Så
skrev en tidning: »–––––Vi
lyckönska utgivaren till hans vackra idé, och
vi äro övertygade om att Jultomten
skall till julen sprida glädje i många
barnahjärtan.» En annan tidning
»hälsar Jultomten hjärtligt välkommen.
Den bjuder på ett rikt innehåll, som
är både roande och manande till
eftertanke». »Allt av yppersta
beskaffenhet», konstaterar en tredje. Det bästa
beviset på att Jultomten gjort succé
var det stora antal rekvisitioner, som
inströmmade till Jultomtens expedition.

Från tidigt på morgonen till sent på
kvällen var man där sysselsatt med att
expediera »Jultomtar», och tidningen
gick ut i 70 000 exemplar – en siffra,
som talar sitt eget språk.

Och allt eftersom tiden gick och
jublet och förtjusningen över Jultomten
med varje år växte, blev det klart för
utgivarna, att vad barnen behövde var
ett eget bibliotek, som innehöll sådan
fängslande läsning, att deras läslust
väcktes och deras kunskapsbegär
tillgodosågs. Och i detta syfte kom så
Barnbiblioteket Saga till. Det var år
1899. Början var ganska anspråkslös:
varannan vecka utkom ett litet häfte
ined ett kort uppehåll under sommaren.
Inalles utgavs 22 små häften under
året. Ville man ha ’Saga inbunden -
såvida det över huvud taget fanns
något kvar efter den flitiga läsningen av
häftena - fick man själv ombesörja
bindningen. Pärmar ’kunde man
emellertid få för en billig penning från
expeditionen. Men snart fann man, att det
skulle vara bättre att tillhandahålla
Saga i bokform, och så gick
utvecklingen så småningom fram till den
smakfulla utstyrsel, som Sagabiblioteket av
i dag består sina böcker.

Många år har gått, tiderna har
förändrats, men kvar står iSagas makt över
barnen. När Emil Hammarlund dog,
fortsatte hans maka, fru Amanda
Hammarlund, detta hans livsverk,
och hon har gjort det med förtjänstfull
framgång. Hon har på
barnlitteraturens område gjort en insats, som
saknar motsvarighet. Med konstnärlig
blick har hon sovrat och städse valt
sådant, som. kan vara ’ägnat att fängsla
barnasinnet och rikta de ungas blick
hän mot idealens1 och den levande
sanningens värld. Och därför ’ger oss Saga
i dag också i sina 156 volymer de bästa
folksagor, som diktats eller översatts på
svenskt språk, äventyrsböcker från
urskog och vildmark, indianböeker,
historiska skildringar från såväl Sveriges
som Nordens äldsta tider, geografiska
och världshistoriska skildringar,
dramatik och sagospel, alla rikt försedda
med illustrationer av vårt lands
främsta konstnärer.

Städse har Barnbiblioteket Sagas
motto varit: endast det bästa är gott
nog åt barnen. Tiderna igenom har Saga
sökt hålla sin fana ren och hög. Samma
strålande glädje, som lyste ur
förväntansfulla barnaögon, när det första

häftet av Saga hittade vägen till
skolorna, samma glädje återspeglas än i
dag, när barnskaran i ’skolbiblioteket i
alla delar av vårt vidsträckta land
ivrigt slåss om att bli nog lycklig att
först få läsa en nyutkommen Sagabok.

C-m.

Fru Amanda Hammarlund.

Emil Hammarlund.

1065

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/1077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free