Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 / 1134 (1891-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 47. 22 nov. 1933 - Där sången klingar och arbetet går med fröjd. Håll humöret uppe! är parollen på Vällingelägret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSK LÄRARTIDNING

Röjningsarbete.

Det är en höstkväll i november vi styr
kosan från Norsborg ner mot Vällinge.
Som ett sovande slott skymtar den höga,
vita byggnaden mellan träden, och
månskenet och vindens sus förjagar icke
stämningen. Är det möjligt, frågar man
sig, att en skara ungdomar har sitt hem
i denna tysta gård?

Men väl framför portarna tas man ur
sin villfarelse, och det grundligt ändå.
Ljuset flödar ur alla fönster, arbetsljud
dundrar från alla våningar. Och
uppriktigt sagt: det låter som hela flocken
ynglingar vore i luven på varandra, det
skriks och skränas, så man knappt vågar
sig in.

Det tar låt oss säga en halvtimme,
innan den specifika Vällingeandan
plötsligt går upp för gästerna. Man blir
rörd, man blir gripen, man blir
imponerad. Så långt ifrån att markera
bristande disciplin eller något annat fel i
systemet, är de kraftiga ljuden (som ska
föreställa sång) ett det bästa vittnesbörd
om hur välkommen och hur lyckad hela
kursen är. Det är falska toner - ur
sångsynpunkt sett - men det är på
samma gång äkta och riktiga toner.

Här tillbringar alltså sextio arbetslösa
pojkar sina dagar under överinseende
av tre ledare med några medhjälpare,
av vilka den enda icke mannen,
nämligen kokerskan, naturligtvis är viktigast.
Klockan sju går reveljen - eller
kanske vi ska säga gonggongen, ty all
militär form är bannlyst - och sedan går
timmarna undan efter ett noga
uppgjort program, där kroppsarbete och
undervisning delar på utrymmet. Inte bara
arbete i det fria, som på de danska
eller tyska arbetslägren, utan även
övningar för hjärnan, lektioner,
föreläsningar och hela små kurser av
studiecirkelns karaktär. Med gymnastik och
idrott utdrygas programmet, och
slutligen tillkommer verksamheten på de
lediga stunderna, då exempelvis
schackundervisning och schacktävlingar
sätter färg på samvaron.

Den egentliga undervisningen kan av
praktiska skäl inte läggas på att leda
till verklig utbildning. Däremot har den
sitt värde som ren tankegymnastik, som
en allmän orientering och som
stimulans till fortsatta självstudier. Detta
sistnämnda bör man lägga märke till,
då det ger en av linjerna i hela
ungdomskursen. I den brokiga, av alla
himmelens vindar sammanblåsta skaran
pojkar gäller det att leta upp
individerna. Det gäller att få korn på vars
och ens anlag och att låta dessa anlag
utvecklas, till fromma för den
kollektiva andan och - kanske - till
varaktig glädje för den enskilde. Det är intet
lätt arbete, ty den arbetslösa ungdomen
har inte vant sig att springa till torgs
med sina bekymmer lika lite som med
sina innersta förhoppningar och
önskemål, men tack vare de unga ledarnas
förståelse har det till en viss grad
lyckats att få ut mycket av denna
individuella behandling. Man upptäcker, att
en ung man hellre vill laga skor än
höra på en föreläsning om
medborgarkunskap. Nå, då ger man honom skor,
och följden är, att han så småningom
ordnar en hel liten skomakarverkstad,
där det sannerligen brukar vara fullt
upp att göra. En annan har vana
snickarhänder - han får en snickarbod till
sitt förfogande. Och som an mogen
frukt av denna varsamma uppfostran,
eller vad man vill kalla det, följer ett
resultat av något slag. Ett par
slöjdintresserade pojkar fick syssla med sin
specialitet, och det dröjde inte länge,
förrän de hittat på något alldeles nytt:
de sökte upp egendomligt formade
trädrötter och andra träddelar i parken
och satte sig att betsa och skulptera
dem. Nu gnor de av hjärtans lust med
sitt hantverk, och det ger sådan valuta,
att de rent av hoppas kunna ordna en
utställning av denna speciella
Vällingeindustri. I sanning ett överraskande
resultat !

De psykologiska metoderna tillämpas
överallt. Man söker sammanföra
ynglingar, som passar för varandra
antingen genom besläktade yrken eller
likartade lynnen, vilket bäst förmärks, när
förmiddagens arbete startas. Då träder
gruppindelningen i kraft, då beger sig
pojkarna ut till röjning, vedhuggning
och dylikt i små »gäng». Det har slagit
så väl ut, att man knappast behöver
frukta osund gängbildning, något som
annars kan ligga nära till hands. Och
mellan de olika grupperna fortsätter
känslan av gemenskap att leva. Det är
en outtalad men brinnande solidaritet,
som binder alla dessa unga män
samman, fotad på det mest tragiska och
mest gripande av alla skäl: bristen på
fast arbete ute i livet.

Och det är denna känsla av
övergivenhet som det framför allt gäller att
bekämpa. Håll humöret uppe - det
måste vara ledstjärnan. Att tänka sig
dessa ynglingars ställning! Här går de
och driver kring i storstaden
Stockholm, många komna långtifrån, andra
hemma hos kanske arbetslösa fäder. I

Schackspelet är omtyckt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>