Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 50. 13 dec. 1933 - Alfred Frankman: Södra Sandby-tragedien genom ortsbefolkningens glasögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Södra Sandby-tragedien
genom ortsbefolkningens glasögon
Misslyckat försök att rehabilitera skolstyrelsen
Alfred Frankman ger svar på tal
Bom vi tidigare i några artiklar
omnämnt har en märklig skolstrid
uppstått i Södra Sandby. Den av oss
lämnade redogörelsen har föranlett en
skånetidning, Arbetet, att utsända en
korrespondent till Södra Sandby.
Tidningens medarbetare engagerar sig
egendomligt nog helt på skolstyrelsens sida.
De synpunkter han framför bör kanske
refereras för att underlätta ett
objektivt bedömande av läget. Vi lämnar
alltså först ordet till Arbetets
medarbetare :
Folkskolestyrelsens ordförande
rehabiliteras.
Vi vågar påståendet, att den äskade
lagstiftningen (om länsstyrelsens
medverkan vid utseendet av
skolstyrelseordförande) genomförd och tillämpad
i den nuvarande situationen i S.
Saiid-by, inte skulle ändra något väsentligt.
I denna strid står nämligen mot
varandra å ena sidan en, eller om man vill, två
lärarinnor och å andra sidan en
ortsbefolkning i oförenlig motsats. Även om
länsstyrelsen utsåge en helt ny
folkskolestyrelse skulle sannolikt föga
därmed vara vunnet. De bagateller, som
kommit under myndigheternas ögon och
som är huvudsakligt material för den
utomståendes bedömande, är inte
stridens innehåll utan endast symptom.
Vad som nu dragit till sig intresset är
de senaste kapitlen ur en lång historia.
Huvudrollen uppbäres av
mellanskole-lärarinnan i stationssamhället. Med
orätt har folkskolestyrelsens nuvarande
ordförande fått sin roll som pjäsens
bov. Det är sant att han i sin ungdom
kolliderade häftigt med rättvisan, att
han konstaterades vara psykiskt sjuk
men också att han efter sitt
tillfrisknande visat en sällsynt uthållig vilja till
rehabilitering och förvärvat sig en
position som kommunal förtroendeman.
Denna ’omständighet har i vart fall
ingenting med saken att skaffa.
Torna härad ler åt Sv. Ltg.
Som part å ena sidan står nämligen
inte folkskolestyrelsens ordförande utan
en enhällig styrelse. Det kan kanske
gå an att från någon annan horisont
beteckna denna styrelses medlemmar
såsom folk med häpnadsväckande brist
på omdöme och ansvarskänsla, såsom
Svensk Lärartidning gjort på hr
Frankmans auktoritet och andra
tidningar efter kårorganet, Från Torna
härads horisont ler man över omdömet. I
varje fall är det folk, som vill taga an-
svaret själv för gjord gärning.
Folkskolestyrelsen har till ledamöter
agronom F. Boijsen, lantbr. Anton Nilsson,
stallbetjänten E. Jonsson,
bagarmästa-ren E. Persson, patron And. Nilsson,
målarmästaren H. Segerberg samt
stenarbetarna G. Berlin och Albert
Andersson. Rättvisan kräver att ett omdöme
av personer med möjlighet att göra
tillräckligt ingående iakttagelser här
kommer till synes. Den lärarpersonal,
som sorterar under denna
folkskolestyrelse, har såsom protest mot hr
Frankmans skriverier uttalat sitt förtroende
för densamma och vitsordar »att dess
ordförande och andra ledamöter alltid
iakttagit ett oklanderligt uppträdande
och visat sig äga intresse för
undervisningen». Uttalandet är gjort vid möte
med lärarpersonalen.
Ortsbefolkningen på skolstyrelsens
sida.
Innan vi går in på de konkreta
stridsfrågorna är ännu ett par fakta från
den ’undersökning, som Arbetets
medarbetare företagit å ort och ställe, att
anteckna. Ortsbefolkningens opinion
mot mellanskollärarinnan är lika
enhällig som bittert energisk. Den schism
mellan henne och övrig lärarpersonal,
som ovan nämnda uttalande antyder, är
exempelvis i förhållande till hennes
närmaste granne och kollega fördjupad till
’den bittraste fiendskap. Frapperande
nog gör man överallt den anmärkningen
mot skolstyrelsens nuvarande
ordförande, att han alltför energiskt tagit parti
för skolans lärarinna. Man har den
uppfattningen, att hon eljest inte skulle
ha kunnat stanna kvar i Sandby. De,
som närmare känner lärarinnan ger
också uttryck för sin förvåning över att
lärarinnans många gånger tidigare starkt
markerade uppskattning av
folkskolestyrelsens ordf. kunnat så hastigt bytas
i sin motsats. Man må vidare lägga
märke till att stridigheterna mellan
lärarinnan och föräldraintresset och
därmed följande trassel med anmälningar
och dylikt inte förskriver sig från den
tid då den nuvarande skolstyrelsen trätt
till och ännu mindre från början av den
nuvarande ordförandens tjänstetid.
De andra lärarna synes nöjda.
’Sedan tidningen omnämnt ett par
skriftliga klagomål från målsmän mot
denna lärarinna tillägges:
Skolstridens senaste fas är en
anmärkning, inte mot mellanskolans lärarinna,
som varit tjänstledig denna termin, utan
mot hennes kollega och enda väninna i
S. Sandby. Hon är jämförelsevis ny på
platsen men har dragits in i striden &å
mellanskollärarinnans sida. Det direkta
underlaget för anmärkningen är, så vitt
man förstår, ringa. Bakom det hela
ligger emellertid utom den nu skisserade
.bakgrunden ett försök från hennes sida
att sabotera en mycket rimlig
anordning av skolstyrelsen, som alla de andra
lärarna utan vidare godtagit och synes
nöjda med. Saken är i sig själv en
bagatell och sedd ensam för sig skulle det
säkert kunna karakteriseras som
småaktighet att anmärkning beslutats av
skolstyrelsen. Men man kan förstå, om
dess hårt påfrestade tålamod någon
gång tryter och att den försöker skaffa
sig något gehör med lagens hjälp, när
inte bara sak utan också form läderas.
Det skall inte spillas många ord på
den långa uppräkning av trakasserier,
som hr Frankman låtit sig berätta, utan
vidare trott och fört vidare. Det är
löjligheter och ingen förnuftig
människa, som sätter sig in i saken ska
kunna läsa ut ur de vidtagna åtgärderna
något av trakasseri från styrelsens sida,
men väl en lärarinnas lust till strid för
dess egen skull, som dess bättre är
sällsynt.
En medling påkallad.
Vid närmare ef tersyn visar sig således
den bedrövliga Skolstriden i S. Sandby
ha en helt annan orsak än en
trakasse-ringslysten skolstyrelse, som kujoneras
av en kriminell dåre. Men den är lika
reell ändå och på intet sätt mindre
beklämmande. Lärarinnan, som allmänt
vitsordas för sitt nit - hon klandras
också för överdrivet nit - har råkat i
en motsättning till ortsbefolkningen,
som vuxit sig för stor att jämna ut på
något lättvindigt sätt. Skolstyrelsens
försök att med lampor först och
stränghet sedan, mot lärarinnan få fason på
det hela har visat sig leda till
ytterligare komplikationer. I en sådan
situation skulle måhända en inspektör med
gott handlag varit räddningen.
Det är svårt att se hur Skolstriden i
Sandby ska sluta. Man är böjd för att
beklaga både lärarinnan och
skolstyrelsen men ännu mera barnen. För en del
f örsökes utvägen att skicka dem i skola
i annat distrikt eller annan rote, men
den står ju inte alla till buds. Finns
det inte någon verkligt auktoritativ
person, som ett uppdrag att medla kan
anses tillkomma? Säkert är, att den serie
12&S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
