Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 27 dec. 1933 - Skandalen i Södra Sandby. Terror mot lärarinnor. Otroliga interiörer - Jenny Wahlman: Boken och geväret symbolen för det tredje tyska rikets uppfostringsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här förekommer har jag aldrig förut sett. Det borde dock vara
klart, att dessa ständiga skrivelser, dessa förhör och
rannsakningar, dessa krav på förklaringar, ofta rörande rena
bagateller, dessa krånglerier med bostad, vedbod och
trädgårdsanläggning, dessa öppna eller förstuckna hotelser
måste verka deprimerande på tröttkörda lärarinnor, särskilt
om de har en något ömtålig psyke. Fröken Andersson verkar
förpinad och blir väl snart, hon också, tvungen att ta
tjänstledighet, om det skall fortgå på detta sättet. Så
åsamkas stat och kommun utgifter, som annars vore onödiga.
Därför ännu en gång: »låt lärarinnorna i lugn och ro
sköta sitt arbete».
Boken och geväret symbolen för det tredje
tyska rikets uppfostringsväsen
Enligt referat i Svensk Lärartidning
n:r 48 yttrade dr Nordlund i ett
föredrag om »Skolan i det tredje riket»,
att Tyskland ännu så länge på
uppfostrans område liksom på det politiska
området är ett stort frågetecken. Efter
genomläsningen av en hel del utdrag ur
tysk skolpress från augusti till
november 1933 instämmer man ovillkorligen i
detta yttrande. Frågetecknet gäller dock
knappast vart de ledande skolmännen
— ledande kvinnor existerar som
bekant ej numera i Tyskland, blott
lydande — vill komma, ty det klarlägges
så öppenhjärtligt, att det nästan är
otroligt. Men frågetecknet gäller hur
det folk ska komma att te sig, som har
förmånen av undervisning och
uppfostran i det tredje rikets skola. Då
man har i friskt minne tyska lärare och
lärarinnor, entusiastiska för och
besjälade av uppfostringsidéer, diametralt
motsatta de principer, som nu ska
följas, frågar man sig också, om de tyska
folkskollärarna samt och synnerligen
kunnat lägga sitt förnuft till ljuvlig ro
under ny tros lydnad.
De tidningar, som här ska citeras, är
Allgemeine Deutsche Lehrerzeitung,
Berliner Lehrerzeitung, Die Deutsche
Schule och Die Badische Volkschule.
Undervisningsminister Rust i
Preussen gjorde i oktober en hel del
uttalanden om riktlinjerna för folkskolan i det
tredje riket. Den fullständiga
omläggning av folkskolan, som han bebådar,
kommer att ta en lång tid i anspråk.
Enligt den nya tjänstemannalagen har
en revidering av tjänster nu ägt rum,
och denna revidering har hittills helt
upptagit ministeriets tid. Den
nationalsocialistiska skolans program kan
dessutom ej realiseras, så länge det ännu
finns kvar lärare, som är marxister,
liberalister, demokrater och pacifister.
Lärarna har för övrigt fått meddelande
om förbud att tillhöra ej blott nämnda
politiska partier utan också den tyska
fredsföreningen.
Lärarna har hittills fått sin
utbildning i de stora städernas pedagogiska
akademier. Ministern anser, att den
undervisning, som där meddelats, varit
abstraktioner, ej tillämpliga i det
verkliga livet. Landsbygdsseminariet i
Lauenburg och de politiska seminarierna
i Plön, Köslin och Potsdam ska nu
släppa ut en lärargeneration, som ej
söker forma sina elever till
intellektualister med svag fysik utan till ledare och
politiska soldater.
Vid invigningen av
landsbygdsseminariet i Lauenburg höll minister Rust
ett tal, varur några ord här citeras:
»Tyska lärare! Ni är det tyska
undervisningsväsendets anfallstrupp. Visa, att
ni vördar er höga uppgift och att ni
icke saknar den liberala regimens
undervisningsväsen under flydda tider. Ni
bör genast besluta er för att av det
tyska folket skapa ett stort folkligt
samfund. Tvärs igenom de nuvarande
akademiska programmen ser man klart den
förra regimens försök att under
förevändning av vetenskaplighet skapa en
marxistisk lärarkår, som skulle förstöra
det tyska folket.
Social vetenskap, social pedagogik,
industriell pedagogik, undervisning om
aktualiteter, — allt detta var idel
förevändningar för att kunna framskapa
marxismens framtidsomstörtande anda.
Nu ska nya ämnen träda i de förras
ställe: etnologi, militär geografi,
grannländernas geografi och raslära.»
Inrikesminister Frick sände redan i
juli ut ett cirkulär om nyorientering i
historieundervisningen. De böcker, som
är redigerade i nationalsocialistisk anda,
väntas ej bli färdiga förrän vid
påsktiden 1935, men undervisningen ska
redan nu så småningom meddelas efter
anbefallda riktlinjer.
Man ska ge större plats för den gamla
historien, som ska återställa den rätta
uppskattningen av de gamla
germanernas högt stående civilisation. En
framstående plats ska ges åt rasläran, ty
kulturen är en rasens skapelse.
Nationalismens synpunkter ska vara avgörande
vid historieundervisningen.
Civilisationens historia förtjänar
mindre uppmärksamhet än politikens,
ty det är den senare, som bestämmer
folkens öden.
Historieundervisningen ska
genomsyras av det germanska hjältemodet, vilket
i våra dagar fått sitt uttryck i vår
ledares principer.
Den tyska lärarföreningens
pedagogiska tidskrift säger i september:
»Talet om objektivitet i
historieundervisning är ett av liberalismens
talrika misstag. Det är icke ’en man
vilken som helst’, som griper sig an med
historiska studier, utan en fransman,
en engelsman, en tysk. Den liberala
människan är ingenting annat än en
artificiell konstruktion. I verkligheten är
denna människa obefintlig. Det finns
ingenting annat än människor av en viss
nation och en viss ras. Vi tillägnar oss
ej historien opartiskt utan som tyskar.
Vi vill ingalunda ha en torr uppräkning
av objektiva fakta, vi vill ha historiskt
vetande för tyskar. Vi vill ej veta av
några fantasier om allmänmänsklig
undervisning. Vi vill forma den sanna
tysken.»
Samma tidskrift gör några
övermodiga uttalanden om »Stortyskland» och
har därigenom väckt en skarp
opposition i de grannstater, som har äran att
bli föremål för »stortyska» drömmar.
»Den nationella historiska
forskningen är stortysk, d. v. s. den betraktar
österrikarna som Österrikes tyskar. Det är
här ej fråga om ett allierat folk men om
en del av vårt folk. Dessa tyskars
anslutning till Tyskland är ej ett problem,
som man av intresse studerar, utan en
plikt, som ska verkställas. De
schweiziska och holländska tyskarna är på
samma sätt medlemmar i det stora
samfundet det tyska riket. Deras historia är
Tysklands, och Tysklands plikt just nu
är att fullfölja de romerska kejsarnas
verk och lägga grunden till ett enigt
och odelbart Tyskland. Det tyska ödet
har till skådeplats landet mellan Rhen
och Weichsel, mellan Alperna och Wien.
När vi uppfyllts av denna idé om
Stortyskland, förstår vi, vad skilsmässan
från Schweiz, Holland och Ostpreussen
betyder, samt vad motståndet mot vår
förening med Österrike innebär.
Den som ser faran är den enda, som
kan avlägsna faran!»
De upprepade förklaringar om det
tredje rikets fredskärlek, som Hitler
avgivit i höst, borde väl också avspeglas i
uttalandena i dessa skoltidningar. Men
att döma av tyska »pedagogiska»
artiklar om »ungdomens krigsinstinkter»
tycks det tredje rikets folkskola
uppmuntra sina elever att med vapenmakt
skapa det Stortyskland, som dagens
nationalsocialistiska profeter siar om.
»Krigsinstinkten är medfödd för vår
unga generation. Den tar sig uttryck i
våra barns krigiska lekar, i böjelsen för
slagsmål och för den litteratur, som
behandlar strider och segrar. Den
militära uppfostran har två särdrag, en
fysisk och en moralisk sida. Den moraliska
sidan innebär uppväckandet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
