Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 27 dec. 1933 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
S o c i a 1-D emokraten yttrar:
Skolstriden i S. .Sandby har vid
behandlingen i pressen framställts på starkt
divergerande sätt. På sistone har skolstyrelsen och
dess ordförande i förening med en
tillsy-ningslärare, upprepade gånger dömd för
fylleri, utsänt formliga skräckskildringar av de
två lärarinnornas framfart. De framdragna
förseelserna gäller emellertid icke den
småskollärarinna som överklagat skolstyrelsens
varning, utan en för närvarande för
nervsjukdom tjänstledig lärarinna, och de ligger
för övrigt, i den mån .de verkligen ägt rum,
mer än ett årtionde tillbaka i tiden.
Denna erinran är ytterst befogad.
Större delen av pressen har frossat i
rubriker, då den återgivit T. T :s
missvisande referat. Så t. ex. rubricerar
ElvsborgsLäns Tidning en
artikel »En otäck lärarinna». Nog är det
upprörande, att denna etikett utan
minsta fog ska klistras på fröken
Andersson, då de barbariska sträf f metoderna
tillskrives hennes kollega. En offentlig
ursäkt från tidningen är sannerligen
motiverad.
Arbetarbladet i Gävle
(redaktör : riksdagsman N. S. Norling) har
också funnit skäl att ställa sig skeptisk
till de hemska anklagelserna mot
lärarinnorna. Efter att ha påpekat att
statens folkskolinspektör ställt sig på
dessas sida, skriver Arbetarbladet:
En annan omständighet, som onekligen
ställer skolstyrelsens och dess ordförandes sätt
att handla och vandia i särdeles misstänkt
dager, är att en beslutad varning mot en av de
två lärarinnorna - f. ö. den enligt
skolstyrelsens egen framställning minst »brottsliga»
- icke alls hänför sig till de allvarliga
förseelser som i den nyss antydda skrivelsen
pådyvlats lärarinnorna. I stället har man hakat
upp sig på rena bagateller av sådan art att en
så pass allvarlig bestraffningsåtgärd som en
varning säkerligen icke kan lagligen grundas
på dem.
Det förefaller som om överstyrelsen efter
allt vad som inträffat icke gärna kan undgå
att ägna affären en grundlig undersökning.
Om tillvitelserna mot lärarinnan äro med
verkliga förhållandet överensstämmande kan
det ju inte rimligen tillåtas att hon, alltfort
har hand om barnens fostran. Och om å
andra sidan folkskolestyrelsens ordförande är till
den grad olämplig för sin uppgift som hans
vederdelomän påstått, bör man ju i
anständighetens namn kräva att han snarast
avlägsnas från isin förtroendeställning. Ur vår
synpunkt blir kravet på full klarhet desto
mer självklart, som det någonstädes i pressen
antytts att Arbetets position i frågan skulle
grunda sig därpå att folkskolestyrelsens
ordförande tillhör vårt parti. Vi ta för alldeles
givet att dylika hänsyn icke fått spela in,
men måste å andra sidan bestämt hävda att
full rättvisa får ha sin gång, vare sig .de
skyldiga orienterat sig politiskt åt det ena
eller åt det andra hållet.
Den tråkiga affären har redan gett
anledning till att förslag offentligen
väckts om inskränkning i kommunernas
rätt att själva omhänderha bestyren med
den lokala ledningen av
folkskoleväsendet, framhåller kollegan vidare.
Man har föreslagit att länsstyrelserna
skulle få utse ordförande och vice ordförande i
folkskolestyrelserna. Vi måste säga att detta
projekt ännu så länge förefaller ytterst svagt
motiverat. Om det än vore konstaterat att
ordföranden i Södra Sandby illa förvaltat sitt
viktiga uppdrag, kunde man svårligen därur
härleda någon orsak att beröva de tusentals
övriga skoldistrikten en rätt som de visat sig
kapabla att utöva på ett fullt
tillfredsställande sätt. Mera rimligt är att tänka sig
någon anordning, som gåve länsstyrelserna rätt
att skrida in i sådana ytterligt sällsynta fall
då kommunerna påtagligen missbrukar sin
valrätt.
Sverige intar ingen rangplats i fråga
om skolpliktens längd, framhåller S. A.
F :s sekreterare, hr Gustav
Stör-gå r d, i en artikel i Social-Demokraten.
Hr Storgård tillägger bland annat:
Det kan på sina håll betraktas som en
mycket illa funnen tid att nu föra fram krav
på förlängd skoltid. Den ekonomiska
depressionen tillåter sannerligen ej att ytterligare
bördor lägges på samhället. Och likväl
anföres just ekonomiska skäl för en höjd
skolålder. En nations största tillgång är dess
barn, yttrades nyligen vid ett möte i
England. I depressionstider bör man särskilt
tänka på att uppfostran och undervisningen är
det sista beskärningar får gälla. Den främsta
nationen är den som ger det nu uppväxande
släktet den bästa uppfostran och utbildningen.
Vad visa och goda föräldrar skulle önska sina
barn det måste en nation söka ge de unga.
Det måste också anses oekonomiskt att
betala ut betydande summor på barnens
uppfostran under deras tidigare år men avbryta
undervisningen och låta dem lämna skolan
just vid den tidpunkt då skolans fostrande
och undervisande verksamhet skulle kunna bli
mest effektiv, ge det bästa resultatet.
Skolan är en samhällsinstitution. Ändrar
samhället struktur genom att t. ex. den
ekonomiska verksamheten blir förändrad måste
även en ändring ske i fråga om skolan. Den
stora ungdomsskolereformen i vårt land för
15 år sedan var ett resultat av de sociala
och ekonomiska förskjutningar som ägt rum.
Samhället ställde andra och ökade fordringar
på skolan. Sedan dess har utvecklingen gått
framåt. Den fortgående industriella
rationaliseringen har ställt samhället inför nya
uppgifter. Genom allt sinnrikare maskiner har
den mänskliga arbetskraften i Ökad
utsträckning frigjorts. Det framstår då som en
betydelsefull samhällelig uppgift att sörja för
att människorna får förmåga och vilja att
begagna denna fritid till sin egen och
samhällets gagn. En betydelsefull åtgärd i
denna riktning utgör skoltidens förlängning.
Såsom det allvarligaste och på samma gång
mest svårbemästrade problemet för
närvarande framstår dock ungdomsarbetslösheten.
Envar torde erkänna att det är oförenligt med
såväl god ekonomi som med social
ansvarskänsla att i dessa tider sända ungdomen vid
13 års ålder ut i förvärvsarbetet för att
antingen upptaga arbetstillfällena för sina
äldre kamrater eller att ’få marschera in i de
arbetslösas dystra armé.
Vid Santanderkongressen framhölls också att
ett av de verksammaste medlen mot
arbetslösheten var förlängande av den obligatoriska
skoltiden.
Olika skäl men icke minst
ungdomsarbetslösheten motiverar, att en höjning
av skolåldern även i vårt land tages
under allvarligt övervägande.
Småskollärarinnornas
arbetslöshetsfråga börjar nu ägnas större
uppmärksamhet i pressen. Det sätt, på vilket denna
fråga hittills handlagts av
statsmakterna samt deras organ, visar ingen större
framsynthet. Nu senast har en skribent
i S o c i a 1-D emokraten bl. a.
anfört:
Vi skattebetalare äger ovillkorligen rätt att
fordra att hjälp ska beredas alla, som
behöver sådan och vill mottaga den. Vi har t.
ex. en liten här av arbetslösa
småskollärarinnor. Genom en oklok utbildningspolitik har
av det årliga överskottet av lärarinnor
bildats denna arbetslösa massa, som med
nuvarande anordningar totalt saknar utsikter ej
blott till fast anställning utan även till
något som helst arbete inom sitt yrke. Hur
ska det bli för dem? Saknar vederbörande
myndigheter helt intresse för dessa olyckliga
av vilka många, ja säkert de flesta, för sitt
uppehälle är hänvisade till vänners eller
släktingars goda vilja? De representerar i
vårt land nödens tysta offer. De försök till
botemedel, som möjligen kan ligga i
skolöverstyrelsens förslag att minska
intagningen vid seminarierna från 15 till 12, är så
meningslöst att det som hjälp mot denna
arbetslöshet närmast måste betraktas .som ett
hån.
I dessa dagar Aar vid hållet
skolinspektörsmöte bland annat behandlats frågan om
centralisering av folkskolan, varigenom en
hel del lärare och lärarinnor ytterligare ska
bli arbetslösa. Även om man måste erkänna
att en omläggning i visst fall kan vara
behövlig, så kan man dock ställa i tvivelmål
om tidpunkten för dessa indragningar är väl
vald. Är det verkligen klok politik att i
dessa arbetslöshetens tider avskeda
befattningshavare och så fylla landet med nya skaror
arbetslösa för att sedan med ljus och lykta
söka efter de hundratals miljoner, som
behövs som understöd! Har vi ej nog av
missnöjda människor förrit?
Hade intagningen till seminarierna för tre
å fyra år sedan varit helt stoppad, hade nu
ingen arbetslöshet på detta område funnits.
Visserligen har de senaste åren en
begränsning på området skett, så att nu endast
omkring 100 nyutexamineras varje år, men med
det gamla överskottet blir det alltjämt för
många, och arbetslösheten på området har de
senaste åren ökats undan för undan.
Indragningen av lärartjänster i
folkskolan bör ske på ett förståndigt sätt,
framhåller Smålands Folkblad bland
annat i en starkt motiverad redaktionell
artikel, ur vilken vi citerar följande :
Det torde vara uppenbart, att det aldrig
varit statsmakternas mening att åstadkomma
något slags amerikanisering av vårt
folkskoleväsende. Rationalisering kan drivas för
långt. Det finns helt visst här och där ute i
bygderna skolor med ett så ringa barnantal,
att en indragning kunde för den utomstående
synas fullt motiverad. Men i många fall
spelar skolan för bygden en roll i allmänt
kulturellt hänseende, som nödgar en att gå fram
m,ed yttersta försiktighet. Det gäller
nämligen att ej bryta ned vad gångna generationer
ofta med stora uppoffringar och endast tack
vare en stark social ambition lyckats bygga
upp. Lika uppenbart torde det dock vara att
i de fall, där en skola hotas med avfolkning
och där barnen utan större svårighet kan
transporteras till en annan, ofta bättre skola
inom distriktet, bör en avveckling ske.
För städernas vidkommande har emellertid
problemet en nog så bekymmersam sida. Det
gäller .den stora staben av e. o. lärare med
ofta lång tjänstgöringstid. Inom härvarande
inspektionsområde finns inte mindre än 22
icke ordinarie lärare med mer än 10
terminers anställning. Dessa ser nu sina utsikter till
vinnande av fastare anställning skjutna i ett
obestämt fjärran. Och då det bland dem finns
lärare med bortåt 15 tjänsteår och snart 40
levnadsår, så förstår man, att det sannerligen
inte är lätt för dem att se lidelsefritt på
saken. Man kan inte underlåta att ge uttryck
åt den förhoppningen, att det från statens och
kommunernas sida ska visas förståelse för de
krav på kompensation i -en eller annan form
åt dessa, som hårdast drabbas av här
ifrågavarande kristidslagstiftning.
1293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
