Johannes Messenius.
Målning å Gripsholm.
Reformationstidehvarfvet (1521-1611)
Öfversikt
Såsom dramatiker och historiker verkade på gränsen mellan detta och nästa tidehvarf:
Hans afsikt var att i 50 »komedier» och »tragedier» framställa Sveriges historia: han medhann likväl endast sex, bland hvilka må nämnas Disa, som uppfördes af studenter vid Dis-tingsmarknaden i Uppsala 1611, samt Signill (skildrande Hagbarts och Signes kärleksöde och uppförd af uppsalastudenter vid hertig Johans bröllop 1612). Trots brister i karaktärsteckning och dramatisk hållning äga hans dramer intresse på grund af det fosterländska ämnesvalet. Anmärkningsvärda äro folklifsskildringarna samt en del inlagda visor.
Ojämförligt mera betydande var Messenius som historiker, på hvilket område hans lärdom var synnerligen omfattande. Utom en mängd smärre historiska skrifter, författade under professorstiden, utarbetade han under sina tjugu fängelseår ett stort verk på latin: Scondia Illustrata, hvari han utförligt och med stor kärlek tecknade Sveriges häfder. I synnerhet framställningen af de tider, som lågo Messenius närmast, är af mycket värde och har varit till stort gagn för senare forskare. Det vidlyftiga, om oförtröttadt forskningsnit, stor beläsenhet och opartiskhet (kanske framtvungen af politisk försiktighet) vittnande arbetet utgafs först mera än ett halft sekel efter Messenius' död.
Johannes Messenius.
Målning å Gripsholm.
Lefnad: Johannes Messenius var mjölnarson, född i
Östergötland, ej långt från det nuvarande Motala. Efter förberedelse
i Vadstena skola sändes han vid 16 års ålder (1595) till en polsk
jesuitskola, där han erhöll en grundlig vetenskaplig bildning,
hvarefter han promoverades till filosofie doktor vid ett tyskt
universitet. Efter att år 1608 hafva kommit till Sverige, afsvor han
katolicismen och anställdes af Karl IX, som i den 30-årige
vetenskapsidkaren såg en dugande man, såsom juris professor vid det
nyuppväckta universitetet i Uppsala. Messenius utvecklade här en idog
och mångsidig lärar- och skriftställarverksamhet. Studenterna
flockade sig omkring den nye läraren. Emellertid råkade Messenius,
som var en härsklysten man, i strid med den utmärkte professor
Johannes Rudbeckius och dennes parti vid universitetet. Det var just
denna strid, som framkallade Messenius' svenska skådespel, genom
hvilka han täflade med Rudbeckius, som uppförde latinska. Då trätorna
blefvo alltför svåra, så att de till och med urartade till slagsmål
mellan hvarderas anhängare bland studenterna, förflyttades båda
lärarne till andra platser. Messenius anställdes först såsom
arkivarie samt erhöll 1614 plats såsom assessor i den nyinrättade Svea
hofrätt. Snart gick han äfven i Stockholm vedersakare och angafs
våren 1616 för att förehafva stämplingar till förmån för polska grenen
af Vasaätten. Messenius hade i hvarje fall, trots sin ed, åter trädt
i förbindelse med katolikerna. Han insattes - vid 37 års ålder - i
fängelse på obestämd tid och fördes till Kajaneborg, där han rönte en
grym behandling, som först mot slutet af hans lif mildrades. Sin
fängelsetid använde han till oafbrutna vetenskapliga studier.
