Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De viktigaste strömningarna i den nutida svenska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämnårig med honom har Frans Hedberg fortsatt en
literaturriktning, som i August Blanche hade sin mest populäre
målsman, och som i novellistisk form lämnade bilder ur det
dagliga lifvet, skildringar, typer och figurer ur den värld rundt
omkring oss, som vi alla känna. Realistisk till sitt syftemål
och ämnesval, om också icke till uttryckssättet, i samma mening
som den nya realistiska skolan, hade den flere beröringspunkter
med denna, än hvad båda i första anloppets häftighet kanske
insågo, och Frans Hedberg har i sin fortsatta rika produktion,
särskildt i flere af sina skärgårdsbilder och i sina dramatiska
arbeten af allvarligare art, visat en tydlig påverkan af den
samtida yngre literaturens sätt att se och skildra.
Af den samling unga diktare, som på sextiotalet utgåfvo
sina första literära försök under namn af Sju signaturer m. m.,
hafva många gått bort, såsom Bäckström, Björck, Klockhoff,
Östergren. Men de båda, hvilkas namn sedan fått den största
klangen, tillhöra ännu våra producerande författare, Snoilsky
och Wirsén.
Sedan Snoilsky på sextiotalet utgaf sin första diktsamling,
inspirerad af hans vistelse i södern och med afseende på
friskhet och ursprunglighet, kanske äfven poetisk kraft, det främsta
han skrifvit, följde en lång period af tystnad, afbruten endast
af utgifvandet af en liten samling formfulländade sonetter. Det
såg ut som om grefve Snoilsky öfvergifvit sitt författarskap för
sin diplomatiska verksamhet. Men då denna afbröts, vaknade
diktaren åter upp ur sin dvala. Från sin vistelseort i
Tyskland har han hvartannat eller hvart tredje år hemsändt en
diktsamling, som mottagits med öppna armar af publik och
kritik. I formen har han visat sig som den mästare, han i sitt
första arbete lofvade att blifva, en mästare utan vank och lyte;
till innehållet har han, sä vidt hans i grund och botten
aristokratiska natur det tillåtit, närmat sig tidens demokratiska anda
i sympati för de små och förbisedda, det hårda, sträfsamma
arbetet för brödet, för de sociala spörsmål, som röra sig i tiden.
Om han således kan sägas, åtminstone i några afseenden,
hafva närmat sig och visat sympati för den realistiska
riktningen inom literaturen, så är detta däremot icke fallet med
Wirsén. Han har från början varit dess häftigaste och
oförsonligaste motståndare, och han har under en lång följd af år
i egenskap af kritiker i ett par dagliga tidningar bekämpat den
ur religiös, social och estetisk synpunkt. Bredvid denna
polemiska verksamhet har han varit mycket produktiv som
författare, och hvarje år har han utsändt en större eller mindre
diktsamling, ofta af religiöst, alltid af idylliskt innehåll. Som
formkonstnär är äfven han framstående, ehuruväl icke så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
